... Har guld i mun. Stämmer väl på mig. Jag älskar mina tidiga mornar. Omsluten av tystnaden både i huset och utifrån. Mörkret är som en trygg snuttefilt och när jag tänder mina favoritljus är lyckan total. Det är så mysigt att hälften vore tillräckligt. Det är verkligen njutbart. 

En av mina favoriter. Den har varit fylld med mossa, pärlor och ett par yttepyttesmå stickade vantar. Jag tömde den i går och funderar nu på vad jag ska fylla den med. Kanske dekorationssand men man kan också ha säsongens val, alltifrån blommor, blad eller bär. Just nu ligger nog sanden närmast till hands. När mossan och vantarna låg här i var jag lite på spänn, man vill ju inte ha en eldsvåda när ljuset brunnit långt ner. Eller upp...

Dagen i går var ljuvlig. Jag kände mig helt förkylningsfri, äntligen. Jag fick mycket gjort och fixat här hemma och det är härligt att komma i fatt med de där småsakerna som jag aldrig tar tag i under veckorna. 

Det gäller att unna sig. I går missade jag frukosten så det fick bli en härlig brunch istället. Ostäggröra, zucchini, tomat och bacon toppad med Biggans. Så gott och jag höll mig mätt hela eftermiddagen. 

Även i går var det ett strålande väder. Så pass att solglasögonen fick följa med på promenade. Ljuset, dofterna, temperaturen och fågelkvittret gav mig vårkänslor. 

Vi tog en promenad på ungefär tre kilometer men den tog över en timma. Det finns ju galet mycket att sniffa på för hundarna. Jag låter dem hållas. Jag är inte ute och powerwalkar utan det är hundarnas tid. Det får ta den tid de tar. När de får använda sina nosar blir de mysigt trötta efteråt på ett sätt jag aldrig kan trötta ut dem genom att gå långt. Jo, Kimmo blir fysiskt trött men Freja skulle nog kunna springa både en och två mil utan att mattas som den terrier hon är. 

Ån brusade som aldrig förr. 

Jag brukar säga att ljuset återvänder efter mitt sportlov men så här såg det ut vid åtta på morgonen. På helgerna känner jag av att det ljusnar tidigare. Det är fortfarande svart på väg till jobbet under arbetsveckorna. 

Efter hundpromenaden och brunchen tog jag en tur till IKEA. Mina ljusförråd är nu fyllda och jag fick även med mig nya gardiner tillvardagsrummet. Utöver det köpte jag en del annat smått och gott. Därefter mötte Elis upp mig på Willys för en storhandling. Nu är även kylen och frysen välfyllda, en stor säck hundmat kom också med hem så nu klarar jag mig utan problem en dryg månad. Jag kommer bara behöva kompletteringshandla småsaker. 

I dag ska jag jobba lite, har bland annat en del inläsning inför seminariet på torsdag. Då det är söndag har jag som vanligt tvättstugan. Jag gillar att tvätta på söndagar för då är allt fixat och klart inför veckan. Bara att vraka och välja vad jag ska ha på mig och att alltid lägga sig i renbäddad säng på söndagskvällen har blivit ett beroende. 

Jag ska även se om jag kan lyckas få upp gardinerna i vardagsrummet. Förmodligen fixar jag det inte själv, gardinstången är galet lång och med fyra längder på blir det rätt så tungt. Eventuellt måste jag ringa in en hjälpreda. Kanske kan jag muta med min fantastiska champinjonsoppa som lunch. 

Hur som helst, jag hoppas ni får en glimrande söndag. 

Veckan som gick började med kyla, snö och härligt solsken. 

Skolan och därmed mitt jobb har dragit i gång och det med besked. Många i personalen har varit hemma, sjuka eller med symtom. Ungefär en tredjedel faktiskt. Undrar hur man ska tänka kring det? Men oj så bra vi klarar oss ändå, här finns pengar att spara?!? De som är på plats får jobba för två, ibland tre. Eleverna däremot är inte hemma i samma utsträckning. Jag oroar mig för de som är på plats. Hur länge ska man orka detta tempo som nu pågått i snart två år. Tyvärr är det ungefär samma personer hela tiden som får rycka in då det ofta är samma personer som upprepade gånger blir hemma. Det är beklagande oavsett vilken grupp man tillhör. Inte roligt att ständigt vara hemma och må dåligt och drabbas av sjukdom precis som det blir vidrigt för de som sliter vidare varje dag på arbetet. Hur kan det komma sig att så många drabbas om och om igen?

