Tillbaka på jobbet och allt vad en uppstart innebär. Jag gör nu mitt 22:a år som lärare. Kan knappt fatta det, jag känner mig fortfarande lika ny, sugen och peppad som det där första året i Finspång på Viggestorpskolan. Eleverna är ännu inte på plats utan vi har gjort en massa förberedelser, planerat, haft överlämnande kring våra blivande sjuor, arbetslagsmöten, föreläsningar och givetvis lagt tid på att få i hop oss personal. I mitt arbetslag är det många nya medarbetare som kommer med ny energi, kraft och kunskap. 

Elevfria arbetsdagar är viktiga men döden för min kropp. Det blir för mycket sittande. I dag vaknar jag med en tung kropp fylld av värk. Det gör ont, jätteont och jag blir vinglig och stel. Det blir bättre under dagen, det vet jag, speciellt när jag tagit de lite starkare värktabletterna. Skönt att det drar i gång på riktigt på måndag när eleverna kommer, då blir det inte så mycket sittande. 

Dagarna får ett annat tempo när man jobbar och mitt bloggande kommer lite i skymundan. Så nu kommer en återblick på tiden som gått sedan sist. 

Facebook fyllde mitt flöde med kräftbilder förra fredagen. Då blev jag supersugen. På lördagen käkade även vi massor av härligt goda kräftor. Jag älskar sältan och smaken av dill. 

I Söndags begav jag mig till Färgargården för en fikadejt med Veronica. Vädret var inte på topp och vi hamnade mitt i en regnskur. Som tur är finns det platser utomhus på verandan under tak. 

Älskar känslan av gammalt konditiori. Här finns verkligen något för alla. Småkakor, bakelser, tårtbitar elller...

Superlyxig våffla med räkor, majonäs, rödlök, dill och sallad. 

Min fina dotter. Ibland hör hon av sig för att bara hänga och umgås lite. Det värmer mammahjärtat. 

Störst av allt är kärleken! Så glad över att Tyra hittat sin stora kärlek i Peter. Nu har de tagit ännu ett steg i relationen genom att förlova sig. Jag är imponerad över Tyras otroligt vackra förlovningsring. Så fin och så mycket Tyra.

Jag har varit ute på en sticklingsknyckarrunda. De här fina palettbladen står på vänt. Snart kommer det rötter och då är det dags för omplantering. 

Söndagen var verkligen en dag i matens tecken. Både våffla och pizza. Den här är en favorit, köpt på Anitas här i Blacka. Enda sättet att höja smaken ytterliggare är att kasta på en näve vit sparris. Tror jag ska tänka på det nästa gång. 

Den här sommaren har blommor, buskar, träd och faktiskt det mesta av växtligheten varit lite halvdan. Jag har haft angrepp av allt från spinn och larver till tvestjärtar. Nylanterade buskar har inte blommat och det har känts som om jag kastat pengarna i sjön. Nu på sensommaren lyser rönnens bär överallt. Det är kopiöst med rönnbär. Mamma sa alltid att om det är mycket rönnbär så blir det en ovanligt kall vinter. 

I och med att jobbet dragit i gång var det dags att återgå till de gamla rutinerna som mina hundar bara älskar. Varje dag efter jobbet går vi en timma tillsammans. Jag har helt fått släppa tanken på att hundpromenader är motion för mig. När Kimmo får bestämma takten blir det ungefär tre kilometer på en timma. Jag låter dem nosa, ströva lite dit de vill och under tiden njuter jag av en bra pod eller en bok. Just nu lyssnar via Nextory på Pernilla Ericssons Spåren vi lämnar efter oss som handlar om Erla-gruppen. 

Det händer förvånansvärt sällan att jag blir ståendes pga av att tåget kommer. Desto oftare får jag åka runt pga att bommarna fastnar i nerfällt läge. 

Det finns så många fina vägar och stigar att vandra på runt området där jag bor. Den här vyn är vid promenadstråket vid Motala ström. 

Jag älskade att bo i stan, jag gillar verkligen konceptet med att bo i lägenhet men att ha närhet till det här är inte så dumt det heller. 

Dessa fåglar, så vackra och majestätiska men vilka nedskräpare. Just här märks det inte så mycket men när de samlas i flock å olika fält då skiter de ner och det blir mer än ofräscht. 

Ibland blir det mer än spännande att gå med hundarna. Som i går. Efter ungefär en halvtimma var jag mer än vettigt kissnödig. Nöden har ingen lag utan vi släntrade in i ett litet skogsområde mellan Folkets Hus och Sågvägen. Jag plockade ur lurarna ur öronen för att verkligen kunna lyssna och höra om någon skulle komma. Allt verkade ok och jag drog ner brallorna och satte mig. Lite styrigt med tanke på att jag hade ett koppel i vardera hand. Vad händer då??? Jo, bara en 8-10 mieter framför oss skuttar två rådjur förbi. Med thundar med galen jaktinstinkt blev det en kamp att hukandes kissa klart, få upp brallorna igen och sedan lugna vovvarna. Svettigt värre och jag är glad att händelsen inte hamnade i någons kamera. Iofs hade det kanske blivit en viral succé. 

Kolla in den här lilla minigläntan. Helt övertäckt med nån form av småbladig slingerväxt eller marktäckare. Naturen är bara magisk. 

Mat är ett av mina glädjeämnen i livet. Det behöver inte vara något märkvärdig och de flesta rätter går fint att anpassa till min antiinlammatoriska kost. Som här, en kebabsallad som badar i Biggans grill- och kebabsås. 

Min l kärlek till denna lilla varelse är så stor. Här har hon klämt ner sig på rygg mellan mitt ben och soffans ryggstöd. Hon ser ut som en liten ängel men är emellanåt överjävlig med sitt dragande i kopplet, skällande och tiggande. 

Sista timmarna i går på jobbet ägnade vi oss åt ABIS, Alla Barn I Skolan. Bra projekt för att förhindra att vi får hemmasittare och att få tillbaka de som redan sitter hemma. 

Lördagsmorgonen började jag på trappen på framsidan tillsammans med dagens godaste kopp kaffe. Jag satte mig här för att locka på Ozzykatten. Han var lite svårflörtad i dag. Jag tror han lagt sig att sova under cypressen vid altanen efter nattens äventyr. Jag var ju hela två timmar senare än vad jag brukar vara under arbetsveckorna. 

Önskar er alla en fin lördag. Här var det klarblå himmel för en timma sedan men nu börjar det se ut precis som väderprognosen utlovat. Mulet.