Underbara, vackra Sverige. I dag har mitt land visat sin bästa sida. Strålande sol, dallrande värme, sommargrönskande ängar, viskande björkar och en skönhet utan dess like.

För mig är det både underbart och hemskt att fira in midsommaren. Det är nu 30 år sedan min morfar dog, en händelse som påverkade min familj djupt. Jag ser det som en milstolpe utav det tyngre slaget.

Midsommar är också tiden då min pappa alltid sa "Ja, nu vänder det, nu blir det bara mörkare för var dag". Ja, sån var han. Full av uttryck och fördomar. Pappa skulle man hantera de dagar det fanns tålamod. Andra av hans uttryck var "En sån som han... ja då är det bäst att räknar fingrarna efter att man hälsat", eller "ryggproblemen, ja du kan kalla det vad du vill men det är bara nervproblem", "ha, ha... cykelsadeln sitter som en kragknapp i arslet" eller " ... med ett arsle brett som en laggårsdörr". Ja, ni fattar.... Han trodde homosexuella bara var ute efter uppmärksamhet, bara som ett exempel. Ganska underhållande person om man tog honom med en näve salt.

Nu, i kväll, är längtan efter mina barn så stark. Jag vill ha dem hos mig. Klappa på dem, krama, ta i min famn, lyssna på dem när de sover. De kommer efter helgen och då, då är min tös 14 år. Min lilla, skrynkliga gumma. Knallröd, utan ögon, med ett knöligt öra och ett namn jag inte kunde komma i håg efter förlossningen har blivit så fin. Vacker, klok, med ett EQ som är skyhögt knockar hon mig dagligen. Hon ser rätt igenom människor och står upp för sin åsikt. Hur har jag kunnat få en sån underbar dotter? Tack snälla för den gåvan. När hon kommer ska flaggan hissas och flickan hyllas.

Jag saknar de som hör till mig. Blodsbanden ni vet.... I mitt liv har det blivit så att vi är få, vi som är nära. Många i den yttre kretsen men få i den inre. Jag är nu äldst i min familj och jag är bara 40. Jag saknar min mormor. Men minns henne med både leenden och skratt. Vilken kvinna, vilken styrka, vilken kraft!!!!

Denna vackra, mjuka kväll ägnar jag åt saknad. Men också åt uppskattning. Jag minns och uppskattar det som varit. Jag väljer att minnas det vackra och goda, jag minns det som gör själen varm.

Tider går och kommer. Det blir extra kännbart när "släkten" snart får tillökning... Själv är jag nöjd med den inre krets jag omger mig med. Dessutom har jag lärt mig en sak, blod är tjockare än vatten MEN det flyter inte lika lätt...

Underbara, bitterljuva sommarkväll... Nu vänder det och blir bara mörkare men.... det är ganska mysigt det med.