Något av sommarens bästa är ju sommarpratet som sänds i P1. Jag lyssnar aldrig på radiosändningarna utan på Podversionen. Oftast lyssnar jag när jag ska gå och lägga mig och sedan somnar jag ifrån så jag får börja om nästa gång. 

I går kväll lyssnade jag på Carina Bergfeldt, det tog nog 20 minuter innan jag somnade. Nu på morgonen lyssnade jag igen, på hela programmet. Det berörde mig enormt. Carina är en journalist som hade en bedrövlig barndom där hennes pappa sänkte och kränkte henne kraftigt. Ingen skulle någonsin stanna kvar hos henne då hon enligt pappan hade "en vidrig personlighet". Bergenfeldt lyckas däremot väldigt väl i sin karriär då hon lyckas skapa relationer till människor som drabbats av svårigheter och på så vis kunnat rapportera om tex Utöja och de följande rättegångarna på ett sådant sätt att hon fick ett stort journalistpris. Hon har även varit korrespondent i U.S.A och blivit hedersdoktor vid universitetet i Umeå för sina rappporteringar krin Trump.

De sista 10 minuterna kunde jag relatera otroligt till. Slutklämmen berörde också det jag var inne och skrev om i går eftrmiddag om att minnas de som inte längre finns kvar hos oss.

Carina hade dock en väldigt viktig twist. Vi bär själva ansvar över hur de som kommer efter oss och som finns kvar när vi är döda minns och talar om oss. 

Vill du ge dig själv 70 minuter med en fantstisk livshistoria, så lyssna på Carina Bergenfeldt sommarprat. 

Människan har magiska förmågor. Vi kan minnas, tänka, reflektera, fundera, dagdrömma, fantisera och mycket mera. När en människa dör försvinner allt sådant. Kvar finns de avtryck som lämnats efter. 

Ett kort, ett brev, en liten sak... Det behövs inte mycket för att tanken snabbt ska studs till den peron som inte är närvarande oavsett om den lämnat jordelivet eller bara är någon annanstans. Jag har många små saker som låter mina tankar snabbt fara i väg till en gammal vän, en släkting, någon elev eller liknande. Vardagliga saker som gör mig glad och trygg. 

Jag hoppas att de som lämnat oss för gott kan vila sig någonstans i tanken att de inte är glömda, att de lämnat vackra avtryck hos oss och som vi håller högt. När min faster blev sjuk blev hennes saker väldigt viktiga för henne. Hon var väldigt bestämd med vem som skulle få vad. Hon hade inga egna barn och hennes stora rädsla var att bli bortglömd. Jag önskar så att hon kunde, på något sätt, fått ro i att hon är med mig varje dag. I tanken. Samma sak med mamma, pappa och mormor. Andra, som kanske inte har stått mig lika nära, minns jag när jag besöker en plats, passerar något ställe eller äter något speciellt. Mammas morbror är starkt förknippad med Finspång, hennes moster och morbror minns jag när jag passerar Doversund eller äter goda vaniljsnurror. 

En doft kan slunga mig tillbaka till fina barndomupplevelser eller andra viktiga händelser. Tacksamt nog är det de fina minnena som oftast kommer till mig. Ibland händer det däremot att tråkigheter kommer över mig pga samma saker men turligt nog inte lika ofta. Skulle det hända så låter jag dem inte ta plats eller rota sig. 

Den här lyktan är efter mormor. Den stod på en byrå i hennes hall. Jag älskade färgen, att man försiktigt kunde dra ur glasen som bildar lyktans väggar. Den har följt mig under många år och jag är så glad över den. Varje dag jag ser den så minns jag mormor och jag minns alla mysiga stunder vi hade tillsammans både när jag var liten och som vuxen. 

Den här kommer ifrån Finaste Faster Stina. Hon tände alltid den på kvällarna, den stod i hennes fönster. Den lös även på ljusa sommarkvällar. Jag önskar att jag hade frågat om dess histora. Nu får den bilda sin nya historia tillsammans med mig. 

Den här betonglyktan har jag nog nämnt förut. Den kommer från min fina kusin och jag minns så väl den stunden vi hade tillsammmans när jag fick den. 