Jag hör ofta saker som "jag har dåligt immunförsvar", jag har nog sagt det själv ett par gånger, men det är inte många som faktiskt har ett diagnostiserat svagt immunförsvar. Själv försöker jag mota Olle i grind med extra mycket grönsaker, extra vitaminintag, frisk luft, handhygien, munskydd och mycket sömn. Jag hoppas det ska hjälpa. Tyvärr är jag inne i en dålig period med mycket smärta i kroppen. Jag behöver ta min starka medicin för att kunna jobba. Då jag blir lite illamående första timmarna av den så går jag upp vid halv fem på morgonen så att jag ska hinna bli något sånär fit for fight. Skönt nog behöver jag bara ta halva dosen som jag är ordinerad. 

Varje kväll förbereder jag min jobbfrukost som består av turkisk yoghurt med frusna hallon och blåbär. Lyxigt gott men också fullproppat med vitaminer. 

Jag är dock glad att ha ett jobb att gå till, inte alla som har det. Dessutom så trivs jag jättebra och det är härligt att trots det ansträngda läget mötas av glada, hejande kollegor på morgonen. Kanske den positivaste arbetsplats jag varit på. Alla hugger i och in och ställer upp för att det ska bli så bra som möjligt för eleverna under deras skoldag. Vi kan dock inte komma ifrån att de inte får samma undervisning, stöd och hjälp som om hela personalstyrkan är på plats. Eftersom det pågått under två år så måste vi räkna med att vi får ett kunskapsglapp. Här kanske man måste tänka till och göra något. Kanske måste man förlänga vissa elevers tid i grundskolan eller liknande. 

Vårkänslor hos både mig och hundarna.

Vinterlandskap i början av veckan, sedan kom varmare dagar och därefter rejäl blåst. Detta väderomslag gjorde att jag under fredagens långpromenad med hundarna verkligen fick vårkänslor. På eftermiddagen, medan det ännu var både ljust ute och strålande sol tog vi min favoritsväng upp mot Ramshäll. Här får vi oftast vara i fred från både människor och andra hundar. Jag blir så glad av att se hur Kimmo njuter av varje steg och han låter som en gris av allt sniffande på diverse "pee-mail" och annat. Freja blir mer manisk, drar och drar och nästan gräver sig fram i selen. Vi jobbar på det. Jag stannar, inväntar att hon kommer till mitt ben och sen går vi. Vi kommer ofta bara tre, fyra steg innan jag får stanna igen. Men efter ett tiotal stopp brukar hon fatta och på hemvägen går hon som en prinsessa i kopplet. På nästa promenad börjar allt om igen. Har hon teflonminne eller är hon bara en terrier?

I går kunde man läsa om 2022´s julkalender. Den verkar superbra. Bara 10.5 månader kvar tills den börjar. Bra, då har man något att se fram emot...

I Trädgårdsföreningen kan man fortfarande njuta av fin beslysning, precis som i resten av staden. Jag tror den ska sitta uppe månaden ut. Det är så konstigt, just i år så hade jag inte alls bråttom att bli av med julsakerna, tomtar och stakar. Jag hade lätt kunnat ha dem uppe hela januari. Nu passar jag ändå på att njuta extra mycket av levande ljus och lyktor. Mitt ljuslager håller på att ta slut. Eller det gör det inte alls men jag vill ändå fylla på. Därför tänker jag ta en snabb tur till IKEA i dag innan jag ska möta upp Elis för en storhandling. 

Jag behöver få hem en säck hundmat, tvättmedel, sköljmedel, hushållspapper och annat både tungt och skrymmande. Nån gång i månaden får sonen eller dottern rycka ut och hjälpa sin gamla mamma att handla. Bra förevändning för mig att få umgås med dem på tu man hand. Annars så har vi ju vår månatliga söndagsmiddag. Ibland blir den på lördagen eller om jag har lov så kan det bli på fredagen. 

Trots att det är lördag så vaknade jag i vanlig tid, strax innan fem. Jag känner mig utsövd och pigg ändå så det beror inte på dålig sömn att jag vaknar vid den tiden. Till skillnad från jobbdagarna så tillåter jag mig att sitta i sängen en dryg timma för att dricka kaffe, surfa runt, blogga och mysa med hundarna. En väldigt lugn och skön start på dagen. Strax ska jag ta första promenaden med Freja och Kimmo och sedan pyssla runt lite här hemma i väntan på Nyhetsmorgon och gofrukost. 

