I år, i dag fyller Öresundsbron 20 år. Bron som det talats om under hela mitt liv. Skämmigt nog har jag än i dag inte åkt över bron. Kanske ännu en sak att lägga på min bucketlist som annars mest är fylld av saker som kräver att jag tar mig norr om Östersund. 

År 2000!!! Året som många bävat för. Eventuellt skulle hela samhället krascha när vi bytte från 1999 till just tvåtusentalet. Man pratade om att bankomater, datorer, säkerhetssystem, affärers kassasystem skulle haverera helt. Snacka om antiklimax när absolut inget hände. Inget mer än ett sjuhelsikes firande av nyåret världen över. Tv visade firande hela dygnet från hela världen med start på Samoaöarna. 

Vad hände mer detta spännande år? I mitt privata liv så köptes ett radhus, min förstfödda blev ett år men i övrigt då? Här kommer ett litet urval.

• Svenska kyrkan skiljs från svenska staten.
• Play station 2 lanseras i Japan.
• Svenskan Elisabeth Hesselbladh saligförklaras av påven. Lätt att hon försvinner i skuggan av den stora och väldigt heliga Birgitta. 
• Just på min födelsedag, 11 maj, föds Indiens miljardte invånare.
• ESC sänds från Stockholm tack vare Charlotte Nilssons vinst året innan med Tusen och en natt. 
• Katastrofen på Roskildefestivalen under Pearl Jams framträdande.
• K-141 Kursk, en rysk ubåt, förliser i Norra Ishavet.
• Sommar OS hålls i Sydney.
• Oktoberrevolutionen i Jugoslavien inleds.
• Rembrantsstölden på Nationalmuseum i Stockholm.
• SJ´s monopol på persontågtrafik upphör. 
• Svensken Arvid Carlsson får nobelpriset i medicin.
• Hagge Geigert dör.
• Inga Gill dör.
• Ingrid av Sverige, dansk drottning avlider. 
• Tjadden Hellström dör och lämnar ett hål i svensk men framförallt den norrköpingska underhållningsvärlden. 

Ja, det var en blandad kompott av lite som hände det magiska året 2000. För mig känns det till viss del som om det var nyss. Det är först när jag sätter året i samband med mina barn, där faktiskt bara Tyra fanns till, som jag fattar att det är länge sedan. Om nån säger att den är född 1992 så gör min hjärna en tankevurpa och jag tror  att personen typ går på lågstadiet. 

Nu kan jag ändå inte avsluta inlägget utan att scanna av vädret lite grann. Det regnade lite försiktigt till och från i går, vid ett par tillfällen kom det skyfall. I går kväll hällregnade det samtidigt som solen sken. Solregn är något av det vackraste jag vet. 

I dag blir det lunch för mig tillsammans med Elis. Den lokala restauranden Lingon & Dill ska få sig ett besök. Jag rekommenderar verkligen att ni besöker den. Maten är fantastisk och inomhusmiljön mer än ok. Man kan sitta ute men då är känslan lite mer en enklare pizzeria i centrumomgivning. Det går utmärkt att beställa och ta med mat och på fredagarna har de grillmenyer att ta med hem till fredagsmyset. Perfekt för alla som tröttnat på tacon. 

Nu önskar jag er en finfin dag!

Jag längtar en hel del just nu. Största längtan är den efter mina barn. De är i princip vuxna och lever sina egna liv där det finns allt mindre plats för oss föräldrar. Det är så klart precis så det ska vara. Målet med föräldraskapet är att de små ska växa upp till egna individer med förmågan att klara sig själva.  Jag tycker ändå om att hänga med dem, umgås, göra saker och få pyssla om dem lite. 

Åska och regn är en annan sak jag just nu längtar efter. Jag blir så matt och orkeslös av den här värmen. Det är inte bara jag som längtar efter regnet, hela naturen är torr som fnöske och gräsmattor, buskar och träd behöver verkligen en rjäl rotblöta. Ge mig ett rejält regnoväder så att temperaturen sjunker 10 grader så kommer jag vara nöjd. Väderappen utlovar åska vid 16-tiden i dag och nästa vecka ska det bli molningt och lite svalare. Hoppas, hoppas...