Ännu en lykta från min kusin och hennes man. Den är ganska ny och vi fick den i inflyttningspresent, jag och Mats. Som ni ser så är ljus och lyktor en viktig del i mitt liv. De är vackra som de är, de blir glimrande när de tänds. De bringar ljus i mörkret när de stunderna kommer. 

Min änglasamling, de flesta har jag fått av mina barn, någon av en vän. Jag blir varm i hjärtat när jag tänker på att de är omsorgsfullt utvalda till mig. Kärlek!

Slutligen en ganska så ful rackare som periodvis plockas undan. Även den här fanns i mormor och morfars hem. Som barn tyckte jag att den var bra ful. Då ville jag ha släta, mjuka och ljusa saker. Änglar, dansande ballerinor och figuriner med 1700-tals inspiration. Vackert och glatt. Ju äldre jag blivit desto mer njutbart är det att finna det vackra i det som vid första anblicken kan te sig ganska fult. Somligt är lätt att falla för och bli förtjust i. Det är det som tar tid att älska som hänger sig kvar och blir betydande. Kanske  som förälskelser, de blåser lätt förbi men det som växer fram till äkta kärlek är det som står pall för påfrestningar. 

Oj vilket gråväder jag vaknar upp till i dag. Hela huset kändes kallt och lite höstigt. Morgonkaffet smakar om möjligt ännu bättre när man får kura upp sig i soffan med morgonrocken hård virad kring sig. Givetvis tänder jag ett par ljus också och nyhetsmorgon  står som vanligt på och surrar i bakgrunden.

Till och med Ozzy känner av rusket och är ännu kvar här inne. Han har varit ute hela nätten och kom in vid sextiden när sambon åkte till jobbet. Nu ligger han, katten alltså inte sambon, likt en kringla under matsalsbordet på den mjuka mattan och bara myser. 

I går övningskörde Elis till Finspång och vi tillbringade nån timma på Medley. Han tränade medan jag "bara" bastade.  För mig är det inte bara, för mig är det himmelriket. Jag har min ritual, som en reningsprocess. Schampo, inpackning, saltscrubb och cremer är med. När kroppen blivit riktigt varm passar jag på att stretcha nacken, axlar och armar. I är min hud mjuk och len. Den har nog inte varit så peelad sedan jag var på turkiskt hamham för 11 år sedan. Saltscrub is the shit. 

Jag har provat lite olika saltscrub. Den dyraste var från Rituals, kostade runt 150 kr. Den billigaste är den jag använder nu. 30 kr på Dollarstore. Så prisvärd, inte lika rinnig och oljig som den från Rituals men tillräckligt. Jag tyckte nog att den dyrare hade för lite scrubeffekt.

Jag rekommenderar den här, otroligt prisvärd och doftat väldigt bra. 

Jag använder den nån gång i veckan när jag duschar men absolut bäst effekt får du om du smörjer in hela kroppen när du suttit en stund i bastun. Glimrande och underbart. Väldigt viktigt att man smörjer in sig med någon skön lotion efteråt då huden, trots oljan i scruben, törstar efter fukt. 

På eftermiddagen i går for jag och sonen i till Norrköping för en träff med bror och hans fästmö. Det här åkandet är väldigt bra med tanke på att Elis får övningsköra ofta och mycket. Vi har inte tagit oss igenom så många moment än men i går provade vi även vänstersväng. Det gick finfint. 

Jag lämnade hundarna hemma i går, tänkte att det kanske skulle bli röjigt och stökigt med tre hundar i lägenheten. Vilket misstag! Det gör nästan ont i magen när jag tänker på hur besviken Vicki blev. Hon sprang och mötte bilen och for runt den för hon väntade på att jag skulle släppa ut Freja och Kimmo. O så var de inte ens med. Stackars liten!

Brorsan är en duktig kock. Bra på att sätta samman smaker och kryddar så att det blir lagom hetta. Vi gick som en gryta med lövbiff, nudlar och massor av härliga grönsaker. Lite asieninspirerat, något man kunde fått på en kinarestaurang. 

