När jag summerar sista veckan så har den känts bra, nästan perfekt skulle jag vilja säga. Den har varit välbalanserad mellan jobb, sömn, träning, matlagning, tvätt och städ. En vecka som givit mer energi och lugn inombords än vad jag känt på länge. Tacksam och glad är jag över att faktiskt få må så här bra. Den fysiska hälsan har också varit riktigt ok. Höften gör sig påmind emellanåt men inte hela tiden, kortisonsprutor är bra grejor. 

I går kväll var det underbart ljummet i luften och för en gångs skull väldigt lugnt på innergården. Jag satt nog en timma och bara lyssnade till mina egna tankar och reflektioner, helt utan mobilen - som en jäkla galning. Nä vars, jag har lovat mig själv att vara mer i nuet utan att kidnappa min hjärna och ta den in i snabba filmklipp och andra inlägg. 

Mitt fovoritsnacks just nu är rostade bambuskott med olivolja och flingsalt. Så gott och min mage tackar mig. Bambuskotten har en motsatt inverkan på just magen jämför med vad alla mina mediciner har. 

Veckans soppa blev otippat till på torsdagen. Den blev himmelsk. Ja, jag skryter nu men det gör ju alla andra också som lägger upp griil- eller poolbilder. Man får faktiskt vara stolt, glad och vilja visa upp saker som man tycker är bra. Kanske kan det inspirera andra till tex nya maträtter, nya årethämtningszoner mm. 

Förutom min timma på balkongen så låg jag i soffan och läste under större delen av eftermiddagen och kvällen. Jag läste ut del två av serien Kontrahenterna. Fantastiskt bra och fängslande. Handlingen utspelar sig i Sverige unnder 2:a världskriget och man får följa tre kvinnor med helt olika bakgrund när delas liv flätas samman då de arbetar för försvarsmakten. När boken var utläst gick jag genast in på Adlibris och beställde del tre och fyra.  Jag tror att detta ska bli en hel svit om tio delar men bara 4 är klara i nuläget. 

Jag har verkligen kommit i gång med läsning av skönlitterära böcker. I väntan på fortsättningen av Kotrahenterna har jag gett mig på Emelie Schepps Pappas pojke. På något sätt känns det som jag redan läst den, kanske har jag lyssnat på den för länge sedan, men minns inte vem mördaren var så det funkar att läsa den igen. 

I dag ska jag en sväng på stan, jag har en del ärenden att uträtta. En fjärrkontroll ska bytas alternativt lämnas tillbaka och så ska jag köpa lite nya bäddset. De har bra priser på Hemtex nu i helgen, Där såg jag också ett par superfina prydnadskuddar som nog ska få följa med hem. Jag tillbringar ju mycket tid just hemma men känner hela tiden mig nyinflyttad då jag liksom inte fått det så där varmt och ombonat som jag vill ha det. 

Framöver ska jag även försöka hitta rätt matta till köket och en in till gästrummet. Jag är också sugen på en ny soffa men det är en större utgift och jag måste också lösa bortforsling av min gamla. Kanske kan man skänka den mot avhämtning. Den planen ligger dock ett par månader framåt i tiden. 

Nu är det snart dags för frukost, i dag kommer den bestå av bacon med löksås. Det gäller att ladda med energi för då kanske jag samlar i hop mig och även tar en tur till gymmet. 

Jag önskar er alla en fin lördag även om det här i Linköping är en grå himmel. 

Kanske blir det här min nya rutin. Att beställa varor för hemleverans. Jag har ju varit billös sedan 2,5 år. Under den tiden har jag "storhandlat" på Willys vid mitt jobb. Dramaten har hjälpt mig få hem det mesta jag behöver. Nu är dock kroppen så himla dålig, höftleden på vänstersida är väldigt inflammerad vilket gör mig haltandes och då sprider sig skiten ner i både knäet och fotleden men också till bäckenet. Då blir det ohållbart att dra en tung vagn med en arm.

Sista tiden har jag dyrhandlat på närmaste Coop. Det är både kostsamt och utbudet väldigt begränsat. En vän tipsade om hemkörning så i veckan testade jag. Hemleverans, ända in i hallen kostade 199 kr. Sååå värt det. Jag slapp gå runt i stora butiken och dra hem maten på bussen. I och för sig så tycker jag om att själv välja mina varor men det här är priset man får betala. Några gånger tidigare har jag storhandlat och tagit taxi hem men det här är ju ännu bättre och blir billigare. Taxichauffören hjälper ju inte till med att bära upp varorna tilll lägenheten. 