Min stora, älskade Kimmo. Han är gammal nu och kanske just därför lite extra krävande eller mera uppmanande. Han ber oftare om gos och tjatar ständigt om något att äta på. Det är så svårt att stå emot hans ständiga sug på godsaker men vill jag ha honom kvar ännu en tid gäller det att hålla koll på hans vikt. I nuläget behöver han verkligen tappa några kilon. Maten är svår att dra ner på så fokus får bli på att öka längden på promenaderna. Så i dag ska han få flera långpromenader om väglaget tillåter. Det var hiskiligt halt i går kväll när det frös på. 

Nu önskar jag er alla en finfin lördag. 

Jullovet drar sin sista suck och jag börjar mentalt förbereda mig på att börja jobba igen på måndag. Jag är redo för det. Närmare tre veckors ledighet känns som tillräckligt. Å andra sidan har jag ju lyckats vara både sjuk och nu också förkyld. Jag gjorde Covidtest i onsdags och det var negativt. Det kändes viktigt att få veta att det bara var en vanlig förkylning med tanke på att jag bjudit hem barnen på tacofredag. De fick välja om de ville komma trots min krasslighet och de valde att komma. Det gladde mig mycket då vi har svårare att få till tillfällen när vi alla kan ses då skolan drar i gång igen. 

Det blev några förvirrade minuter innan jag förstod att det var negativt. Jag trodde att det bara skulle vara ett streck på T för att det skulle vara negativt. Snabba vänner på facebook kunde dock berätta för mig att det här var negativt. 

I tisdags var jag en tur in till Norrköping. Lite som att komma hem. Jag tog tåget dit men på hemvägen tog jag expressbussen, den var ju ännu smidigare. Jag klev på vid Södetull och klev av vid Köpmansgränd, alltså precis vid min Coopbutik och 50 meter från min port. Jag slapp både spårvagn och att sedan byta till buss vid resecentrum här i Linköping. 

Mysigt men jag kände inte riktigt igen mig då massor av butiker har slagit igen och en del andra hade flyttat runt. 

Jag passade på att testa proteinbröd. Jag hade beställt en brödmix från Clean eating. Smidigt att göra men lite väl dyrt. Det blev inga stora limpor och de kostade 60 spänn styck. 

I går började det att snöa ganska ordentligt här. Det är snorhalt ute och plogbilarna har farit fram och tillbaka nu på morgonen. När jag gick morgonens andra promenad med hundarna höll de som bäst på att sanda. 

Det lyser upp med snön och jag älskar det dämpade ljudet. Hela världen känns mjukare och mysigare på något sätt. 

Te med mycket mjölk i, tända ljus och en bra serie på SVT Play. Jag har sett den två gånger tidigare men "Våra vänners liv" är verkligen bra och jag har glömt en del av detaljerna sedan förra gången jag såg den. 

Jag var sugen på lite träning men det är ju inte att tänka på när förkylningen hänger kvar. Det kanske får bli en skön långpromenad istället frisk luft och dagsljus är ju aldrig fel. Jag gissar att det är många som promenerar runt ån i dag så jag tror jag kommer välja att gå mot Ramshäll istället. 

I dag ska jag nog inviga min nya mixer. Det ska bli storkok tänkte jag men jag måste även ta en tur till affären och kompleteringshandla. Jag är lite sugen på att laga blomkålssoppa men också kött med broccolimos. Det blir bra att förbereda lite lunchlådor med mera hälsosamt innehåll. 

Nu önskar jag er en fin lördag. 

Så klev vi då på årets första hela vecka och därmed årets första måndag. Det är ingen vardagsmåndag eftersom jag fortfarande är ledig. Min kropp har liksom inte fattat det, att den kan få sova längre än till sju, vilket är det längsta jag sovit under det här lovet. Än så länge. Men som ni vet så uppskattar jag tidiga mornar så mycket mer än sena kvällar. Jag går gärna och lägger mig mellan 20-21 för att läsa en stund istället för att se på tv. Det mesta av värde som tv sänder kan jag ändå se på play närhelst jag vill. I dag vaknade jag vid fem. 

