Att falla precis innan målsnöretär allt annat än kul. Deltar du i ett maratonlopp och faller 10 meter innan mål bryr sig förmodligen varken du eller publiken in hur de dryga fyra milen innan har gått. Allt man minns är att man föll och aldrig nådde målet.

Lite så känns mitt liv. Jag faller i nio fall av tio platt till marken innan dagen är slut. Liggandes där minns jag inte längre allt jag klarat av att göra under dagen.

Det här är lite typiskt människor som brunnit, eller varit drabbade av "duktighetssyndromet" och sedan blivit tvungen att ändra sin livsstil.

I den "rehabgrupp" som jag ingår i är detta slående för oss alla. Vi har alla jobbigt med att sänka ribban och sätta rimliga mål. Fokus läggs på det vi gör och gjort, inte på det vi inte klarade.

Jag tror att många borde fånga stunderna och bara vara istället för att göra. Det här är något jag jobbar hårt med mig själv kring. Vissa dagar går det bättre än andra. Tyvärr är mina "systrar" i befolkningen de som sabbar det hela allra mest. Ständigt matas man med information om allt de gjort o ska göra. Det är allt från renoveringar till planteringar. O vet ni vad de värsta är? Jag faller också ner i det här görande träsket lite då å då.

Ibland pratar jag med min älskling om sånt här. Han kräver aldrig att jag ska göra något, de kraven ställer jag ju så bra på mig själv.

I helgen blev det hela väldigt synbart. Barnlösa som vi var tog bi en spontan tur ut på Vikbolandet. Vid en vacker hage stannade vi och klev ur. Med en filt u det armen letade vi upp nästa platsen att bara "ligga och vara" på.

Man skulle kunna se det som två timmar kastade i sjön men.... Jag tror inte att jag, när jag blivit gammal kommer säga "å vad jag ångrar att jag inte städade mer o oftare".

Min mamma sa ofta "vad gör det om 100 år". Klokt! Lätt att förstå men knepigare att följa. Jag ska ändå försöka. Hur tänker du göra?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...