Nu tänker jag göra så här en gång i månaden. Det sparar både tid och krafter. När började egentligen affärerna med hemleverans? Var det när Covid kom eller har det funnits innan? Hur som helst så är det fantastiskt. Jag slipper belasta vänner och bekanta genom att be om skjuts även om jag absolut skulle betala drivmedlet men deras tid är ju också en kostnadsfråga. Ska jag umgås med vänner så vill jag göra det som en trevlighet. 

I år har jag hittat nya vägar för att få hem tunga saker genom bla IKEA, Jysk och nu Ica. Bra, det gör att jag ännu en tid få känna mig självständig och leva livet lite enklare. 

Ha nu en bra fredag och helg. 

... bara effektiv och verksam. 

Ja, även den här sommaren har varit en ganska smärtsam och inskränkt historia. Men å andra sidan så vet jag ju att EDS påverkar kroppen på detta sätt. De allra flesta med min sjukdom är heltidssjukskrivna. Just nu är det höften som spökar, sedan januari. Jag har ätit naproxen, kortison, fått sprutor, sjukgymnastik och akupunktur. Jag har bra dagar och mindre bra dagar. 

Den här veckan har jag trotsat det onda genom att tvätta, dammma, dammsuga, svabba och träna. Läkaren säger att det inte förvärrar mitt tillstånd utan att jag kan "ta i lite". Är dock orolig hur det ska gå när jag börjar jobba nästa vecka. Men som min fina chef skrev i ett mail "Hälsan först". Av 7 chefer har 6 varit helt fantastiska. Tacksam att jag "valt" rätta arbetsplatser. Jag har faktiskt bara haft 4 under mina dryga 25 år som lärare, chefer alltså. 

I dag har jag hunnit varit hos min sköterska för provtagning, tränat och sedan gått en långsam promenad runt ån. Det finns löpband på jobbet men jag går hellre ute så jag får dagsljus, frisk luft och lite att titta på. Det låter, när jag vandrar runt i staden, som att Linköping har många turister. Jag har hört både nederländska, tyska, danska, franska och ev italienskat. Kul! Linköping är en fin stad. Påminner lite om Tallin med sina slingrande gator, gamla byggnader och vackra torg. 

Mellan alla "måsten" och serier så väcker jag hjärnan till liv, jobbmood., med lite tankeväckande läsning. Den ena boken har jag läst sedan tidigare men bläddrar och kollar mina överstrykningar. Jag hittade också mina anteckningar från några föreläsningar vilket alltid är bra att påminna sig om. En vecka kvar till jobbstart och jag längtar verkligen. Är sååå nyfiken på hur det gått med renoveringarna. Skolan är på väg att bli den lyxigaste och den mest elevanpassade som jag arbetat på. Utemiljön är stimulerande med alltifrån uteklassrum till olika klätter- och gungställningar. En konstgräsplan har vi också tillgång till. Inomhus har ljudet helt dämpats genom anpassade golv, väggar och annat. Jag är faktiskt inte så lite stolt över att vara en del av en nystartad skola. 

Nu ska jag ta en liten lunch och sedan läsa en helt "vanlig" skönlitterär bok. Jag har något kapitel kvar på "Där kräftorna sjunger" men pendlar mellan den och Denise Rudbergs "Det första chiffret". Rekommenderar båda böckerna väldigt mycket. Älskar böcker där jag får googla fram kartor, kolla årtal och se hur väl det stämmer med verkligheten. 

Nu önskar jag er en fortsatt fin onsdag. 

  Efter en vakennatt på grund av höftsmärtan lyckades jag slumra till och från mellan 6-10. Absolut inte tillräckligt med sömn för att man ska känna sig ok. Jag har dock klarat mig på alvedonen vilket i sig är en halv seger. 