I går var det ett litet molndis på förmiddagen men ändå väldigt varmt. En bra dag att åka ut på sjön helt enkelt. Jag är ganska glad åt att jag kan följa med båtägaren ut på sjön lite då och då. Det jag verkligen borde lära mig är att köra båt själv. Tänk om något händer när vi är långt ut i skärgården. En hjärtinfarkt eller ett olyckligt fall skulle vara katastrof när jag varken kan lägga till eller kasta loss. 

Barfota och med benen i vädret, kan det bli bättre än så? 

Körsbär! Jag kan klämma i mig ett helt tråg på nollttid och det bästa är att jag inte alls får ont i magen. Priset var 20 kr billigare än förra veckan. Säsongens frukt och bär är perfekta snacks. 

Bästa drickan när det är hett ute.

Dagens lunch blev omigen rääkor och aioli. Perfekt att ta med en påse frusna räkor för de tinar lagom till lunch och det känns lätt och gott. Saltet i räkorna gifter sig fint med vitlökssmaken. 

När jag jobbar dricker jag 4-5 koppar kaffe på dagarna. Under min ledighet blir det oftast bara en kopp. När det är så här varmt ute fungerar det fint med iskaffe. 

Nu sjunger den enda rosen på sista versen. 

Tråkiga nyheter om ett hyreshus i grannstaden. När det handlar om platser som finns nära börjar jag direkt gå igenom hela min "vänlista" och jag undrar om nån av de drabbade är någon jag känner. Jag har varit väldigt förskonad från olyckor genom åren så rent statistiskt borde det snart vara min tur. 

Eurovision The Fire Saga släpptes den 26 juni på Netflix. Jag gillar filmen mest tack vare bra musik och Molly Sandéns röst. Jag har sett att många recensenter sågar filmen men jag tycker inte att det är bortkastad tid att se den. 

I dag har jag inget stående på programmet. Kanske dyker Elis upp en sväng, kanske åker jag en sväng och köper nån god glass eller så stannar jag hemma hela dagen och lägger mig på soffan och läser en bra bok. Jag äger alltså min tid även i dag vilket är grädde på moset i semestertider. 

Hoppas ni också får en finfin söndag! 

Japp, nu är det varm. Jättevarmt. Så där varmt att det är svårt att det är svårt att värja sig. Jag gillar sol och värme, absolut, bara jag har närhet till vatten och möjlighet till skugga. Altaner och balkonger byggs ofta i "bästa solläge". Det är ju toppen på vårar och höstar men i högsommarvärme blir det lätt vindstilla och temperaturer upp till 40 grader och då tar min hjärna slut. 

I går höll jag mig ur solen så mycket som möjligt då jag fortfarande känner av brännan från midsommar. Jag kommer förmodligen att flaga vilket inte är bra. Jag tänker inte ur en skönhetsvinkel utan mera på att bränd hud är en bra grogrund för hudcancer. I går höll jag mest till i köket och fixade mat samt sprang runt och höll ungdomarna nöjda genom att fylla på snacks och dricka. Lite som en "pass upp" men det var ok. Jag träffar så sällan båda barnen samtidigt så det kändes också viktigt att de fick tid tillsammans för att prata och umgås. 

Vi startade med sillunch vid 12. Ska det vara sill så ska det vara matjessill. Jag älskar det och mina dotter liksaså. Grabbarna, Peter och Elis, valde att äta kycklingköttbullar istället. Det är gott det med. 

När det är varmt behövs det salt och sill är just det. Kan det vara därför det äts så mycket sill på sommaren? Eller för att det är extra gott med kall mat i hettan? Jag har provat andra sillsorter och kan äta tex skärgårdssill men alla andra märkliga sorter? Varför finns de ens? Jag har hört talas om vitlökssill, earl grey sill och mycket annat och det gör kaos i min hjärna. Vill jag ha earl grey tar jag en kopp té. 

Det blev en del baad och sol för ungdomarna. Även Tyra som är otroligt ljusskygg låg i både solstolen och blaskade i poolen. Det kändes så friskt och härligt. 

Själv höll jag mig i skuggan under parasollet. Ganska gött det med. 

Tyra och Peter, så himla mysiga och omtänksamma. Vi hann också prata om saker från förr. Det kan vara lätt att så här ett par år senare glömma bort hur kämpigt Tyra och jag hade det med vår relation. Hur nedstämd och ångestfylld hon var. Hur hennes ångest bet sig in även i mig och förändrade oss båda. Vi kunde också se tillbaka och konstatera att hon var som en annan då vilket påverkade alla i vår familj. 