Till efterrätt blev det en giganstisk portion med en blandning av digistivekex, grädde, jordgubbar och kondenserad mjölk med limesmak. Gud så gott! Jag är fortfarande mätt.

Den här efterrätten tänker jag också göra någon gång. Helt i min smak. Glasen var verkligen stora och hälften hade räkt väl men jag är ganska nöjd med att den var så stor som den var. 

I dag blir det en ganska lugn dag. Jag ska fika med en pluggkompis från Falutiden, vi passar ju på när vi har lov. Ser fram emot det. Vi har bestämt att ses på Färjargården men om det här lite kyliga vädret håller i sig kanske vi får tänka om. Ett utomhuscafé känns lite osäkert även om det finns latser under tak. Det är himla omysigt att sitta och frysa. 

Givetvis ska det övningsköras också och kanske hinner jag med en tur till gymmet. Den som lever får se, som mamma brukade säga. 

Allt gott till er, denna lite muliga onsdag!

Nu känns det att det är nedräkning till jobbstart. Eftersom jag är lärare så är min nedräkningsperiod längre än vad en del "vanliga" människors totala semester. Orättvist kan tyckas men den långa ledigheten behövs verkligen för att klara trycket under terminerna. Att beskriva den verkligheten lämnar jag till ett annat blogginlägg. 

Min ledighet har även i år varit en hemester. Jag har nog inte varit längre bort än till Söderköping och Kvarsebo. Ingen fara alls, jag befinner mig ju i nytt boende och behöver lägga kraft på att göra det till mitt hem. Även det är viktigt för att jag ska kunna hitta återhämtning här när jobblivet drar i gång. 

Jag har varit ganska så bra på att fånga upp de vänner som jag inte hinner med att träffa under jobbåret. Fikat, lunchat och umgåtts. Mina vänner ger mig livskraft. De som jobbar i samma bransch som jag utbyter jag erfarenheter med som rör just jobbet, mina andra vänner fyller mig annat som är så livsviktigt. Att få samtala, diskutera, lyssna på och skratta med är så otroligt välbehövligt. Det får mig att känna mening och livlust. 

Det här med mammografi är ju ett kapitel för sig när det gäller mig. Långt innan jag kallades för första gången hade jag utsatts för historier om hur fruktansvärt ont det gör. Att tuttarna plattas mer eller mindre sönder och samman och att det gör ont i dagar efteråt. Kvinnor! Så himla onödigt, precis som alla förlossningsberättelser man får höra. Hur många gånger har du hört om en förlossning som gick bra, var uthärdlig och bättre än man väntat sig? Dessa smärthistorier om mammografi har gjort att jag varje år, under fem år, bara struntat i att gå. Inte ett lätt beslut men så länge jag känt mig ok har det varit enklare än att ta sig till undersökningen. 

I år tog jag tag i det. Efter påtryckning från en vän så gick jag verkligen i väg. Och vet ni vad? Det gjorde inget ont alls, inte under själva undersökningen och givetvis inte efteråt. Jag var klar på tre minuter och det var ingen väntetid alls. 

I går kom resultatet i min digitala brevlåda. Jätteskönt! Min tanke gick till alla de som inte får samma positiva resultat utan blir kallade till Linköping på en extra undersökning. Vilken oro och ångest de måste uppleva från den dag de får brevet fram till själva undersökningsdagen. Många, många är det också som verkligen har bröstcancer och måste genomgå en lång, lång behandling. Jag vet att många klarar sig men alla drabbade, även om de tar sig igenom och blir friska, kommer alltid leva med en erfarenhet som påverkar dem och gör dem till "överlevare". Vad jag har förstått är det en smärta i sig, att ha den erfarenheten med sig i livet. Jag känner tacksamhet över att inget upptäcktes den här gången och jag har nu lovat mig själv att gå varje gång jag kallas på mammografi. 