Jag var ju och köpte ett nytt överkast och i går lade jag på det. Jag gillar nyansen. Materialet har nån sammetsstruktur, jag hoppa ändå att inte allt hundhår fastnar på det. 

Linnégatan mot Trädgårdsföreningen i går förmiddag. Bilden gör inte verkligheten rättvisa. När jag kom runt hörnet så trodde jag nästan att det brann någonstans i Trädgårdsföreningen så dimmigt var det. Märkligt så tydligt det var att träd och växter håller luften fuktigare än vad de mer bebyggda områdena gör. Det var tämligen ljummet ute och det blev en riktigt njutbar promenad. När det är sånt här väder, blött och smutsigt, är det lika bra att ta en långpromenad med hundarna. Det spelar ingen roll om vi är ute en kvart eller en timma för hundarna blir lika smutsiga och blöta och kräver samma procedur av dusch och torkning efteråt. Lika så bra att ta en ordentlig sväng då. 

På tal om brand så hade det uppstått nån form av glödbrand i ett skärmtak över My dentist, ett stenkast från mig. Räddningstjänsten var snabbt på plats och åtgärdade det. Tur att en uppmärksam person larmat omedelbart annars kunde det gått illa. Det är många bostadslägenheter i huset ovanför. 

Grönläppad mussla ska vara bra för hundarnas leder. Jag upplever att Kimmo är lite piggare sedan jag började strössla hans mat med det. Här har han på eget initiativ hoppat upp på en hal bänk. Freja gör så lite nu och då för hon vet att hon får en liten godisbit. Hundparkour för gamlingar kallar vi det. 

När vädret är sisådär och hostan hindrar mig från träning så passar ju matlagning bra. I går blev det ugnsgratinerade paprikahalvor fyllda med köttfärsröra. Supergott! Länge sedan jag åt just det, mer än ett år faktiskt. 

Av resterna av röran blev det två portioner köttförssoppa, jag har även gjort två matlådor med champinjonsoppa. 

Det är perfekt med just soppa som lunchlådor. Jag kan vara en av de största soppfantasterna som finns. 

I dag har jag redan hunnit dricka dagens första kopp kaffe och varit ute med hundarna. Om en halvtimma drar Nyhetsmorgon i gång vilket är ett trevligt sällskap.  

Nu önskar jag er en fantastisk måndag och blir det inte det så hoppas jag åtminstone att det blir ok. 

I går var det 10 år sedan min kropp sa upp sig. Jag har nyårsdagen som ett riktmärke men egentligen vet jag att jag hade haft det jobbigt hela hösten. Värst var det att sitta i bilen de två milen jag hade till jobbet. Känslan av benhinneinflammation i sittbenen och föreställningen att någon satt en kofot mellan två kotor i ländryggen var ganska brutal. Alltså ett jubileum jag helst varit förutan. 

Sedan dess har jag knappt varit smärtfri under en enda dag. Jo, under tiden jag åt kortison men det i sig förde med sig otroliga biverkningar. Det tog 4 år och massor av läkarbesök, sjukskrivningsdagar och medicineringar innan jag fick rätt diagnos. Nu har jag en fungerande medicinering och klarar att jobba de allra flesta dagar. Med en avvägd träning på gym och lagom långa hundpromenader så mår jag faktiskt riktigt bra. Det jobb jag har erbjuder en variation mellan stillasittande och gående vilket är perfekt. Jag hoppas och tror att jag inte längre är "hon som är sjuk" längre. 

Under hösten har jag dock slarvat med både träning och kost. Mitt nyårslöfte är därför att jag ska äta mer fisk och grönt och fokusera på min antiinflammatoriska kost. Det har ju visat sig fungera så det är bara dumt att överge ett vinnande koncept. 

Nu är vi inne på dag 2 på året 2022. Jag tror att det kan bli ett riktigt bra år. Mitt sista som 40+. Men är det inte så att 50 är det nya 40? Om jag bara har en bråkdel av min mormors gener så kanske jag har 50 år kvar. Brås jag på min mor ser det sämre ut, bara 10 kvar. Så det gäller att ta vara på mig. Min mormor var klok, vis av erfarenhet. Jag kommer på mig själv att nu börja ta till mig hennes råd och tankar. Hon åt alltid en näve blåbär till frukosten, för ögonens skull. Till middagen kokade hon ofta två morötter och en bit purjolök, det har jag också börjat göra. Det måste vara en åldersgrej när man upptäcker att man börjar både göra och säga saker som ens mor och mormor gjorde. När jag var ung tyckte jag det var mossigt men nu hasplar jag ur mig både det ena och andra utan att blinka och det känns som det mest självklara i hela världen. Från min farmor har jag med mig att "man ska ha något för händerna att göra". Farmor var virkningsexpert men jag stickar mest nu. 

