Jag känner mig inspirerad och kanske lite peppad i livet just nu, eller kanske just i dag. Mitt inre är ju som en bergochdalbana så det "vanliga" människor känner under en månad betar jag raskt av på en enda dag. Glädje, sorg, längtan, saknad, avund (japp, jag erkänner jag blir avundssjuk emellanåt men ytterst sällan missunsam), förälskelse, kärlek (men aldrig hat), styrka, svaghet... Ja, ni ser det liksom virvlar i mig.

I går lämnade jag mina barn till deras far. Jag kände mig som en tonåring som vill slippa göra läxor. Drog liksom ut på det genom att fara runt med dem och uträtta ärende efter ärende. Jag saknar mina fina väldigt mycket samtidigt som jag vet att jag behöver lite tid för mig själv för att vila och ladda inför heltidsjobb om en vecka. Mina hälsoproblem har ju inte alls blivit bättre kanske har jag dock blivit lite klokare på att hantera dem.

Peppad blir jag av alla de fina människor som finns runt mig. Nu på morgonen pep det till i telefonen och jag kunde läsa en fin hälsning från min kusin. Sånt värmer så otroligt mycket. Jag blir också peppad och inspirerad av att höra hur andra människor som finns omkring mig hanterar och klarar sina svårigheter, Tänk så många starka personer den här världen härbergerar.

Några av mina vänner faller i bland, precis som jag, då är det skönt att få finnas där för dem. Jag ser inte dem som svaga för att de lättar sitt hjärta för mig, snarare tvärtom, endast de starkaste vågar visa sin svaghet. Det har varit svårt för mig, det där med svaghet. Jag vill ju gärna ge sken av att vara tuffare än vad jag är. Nu går det inte längre. Kropp och själ säger sitt och det är dags att börja lyssna på det.

Glad är jag i dag när jag summerar vad jag, mot alla, odds fixat i sommar. Visst har jag ibland behövt "överdosera" mina värktabletter eller behövt läggaa mig ner i gräset en kvart för att klara dagen. Ha, ha... jag har legat både på Astrid Lindgrens värld och utanför Grönan. Och vet ni vad, jag skiter fullständigt i vad folk tror. Det får min dag att fungera och våra barn kan få  en bra dag.

Det har blivit lite bilåkande, både till Småland och Södermanland, det går ok bara jag får ett par pauser emellanåt. Jag har även bedrivit målarverkstad i maskinhallen. Med mina barn som ovärderlig hjälp har det målats skrivbord, skåp, bord och lampfötter. Även det fungerar fint bara det får gå i min takt.

På det stora hela känner jag mig nöjd även om jag fortfarande får avstå mer än jag kan säga ja till. Livet kräver en helt annan planering än tidigare. Livet skapar även mer dåligt samvete och ångest också. Det tär att svika mina barn, min sambo och alla runt omkring när jag inte på förväg kan ropa ja till utflykter och upptåg som de så gärna vill att jag är med på. Det är inte bara jag som måste lära om utan även alla runt mig. Jag säger aldrig nej av elakhet utan av självbevarelse.

Min sista semestervecka ska bli en vecka då jag laddar mina batterier både till kropp och själ. Jag ska njuta av vädret, luften, naturen, djuren och alla fina människor som jag är så rik på. Jag ska inte jaga timmar och göromål. Inom mig ska jag ständigt minnas de kloka orden som får mig att vara mer närvarande i nuet:

Njut av stunden för det är stunderna som blíldar ditt liv.