Funderar över värde och hur man mäter det som är värdefullt. I tid? Pengar? Ansträngning? Uppoffring? Ja säg det.

Jag kan ta ganska mycket skit o utbrott från mina tonåringar när det uppvägs av "älskar dig, mamma" eller när jag överanstränger mig kring en elev och får veta av föräldrarna att "vi är tacksamma att hen har dig och du har vårt fulla förtroende". Eller när en vän får psykbryt och skickar knasmess mitt i natten för att dagen efter ringa ångerfull och det hela mynnar ut i en massa asgarv.

Det som däremot äter på mig är de relationer där jag tas för självklar. Eller där jag är den som ständigt ska vrida, vända, bända på mig för att maskineriet ska rulla på. När spelet ständigt ska spelas på annans planhalva.

O i dag kan jag summera min summa till; tacksamhet, puss o kram, tack det var jättegott o en sisådär 6 minuter.

Ganska lätt att sortera in vad som ger o vad som tar. Sen så följer en hel del andra tankar men de har jag inte tänkt färdigt än utan de tar jag i morgon.

Vårförkylningar är inget vidare att råka ut för, sommarförkylning är ännu tristare. Jag har känt mig superhängig och trött ett par dagar nu. Feber, snuva, halsont, ja hela kittet. Gårdagen gick ut på att kurera mig. Det gick skapligt, orkade iallafall ta mig till jobbet i dag. Turligt nog så är just den här dagen en ganska lättsam historia. Så nu håller jag tummarna för att jag i morgon ska må så pass bra att jag orkar träna. Längtar efter det.