Det är arla lördagsmorgon hos mig. Jag vaknade innan sex vilket kan tyckas vara helt onödigt men jag la mig ganska tidigt. Utvilad är nog ordet för dagen, glad och förväntansfull är ett par andra. Veckan som gått har varit fin. Den har bjudit på det mesta i väderväg men till största del har jag kunnat njuta av våren. Det är så vackert ute att det nästan gör ont. 

På jobbet hade vi studiedag under torsdagen och sådana dagar betyder väldigt mycket för mig. Jag har ju lite av ett ensamarbete när det gäller kollegor. Mitt arbetsrum finns på expeditionen så de naturliga mötena blir inte så många. Under torsdagen fick jag iallafall möjligheten att lära känna tre kollegor lite närmare, superkul. Vi arbetade tillsammans i en workshop om arbetsmiljö. Alla har vi olika uppdrag och olika professioner det gör att samtalen blir extra värdefulla då vi ökar vår förståelse för varandra. Förståelse är en av de viktigaste ingridienserna för att fungera tillsammans och driva en verksamhet framåt. 

I veckan kom mina nya mobil. Det tog sin tid att få igång den då jag var tvungen att uppdatera den gamla, ringa banken för att få veta hur jag får med mig bank-id över till den nya och slutligen så fastnade mitt busskort i din gamla mobilen.Turligt nog har Östgötratrafiken en facebooksida där man kan chatta med dem så jag fick snabb hjälp av dem där. Nu ska jag bara lära mig alla finesser. Det jag redan nu gläds åt är att kamerafunktionerna är magiskt bra. Nu kanske ni undrar vad det är för mobil, det är en Iphone 11. Jag valde att inte ta den nyaste för 11:an är kompatibel till alla mina tillbehör samt den som var mest prisvärd. 

Under tisdagskvällen tävlade Tusse för Sverige i semifinalen av ESC. Det gick bra och han gick vidare. Superkul och han är såååå värd det. Dessvärre tror jag att det blir svårt att slå Island. De borde vunnit redan förra året då de hade den bästa låten men då blev ju tävlingen inställd. I år skickar Island samma grupp med en snarlik låt och jag tror att det i år, äntligen är Islands tur att ta hem hela rubbet. 

Torghandeln är i full gång på Trädgårdstorget. Jag såg att de säljer jordgubbar, belgiska visserligen men jag funderar på att köpa med en ask eller två hem. Det är ju såååå gott och somrigt. 

När det är så här på hundpromenaderna på mornarna är det allt annat än otrevligt. Det är fortfarande svalt så Kimmo är sitt superglada och pigga jag. Jag är ute kanske 20-30 minuter med dem. Vi går inte långt utan hundarna får nosa runt en massa och markera sina revir. Ibland kör vi lite "sök" på enklaste sätt. Jag slänger ut en näve med deras favoritgodis och de får nosa runt efter dem. Det blir lite hjärngympa som faktiskt tröttar ut Freja mer än en långpromenad. Jag har aldrig, aldrig, aldrig kunnat promenera henne trött. En veterinär sa till mig att ända sättet skulle vara om jag red ut med henne och hon var lös. Jag frågade då om cykling skulle vara ett alternativ men det var det inte. Det blir för monotona rörelser för henne så det skulle ganska snart börja slita på hennes kropp. Om man rider och har henne lös så skulle hon liksom styra sitt tempo själv och skutta runt på ett naturligt sätt. Nu har jag ju ingen häst, är dessutom rädd för hästar så jag får satsa på uppgifter och lekar där hon får använda hjärnan istället. 

Vi mötte den här gåsfamiljen i går när vi gick nere vid ån.. De var allt annat än nöjda med att vi var där. Jag hade inte en aning om att de kunde väsa och låta så skräckinjagande. Läskigt. Jag tycker att gäss och svanar är bland det läbbigaste som finns i fågelväg. Andra djur jag inte heller vill stöta på är grävlingar och vesslor. 

I dag ska jag träffa Tyra och följa med henne när hon ska klippa sig. Vi ska gå en sväng på stan också. Jag behöver ha alltifrån hårspray och nytt mobilskal till glödlampor till min hallampa. Därefter ska vi gå hem till mig och laga lunch. I dag ska jag prova ett enkelt recept från Tasteline. Lax i ugn med en kall citronsås. Då Elis också kommer tänker jag även steka på en fläskfilé. Jag tänker att det kan bli ett par matlådor till dem också. När jag väl lagar mat är det lika så bra att göra det ordentligt. 