Jag har nu min "egentid" i soffan, framför tv:n. Kaffe och Nyhetsmorgon tillsammans med lite surfande är en bra start på dagen. I dag lagades det morotsbollar som middagstips. Det skulle jag vilja rova att göra men behöver nog en mixer. Jag tror inte att det fungerar med en mixerstav. Brukar ni laga den mat som tillagas i diverse matprogram? Det händer inte ofta att jag gör det, det kan bli någon kaka eller efterätt ibland. Tyvärr hör jag till dem som mest lagar det jag redan kan. Kanske borde det bli min nya grej att en gång varje helg laga något nytt elelr åtminstone en gång i månaden. Det skulle ju innebära 12 nya maträtter om året och det i sig är inte dåligt alls. 

I dag ska jag och Elis övningsköra till Finspång för att besöka Medley. Han ska träna och jag ska göra något av det bästa jag vet, basta. Det är så underbart att sitta i värmen och bara vara, låta en inpackning gosa in sig i håret under tiden. Bra att förena nytta med nöje genom att Elis får köra både dit och hem.

I eftermiddag ska sonen och jag hem till storebror och hans fästmö på middag. Det ser jag fram emot. De är verkligen världens finaste människor som jag älskar oerhört mycket. Att umgås med dem, speciellt när de håller på och lagar mat, är som att se en fars. Inte på ett dåligt sätt, absolut inte. Men de vimsar runt, krockar, bär runt saker för varandra och stökar i största allmänhet på ett så mysigt och kärleksfullt sätt. Allt fyllt av skratt och fniss. Maten blir dessutom alltid underbart god. 

Det känns som om det här kan bli ännu en fin dag på min hemester. Önskar er detsamma oavsett vad vad ni gör och var ni är. 

  I går morse skrev jag ett långt blogginlägg som jag tydligen glömde publicera och sen så försvann det. Suck! Lusten tappades lite när jag upptäckte det. Bilderna finns kvar men inspirationen till texten försvann så i dag får det bli en tvådagars bildkavalkad. 

En självis från gårdagens hundpromenad bakom mig syns Motalaström. Hundarna tog sig såklart en simtur. Kimmo är så rolig, när det är varmt ute så visar han väldigt tydligt att det är hit han vill gå. 

På Kimstad station finns den här fina blomsterurnan. O vet ni vad? Jag blev en tjuv. Jag snodde med mig några skott av palettbladen hem. Jag tror iaf att det är palettblad. Konstigt för dagen innan hade jag köpt mina allra första egna palettblad och läst på om dem. De är ganksa dyra att köpa in men i gengäld är de väldigt lätta att ta sticklingar av. De finns i en mängd olika färger. 

Nu har jag en liten vas med fyra små sticklilngar och hoppas på att det ska komma rötter inom en snar framtid. 

Här är min egenköpta palettblad. Underbara färger. 

Skärpan är inget vidare och jag glömde att fota innan jag hade rensat bort de blommor som såg värst ut. Det här är från kyrkogården vid mammas grav men det ser lika illa ut hemma på jordgubbsplantor, basilikan och prydnadsblommor. Nån insekt eller larv kökar hål i bladen. På det stora hela verkar vi ha galet mycket med ohyra i år, löss, spinn, sniglar och annan skit förstör mina växter, inte kul alls. 

Turligt nog satte jag mig på trappen i fredagskväll och väntade in Ozzykatten. Han kommer vanligtvis inom ett par minuter. Jag höll honom inne natten mellan fredagen och lördagen vilket var jättebra då vi drabbades av årets absolut värsta åsk- och regnoväder. Jag blev nästan lite rädd, iallafall var det en känsla av olustighet som kom över mig när det small och blixtrade i ett. 

Här är gymmet jag hänger på lite då och då. Oansenligt på utsidan men otroligt bra på insidan. Jag är mer än nöjd och det ligger bara en kilometer hemifrån och typ 200 meter från jobbet. Perfekt. 

Stationsvägen eller Stationsrakan som den också kallas. Raka spåret från "centrum" där gymmet finns och hem till mig. Lite tråkigt att själva centrumet är så tomt och känns övergivet. Här finns o princip bara gymmet, frisör, bibliotek, blomsterhandel, apotek och Coop. Jag minns, från när mormor och morfar bodde i Skärblacka, att centrummet var mer levande. Det fanns på den tiden både post, bank och tydligen har försäkringskassan haft kontor här. 