I dag passade jag på att bädda rent och lägga på nya överkastet. Jag är mer än nöjd. Det gamla får mellanlanda som överkast i sonens rum. 

På Nyårsaftonens dag var jag en sväng upp till Tyra och Peter. Supermysigt! Odin hade vuxit så det knakade. Jag hade glömt hur livliga kattungar är. Det är full fart en stund och sedan somnade han i ett par timmar. Härligt att även få mysa med Ozzykatten, han är sig lik men han är inte längre min. Det kändes så tydligt, han hälsar och så men det är inte mycket mera. Tyra och Peter är hans familj nu. Lite vemodigt men det är ju så det ska vara. De sköter om honom så fint, så mycket bättre än vad jag nånsin gjort. De har gott om tid och är hemma nästan jämt, beroende på hemstudier pga covid. 

Vädret var ju inte strålande på Nyårsafton. Jag saknade verkligen snön som lyste upp  och avskyr när det är blött och slaskigt på marken. Hundarna blir galet smutsiga på tassar och mage. Jag gick en sväng på stan och hämtade ut paket och gjorde lite ärenden innan jag skulle upp till dottern. Känslan var att hela Linköping var som insvept i en fuktig yllefilt. 

Sista promenaden för året var desto mysigare. När mörkret lägger sig så rundas tillvaron av. Man ser inte skiten i hörnen så att säga. Ljusdekorationerna är fantastiska och vi hittade en ny favorit. 

Trollsländor! Mina favoriter. Jag har ju länge gått och funderat på en ny tatuering och just en trollslända är det motiv jag bestämt mig för. Dragonflies heter det på engelska och jag tycker det är ett superfint namn. 

I dag kommer det bli lite hemmafix, jag måste handla och sedan har jag tvättstugan vid 17. Jag kommer också få träna mitt tålamod då "Dunderklumpen" ovanpå är hemma och både stegar runt och tränar vilket skapar viberationer i mina väggar och ett evinnerligt dundrande. Jag borde prata med honom men har liksom inte fått till något naturligt möte. 

Jag hoppas ni får en härlig söndag trots gråväder och regn. 

Nej, det blir ingen lång summering månadsvis av mitt 2021. Ni får hålla till godo med en bild istället. 

Januari bjöd på snö och sköna promenader i bla Trädgårdsföreningen. 

Februari, sportlovet spenderades med vänner och många loppisbesök. Just den här matgruppen flyttade hem till fina U. 

I Mars månad blev jag med gymkort. Jag lovar mig själv att jag ska nyttja det lite mera under 2022. För många förkylningar och coronarestriktioner höll mig borta under 2021.

I april kom våren på allvar och jag kunde njuta av att upptäcka Linköping på ett djupare plan. 

Maj, min månad på många sätt. 

Juni, sommarlov, midsommar, färsk potatis och sill. Underbarheter som glimrar. 

Juli, vid Linköpings resecenter. Jag förvånas varje gång jag ska ta mig någonstans hur smidigt och fort jag tar mig till tågstationen och hur snabbt jag är i grannstaden. Det är väldigt vilsamt att åka tåg. 

Augusti, ny termin, ny skola fast i samma lokaler och med många nya arbetskamrater. 

Uppskattning!

September, sommaren dröjde sig kvar lite grann. 

Oktober, tidig morgon på jobbet. Vi har långa korridorer och det blir bra många steg dagligen. 

Många fikatillfällen har det blivit under hösten. 

November och Ozzy fick en ny brorsa i busungen Odin. Egentligen var det nog i oktobers sista skälvande dagar han anlände men det var i november som de blev bästa vänner.

Hösten innebär en helt ny form av blommor och växter. Alla är inte så långlivade...

Hösten kom på riktigt och det är inte dumt det heller. 

I slutet av november kom julbelysning och granar upp. Så himla mysigt och det hjälper en verkligen att orka fram till det vänder. 