Träden vid entrén till Trädgårdsföreningen, den som vetter mot Drottninggatan. Hur vackra är de inte? Man kan inte bli annat än på gott humör. 

En vacker portal och parken bjuder på glimrande planteringar. Men... inte ens här får vi glömma att vi är mitt i en pandemi. Lite överallt står det trottoarpratare som påminner oss om att hålla avstånd. På tal om avstånd. I går tog jag emot en elev som satt och harklade sig hela tiden. När han sen nös och det kom ut.... ja en hel massa som inte är trevligt att prata om, ja då kände jag att han ska hem bums. Då visar det sig att eleven blev hemskickad i onsdags, även om man var symtomfri på torsdagen skulle han inte komma till skolan. Hans förklaring var att "mamma och pappa tror bara att jag hittar på". Men jösses, det här har pågått över ett år. Hur svårt kan det vara att följa reglerna. Nu hoppas jag innerligt att han bara var vanligt förkyld. Efterår spritade jag allt han vidrört och så mycket av mig själv som jag bara kunde. 

I Norrköping har man Rododendronparken den slår utbudet vi har i Trädgårdsföreningen men här finns både gula och vita rododendrons, kanske ännu fler som jag inte upptäckt än.  I dag upptäckte jag dock en plantering av pioner. Jag älskar pioner och har köpt och planterat varje gång jag bott med trädgård. Synd att man inte kan ha dem i kruka på balkongen, eller kan man det? Jag får undersöka det hela. 

Gräsänder är ju ändå ok. De känns inte så aggressiva. Här är mamma and med några av sina ungar. Bilden är inte så skarp för jag fick stå en rejäl bit ifrån och zooma in. Freja skulle bra gärna vilja leka eller kanske sätta tänderna i en av de små dunbollarna, hemska tanke. Freja är snabb som blixten och har lyckats ta både råttor, möss och en duva. 

Runt dammen och bäcken blommar det så vackert. 

Jag hittade ännu en skylt. Den här var av en annan sort, en dikt istället för information. Fin tycker jag, tyvärr stod det inte vem som skrivit den. Den väcker tankar hos mig och det gillar jag. Vad betyder ljus och mörker för dig? Utan mörkret hade aldrig jag uppskattat ljuset på samma sätt. Utan sorg och olycka hade jag aldrig uppmärksammat min lycka. 

Nu är det strax dags för nyhetsmorgon och sen så sparkar vi igång den här lördagen. Jag hoppas ni får en riktigt bra dag. 

Torsdag är min tvättdag sedan nystart. Det brukar också vara min städdag men efter gårdagens ofrivilliga långpromenad fixar inte mitt knä det. Våren är här, iallafall sen ett par dagar tillbaka. I helgen var det mer eller mindre snöstorm så jag tänker inte ropa hej än. 

Vårplaneteringarna i Trädgårdsföreningen är på plats. Vackert och det gula värmer ända in i min frusna och kalla själ. 

Något som också värmer är reparationen av taket. Men den värmer av en helt annan anledning. Det här är alltså min utsikt från köksfönstret. Den var skapligt ful redan innnan. Det kunde jag ändå leva med. Nu ska detta vara min vardag i 4 månader. En portkod som är urkopplad, byggare som röker utanför mitt fönster (vilket vi boende inte ens får göra), män som kliver runt på byggställningen utanför mitt fönster redan vid 7-tiden, takpannor som ska kastas (!) ner och annat slammer. Jag kommer behöva ta in på vilohem efter semestern och allt detta utan att jag får ett kännbart resultat. 

Lägenheten är torr som fnöske. Jag känner det i mina ögon och mina växer ropar på vatten varannan dag. Tredje gången gillt för denna luftfuktare. Billiga och vackra men sinnessjukt känsliga för vattenmängd mm. Jag har en i sovrummet och i morron kommer nummer två, den ska få bo i vardagsrummet. 

Måndagar är storkoksdagar. Massor av köttgryta med ris och en hel del pasta med köttfärssås blev det. 

Tidig morgon i Linköpings city. Jag far med bussen strax efter 07. Somliga dagar hinner jag köpa en kaffe på 7/11. Det är skönt att åka buss. Och roligt. Jag har en härligt skön kollega som åker med samma buss så de 18 minutrarna det tar till jobbet går som i ett nafs. 