När jag var liten fanns det ett levande centrum i samtliga små "förorter" som Vilbergen, Ektorp, Navestad, Eneby, Åby och ännu flera. Nu är det endast de starkaste som överlever som företagare i dessa små centrum banker har centraliserats och nästan dött ut pga internet, samma väg är väl apoteken på väg att gå. 

Förr fanns det också fler butiker som var specialiserade på tex ost, fisk, chark, garner, fiske osv. Nu har vanliga Ica-butiker och andra kedjor sina egna chark- och fisk avdelningar. Stöter man på en butik specialiserad på något är det lite av lyx och priserna därefter. Alltså butiker för de som har det lite bättre ställt. De som har skralt i plånboken får köpa chips, läsk och godis på Lidl. Där är skräpmaten billigast, inte konstigt att folkhälsan sviktar och att vi får ett alltmer tydligt klasssamhälle. Något jag skulle kunna skriva mer om men det inlägget sparar jag till en annan gång. 

Loppisfynd! Ljuslyktor i min favortfärg. 20 kronor, superbra!

Mitt bästaste fynd. En liten handväska för bara 15 kronor. Billigare än ett paket tuggummi men räcker väldigt mycket längre. Hade jag hittat den i en seconhandbutik hade jag nog fått betala mycket mer. Erikshjälpen är en väldigt bra loppis här i Skärblacka. Dessutom så är det inte bara ett billigt fynd, jag bidrar även till ett hållbart samhälle samt att överskottet går till behövande. Win-win helt enkelt. 

På förmiddagen under fredagen var det soligt och vackert ute. Jag hann med en timma i solstolen innan det mulnade på. Därefter blev det en tur tillreturpunkten och Willys tillsammans med min sambo som slutade tidigt. 

I går hämtade vi Tyra och Peter på Kimstad station (där jag stal tidigare nämnda sticklingar men till mitt försvar vill jag nämna att jag bröt av dem på ett sådant sätt att det inte syns samt att när man tar toppskott så breder moderplantan ut sig mer och blir tätare, jag gjorde alltså arrangemanget en tjänst). Vi hade bokat in en dag med fika först och sedan grillmat på kvällen. 

Jag hade bakat Lolas kolakaka som jag sedan garnerade med noguatcreme, jordgubbar, florsocker och myntablad. Det är inte ofta jag äterfika bröd men tillsammans med en klick grädde var det här underbart gott och jordgubbarna var naturligt väldigt söta i sig. 

Fick inte en bild på ungdomarna under gårdagen, glömde bort det. Kanske är det ett bra tecken, man är närvarande på riktigt så det blir liksom inte tid att fota. Vi hade iallafall en mysig dag, de var lite "dageneftertrötta" och stannade inte så länge. Redan vid halv åtta skjutsade vi hem dem. 

I dag är det söndag, solen skiner och dagen är ännu ett oskrivet blad. Jag hoppas att ni kan njuta av sommarvädret för vi vet ja aldrig när det slår om. 

Jag har, som ni säkerligen redan förstått av tidigare inlägg, hittat min sommarlovslunk. I den finns något rofyllt som kommer ur att jag har någon kontrollerad spontanitet. Jag startar dagen på samma sätt, kaffe till nyhetsmorgon. Sedan följer hushållssysslor som att bädda, tömma diskmaskin och vända runt nere i tvättstugan. Den här rutinen är viktig då den hjälper min kropp att vakna till efter sömntabletterna men också att komma i gång efter nattens sömn. Jag har ofta väldigt mycket värk i rygg och leder på mornarna.

Förmiddagspromenaden med hundarna är också viktiga men den får vänta tills kroppen är med, jag är lätt muskelsvag innan tiotiden vilket inte är bra att vara när man ska kunna hålla emot om en 40-kilos hund får för sig att dra vid nåt hundmöte. Kimmo är egentigen världens finaste hund som bara vill göra rätt men Freja tar fram det sämsta i honom. Går jag bara med Kimmo så är hundmöten aldrig några problem men när lillan är med blir han som förbytt. Han vaktar, är beredd att försvara och reagerar på saker som han aldrig gör när han är själv. Dessutom är han till åldern och har blivit lite gubbig och tjurskallig. 

