Livet! Livet är fyllt av variationer, händelser som fyller oss med minnen. Somligt vi upplever och går igenom är bra och lyckligt annat är dåligt, svårt och tungt. Ändå hör allt till, i själva livet. "Delad glädje är dubbel glädje". På samma sätt tycker jag att delad olycka eller sorg är lättare att bära.

Min älskade mormor dog i går morse. Det var helt väntat. Hon var över 100 år gammal. Jag vet att hon var färdig här på jorden, hon kände att det fanns de som väntade på henne på en bättre plats. Hon har upplevt två världskrig,sett elektricitet och rinnande vatten bli var mans egendom, månlandning, tv-apparatens intåg, datorer och telefoner uppfinnas och minska i storlek. Hon har även fått 2 döttrar, 5 barnbarn, 12 barnbarnsbarn och 2 barnbarnsbarnbarn. Efter sin mans död levde hon vidare i närmare 30 år. Det är ett långt liv, massor av dagar och enorma minnen hon skapat. Jag är tacksam över att ha varit en del i hennes liv och över att h ha henne i mitt liv.

Nu blir det tomt. Det känns som om sorgen är tre gånger så stor som väntat. På något vis sörjer jag även mamma och pappa som inte heller finns kvar här på jorden. Det känns amputerande att plötsligt bära ansvaret av att vara den äldsta generationen i mitt led. Det gör fysiskt ont, hela tiden. Hjärta slår hårdare än vanligt, det bor en rastlöshet och tankspridhet inuti mig. Tårarna lurar bakom ögonlocken hela tiden. Ensam är ett  målande ord som stämmer bra in på mig just nu.

Jag har nog inte känt ett sånt stor behov av stöd och omtanke på väldigt länge. Turligt för mig så har jag flera fina vänner som ger mig just det stödet och omtanken, utan att jag ens behöver be om det. Är det inte sagt så av någon, för länge sedan, "när det blåser hårt så vet man vems ens riktiga vänner är". Lika glad och rörd som jag är över de som strömmar till lika illa berörd blir jag över att de som verkligen borde finnas här bara är som bortblåsta.

Jag vet att sorg är svårt att hantera för många, speciellt för de som inte själva upplevt den. Men att i ett sånt här läge inte säga något alls är bra mycket sämre än att "säga fel saker". Att få en kram, en klapp, bli hållen i handen en stund är så mycket värt. Det skapar repekt, tillit och en känsla av att vara värdefull. När det uteblir så lagras även den känslan inombords och läggs på minnet, förtrolilgheten är bruten.

Men... sånt är ju livet. När det stormar gallras agnarna från vetet, eller hur det nu var.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...