Sankt Larsgatan på morgonkvisten.

I dag nåddes vi av det faktum att ännu en gång har en "Mäns våld mot kvinnor" slagit till. Kan det verkligen vara så att det finns så många "sjuka män" eller är det så att männen formas att "bete sig sjukt". Kvinnor och flickor ska inte behöva lära sig att undvika riskfyllda platser, utan pojkar och män ska för i helvetet lära sig, veta in i märgen att man slår inte, man kränker inte, man skadar inte. Och det här gäller alla män. Inte för att alla söndrar men alla måste lära sig samma sak. Män (inte alla men...) måste lära sig att hantera nerderlag och misslyckanden utan att ha ihjäl en annan människa. De får börja göra som kvinnor (inte alla men...) bli utmattade, utbrända osv. 

Torsdagar är mina planeringsdagar. Jag har mycket att dokumentera och relektera kring och sedan analysera och dra slutsatser. Men alla mina lärarkollegor har lektion då så det slutar oftast med att jag kommer med utkast, "sitter och väntar" på att deras lektioner ska ta slut, så visar jag dem, de tycker till och så får jag revidera. Ganska så kostsamt vad det gäller tid. Det är då väldigt härligt och underbart att hinna hem i dagsljus, ta ut hundarna och bara lunka runt. 

Som jag längtar efter lövsprickningen. Det kommer bli så underbart vacker. I denna glasbyggnad huserar massor av växter som är till salu men även ett härligt café som jag rekommenderar varmt. Speciellt om vädret är som i dag och man kan sitta ute. 

Så har nu även den blåa strumpan kommit på. Jag trodde att det skulle stjäla massor av ljus men det kommer nog inte vara mitt största problem. 

Problem har man alltid, en del har stora, en del har små. Jag tror att storleken på samma problem kan variera från person till person. Det beror liksom på hur man tacklar dem och framförallt vad man tidigare har i ryggsäcken. 

Jag har själv den senaste månaden stött på flera hinder både vad det gäller den fysiska och psykiska hälsan men även sett att sådant som drabbar andra kan påverka mig själv djupt. Jag hade ett superbra snack i lördags med en gammal vän. Hon gav mig mantrat "en sak i taget, vi hanterar saker och ting när vi vet vad vi har att hantera". Bra vän, bra snack. Att hon dessutom kunde ge en massa exempel och egna uppplevelser som referens stärkte mig. 

När det stormar i mitt lilla vattenglas är det ändå fint att mötas av support. Lite som Hasse&Tages "spik i foten".

Nu så väntar tvättstugan och lite annat smått och gott. Jag önskar er som vanligt en fortsatt fin dag och tackar för alla fina meddelanden jag fått. Jag svarar er som alltid även om det kan ta några dagar.

Så "häng i och håll ut"

Och så upp igen. 

I dag är det sista dagen på påsklovet. Det känns helt ok. Jag gillar mitt jobb väldigt mycket så det ska bli riktigt skönt att återgå i morgon. Jag blir lite av en grubblare när jag är hemma längre än en helg. Det har varit lite extra mycket grubblande sista tiden och jag tror det beror på att jag varit lite "låst" hemmavid. Mitt knä vill inte bli bättre utan snarare sämre så då blir det väldigt korta promenader med hundarna och en halverad mängd med gymträning. 

Under lovet har jag ändå fikat med en vän sedan länge. Superkul men trist att vi valde att fika i en galleria för vi fick inte sitta vid samma bord, det hade jag ingen aning om. Hade vi vetat det hade vi valt att fika på ett café med egen entré för där får man sitta vid samma bord. Hur som helst, vi hade det trevligt och passade även på att shoppa lite. 

På tal om shopping så hjälpte Tyra mig att storhandla i går. Nu är förråden påfyllda och det känns bra. Specielllt med tanke på att min bil säljs i dag. SÅ från och med nu är det buss som gäller på vardagarna. Passar mig bra då mitt vänstra knä är så pass instabilt att jag ändå inte velat köra med tanke på att jag måste trycka ner kopplingen lite då och så. Ska jag ha bil i framtiden blir det förmodligen automat såvida inte knäet blir mirakulöst bättre. 

Bullfika är aldrig fel. Perfekt efter en storhandling. 

