Nu har jag varit sommarlovsledig i sisådär en vecka. Skönt med ledighet men jag har ännu inte känt mig så väldigt ledig. Jag har en hel del att stå i, tider att passa och saker att göra. Jag tror det blir lugnare efter den här veckan.

Jag har fart fram och tillbaka till Söderköping för att bistå min faster som är allt annat än frisk. Det innebär också en del resor till universitetsjukhuset i Linköping. Det tar tid och jag blir trött, speciellt då jag själv inte är smärtfri. Men det här kommer att vara under en begränsad tid. Hur lång vet jag inte än men jag förstår att det sedan mot slutet kommer bli ganska så fruktansvärt.  

Det är ok. Det är så det får bli. Jag har aldrig efter en jobbig period tänkt "varför gjorde jag inte mindre". Det är snarare tvärtom. Jag har undrat varför jag inte gjorde mer, var närvarande mer och hjälpte till mer. Det vore skönt att slippa dessa tankar den här gågen. 

I dag ska plantera om lite växter, hälsa på min kusin, träna och bara vara. I morgon ska jag påbörja matlagningen inför den stora festen på lördag. Det ska bli kul. Speciellt att träffa alla som jag tycker om och håller av. Hoppas Tyra kommer tycka detsamma.