Glass, jordgubbar, maräng och så min favoritsås som är Salty Caramel. Sött, salt och lite syrligt. 

Middagen bestod av pasta, kycklinggryta och sallad. Lagom till den dök barnens pappa upp. Jättetrevligt och Tyra blev så glad. Omigen, jätteskönt att det fungerar så bra att vi helst okonstlat kan umgås både planerat och spontat. 

När kvällen kom skjutsade jag hem Tyratösen och Peter till Linköping. De var väldigt nöjda med dagen men också trötta och dessvärre brända. För Tyra blir det en stor grej då hon är livrädd för att bränna sig och är alltid den vitaste vita. Hon är så vit att hon nästan har en ton av blå. För 150 år sedan hade det varit det finaste fina. Hon har helt enkelt hy som porslin. 

Sent på kvällen satt jag ute på altanen. Plötsligt dyker den här herren upp högst upp i äppelträdet. Han håller sig undan hela dagarn när det är så här varmt men kommer hem på kvällen för lite blötmat. 

I dag är det en ny, solig och varm dag. Jag tror jag ska ägna den till att sitta udner parasollet och läsa en bra bok. Jag tror att det får bli Cecilia Sahlströms I egna händer. En kriminalare som utspelas i Lundatrakten och vi får följa kommissarie Sara Valldén som löser gåtan med den mördade unga mannen Tobias. Kan det vara fråga om ett hedersrelaterat brott? Spännande och intressant är den och jag gillar persongalleriet och relationsutvecklingarna. 

Nu önskar jag er alla en finfin tisdag!   

För 21 år sedan var hon ny här i världen. Ett litet knyte på 51 cm och 3135g. Hon hade hotat att komma redan i vecka 27 men med lite sjukskrivning och mediciner stannade hon snällt till 9 dagar före beräknat datum. Så omtumlande! Ett ganska svagt uttryck för hur det verkligen var. Jag hann inte riktigt med under förlossningen och minns att jag kände mig helt galet förvirrad efteråt. Att vissa delar av min kropp var som ett slagfält gjorde inte saken speciellt mycket bättre. Visst skulle jag vilja skriva att tiden som kom var helt fantastisk och underbar men då skulle jag ljuga. Jag drabbades av förlossningsdepression och glömde hur man somnar. Det tog sin tid innan jag fick hjälp och det krävdes att min sambo följde med till läkaren och röt ifrån. När jag väl fick hjälp att sova så vände allt på nån vecka, men då hade det gått ett par månader. I dag är man så mycket bättre på att upptäcka sånt här. Redan två år senare hade jag i min journal inskrivet att jag måste vara kvar tre dygn på BB för att de skulle kunna hålla koll. Men då var och kändes allt annorlunda. Allt som jag då var rädd för skulle hända uteblev. 

Lilla fina tjejen. Vaken större delen av nätterna. Orutinerade föräldrar tog tid på sig att landa och förstå hur det lilla matvraket fungerade. När Tyra var runt tre månader började allt flyta på och bli så där bra som man drömmer om. 

I ett nyköpt radhus med sin far. En fin start i livet. Här mådde vi bra och jag känner verkligen att jag inte kunde ha "valt" en bättre pappa till mina barn. Även efter vår skiljsmässa har vi alltid samverkat kring våra två barn. Vi har alltid satt deras bästa främst, iallafall har det alltid varit vårt mål. Givetvis har vi gjort våra misstag och vissa av dem är svårare att hantera än andra. Vi hann göra mycket roligt tillsammans med barnen innan vi gick skilda vägar och därefter roligheter på egen hand med dem. 

Min mamma kallade Tyra för "mormors trollunge", Elis fick heta "mormors charmtroll". Min mamma dog ju alldeles för tidigt, barnen var bara 3 och 5 år gamla. De kommer kanske inte i håg så mycket men jag har massor av fina minnen där mamma och barnen är med. Här är en bild från en Trollfest på dagis. 

