Men, hej där! Du obehagliga, olustiga och ångestframkallande känsla. Ni som känner mig väl vet ju hurdan jag är. Jag stoppar ner allt negativt jag är med om och upplever i en liten låda i magen. Behändligt och bra. Då slipper man ta i tu med det. Lite som mormor Olga sa "Nu stoppar vi ner det i en säck och knyter åt"  Dessvärre kommer det alltid något som gör att den där lådan liksom går sönder. Den är så knökfull att den spricker och allt, precis allt bubblar upp till ytan. Perfekt att det är en söndagskväll och inte en onsdagseftermiddag på jobbet. 

Konflikträdda jag! Det snuddar till att vara skrattretande. Jag vet. Och om ett par veckor, eller kanske månader så kommer jag kunna skratta åt det. Jag hoppas iallafall det. Jag har ändå varit lite duktig i veckan. Jag som är en notorisk Ja-sägare satte mig själv först och sa "Nej,det går inte. Jag klarar inte det du ber mig om. Jag skulle verkligen vilja, om det varit för 5 år sedan hade det varit Ja, utan tvekan. Men jag måste tänka på min hälsa." Är lite stolt över mig själv för det. 

Kanske är det dags för ännu en sväng med terapeuften. Alltid spännande och intressant att analysera, reflektera och agera utifrån en grundläggande kartläggning av det som varit och blivit. Men också väldigt jobbigt. Ofta ger det mig väldigt många mardrömmar och svettiga nätter. Dyrt är det också. 

Skönt att jag har mina goa fyrfotingar att mysa med. Monstret är just nu något sådar lugn och vilar fint vid mina fötter. Alla behöver vi kärlek, gärna villkorslös. Å den får jag av mina djur, De är mina bästa investeringar ever. Ozzy är ju en ren vinst. 25 spänn för massor av gos och mys under flera år. Det härliga är ju hur glada de blir varje gång vi ses efter att jag varit ute en stund. 

Kanske är det det jag borde göra nu, gå en sväng på egen hand och sen komma hem och mötas av glada fyrfotingar   

Skämt å sido. Känner mig ganska tom, ledsen och ensam. Kanske borde jag låta tårarna som bränner innanför ögonlocken få fritt flöde. Snora och hulka. För efteråt blir det så skönt. Man är liksom tom och kan börja tänka på ett friskare sätt. Lite som när regnet kommer efter ett par dagars dallrande hetta på sommaren. Allt känns så skönt och asfalten doftar underbart. Kan vara den bästa doften jag vet.