Mitt lov börjar på det mest glimrande av sätt. Jag är här och nu, ser storheten i det lilla och jag blir glad, stundom fylls min mage med fjärilar och det är nog det som är lycka. 

Lov betyder att jag är ledig på egen hand. "Vanligt folk", alltså de som inte är lärare, jobbar. De flesta av mina vänner är dock lärare vilket betyder att det är nu vi hinner ses. Vi får möjlighet att komma i kapp det vi missat sedan förra lovet. Jag är så lyckligt lottad att flera av mina vänner är på samma sätt  som jag. En lång tid kan ha passerat utan att vi setts eller pratats vid men när vi ses är det som om det var i går. 

I går valde jag att vakna tidigt. Det ger mig en lyxig start på dagen, kaffe i sängen med Nyhetsmorgon på tv:n, ett tänt doftljus i fönstret och mys med mina pälsklingar.   

Att sedan i lugnt temp dra i väg till gymmet för en stunds träning innan det blir folkfyllt var ett bra val. Det är lite extra kul att träna nu när gymmet fortfarande känns nytt för mig.

Vid lunch dök en gammal vän upp. Gammal är hon ju inte, vi konstaterade skrattande att det är så konstigt.... vi är fortfarande i 30-års åldern men våra föräldrar är/skulle varit i 75-års åldern. Så märkligt. Mycket prat blev det. Vi har numera två nästan vuxna barn med allt vad det innebär och ett intensivt liv med lärarjobb, aktiviteter och fullt upp med att vårda de relationer vi omger oss med. Vi har dessutom följts åt i yrkeslivet på så sätt att vi båda gjorde ett år i Finspång och sedan fastnade vi på vår nästa arbetsplats i nästan 20 år (dock inte samma) för att sedan ta tag i saken och byta arbetsplats till hösten 2018. Bra val för oss båda. 

En underbart vacker bukett tulpaner som jag fick av bästa Ullen. 

Eftermiddagen fortsatte på bästa sätt med en skön hundpromenad med podden Skäringer&Mannheimer i lurarna. Hundarna börjar bli bortskämda med de är långpromenaderna. De dagar det inte blir av blir de så rastlösa. Jag blir så varm i hjärtat när de tydligt visar med hela sina pälsklädda kroppar hur lyckliga de blir när kopplen åker fram. Alltid lojala och alltid glada. När jag tänker på det har de så många gånger räddat mig. 

Hundarna har tvingat ut mig, flera gånger om dagen oavsett väder. De visar sin tillgivenhet och kärlek genom att söka närhet. Det är omöjligt att känna sig stressad när en liten hundkropp tränger sig intill och ett par bruna ögon dyrkande tittar upp på en. När det händer sitter jag mer än gärna kvar en extra stund och då går pulsen ner och tankarna stillar sig. De får mig att landa och vara närvarande i varje ögonblick. Det är hundarna som får mig att uppskatta och älska allt som naturen bjuder på.

Ozzy, min katt, var det första djur jag köpte. En katt är härligt men den blir aldrig så tillgiven som en hund. Den kommer och går helt på sina egna villkor, vilket kan vara en del av charmen. Vår Ozzy var verkligen räddnningen när han kom till oss och jag är så oändligt tacksam över att han klarat alla våra flyttar så bra. Det liv han nu lever är formodligen det bästa av hans nio. Det är en fröjd att se hur han levt upp när vi flyttade till villalivet. Han kommer och går som han behagar och vill. Inne en stund och sedan ut ett tag för att sedan komma in igen och äta lite och återigen ut en sväng. 

I dag ska jag in till stan för lunch med gammal kollega. Det ska bli supertrevligt. Jag gissaar att vi kommer skvallra en del, prata om våra olika nulägen men också om en massa annat. På eftermiddagen är det dags för ett läkarbesök, inga konstigheter alls bara bra att jag får till det samma dag då jag ändå är inne i stan. I kväll ska jag prova att gå på ett yogapass på gymmet. Det måste nog vara 9 år sedan jag själv instruerade några yogapass. Tänk att det gått så lång tid. Tänk också att jag under en lång tid inte kunde jobba, gå längre sträckor, sitta mer än 10 minuter i taget... Tänk så bra det blivit trots att jag lever med kronisk smärta. 

Efter passet i kväll ska jag åka och hämta Tyra när hon slutat på jobbet. Då får jag en liten stund för att höra vad som hänt i hennes liv sedan sist. Kan knappast bli en bättre avslutning på en dag som verkligen går i lugnets och hälsans tecken. 

Och som vanligt;  Jag tar ansvar för det jag säger... inte det du hör...

Önskar er alla en god tisdag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...