Tyra var väldigt förtjust i, som så många barn är, att vara någon annnan. Men när andra småflickor var Pippi, Ariel, Madicken eller någon prinsessa så var Tyra Mowgli eller Arthur. Så pass att jag minns att jag en gång ställde ut henne på trappen och sa "Mowgli bor inte här, det gör bara Tyra. När Tyra kommer öppnar jag dörren igen". Så jäkla opsykologiskt men jag tappade det helt enkelt. 

Jag hade ganska mycket ensamtid med barnen. Jag jobbade deltid, pappan jobbade över och extra på helgerna dessutom hade jag alla mina lov då barnen var hemma. Då barnen och jag var lediga, ca 12 veckor om året, blev jag entertainer, städtant, tvätterska, handlare och kockerska. Dagarna var helt uppstyrda av sysslor och minst en rolighet för barnen varje dag. Jag kan än i dag väldigt tydligt minnas hur jag längtade efter att få ha det omvänt. Att jag jobbade och kom hem till en semestrande pappa som gjort rent hus och förberett allt där hemma. 

Här är vi i vår första lägenhet efter skiljsmässan. Jag flyttade från något vilket gjorde att det här inte riktigt kändes som vårt hem. Vi skaffade Ozzy för att muntra upp oss och för att barnen skulle ha någon som välkomnade dem när de kom hem från skolan. Vi gjorde vårt bästa av situationen och vi tog oss igenom den här tiden också. När jag minns tillbaka får jag ändå upp minnen av glada stunder och mysigheter. 

Åren har verkligen svischat förbi och för fem år sedan dök den här ynglingen upp i först Tyras liv och så småningom även i mitt. Han är en pärlan och en stöttepelare för Tyra. De har hunnit göra så mycket roligt tillsammans. De har rest en hel del, både till USA och till Italien. Deras första resa var skolresan till Kroatien. Jag småskrattar fortfarande när jag tänker på att deras fröken mailade mig och berättade att Peter och Tyra ville dela hotellrum på resan "Var vi medvetna om det och var det lämpligt". Mitt svar? "Lämpligare kan det inte bli, en bättre rumskompis får man leta efter". 

Efter tre år på Eber blev det dags för bal. Det var kämpiga år som avslutades med en dyslexidiagnos i maj under 3:an på gymnasiet. Tösen hade kämpat sig igenom  12 år i skolan med ett svårighet som många inte reder ut på egen hand. Snacka om kämparglöd. 

Min fina tjej! Jag beundrar henne för hennes styrka. Inget har kommit automatiskt utan hon får slita med mycket av det hon gör. Nu har hon läst in ämnen på KomVux för att kunna söka linjer på Universitetet, hon flyttade hemifrån för två år sedan och sköter sig på bästa sätt. I dagarna flyttar hon och hennes fästman vidare till en ännu bättre lägenhet i Linköping. De planerar för framtiden och har blivit vuxna. Jag förstod att det verkligen var så när hon en dag var hemma hos mig och sa "Så himla lyxigt att bo hemma, bara öppna kylskåpet och där finns mat. Nu måste jag pendla tre timmar varje dag, jobba 8 timmar, vänta på lön, gå och handla, laga maten och sen städa upp efter mig". Hon har också uttryckt saker som "Man har det aldrig så bra som när man bor hemma men så länge man bor hemma kommer man alltid hamna i underläge och bli behandlad som ett barn". Så är det nog, bor ungdomen hemma och inte tar ett delat ansvar för ekonomi och hushållsskötsel så kan man inte åtnjuta den frihet och de förmåner ett vuxenliv har. 

I dag ska jag hämta upp lillebror, Tyra och Peter för en heldag här hemma. Vi ska äta sillunch, fika med glass och jordgubbar och lite senare middag med pasta och kyckling. Jag har sett fram emot den här dagen något så alldeles. Än så länge är det lite mulet ute men jag hoppas på sol och värme så vi kanske kan sitta ute och fika. 

Störst av allt är kärleken och mina stora kärlekar kommer i dag. Kan det bli annat än toppen, oavsett väder? 

Nu önskar jag er en fin tisdag, så hörs vi lite senare.