I går var det riktigt soligt och skönt där det inte kom åt att blåsa. Jag blev så glad när jag tog ut hundarna i Trädgårdsföreningen. Det var så mycket liv och rörelse. Massor med barnfamiljer och väldigt många studentgäng. Just studenterna höll inte coronaavstånd. De satt i ring sida vid sida, inte bra men jag kände ändå att det var mysigt att se deras glädje. 

Lagom till påsk har man fixat blomstersmyckningarna och vem bli inte glad av att se solgula påskliljor?

Mindre glad känner jag mig för den här utsikten från mitt köksfönster. Det ska vara så här i minst 4 månader. Dessutom ska det upp byggnadsställningar.

Ni som känner mig vet ju att jag älskar lyktor. Nu börjar tändaljustiderna vara förbi  för en tid. Jag gillade ändå det här skuggspelet av lyktan som hänger på balkongen. 

  God kväll på er!

Måndag, en ganska bra dag rent jobbmässigt. Jag har hittat en ruljangs och vet vad jag pysslar med. Rutin och struktur börjar sätta sig men jag lär mig ändå nya saker varje dag. Alla skolor har sin egen kultur på något sätt.

Det hände en sådan märklig sak i morse. En kvinnan som åkte med samma buss som mig gick i fatt mig och pratade till mig. Bara en sån sak, folk som tilltalar en okänd! Hon tyckte att det var så förfärligt, nu hade ännu ett barn försvunnit från Skäggetorp. För ett tag sedan försvann en 12-årig flicka och nu en 4-årig pojke. Ja, hon kände inte till området så bra då hon inte var härifrån. Hon jobbade med media, på tv. Ja, sen gick hon mot huset där pojken enligt henne skulle bo och började fota/filma.  Jag tänkte omedelbart att är det en 4-åring borta så lär vi ju ha en massa elever som kan känna honom, hans familj eller kanske tom är syskon. Väl på plats på jobbet så googlar jag och letar men hittar inget. Absolut inget. Var hon helt fel ute, var hon kanske galen på riktigt? Det verkar turligt nog som ingen liten pojke har försvunnit. 

Men det har ju passerat en helg som inneburit lite röj i ett källarförråd. Det blev inte klart men jag måste verkligen packa om saker och framför allt rensa. Att röja där är precis lika tråkigt som att tvätta bilen. 

Jag är ju som sagt lite sisådär med att laga mat. I dag lagade jag en pasta i tomatsås. Den blev allt annat än bra. Faktiskt så illa så att jag hällde ut den och tog en nödlösning i form av måltidserättning. Jag dricker den inte för att gå ner i vikt men det är bra att ta till när tiden är knapp eller om blodsockret dippar. Freja verkar också gilla den. 

Häromdagen passade jag på att köpa en murgröna. Har velat ha en hängväxt i vardagsrumsfönstret men velat lite fram och tillbaka ifråga om sort. Jag gillar murgröna men lyckas alltid ta död på dem, vanligtvis genom att få spinn eller liknande på dem. 

På vår promenad i dag hittade jag ett spännande träd eller om det mer ska ses som en buske. Jag kan inte minnas att jag sett ett sådant tidigare. Nån som vet vad dessa gula små fluffingar är för något?

I kvarteret brevid mig finns Kunskapsgallerian. Där huserar alltifrån gymnasieklasser, KomVux och Dansakademien. Jag tror det kan vara studiefrämjandet som har lokaler där också för konstnärer. De har varit så generösa att de pyntat ett helt fönster med sina alster, en del av tavlorna är magiskt vackra. Gött att få sig lite kultur till livs när jag står och huttrar för att hundarna vill nosa jättelängei buskarna.

Nu har jag bott i min lägenhet i exakt tre månader. I dag insåg jag en sak. När jag badar i mitt badrum har jag badrumsdörren öppen för att hundarna gärna kommer och tittar till mig. Det får jag sluta med. I en speciell vinkel kan man se in genom köksfönstret. Främst är det väl de som åker buss som eventuellt fått se en nakenmia...

Ja, ja... Shit happens. Jag glömmer mig ibland även på morgonen när jag svassar omkring och gör mig i ordning. De som kommer på bussarna har full insyn, tror jag iallafall. En gång messade jag med Tyra och då satt hon på bussen på väg hem. Hon var kanske en minut ifrån mig så jag kunde glatt vinka till henne. Helt galet! 