December, jag har under hösten fått tidiga vanor och är ofta uppe före fem. Att få tända ljus, se Nyhetsmorgon och dricka kaffe i lugn och ro är en vardagslyx som jag uppskattar. 

Och Odin växer så det knakar. 

Ett tunt lager med snö förgyllde och lyste upp i decembermörkret. 

Jag är glad att jag hann gå ut med fina vännen och äta en fantastisk middag innan coronarestriktionerna nådde nya nivåer. 

Stans mysigaste café oavsett årstid. 

Så kom den, julen. Och i dag är det nyarsafton. Jag vaknade innan fem och har redan druckit första koppen kaffe och varit ute med hundarna. 

I går tog jag och Tyra en tur på Tornbyområdet och passade även på att besöka Erikshjälpen. Just där hittade vi inget men jag fick med mig ett nytt överkast hem. Jag ska dock vänta med att lägga på det då det är slask ute och hundarna drar in orimligt mycket med smuts. 

Årets sista pass på gymmet gjordes och i dag har jag träningsvärk överallt. Jag har sovit hårt och gott i natt. När  jag vaknade såg jag lätt överkört ut. 

En av mina bästa investeringar. Jag förvarar dem i kylen för skönaste känslan. Jag har redan givit mina ögon en skön behandling. Ännu en vardagslyx som jag unnar mig. 

Nu ska jag strax äta frukost, i dag blir det äggröra med bacon och tomat. Sedan följer lite filmmys och därefter är det nog dags att börja förbereda sig för en mysig och trevlig nyårsafton. 

Jag önskar er alla ett

Gott SLut

och ett

Gott Nytt År!

Mina mellandagar startar på bästa sätt, i total lugn och ro. Jag vaknar tidigt utan att klockan ringer, går upp sätter på kaffe som jag dricker upp till hälften innan det är dags för första turen med hundarna. Därefter blir det Nyhetsmorgon på tv eller någon serie och jag sippar i mig resten av kaffet. För att ytterligare inplantera i min kropp och själ att totalt lugn och stressfrihet råder tänder jag massor med ljus. Jag tänder även Stinas lykta på balkongen. Den lyser så fint och skapar vackert glitter tillsammans med julkulorna som också kommer från Stina. Många har ju lämnat oss alldeles för tidigt men det går inte en dag utan att jag minns dem. Så länge vi tänker på och talar om dem lever de vidare med oss. 

Eftersom min jul blev inställd pga först huvudvärk och sedan feber gick den ganska så obemärkt förbi. Jag sov bort uppesittarkvällen och julafton. På juldagen vände det och på annandagen var jag i princip symtomfri. Av tradition passade jag på att beställa pizza från kvarterets egen pizzeria. Tyvärr är den snyggare än vad den är god. Kanske berodde smaklösheten på min krasslighet...

Här i stan, som på så många andra ställen i vårt avlånga land, kom det snö lagom till jul. Inte mycket, bara några få centimeter, men det lyste upp och mjukade till den annars lite kantiga tillvaron. 

Då uppesittarkvällen blev inställd i sista stund tog vi igen det i går. Alla tre barnen kom och vi hade en superhärlig kväll. Myskläderna var på, i mitt fall blev det min nya julpyjamas. Så skönt att umgås ganska så kravlöst, pyssla lite, fixa till maten och småprata under tiden, spela spel och bara vara. Jag älskar dessa stunder. 

Godisbordet laddades upp. Som vanligt var det i överflöd. Varför ska det vara så? Blir man lyckligare av överfulla skålar? Jag blir ju ändå allt annat än lycklig sen när jag måste slänga allt som blivit gammalt. 

Full koncentration!

Det döljer sig en konstnär i oss alla även om vi alla får väldigt olika resultat. 

En trevlig aktivitet att göra för ungdomarna medan jag grilljerade skinkan. Nu så tar jag ju genvägen genom att ha både färdiga pepparkakor och färdig kristyr men jag tror de tyckte det var roligt ändå. Dessutom så blev det en mobilfri stund. Vanligtvis slutar det ofta med att vi alla sitter och scrollar men det blev inte så mycket av den varan i går. 

Gissa om det doftade och fortfarande doftar ljuvlig jul här hemma. Underbart!

Tomten hade varit här och lämnat en hög med klappar till julklappsspelet. Vilken tur att jag har öppen spis för jag tror inte tomten har vår nya portkod. 