Måndag i dag, så skönt. Jag får mig en ledig dag, på alla sätt nästan. Lugn och ro och tystnad i några timmar. Jag har så klart saker som behöver göras men jag får göra dem i mitt tempo och i sällskap av en bra bok. Just nu lyssnar jag på den här

Det är en sann historia om en gift kvinnan som en morgon öppnar dörren för en främmande kvinna som frågar "Bor han här?". Det visar sig att hennes man har en annan kvinna, ett annat liv. När allt uppdagas och han slängs ut börjar en tid av trakasserier och svårigheter. En bok att läsa som rör om i grytan. 

I dag är planen att jag ska efterstäda efter midsommar. Det har samlats pant, förpackningar, burkar och annat skräp jag vill bli av med. Jag behöver också dammsuga, tvätta och torka av lite här och där. Inga roliga sysslor men så skönt när det blir gjort. Handla står också på schemat. I morgon kommer ju mina ungdomar för en heldag med både lunch, fika och middag. Som jag längtat. 

Jag tog lite sovmorgon i dag, ändå till halv nio. Det var skönt men slog inte gårdagens sovmorgon, den varade till tio. Jösses vad skönt. Jag har verkligen haft minus på sömnkontot en tid men nu verkar det som att jag knappar in. 

Freja har varit lite mystisk sista tiden. Går undan, ser ynklig ut, äter dåligt och nästan söker sig bort från mig. Det gör mig orolig och lite kränkt. Nu på morgonen var dock lite mer kärvänlig. Dessvärre upptäckte jag att hon varit dålig i magen då jag hittade lite spår efter henne här hemma och i går hade hon kräkts utomhus. Svårt med djur som inte kan berätta hur de mår. 

Lite morronmys blev det ialla fall i dag. 

I går var jag inne i stan och köpte lite nya sommarskor. Det blev tre par, skönast är givetvis de här tofflorna. Förr, när jag var ung, var det Birkenstock som gällde. De satte liksom standarden. Alla andra var sämre kopior. I dag är det annorlunda, de här fick jag för ett par hundralappar och de satt som handen i handsken, eller som toffel på foten. Mjuka, sköna och med bra dämpning. 

En kantigare variant av ballerinaskor. Först tyckte jag att de var fula men ju mer jag har dem på foten tycker jag att de är perfekta. I vanliga fall går jag mest i skor med klackar. Kanske tycker ni att det skulle vara obekvämt och opraktiskt men jag gillar det. Har man klackar så minimerar man risken för hälsporre och ryggont.

En klassisk ballerinasko men i år fick det bli med färg. Jag älskar den här puderrosa färgen och modellen är ju en alldeles vanlig. Båda ballerinaskorna satt som gjutet, fastgjutet,Jag hoppas de kommer anpassa sig lite efter mina fötter. 

Jag kan ju inte ha ett blogginlägg utan lite växtfunderingar. Mina ampelliljor har fått spunk. De växer som galningar och skickar ut skott med sticklingar som om de vore hotade till livet. Jag har flera stora plantor och i går gick jag runt och nöp av sammanlagt 12 stänglar. Det tar på moderplantan att sätta stänglar och det finns ingen anledning att få så många skott. Jag kan ju inte förse hela byn med ampelliljor. 

Detta praktexempel fick behålla två stänglar. Jag tänkte att min vän V ska få den. Hon har haft lite otur med sina egna men om hon får en som är väl rotad ska det nog gå bra. Kanske kan hon sedan bli självförsörjande på just ampelliljor då jag lät två stänglar vara kvar. 

Vädret i dag verkar vara på min och mina brända axlars sida. Det är lite mulet och kanske något svalare. Perfekt att vara inomhus i. Blir edt dessutom lite regn som ytterliggare drar ner temperaturen kanske det kan fungera att gå en längre tur med hundarna. 

Nu önskar jag er en fin måndag oavsett om ni jobbar eller har semester. Så hörs vi lite senare. 

I dag är dagen då jag jobbar min sista elevmåndag på skolans högstadie. Det känns tudelat. På ett sätt hade det varit kul att följa eleverna under deras tre år på hög men det har varit ganska tufft på många sätt. Det som kanske vägde tyngst när jag gjorde mitt val är att eleverna verkligen förtjänar den bästa lärare och det är inte jag. De behöver någon som är matteproffs för att kunna nå så långt som möjlig och vara väl förberedda inför gymnasiet. Jag har inga problem att hjälpa dem nå C-nivå men de som vill högre än så behöver någon med adekvat utbildning. 