Det blev en snabbträning på gymmet för mig i dag. Körde armar och axlar. Jag har vridit till  mitt ena knä så det var helt orimligt att ens tänka sig att träna ben. Jag har ju lite sladdriga leder så det händer lite då och då. 

Nu önskar jag er en fortsatt bra vecka så hörs vi lite längre fram. 

Att starta söndagsmorgonen med äggröra och plommontomater är aldrig fel. Supergott och jag håller mig mätt länge. 

Vid lunchtid tog jag en långprommis med hundarna. Kanske visade trädgårdsföreningen inte upp sig från sin bästa sida men vädret var perfekt. Vi var ute närmare en timma, vi kom inte så många kilometer på den tiden men hundarna använde sina nosar väldigt flitigt. Det är bra hjärngympa för dem. 

Genom en stor del av trädgårdsföreningen, som är en underbar oas mitt i stan, rinner en bäck som böljar ut och blir små dammar här och där. Hur mysigt som helst. 

Det här trädet!!! Vilken gigantiskt stor stam. Mycket imponerande. 

Tydligen är just det här trädet ett sk Evighetsträd med nummer 82. 200 träd i Linköping är utsedda till Evighetsträd. Det är ett projekt med syftet att förmedla  kunskap om och öka intresset för stadens många vackra, gamla och ståtliga träd. De här träden är spridda över stadens alla stadsdelar. 

Ta en titt på de här fantastiska dörrar. De är dessutom i min absoluta favoritfärg. SÅ snyggt!

Utanför samma hus stod den här gamla bänken som har nån form av silverturkos färg. Jag gillart!

Ännu en vacker port. Även de två stora urnorna med tujja i går i en sliten turkos färg. 

Balanserar upp det här med vackra hus och portar med ett av de fulaste husen jag stött på så här långt. Det tråkigaste med det är ju att jag bor mitt emot och har alltså åbäket som utsikt från tre av mina rum. Men man vänjer sig, det som är bra är att det inte är bostäder utan kontor på plan två. Dessutom så står nämnda kontor tomt nu. Tidigare hade skandiamäklarna de här lokalerna.. Nu har jag sett att det pågår renovering på bottenplan och jag är supernyfiken på vem som ska flytta in där. För övrigt så huserar två frisersalonger och en pizzeria där. 

Snabbmat för latmaskar. Koka vatten, släng i en bit falukorv och 2 dl snabbmakaroner. 3 minuter senare är det bara att börja äta. Alla dagar betyder inte lyxmat, inte ens på helgen. Jag pratade med min bror om det i går. Jag sa "fördelen med att bo själv är att man kan öppna en burk fickbullar i hummersås, värma den och sedan äta bara det. Utan något som helst tillbehör". Han kontrade med att fördelen kan vara att man kan öppna burken och äta den som den är, kall, och sedan dricka upp såsen direkt ur burken. Han vann helt enkelt matchen om lataste måltid. 

Freja är en fryslort som helst av allt ska ligga under filtarna. Här var hon supertrött efter vår promenad. Hon är så söt så jag vill liksom ta en liten tugga av henne. Varför känner man så? Att man vill äta upp sådant som är gulligt. Jag vet att jag var lite småsugen att ta ett bett av barnens fötter när de var så där yttepyttesmå. Eller är det bara jag som vill äta lite på gulligheter? 

Det blev ännu en långpromenad i dag och jag kan så klart inte låta bli att fota vassruggen som står vid en damm. Jag tycker den är så vacket. 

Det här huset har man gått all-in för att det ska lysa upp i mörkret. Om jag inte minns fel så är det biodlarnas föreningshus. 

Nu slår det snart om till en ny arbetsvecka. Jag ser fram emot den och  tror mig ha landat lite i min nya arbetssituation. Det känns bra och jag får mer uträttat nu än under den första månaden. Ingen söndagsångest här inte. 

Jag hoppas att ni också har haft en fin helg och att er vecka blir bra.

Så underbart! Jag blir liksom varm och glad i hela kroppen även om termometern visade -14 grader under morgonpromenaden med hundarna. Jag älskar känslan som infinner sig när det börjar ljusna. Trots att det är långt kvar till våren kommer ändå hoppfullheten till mig. 