"Spontaniteten" är inte så mycket spontanitet mer lite av att göra det jag känner för. Vissa dagar har jag kanske en lunch eller en fika inbokad med någon vän. Det blir den lilla guldkanten. I går valde jag att ta en städdag. Egentligen var det inget val utan jag började att plantera om blommor.

Några behövde mer plats för sina rötter och några planterade jag om för att det skulle bli fint i mina nysprayade krukor. Mest nöjd är jag med reultatet med min nya blom- och kryddhylla i köket. Jag behövde göra något för att avskärma mig från grannarna som har sin altan på ett sånt sätt att de ser rakt in hos oss. Egentligen ser de inte in, bara om jag står precis vid fönstret men det blev en mental stress för mig. Nu när hyllan är uppe stannar min blick på kryddorna och växterna istället för att fortsätta över tomtgränsen och in på svärmor och svärfar som sitter på sin altan/balkong. 

I nuläget har jag murgröna, basilika och mynta på min lilla hylla. Basilika använder jag i stora mängder i både sallader och köttfärssås. Myntan har jag mest till olika sorters drickor. Det är gott och lyxigt med färsk mynta i en riktigt kall och isig sommardrink. Jag har hittat så bra recept på alkoholfri mojjito, både vanlig och en hallonvariant. 

Jag hade ju varit inne hos svärmor och plockat vinbär. I år sansade jag mig och plockade bara två liter, måttlighet ska bli mitt nya ledord. Minns inte när jag sist kokade gelé eller om jag ens har gjort det innan. Det brukar vanligtvis bli bärplockning som man kan koka sylt av, det är större åtgång på sylt här hemma. Det blev tre små gulliga burkar med gelé som ska användas när jag gör skinkstek eller annan form av stek. Elis är den i familjen som uppskattar gelé mest. Det beror nog på att han inte är en såsmänniska till skillnad från mig som lätt skulle kunna äta en gräddig brunsås med sked ur en soppskål. 

I går tog jag också tag i sådana där saker som att tvätta filtarna som ligger som skydd i soffan på altanen. Hundarna och även katten smutsar ner mer än man kan tro, även om det inte alltid syns. Efteråt, när det är klart, tänker jag som så ofta "det här borde jag göra oftare, det var ju inte alls så jobbigt". Det är ju massor av saker som man tänker så kring tex byta sängkläder, byta disktrasa, torka av skåpsluckorna i köket, dammsuga under sängen, göra hårinpackning, byta tandborsthuvud osv. Känner ni igen det, eller är det bara jag?

Torsdagsmorgonen startade med ganska mulet och svalt väder. Under eftermiddagen slog det om och blev en riktigt varm sommardag. Härligt och helt perfekt för en hundpromenad i skogen. När vi inte åker till den "riktiga skogen" promenerar jag bort till ett område med rejäl skogskänsla men det är aldrig mer än 4-500 m ut till närmaste promenadväg. Följer man bara stigarna så kan man gå kors och tvärs i "dungen" i minst en timma. Det blir en lagom koppelpromenad med massor av spännande dofter men framförallt så är vi skyddade från den värsta värmen och solljuset. 

Med en blick som gör att jag ser halvgalen ut.... Tänk så fel det kan se ut... jag är ju minst helgalen   

Jag har tränat Freja att "hoppa upp" på alltifrån betongsuggor till stubbar. Hon tycker det är så himla kul. Den tjejen skulle nog må jättebra av lite mer träning på det sättet som dog parkour. Med lite godis kan jag få henne att göra nästan vad som helst förutom att klippa klorna förstås. 

Efter en dryg timmas promenad i värmen är storhunden helt slut. Han ligger och flämtar en lång, lång stund efter hemkomst. Ibland tar jag med mig honom ner i källaren så han kan lägga sig på det kalla klinkergolvet och hitta tillbaka till normal andning. 