Helgen som gått har varit en seg historia, eller det är ju jag som varit seg. Så uppe i varv och i fredags kväll och natt så jag somnade inte förrän vid tre. Inför mitt inre gick jag igenom sonens student om och om igen. Glädje blandad med lite besvikelse över att det blev så avskalat. Konstigt nog har jag inte en gång hört sonen klaga på sin situation alls. Jag tror att han och hans klasskamrater gjorde vad de kunde för att skapa minnen och ha riktigt roligt. 

Lite hopp och studs blev det ju ändå....

Lördagen bjöd oss på regn, regn och åter regn. Ganska välbehövligt då det varit hög brandrisk i naturen en längre tid. Jag tror att det här regnet var av bästa sort. Ganska så lugnt strilande, som startade redan på natten, förberedde marken för en rejäl påfyllning av grundvattnet. Om det kom så långt förstås. Jag inbillar mig att hela naturen tog djupa klunkar och sedan rätade upp sig lite igen. 

Helgens hundpromenader blev av de lite kortare slagen. Det passar den stora, gula vovven perfekt. Han vill inte gå så långt utan gillar att gå långsamt och läsa av alla dofter och andra hundars markeringar. 

Här, en ek. Jag slutar aldrig facieneras över dessa gigantiska växter som vi kallar träd. Många gånger väldigt mycket äldre än oss människor och med en magisk styrka och kraftfullhet. Ek är en trädsort som ligger högt på min favoritlista. Andra träd att älska är asp, ask, tall och givetvis björkarna med deras vackra vita stammar. Lind gillar jag däremot inte och det är till största del kletet de släpper ifrån sig som drar ner omdömet. 

Nu är det hög tid för mig att packa i hop mina grejor, rasta hundarna och sedan dra iväg till jobbet. Hoppas ni alla får en fin måndag. 

Den stora dagen gick fint. På alla plan förutom vädret. Vi slapp ösregn men ett stilla strilande bäddade in oss i +10 grader vilket var direkt obra, strumpbyxlös som jag var. Vilken märklig upplevelse själva utspringet blev. Jag är givetvis otroligt tacksam att det ändå anordnades något men det var surrealistiskt som i nån "storebror ser dig film". O så lite hypokritiskt. 

Jag och studentfadern anlände till Grossvads Arena runt tre. Man blev avprickad och fick söka upp en tom ruta på gräsplanen. Rutorna var stora. Säkert 2,5x2,5 meter. Mellan varje ruta var en tom ruta som man inte fick stå på. På hela gräsplanen, av fotbollsplansstorlek , stod vi två och två. Sammanlagt var vi drygt 70 personer, alla par med en skylt i handen. 

Ganska fiffigt anordnat men ni ser ju på bilden att det var helt omöjligt att urskilja sin student därframme på läktaren. Senare visade det sig att Elis inte heller kunnat se sin skylt eller oss. En eloge till personal från CNG som stod bakom planen och jublade, klappade och tjoade när vi frusna föräldrar inte gick all in. 

Han var så fin, så stilig i sin kostym, vita skjorta, slips och studentmössa. Mammahjärtat tog flera extraskutt. Men åååå vad jag önskar att han fått samma massiva mottagande som hans syster fick två år tidigare. Han är ju så värd det och att åka på flak och tuta och jubla och hoppa. 

Sen kommer vi till det löjliga... När studenterna kommit ut till respektive ruta och blivit omkramade och hyllade begav sig alla mot sina parkerade bilar. Och då försvann totalt regeln om social distansering. 

Jag åkte hem till mig, kissade vovvar och körde till Lingon och Dill. Vi hade beställt buffémat därifrån. Jag kan bara säga wow!!! Vilken service, vilken mat, vilka smaker. Ska ni ha catering nån gång så välj att åka de extra kilometrarna till Blacka för de här människorna kan sin sak. 

Vi hade beställt grillad kyckling, kulpotatis, grillade grönsaker, olivbröd och lite annat. Gott så att hälften vore nog. Massor av mat, vi hade iofs beställt för 15 personer men blev bara 10, smakrik, doftande, kryddig och god. Jag är helnöjd och det bästa är att Elis också gillade maten och det var ju det viktigaste. 