Ja, jag vet att det är mycket prat om mina hundar och om mina växter men jag älskar både och. Efter mörkret som lägrade över oss i november till januari gläds inte bara jag åt att det är fler ljusa timmar per dag. De sista veckorna har vi även haft klara dagar med solen som lyst över oss. Det märks på mina inomhusväxter. Jag planetade ju om i helgen och mina små Mose stentavlor reagerade bums. De liksom sträkte upp sig redan inom ett dygn. Helt magiskt tacksamma för både ny jord och större utrymme för sina rötter. 

Det gäller att sätta sin egen guldkant på tillvaron. Speciellt under årets mörka delar gäller det att hitta saker att längta efter, att belöna sig med och så. Det behöver egentligen inte vara märkvärdigare än ett nytt nagellack, en tröja, en promenad med en vän eller som här; lite fika i gott sällskap. Vi är inne i en pandemi och ska umgås försiktigt men med avstånd och mycket handsprit går det ändå ganska bra. 

En av mina senaste belöningar är ett nytt set med färgpennor. Det är alltid lite av en chansning när man köper pennor av ett nytt märke. Dessa är en lågprisvariant frå Ö&B men det visade sig att det var ett lyckokast. Helt perfekta enligt mig. Roliga färger och spetsen är så där lagom tunn, 0,4 mm. 

De här kommer hålla mig på gött humör en längre tid. Litet och enkelt men effektivt. 

Bara för att så avslutar jag med en bild på Freja från 2016, den som låg uppe på Hundar Utan Hems-adoptionssida. Tösen är bara 4 månader här och man kan knappt tro det är samma hund. Öronen är helt annorlunda nu och benen är mycket längre. Men hon är fortfarande världens finaste lilla tik. En tik som just nu är inne i höglöp. Hon är mycket besviken på Kimmo som inte alls förstår vad hon vill att han ska göra, stackaren är ju kastrerad och just den driften är sedan länge försvunnen. Jag kan märka att andra hundar (hanar) blir extra pipiga och gnälliga när vi är på promenad. Just därför gör jag mitt bästa för att undvika hundmöten. Det skulle vara katastrof om en tjuvparning ägde rum. Jag kan inget om att föda upp valpar och jag tänker att det skulle bli väldigt dyrt och kanske ganska svårt att få valparna sålda. Jag behöver verkligen inte fler hundar av Frejas kaliber hemma hos mig. Kanske skulle det vara känslomässigt supersvårt att skiljas från små gulliga minisar också. 

Nehej, nu är min lunchrast strax slut och jag ska ta tag i mitt arbete med eleverna. Nu önskar jag er en fin måndag. 

Så rev jag då av ett av de sista "plåstren" i går. Och det gjorde ganska ont. Jag berättade för min fina klass att jag inte kommer vara på plats i januari. Det blev en känslosam och jobbig stund. Flera elever blev ledsna, några ville byta klass eller skola. Jag mailade även ut information till föräldrarna och flera hörde av sig med så fina ord om vårt arbete under hösten. Sådana mail borde man ha med sig på anställningsintervjuer. 

När jag kom hem behövde jag skaka av mig dagen och det gör jag bäst genom att fixa med mina blommor. Jag gick bananas. 2 gigantiska Mårbackapelargoner och 4 stora fick hamna på komposten. Likaså 8 st palettblad. Jag är lite trött på att de skräpar så mycket. Istället gav jag mina svärmorstungor kärlek, ny jord och större krukor. Jag har fått de flesta av kollegan K. De såg för ynkliga och skrynkliga ut när jag tog över dem. De hade stått ganska så bortglömda på fönsterbrädan i personalrummet. Till sommaren gav jag dem ny jord och sedan dess har de vuxit väldigt bra. Jag ser fram emot att ha dem i mitt nya vardagsrum utan att behöva plantera om dem de närmaste åren. 

Efter planteringen invigde jag min nya dammsugare. Den är superbra men hemskt irriterande att man aktivt måste trycka in startknappen/på-knappen konstant när man dammsuger. Det blir jobbigt redan efter nån minut. Jag får väl dammsuga en minut i taget...

Onsdagarna är rent schemamässigt min jobbigaste dag, i gott sällskap av torsdagarna. Men därefter går det som en dans. Vi ser en gammal julkalender på jobbet vilket är mysigt. Det passar perfekt som avbrytande aktivitet när orken tryter. Och tryter, det gör den. Både för mig och mina elever. 