Även matte måste pausa efter promenaden och hämta ny kraft. 

Givetvis blev det träning i går också. Eller... det var inte givetvis i går. Jag hade himla ont i rygg och bäcken efter att ha städat och fixat så det krävdes en del beslutsamhet. Ibland är det motigt men skönt när det är gjort. 

Nu har jag öppnat upp till uterummet och altanen. Nattkatten hör det ocks kommer då tassande in för lite blötmat. Ofta tar den luringen bara såsen som de små bitarna ligger i. Jag gissar att han har käkat nån råtta eller fågel som nattamat. Ingen blir gladare än vovvarna när Ozzy lämnar det godaste kvar, hundarna älskar kattmat.  Ingen idé att spara dem till sen för han äter ändå inte upp dem senare, då har de blivit lite torra och tråkiga och Ozzy är en finlirare. Efter morgonmålet putsar Ozzy pälsen en stund och sen går han ut igen. Han har några favoritplatser på tomten som han ligger och sover på, rabatterna, under rododendronbusken eller brevid min odlingslåda är i topp. Skyddat och bra men med god uppsikt samtidigt som det är soligt och varmt. 

På tal om odlingslådan... Det har kommit upp, både sallad och spenat. Ännu är det inte tid att skörda men kanske om en vecka eller två. Jag längtar. 

Nu ska jag snart börja ta tag i den här dagen. Vädret är vackert och sommarkänslan  är på plats. Kanske blir det en dag att njuta av, sola, lyssna på bok och bara vara. Det är jag verkligen värd efter att ha gnott och stått i under gårdagen. 

Vilken bra dag jag fick i går. På så många sätt. Omigen, det behövs inga storheter för att jag ska finna glädjen. Det händer så mycket som är bra bara man riktar sin uppmärksamhet dig. 

På förmiddagen fick jag se en lastbil utanför fönstret. Hmmm, en tuff tjej vid ratten... men... det är ju M!!! En bekant, en vän från förr. Jag löpte ut och vi han ge varandra en kram och en 30 sekunders resumé av livet. Hon var så smittsamt glad över sitt nya jobb att jag själv blev alldeles uppåt. 

Vid lunch for jag in till människobyn för en lunch och shoppingtur med H. Det är så kul med henne. När hon kliver in i bilen så är det som att vi drar igång ett smatal bums. Som om vi bara trycker på play efter en paus, vi startar där vi sist slutade och bara bubblar på. Vi tog en sallad på Paus, de är förhållandevis prisvänliga med tanke på mängden mat man får. Miljön är inte den mysiga men det uppvägs av att man ser folk som går förbi och alltid känner man igen någon som man sedan kan prata om. 

Sommarrean pågår för fullt. Jag fick med mig ett par kavajer hem, de kostade bara en bråkdel av ursprungspriset. För mig var det en nygammal modell, alltså en lite längre variant. De jag har sedan tidigare är figursydda och höftlånga. De jag köpte i går är mer raka och går ner längre. Materialet och färgerna är mer avslappnade också. De kan fungera som en tunn sommarjacka men jag kan även ha dem inne i höst med en långarmad topp under. Jag blev väldigt nöjd  helt enkelt. 

På eftermiddagen blev vädret väldigt mycket bättre och promenaden med hundarna plågsamt varm. Det som gäller då är att gå i skogen så att vi får skugga. Kimmo far illa av värmen så en långsam promenad i skuggan av träden är det som är bäst. Han njuter verkligen då, svansen åker upp och dunsar så fint på ryggen när han travar brevid mig. 

Självklart blev det träning i går också. Det gick otippat bra. Somliga dagar kan det kännas som ett måste, jag gör "så lite som möjligt" men inte i går. Det var roligt, jag hittade flera nya övningar som verkar fungera bra. Jag har några låsningar i axlarna som gör ont vilket är lite lurigt att kringå. 

Det var ganska lugnt på gymmet. Det verkar som om högtycket ligger mella 16 och 18. Kanske är det många som tar gymmet på vägen hem från jobbet. Det var fint väder i går och kanske var det så att många valde att dra till badplatser istället för att svettas på gymmet. Hur som helst, andras frånvaro gagnade min egen träning. 

