Denna jakt,

denna förbannade flykt.

Hjärtat som dunkar,

andningen som bor i halsgropen.

Maktlösheten.

Det finns inget att göra,

för jag vet inte varför.

Små korta andetag,

hjärnan vimlar,

huvudet susar,

armar och ben löses upp.

Den inre kampen som manar på,

ge inte upp.

Andas, Andas!

Den förlorade sanningen

och tryggheten

Jag vill åter kunna vila mig i sorglösheten.

I det enkla.

Vem gör det svårt?

Kanske jag.

Oro,

rädslor,

den stora längtan?

Längtan eftr vad?

Se min litenhet.

låt den läka.

Låt hjärtat växa sig stort igen.

Bota min saknad,

strössla genuin omtänksamheten över mig.

Kan inte vara stark,

vem kan vara det ensam?

Inte jag.

Bygga murar

eller söka styrka.

Skillnaden?

Styrkan skapar jag tillsammans med andra,

murar bygger jag själv.

Hjärtat dundrar vidare,

jag är ännu jagad.

Vem är det som vill fånga mig,

av vilka skäl?

Ensam tillsammans smakar beskt.

Själv är bitterljuvt.

I samklang ger sötma, 

bygger broar

och river murar.