Det svischar vidare i mitt huvud. Massor av tankar. Jag försöker se scenario och dess konsekvenser. Hur, om, varför, hur länge? Ja, frågorna är många och svaren få.

Jag ser en vakennatt framför mig, men det gör inget. Jag kan sova när mina finingar blivit hämtade av sin pappa. Just i kväll känner jag starkt att jag behöver barfri tid. Tid att känna, tänka och dra slutsatser. Behöver vara klok, klok som en uggla. Jag älskar ugglor.

Min fina son kom svansande i kväll och önskade att "få stanna extra". Hjärtat vill bejaka men just nu måste jag sätta mig själv främst. För utan en klok mamma blir det inget bra.

O just nu måste jag uggla runt lite på kontoret och komma fram till nåt klokt.

Eller jag, det är jag som ska köra. Friakförklarad är det nu bara att vända blad, nonchalera och köra på. Köra på och köra slut. För jag har ju fortfarande ont och smärta.

Jag har inte så mycket till val nu. Efter reumatologens besked ger jag upp. Orkar inte leta efter svar som inte finns. Bättre då att leva på och strunta i smärtsignalerna kanske försvinner de då.

Lite smårörigt i kropp och själ just nu men det klarnar nog snart. När det landar in och mognar till sig. Har plötsligt fått en del på min "att göra lista". Så det är bara att sätta fart. Håll i hatten, nu kör jag.