Jag har inga egentliga planer för dagen, bara vanliga hushållssysslor. Ni vet, tömma diskmaskinen, vända runt i tvättstugan, bädda, åka till returpunkten, hämta ut medicin på apoteket, planera lite matinköp inför helgens grillkväll och liknande. Jag tänker ta vara på min egentid och kanske läsa lite och fixa med mina blommor. 

Det är mulet ute i dag. Temperaturen ligger på runt 15 så det är ett bra hundpromenadväder. Jag tror inte jag kommer få långtråkigt i dag heller, det finns alltid saker att ta tag i av varierande art; roligheter, måsten, borden, nyttigheter och mycket mera. 

Önskar er en fin torsdag!

.... mamma är en fantastisk grej. Man kan summera det med att man ständigt bär en oro inom sig, alltid har beredskap, alltid är behövd, aldrig gör riktigt rätt, är pinsam, ständigt står i grytorna, är schaufför men allra mest känner och får gränslöst med kärlek. 

Jag är ingen bebismamma. Tyvärr hade jag väldigt svårt att "njuta" av mina bebisar. När min dotter kom drabbades jag av förlossningsdepression, och när nummer två dök upp fanns det redan ett litet monster (hon blev lite av ett sådant) som agerade kravmaskin. Ju äldre mina barn blivit desto mer har jag njutit av dem. Alla samtal, tokigheter och klokheter vi upplever tillsammans förgyller verkligen mitt liv. Båda är snart vuxna och jag kan nöjt konstatera att de båda har blivit bättre människor än jag någonsin vågat hoppas på. 

... matte är även det lite som en bergochdalbana. Vill man ständigt vara kopplad till hemmet med en radie på ca 2 timmar så ska man skaffa hund. Det kopplet uppvägs av allt annat som hundlivet ger. Promenader, närhet, frisk luft, gränslös och vilkorslös kärlek men framförallt en bättre hälsa både fysiskt och psykiskt. 

När man tar med sig hundarna ut i skogen och långsamgår då blir allt så väldigt mycket mer vackert. Om man dessutom sätter sig ner i mossan och liksom ser allt  ur ett annat perspektiv då kommer naturen närmare. Den liksom tränger sig in i själen och färgar sinnet avslappnat och rofyllt grönt. 

Naturen är fylld av mönster och perfektion. Ta en titt på en kotte, om du inte gjort det tidigare, så regelbundet och mjukt mönster. Mönster behövs för att skapa ordning i vår omgivning. Det finns ju en anledning till att man väljer en viss storlek på fönster i förhållande till fasadens yta. Nu, i modern tid, har man börjat frångå regelbundenheten i det man bygger för att "skapa ett fritt och kreativt tänkande". Det kanske är bra för många men inte för de med olika NPF-diagnoser eller andra som behöver stilla sina hjärnor. 

Även i naturen finns det oregelbundenhet, såklart. Kolla bara på bilden här nedanför. 

Tallarnas trädkronor. Men sett på håll skulle bilden lika gärna kunna företälla ett virusprov sett genom ett mikroskåp. Hur många gånger har du lagt dig på rygg och tittat upp mot trädkronorna i skogen? Inte så många va? Prova det nästa gång du är i skogen, väldigt läkande och lugnande. Kan vara bra som motvikt till allt stirrande på marken efter kantareller. 

Bara det att göra saker och placera sig själv i andra lägen än vad man vanligtvis befinner sig i är intressant och ger nya perspektiv. Själv tänker jag öva mig lite på det under den kommande tiden. Men, när jag ger mig ut i skogen nästa gång ska jag komma i håg att ta på myggmedel. Jösses vad myggen har kommit nu efter värmen och regnet. Får inte glömma att smörja in de små hundmagarna också, de blir så lätt uppätna av mygg då pälsen är så mycket tunnare där. 

Önskar er alla en finfin onsdag. Min kommer bestå av fika med en kompis, lite krukfixning och kanske även lite omplanteringar.