Jag har varvat dagen med att kolla serier, läsa och göra en grundstädning. Två svängar till Coop har det också blivit. Farligt dyrt med dessa små, spontana handlingar. Tog en extra sväng runt kvarteret i sakta mak. Ibland är vila det som hjälper ibland är det rörelse. Just i dag har jag gjort en blandning. Men när höften ballar ur så haltar jag så nu gör även knäet ont. Ja, ja... det är ett jävla skit men jag är ju lovad hjälp. 

Under kvartersrundan så började det att åska och sen kom spöregnet. Himlen var näst intill svart men nu, så här på kvällskvisten, har det klarnat upp. Jag tänker att regnet behövs för vi vill ju inte ha en massa skogsbränder. 

I kväll blir det nog en tidig läggning för mig. Är trött för all denna smärta tar luften ur mig. Men först nåt avsnitt av nån serie jag följer. 

Önskar er en trevlig helg. 

  Jösses vad jag har sovit sista nätterna. Jag sover 10-12 timmar per natt. Konstigt nog känner jag mig inte riktigt utsövd när jag vaknar. Skönt ändå att vara ledig så möjligheten att sova så länge jag vill finns. Om jag tittar i backspegeln så inser jag att jag fysiskt har haft ett skitår. Förra semestern ägnades till största del på rygg i soffan pga diskbråck. Jag hann precis bli skapligt bra i slutet av semestern. Därefter jobbade jag en månad och så slog diskbråcket i nacken till. 6 veckors full sjukskrivning. Då sov jag bara 45 minuter i streck sen var jag uppe och vandrade ett par timmar. Den smärtan var den värsta jag upplevt. I dag är jag nästan återställd, kanske lite svag i vänster hand och jag märker att handen skakar lite och fingrarna är fumliga. 

När julen kom fick jag covid och var riktigt dålig i nästan två veckor, ingen återhämtande ledighet där heller. En olycklig hundpromenad där jag ramlade och fick en fraktur på höger handled... & veckor med skena blev resultatet. Sen har jag drabbats av diverse småolyckor. Den senaste var ett fall där jag spräckte läppen och behövde tejpas. Egentligen skulle jag behövt sy men med tanke på min EDS som ger kraftig ärrbildning så valde läkaren tejp. Han sa att om man syr kommer jag även få ärr av trådarna. Så bra att han tog sig tid och kolla mina diagnoser och fattade ett klokt beslut.  Det är jag tacksam för. Jag måste säga att jag fått sån bra hjälp av min "nya" vårdcentral. 

Jag vet att många gläds åt solen och värmen. Själv tycker jag det är ganska jobbigt. Jag håller mig gärna inne, nära fläkten. Promenader får tas på morgonen eller efter åtta på kvällen. Gymmet är också en bra plats att vara på. Tjejdelen på gymmet ligger en trappa ner och är underbart svalt. Jag ska ta en sväng dit runt lunch i dag. Att träna är viktigt för mig inte för att bygga muskler utan mer för att få ökad cirkulation i kroppen under kontrollerade former. Att använda lösa vikter funkar inte så jag håller mig till fasta maskiner där det är svårare att felbelasta. 

Jag har ägnat mig åt silverputsning de senaste kvällarna. Jag tänker att det kan vara kulo att börja använda mammas och mormors smycken. 

Jag tror mamma fick detta väderurssmycke av mormor nån gång på 80-talet. Tror jag ska börja använda det trots att jag är oxe. Mamma var inte ens väderur utan jungfru. Tror att det har att göra med nån resa till Kreta. 

Baksidan av sommar och skogspromenader. Jag verkligen hatar alla fästingar. Bella är så duktig att gå i koppel utan att dra men att ta bort fästingar eller klippa klor är supersvårt. 

Varma dagar är jag helt galen i kalla latte med salty caramell smak. den här var från Waynes men den bästa finns på Café Gyllen. 

Fixat naglarna. Känns sommarfräsht.  

Nu önskar jag er en fin dag.

När våren kom så kom den supersnabbt. Plötsligt blommade syrénen, planteringarna i Trädgårdsförening och då gällde det att passa på att njuta. En fika på Babetts kändes helt rätt när värmen, ljuset och syrendoften kommit till oss. 

När fontänerna fylls på kan man vara säker på att våren verkligen är på väg över mot sommaren. 

Hospitalstorget, lika vackert på sommaren som på vintern. 

Av en händelse råkade vi gå förbi Slottsparken samtidigt som kungen och drottningen. 