Ute är det nattsvart. Det är inget roligt när jag ska ut med hundarna. Tidigare, under november, har jag dragit ut lite på morgonpromenaden. Alltså att jag går lite, lite senare för att åtminstone få lite gryningsljus. Nu funkar inte det längre för då skulle jag komma försent till jobbet. 

Just därför ska jag nu ta tag i dagen, slänga på mig arbetskläderna och bege mig ut. Högtid att kliva in i denna onsdag. 

Då har vi kommit halvvägs igenom november. Så himla skönt, det är den värsta måndaden enligt mig. Januari är ganska trist också när man har lämnat julen bakom sig och liksom ska  in i nya rutiner igen och mörkret omsluter en på värsta möjliga sätt. 

I dessa tider gäller det att glädja sig åt det lilla. En blomma som blommor efter ett års väntan. Jag tänker så klart på min novembberkaktus. Jag köpte den i blomaffären här i byn förra året. Då var den full av knoppar men de är sjukt känsliga för omflytt så den tappade givetvis alla sina blommor och knoppar. I år har jag verkligen pysslat om den och den återgäldar omtanken med en hel drös av knoppar som sedan blommar. 

Ett annat projekt att glädjas åt är det som gäller min matmöbel. Bordet har slipats och målats och dynorna är nu omklädda. Jag har bara fyra stolar kvar att ge lite ny färg. 

Två lager med tyg satt på stolarna. Jag tog bort det yttersta men lät orginaltyget sitta kvar, av ren lathet. Det var fastsatt men hundratals små möbelnubb och där tog orken slut, att pillra bort dem kändes som ett för stort jobb. 

Efter ett tips så köpte jag en extra gardin att använda som tyg. Det kommer bli mycket turkost hemma hos mig och det känns bättre än bra. Gardiner, filtar, kuddar och ljuslyktor kommer att gå i samma färgskala. Kanske tröttnar jag sen men det får bli en bra start. 

Kimmohunden, min stora, tunga, gamla älskling hoppar sällan upp till mig i soffan. Kanske är han lite stel i bakbenen och lederna men under veckan som gått har han visat att även han vill vara nära och bli ompysslad. Han är inte lika behändig att gosa med i jämförelse med Freja. Trots det händer det ibland att han också vill sitta i knäet eller som här, ligga mellan mina ben i soffan. 

Lägger man sig vid 21:30 är man utsövd vid 06:30. I alla fall är jag det. Förra lördagen gick jag och la mig vid kvart över åtta, i går höll jag mig till halv tio. Jag somnade bums och sov riktigt bra under hela natten. 

Att få tassa upp, släppa ut hundarna och katten, göra en kopp té, tända ljus och slå på en julfilm från Netflix är absolut vardagslyx för mig. En timma senare bytte jag téet mot kaffe och film mot Nyhetsmorgon. Jag har sagt det förr och säger det igen, älskar söndagsmornar. 

Hittade den här bilden i en grupp på FB. Den illusterar vekligen min känsla väldigt väl. PÅ jobbet har jag barn som sitter med händerna i munnen, tuggar på pennor, går på toa utan att tvätta sig efteråt, vill komma nära, vill ha kramar, som kramar varandra, som är nära varandra under bus och lek, som nyser rätt ut och mycket mer. Ni fattar ändå grejen, de är potentiella smitthärdar 24/7. 

Barnen är på inget sätt sjukare än vanligt men många av personalen vilket ger ett stort flöde av vikarier utifrån. Läget på min arbetsplats är ansträngt. Så pass att högstadiet ska slå om till distansundervisning. Vi på mellan får jobba kvar på plats vilket är en himla tur för mig då mina små fyror ännu inte fått sina datorer. De är slut hos leverantören så det lär dröja.

Det man gör för oss på mellan är att lyfta upp ett par klasser från mellan till högstadiets lokaler för att komma ifrån trångboddheten. Det blir nog bra. Det bästa är att jag får vara kvar i mitt eget klassrum där jag har alla grejor nära tillgängligt. 

Nu börjar det bli dags för frukost och att sedan ta tag i dagen som kommer innehålla alltifrån målning, spegelköp och givetvis hundpromenader i dysterkvistsvädret. 

Önskar er alla en finfin dag och jag tycker att alla ska samla sina krafter för att sätta upp sina ljusslingor mm på balkonger och i trädgårdar. Låt oss alla göra omvärlden något ljusar. Det är inte julbelysning utan se det som vinterbelysning.