Så är det.... eller så får det bli, som min kollega brukar säga. Jag kan väl bara instämma i att "så är det" även om jag gör det med besvikelse.

En annan tanke som dyker upp är "fråga inte om du inte är redo att hantera svaret". Det är ju inte alltid som frågorna rör stora dilemman utan bara små kluringar och önskemål i vardagen. Trots dess småskalighet hjälps det inte. Jag blir besviken.

Och "så är det bara".