Vi hade firandet hemma hos pappan, precis som när Tyra tog studenten. Det funkade lika bra nu. Vi har en bra förmåga att samarbeta väl i sådana här situationer, eller i alla situationer och händelser som rör barnen. I år blev vi även uppbackad av, en för mig, ny bekanskap. Jag är väldigt tacksam. 

Allt var gott, från första tuggan av kycklingen till sista skeden av den fluffiga tårtan. När sista tuggan var tagen så sadlade jag om från studentmamma till TaxiMia. Son skjutsas till Fyrby, sen hem igen, Tyra och Peter plockas upp, son skjutsas till Åby, sedan åkte vi övriga vidare för mellanlandning i Blacka, sen åkte TaxiMia vidare till Ryd i Linköping. Därefter styrde jag kosan mot hemmet. 

Bilfärden till och från Linköping var allt annat än trevlig. Bilen var plötsligt enögd, regnet vräkte ner och mina ögon var trötta. På vägen till Linköping hade jag Tyratösen med fästman att prata med. De höll mig på allerten. Jag blir så varm i hjärtat när min dotter strösslar kärlek över sin lillebror och när hennes fästman ger så glasklara analyser över saker och ting. De är så underbara, båda två. Vilken tur att jag hade en riktigt bra bok i mina öron under tiden jag sedan åkte tillbaka mot Blacka. Ingen risk att somna. Jag ver mest rädd att det skulle dyka upp nåt rådjur, vildsvin eller älg. Men allt gick superbra. 

Om jag summerar dagen så blir det nog så här: Elis förtjänade ett dunderfirande av sin student med allt vad det kan innebära, hans betyg... jag säger bara WOW! Studentpappan, med hjälp av sin kärlek,  hade gjort ett så fint jobb med att fixa studentskiva, maten vi beställt var underbar, de som kom var härliga och varma och jag känner att mitt hjärta växer av omtanke. 

Extra fint var att studentents farmor, som är i riskgrupp, dök upp utanför staketet. Både studenten och hans syster blev så glada. Fina människa, åka 14 mil för att lämna present och favoritgodis. Jag hoppas verkligen att mina barn lär sig något av det. Att de man älskar håller man högt och kan gå över ån efter vatten för att visa sin kärlek och stolthet. Att hon dessutom bakat kladdkakemuffins var ju en extra bonus. Tänk, Lilleman har älskat detta bakverk hur länge som helst. Men, det måste vara just farmors. 

Nu är timmen sen. Jag försöker komma ner i varv. Huvudet är fullt av intryck och en massa fina saker som jag packar ner i min minnesryggsäck. De är lätta att bära, väger faktiskt ingenting, men de glimrar som inget annat. 

Nu har jag tagit mig en timma vid tangentbordet sedan jag kom hem. Lite tv, lite mysljus och framförallt tid att reflektera. Nu ska jag snart hoppa i säng. Självklart lite orolig för sonen som är ute och svirar men också med en känsla av trygghet. TaxiPelle tar vid när det är dags för hämtning. 

Stort tack till alla som förgyllde Elis stora dag!

I dag är en dag då jag känner stor tacksamhet. Huden är tunn och varje känsla växer sig omåttligt stor. Närheten till tårar är på något sätt brutal. Men det är ok. Det som gör mig så filterlös är till största del en omåttlig lycka. 

Lyckan och tacksamheten över att kommit dit jag i dag är känns fin, varm och gör mitt hjärta mjukt. I dag är en dag då jag inte släpper in en enda tanke på alla mina misslyckande, vare sig som mamma, lärare, vän eller flickvän. Den här dagen ska vara en hyllning till min yngstas fantastiska resa genom livet och framförallt sina studier. 

I dag kommer belöningen i form av studentfirande om än väldigt avskalat och under kontrollerade former. Många närstående kommer saknas pga av Corona. Andra saknas då de inte finns med oss i det här livet längre. Jag är dock övertygad om att de känner samma stora överväldigande stolthet som jag gör. 

Dagen i dag kommer att följas av massor av andra dagar. Dagar då det är lätt att glömma sina lyckade dagar. Dagar då vardagen tränger sig på med tvätt, städ, jobb, regn och rusk. När det händer ska jag öppna minnenas ryggsäck och varsamt plocka fram minnen från fina stunder och jag är helt övertygad om att just den här dagen kommer glimra lite extra.