Ja, vad kan man säga. Dagen i dag har varit en dag av många intryck, känslor, tankar, funderingar och mycket mera. Jag tog ju en ny tjänst till hösten, faktiskt en sån jag sökte för en sisådär två år sedan. Jag var glad och förväntansfull. År 4-6 är ju mitt område. Jag kan köra ÖTP i de flesta ämnen. Över Tröskeln Pedagogik menar jag med det. Jag kan gå in och fånga de flesta grupper på fem minuter. 

De två senaste åren har inneburit väldigt mycket mer i insats. Läsa på, träna, undersöka, fixa och trixa. SÅ mycket tid jag lagt på att vara en bra lärare. Så många eftermiddagar, kvällar och helger som jag suttit och räknat matte, läst på om antiken och allt annat. Och det förgäves. Att jobba hårt för att hantera klasser, få många elever att lyckas och utvecklas är inte värt speciellt mycket. Inte när det gäller löneförhandlingar. Då råder kommunens kreterier och nivåer. Helikopterperspektiv och att ta del av den nyaste forskningen klubbar måluppfyllelsen totalt. När måluppfyllelsen är låg och väldigt många elever får F i betyg anklagas undervisande lärare, inte rektor som ansvarar för resursfördelningen. 

Att jag höll i och höll i hop, med bara två sjukskrivingsdagar pga magont och fem pga hosta (i pandemitider) trots slag, spott, kränkningar och dagliga sänkningar räknas inte. Jag bytte arbetsplats för drygt två år sedan. Efter 20 år på samma arbetsplats. Jag är galet lojal. Jag tog mig an utmaningar i ett forum jag inte sökt till. Jag sökte en 4-6 tjänst men hamnade på 7-9. I och med det fick jag ta mig an nya utmaningar. De var stora och svåra och krävde sitt. Tyvärr rknades det inte när det kom till löneförhandlingar. 

Jag har aldrig fått så lite i lönepåslag som nu. Jag känner mig så undervärderad. Samtidigt känner jag sparken i min ända. Varför vara lojal? Den här kommunen, två år från guldklockan... Byter jag kommun kan jag köpa min egen guldklocka redan första månaden. 

Jag fullkomligt älskar mina elever men... ska min pension hänga på det. Jag har hållt mig nära då mina barn behövt det men nu... Tyra bor i Linköping och Elis pluggar där. Jag gissar att båda mina barn skulle uppskatta om jag fanns närmare Linköping. Och förhoppningsvis skulle jag se dem oftare. 

Tyvärr måste jag försöka omprogrammera mig själv. Jag ska finnas där för mig själv och för mina EGNA barn. Byter jag kommun kan jag öka min lön med 4-5000. Att stanna för att vara lojal känns orimligt. 

Sorgligt men har man en högskole/universitets utbildning och jobbat i mer än 20 år är man värd mer. I kväll är jag ledsen över hur litet jag värderas. Jag blev så fundersam när chefen var nere och undrade om jag hade "fått en jacka". Jag hade alltså rätt till en speciell jacka som skyddar mot regn, rusk och snö. Fast ger de mig rätt lön kan jag köpa den själv. En jacka kostar 1000 spänn och utbrett på tre år är det typ inget.  

Så mitt motto nu är "lojal är jag alltid... mot min familj" Jag har varit pinsamt tacksam. Glad för kommentarer som"rent pedagogiskt tänker du rätt" eller "din kompetens visar verkligen rätt". Vilket rövslickeri för att jag ska orka när det är svårt och tufft. O så sjukt ofta som mina chefer låtit viktiga saker glida ur händerna. 

Att vara lärare har varit mitt kall men nu är det faan nog.... Nu kallar mina barn... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...