En tidig helgmorgon på Sankt Larsgatan. Här behövs inga filter. Vackert så att det nästan gör ont. 

När livet kändes lite tungt så åkte jag hem till bästa kompisen. Tillsammans promenerade vi runt i mina gamla kvarter. Här är radhuset som vi bodde i från det jag var drygt tio år. 

Numret på  porten där jag så många gånger sprungit upp och ner i trappen. Vi bodde här mina första tio år, på tredje våningen. 

Nästan så man blir sugen på att gå ut och plocka fläderblomster för att göra saft. Men bara nästan. 

AW i trädgårdsföreningen i går kväll.  Tyvärr har min kropp sagt stopp och jag klarade bara att vara kvar en timma. Jag tycker ändå att jag borde hyllas lite pga min ansträngning. 

Klostergatan, i morse. Jag verkligen älskar de här gamla husen. På något vis lyser de upp min tillvaro. 

Nu har även jag fått ta sommarlov. I år hoppas jag att det blir tid för återhämtning och ork att genomföra inplanerade trevligheter. Många av mina vänner har gjort som jag, tagit semester. Andra har sin att se fram emot. Hur som helst så vill jag passa på att önska er en härlig midsommar. Här och nu regnar det i Linköping vilket jag faktiskt gläder mig åt. Sol är dock utlovad till helgen. 

Ha det gött!

  Jamen så kom då dagen, som vissa tyckte var "den största dagen i ens liv". Sorry to say... men två barns födelse, dop, konfirmation, studenter, mina egna examens, dotterns förlovning, begravningar, hundadoptioner, hundbegravningar å fastersförlust (efter föräldraförlust)... Kanske är jag galen men att bli 50 står sig slätt emot allt detta. 

Men absolut, dagen var bra. Jag uppskattade alla som tagit sig tid att maila, messa, skicka blommor, skriva brev och mycket mera. Jag hade ju faktiskt avböjt firande. En av många anledningar var att jag fyllde mitt i veckan, kraften fanns inte att fixa i hop något där och då jag i princip skulle bjuda mina nära på en fest där de blev uppassade av mig. Borde inte den som fyller år bli bjuden på en brakfest och bara bli servad och ha det gött?

Skit detsamma, nu har jag passerat 50. Ändå med en tacksamhet trots en massa aber. Jag blev, trots att jag undanbett mig, fint firad på jobbet. En gudomlig bukett, ett fint armband från mina älskade kollegor, blombud hem och samtal från närmast anhöriga. Hur fint var det inte att min arbetsgivare (den bästa jag haft under mina 26 år som lärare) bjöd båda Ulleviavdelningarna på tårta. Min födelsedag är ju på Chokladbollensdag så nu är jag lite skyldig att återbjuda. Å det gör jag så gärna.  

Så god!

Tacksam. Tänk att de visste att Edblad är en av mina absoluta favoriter. 

Själv fixelidonade jag på balkongen.

Finaste kollegan, Hanna, hade läst av läget. Jag älskar Mårbackapelargoner och har äntligen börjat läsa igen. Som jag längtar efter att sätta tänderna i dessa. Kanske blir det i helgen?!?

Bästa vännen skickade pricksäkert blombud. 

Å jag fixade tilltugg. 

Freja har sommarnjutit.  Det gläder mig. Själv väntar jag på min nästa kortisonspruta i höften på måndag. Vi förlitar oss på den behandlingen. Funkar inte det så vet vi vad som gäller. Röntgen, omdöme, ledutbyte.  Å landar vi i det värsta, att byta ut leden, ja då kommer jag aldrig mer jobba full styrka. Så för fasiken, håll tummarna för mig.  

För först kommer höfterna, sen axlarna å därefter knäna å sen rullar det bara på. Å det är inte rättvist för en femtioåring. 

Nu ska här mumsas kycklinglår innan det är dags för sängen. Jag önskar er alla en fin långhelg.  

Fy faan! Vilken plåga. Min KBT mer eller mindre tvingar mig att titta igenom och analysera Kimmos dåliga hälsa strax innan han vandrade över regnbågsbron. Allt för att min hjärna ska fatta att jag inte mördade honom.


Så jäkla svårt. Jag är visst fast i vinkelvolten.