Så har ännu en vecka passerat. Jobbet är mycket, intensivt och till viss del förvirrande. Eleverna är till största del helt underbara men somliga kommer bli en stor utmaning. Jag gissar att jag kommer lära mig massor under kommande läsår.

En fika på Nelins är äldrig fel, speciellt inte när man kan sitta ute i skydd från solen under ett parasoll.

Helgen har inneburit en del måsten, som träning, omplantering av blommor, handling men också en hel del trevligheter. Och fler ska vi hinna med innan den här dagen är slut. 

Jag och sambon tog bussen in till stan i går. Ganska mysigt att åka buss, sitta brevid varandra och småprata om allt som passerar utanför fönstret. Skönt att slippa leta parkering och bara kunna chilla. 

En vy upp mot söder. Vackra Norrköping! Mina gamla kvarter som jag trivdes så bra i. Vi stannade till på en uteservering och tog en svalkande dricka i väntan på att det skulle bli tid för vår bordsreservering på Pappa Grappa. Sommarskönt trots att det var sista sommarmånadens sista dag. 

Toaletter ska vara fräscha och trevliga. Här hade Pappa Grappa lyckats väl. Mysigt men placeringen är verkligen sisådär. Känns som om den finns mitt i restaurangen. 

Maten då? Nej, den får två av fem möjliga. En mycket torr och hård pizza. Vill man ha stans bästa pizza ska man nog gå till Massimo på söder som bakar surdegspizzor och använder handskalade räkor och egen smaksatt olivolja. 

Stämningen var tryckt. Lite som när man går in i kyrkan. Alla vet att "nu dämpar vi oss". Det låg som en sordin över det hela. Vi är ju inte själva några partymänniskor men dåligt med skratt, samtal och uppsluppenhet trots att det anns flera större sällskap. 

Personalen vandrade många gånger fram och tillbaka mellan borden ändå var det oerhört svårt att påkalla deras uppmärksamhet. De svepte aldrig med blicken över gästernas bord för att se om vi behövde mer vatten, ville ha efterrätt eller ens för att fråga om det smakade bra. 

Hit går vi inte fler gånger. 

Efter maten tog vi en långpromenad genom strömsparken, ut med strömmen och vidare till Strömsholmen. 

Mina nior kallade det här huset för Holmenhuset. Jag har andra referensramar och kallar det för Palacehuset. 

 Trädgårdsgatan. Visst ser det oerhört mysigt ut?

Lite oskärpt bild över Renströmmen men visst är det vackert med det upplysta norrköpingsgula huset?!

Fontänen i strömmen.

Nu har även jag provat att sitta i de enorma solstolarna på Strömsholmen. En läcker installation. 

Vårt fina rådhus. 

Årets kaktusplantering. I år hyllas NKK, kappsimningsklubben, som fyller 100 år. 

Ännu en fontän, den här finns i Karl Johans park vid tågstationen.

Stationshuset. Jag bara älskar gamla stationsbyggnader, speciellt den här tidsepokens vackra byggnadsstil.

Bänkarna på busshållplatserna är verkligen inte placerade så att man ska kunna nyttja kurens väggar som ryggstöd. Oskönt är omdömet!

Väl hemma igen, vid 23-tiden satte vi oss ute nån timma. Det var behagligt ljummet och otroligt mysigt att sitta vid lyktans sken. Vi njöt till fullo av sommarens sista suck.

Sedan slog klockan midnatt och vi tog ett trevande steg in i höstmånadens första dag. September kom med buller och brak. Eller snarare med blixtar och dunder och hällregn. Det klarnade dock upp till söndagsförmiddagen och nu strålar solen från en nästintill klarblå himmel. Prognosen säger att det ska bli oväder igen i eftermiddag. 

Jag ska hämta upp Tyratösen vid Kimstad station för en eftermiddag i mor-och dottertecken. Vi ska luncha, gå på stan och sedan skjutsar jag henne tillbaka till Linköping. Jag ska också plantera ljung och silverek på mammas grav i eftermiddag. Det blir en toppenbra dag helt enkelt. 

Önskar er en strålande söndag, så här den allra första dagen på hösten.