Julklappsspelet! Många bra klappar var det och jag tror att alla var nöjda efteråt. En campinglampa, massagekudde och handduksset var åtråvärda men också sällskapsspel, mjölkskummare och godis. Jag tror att jag och barnen har hittat en ny, fin tradition. 

Plockepinn blev en fin avslutning på kvällen. 

Nu fortsätter mellandagarna ett par dagar till. Jag ska ta en sväng på stan för att hämta ut paket och kanske kolla lite på rean. Jag måste komma i håg att köpa nytt batteri till brandvarnaren och propplösare till badkaret. Ja ni hör ju, vardagssysslorna tränger sig på. Det har jag inget emot för jag uppskattar vardagarna. 

Nu önskar jag er en härlig onsdag. 

Jag räknar, räknar om, bakifrån med plus, mellanled och på fingrarna. O varje gång kommer jag fram till samma sak. I dag gjorde jag min 25:e julavslutning sedan jag utbildat mig klart till lärare. Tror jag har rekordet på skolan. Om man inte får räkna in avslutningar i annat land... 

Jag kom dessutom på att det i dag är ett år sedan jag för sista gången kramade om mina finingar i 4A på Mosstorpsskolan. En liten klass, en klass med klass. Motiverade elever, fantastiska föräldrar och så mycket roligheter. Jag har sagt det förr och säger det gärna igen, de där ungarna var magiska. Jag hade kunnat gå över ån efter vatten för dem. Jag försökte verkligen lösa det hela men till slut fanns det ingen annan lösning än att byta kommun och boende. Tyvärr. Men så mysigt att plocka fram de julgåvor jag fick av dem. Muggen, ljuslyktan, krukan (blomman är dessvärre död) och teckningar och den lilla tavlan. Jag minns varenda en av dem. Precis som jag minns varje elev jag tog emot på Björkbacken i Viggestorp tillsammans med Ulrika, för 25 år sedan. 

För ett år sedan tog jag hundar, katt och möbelemang med mig till grannkommunen. Den som faktiskt uppskattar mig 20% mer än vad Norrköpings kommun ( å den kommunen gav jag mer än 20 år!!!) gjorde. Jag hittade en lägenhet som faktiskt har blivit ett riktigt hem för mig. Jag trivs superbra, även om jag krigar med livsmedelsbutiken och ägarens ständigt otillåtna parkering av sin lastbil. Jag är oxe, jag är dödligt envis, jag kommer att vinna. 

Under året som gått har jag både tassat mig fram OCH storstegat mig genom tillvaron. Många konflikter har jag smugit mig förbi, andra har jag bulleribångat mig fram för.  Jag har fått lära mig mig mycket om andra, ännu mera om mig själv men framförallt har jag lärt mig att använda ordet NEJ. Ett ord jag försöker lära andra, men jag vet att de måste få tid. Samma tid som det tog mig att förstå att nej inte är ett avslag utan ett sätt att bevara sig själv. 

Jag har känt noll av julstressen. Jag har njutit. Belysning, dofter, minnen och mycket mera har berikat min advent. . I dag fick jag hjälp av sonen att storhandla. Så skönt, så mysigt och så härligt. Därefter tog jag en snabbis på stan, slog in paket och nu pågår tvättmaraton. Kuddöverdrag, täcken, sängkläder, filtar och mycket mera körs i 95 grader. Det kommer kännas fräscht. 

Jag fick lite bråttom från jobbet i dag, trots att jag egentligen hade all tid i världen. Jag missade att krama om och lyckönska ett par stycken som går vidare i arbetslivet. A+A, tack för allt ni gjort för mig. All stöttning, all information, all kunskap. Jag fattar inte hur jag ska klara mitt jobb utan er. Tur att C är kvar. Ni måste komma på fika eller lunch framöver hos mig. 

Många är de som rört vid mitt hjärta under året. Kanske lika många har svikit mig. Men det skiter jag i en dag som denna. Det är lite som att vaska guld. Klimparna fastnar i nätet, de andra ramlar ur....

Nu ska här tvättas, fixas och donas en stund till, till  tonerna av Dunderklumpen på våningen ovanför. Herrejösses, hans hälar måste må skit då han hackar sig genom parketten för varje steg han tar. 

När sedan lugnet lägrar sig på Sankt Lars ska det ses en bra film och sedan ska jag Somna med Henrik. 

God dag före dan före dopparedagen!