God förmiddag!

Jag har uppenbarligen en hel del för mig i veckorna. Det blir inte av att jag bloggar så ofta men här kommer en liten summering över min vecka. 

Jag var på min första jobbintervju i Linköping under måndagen. Den gick bra och det är ju inte bara som så att arbetsgivaren ska bedöma och vilja anställa mig utan jag ska också få en inblick i tjänsten och avgöra om jag vill ha den. I nuläget har jag verkligen ett bra jobb och med en bättre lön skulle jag utan att tveka bli kvar i minst tre år. Tyvärr kan man inte göra nåt åt sin lön när man redan finns i kommunen. Det rör sig om ett lönepåslag på 1,5-2,5% per år. Det tar sin tid att komma upp i genomsnittlig lön om man gick in med underlön från start. 

Då jag söker jobb och man är tvungen att lämna sin nuvarande chef som referens behövde jag berätta på jobbet att jag ser mig omkring. En ganska obekväm situation och jag känner mig som en svikare. Det är just den känslan som jag ogillar väldigt mycket som gjort att jag inte sökt mig bort speciellt ofta. Bara två gånger tidigare i min lärarkarriär. Jag hoppas att chefen är just nog och säger det som sägs om och till mig i arbetsvardagen. 

Vädret har varit toppen så det har blivit många fina promenader med hundarna. Det är perfekt att få en stund av reflektion eller att passa på och prata i fatt i telefonen med mina vänner. 

Mat, så älskat att äta och somliga dagar sprutar idéerna. Just nu är kålen fin. Här gjorde jag det enkelt för mig och strimlade spetskål och stekte upp på spisen. Vanligtvis brukar jag ungsrosta klyftor men det tar aningens längre tid. Bara att dressa den med olivolja och flingsalt. Galet gott och min mage har nu vant sig vid min kålrika kost. 

I går saknades dock fantasin och det blev genvägen via pizzerian. Jag har en favorit i kantarellpizzan. Den är inte bara fantastiskt god utan väldigt fin att titta på också. 

Nu märker man att hösten knackar på. Det blir allt mörkare på både kvällar och mornar. Lördagen bjöd dock på en finfin dag och det blev en tur med båten. Förmodligen årets sista. När det är högsommar delas det bilder på brunbrända ben mot en sommarblå himmel. Här är en höstvariant. 

Vilken dag. Så perfekt, nästan vindstilla och ljummet. Det enda som jag saknade var fikat. Kaffe och kanelbulle skulle ju varit pricken över det perfekta i:et. 

I dag är det söndag. Jag har börjat min dag på bästa sätt. Nybryggt kaffe, Nyhetsmorgon och favoritljuset tänt. 

Att vakna relativt pigg och utsövd och må så bra som man möjligvis kan är härligt. Jag har ganska svårt att ligga länge i sängen, ryggen fixar inte det riktigt men 6-7 timmars sömn är ju glimrande. 

Nu ska jag ta tag i dagen, förbereda lite jobb och så. Jag hoppas att även ni känner er utvilade och redo för måndagen i morgon. Jag vet att många får söndagsångest men jag har eg aldrig fastnat i det mönstret. Jobbdagar är bra dagar för mig. Även när det varit supertufft har jag gillat att gå till mitt jobb. Det har alltid funnits en balans. Har elever eller föräldrar varit mattande har kollegorna uppvägt det med pepp och stöttning. Har det gungat i arbetslaget så har tiden med eleverna satt guldkant på dagen. Japp, lyckligt lottad över att jag faktiskt, under så många år, alltid känt att jag valde rätt bana. 

Ha nu en finfin söndag!