Det var väl ändå dags, så här fem år senare, att byta profilbild även på bloggen. På facebook och IG byter jag vanligtvis flera gånger per år år men här har jag tydligen kommit av mig. Nu är det gjort och den här får väl hänga med tills jag blir 50, minst. 

Jag tittar på Nyhetsmorgon och blir så illa berörd. En mördad på en buss i Kiruna och en ung person mördad i Vällingby. Mitt hjärta går sönder. Varje dag är det någon som skjuts ihjäl, knivhuggs eller på annat sätt tas av daga. Värst är det när det är unga som är offren. Jag relaterar hårt till mina egna barn och måste anstränga mig för att inte låta händelserna går rätt in i mitt hjärta. I många fall är de som mördas på något sätt inblandade i nån form av kriminalitet men i somliga fall är det alldeles vanliga ungdomar, som dina och mina. 

Våldet och våldtäkterna mot kvinnor har blivit till vardagsmat på nyheterna och knivrånen mot våra unga pojkar sker på löpande band. Jag har sagt till de unga män som jag har omkring mig att vad de än gör så gör inte motstånd. Lämna ifrån dig jacka, klocka, plånbok och telefon. Allt sådant är ersättningsbart. Vi pratar en del om hur man ska agera för att inte hamna i utsatta lägen. Denna rädsla för övergrepp som ständigt ska följa en är bedrövlig. När barnen var små gällde rädslan pedofiler och bortförsel. Sen kom rädslan, som fortfarande finns kvar, rån av unga mot unga pojkar/män. Rädslan för våldtäkt finns alltid, våldtäktsmännen verkar inte ha några problem med att våldta kvinnor oavsett ålder. Bland det värsta jag läst om var för några år sedan då en mycket gammal och sängbunden kvinna blev våldtagen i sitt hem. Och vilka är dessa övergreppare? Jo, pojkar och män. 

Vad har vi i samhället gjort för fel? Hur har vi kunnat förlora en sådan stor mängd pojkar som växer upp till förövare. Ibland tänker jag att vi verkligen har tappat greppet och svikit dem djupt.  Då jag jobbar som lärare vet jag att skolan ofta signalerar och rapporterar till socialtjänsten om missförhållanden men det är så svårt att få något resultat. Det måste verkligen finnas saker att ta på såsom blåmärken, dålig hygien, att eleven själv berättar om missbruk hemma eller liknande. Vår känsla av att "det är något som inte stämmer" är absolut inte gångbart. Sorgligt nog har vi mer än en, två eller tre gånger fått rätt när vi möter och konstaterar att den här eleven kommer börja missbruka i ett försök att självmedicinera och senare hamna i kriminalitet. Pojkar missbrukar olika substanser och flickorna får ätstörningar eller börjar skära sig. Något måste göras och det snart. Man granskas hårdare när man vill ta körkort för att inte tala om att man när som helst kan stoppas och få böter eller bli av med körkortet om man inte sköter om sin bil som man ska. Här kanske ursäkten är att den måste vara säker för medtrafikanternas skull så det inte sker nån olycka. Vad kallar man ett rån då? Det måste väl ändå ha varit att misskött sitt barn och det drabbar andra och kan tom leda till döden. 

Nej, inför obligatoriska föräldrautbildningar som är täta fram tills barnet börjar skolan sedan kan det fortsätta med typ var tredje år som nån form av fortbildning. Att få körkort för att få ha barn skulle verkligen behövas. Då kan man fånga upp och hjälpa de föräldrar som tappat greppet av olika anledningar. Jag har full förståelse för att man som ensamstående med flera barn blir slav under jobb och ekonomi. Man blir trött och orkar kanske inte sätta rätt gränser och hänga i och hålla ut. När jag var liten sa min mamma "om man vägrar gå i skolan kan polisen komma och hämta en" eller "sköter du dig inte kan du hamna på uppfostringsanstalt". Tufft och hårt men vi kanske måste inse att det inte är farligt att ställa krav på sina barn. Jag har gjort det, ibland för hårda sådana vilket inte alltid är bra det heller. Men nu upplever jag det som att inställningen är att barnen alltid har rätt och det finns alltid en förmildrande omständlighet att barnen beter sig illa och får göra det. Jag är sjukt trött på diagnosursäkten. Man kan ha ADHD och sköta sig ändå. Man kan vara autistisk men ändå få ett väldigt bra liv där man uppför sig väl och visar respekt. Allt handlar om kunskap, kunskap om hur man ska bemöta och hantera de problem som kan uppstå. Jag har mött föräldrar som uttrycker sig i stil med "det var det här barnet vi fick och nu får vi bara härda ut". De försöker bara överleva och genomlida dagarna och hoppas att ingen katastrof inträffar. Det skrämmer mig, om eleven kan slå sina kamrater och lärare, spotta på de som finns i deras omgivning och uttala riktiga hot när de bara är 12-14 år vad kommer inte ett sådant barn kunna göra i affekt med en sax i handen. Eller med en kniv när den är äldre.... 

Ja, ja nu får det vara nog med deppiga samhällsfunderingar. I går träffade jag äntligen min kusin. Vi satt utomhus och fikade vid Oskarshäll. Det är ett bra ställe att ses på i dessa virustider med många platser utomhus och glest placerade bord och bänkar. Utsikten över Bråviken är hänförande, tyvärr var det lite mulet i går så bilderna gör inte platsen rättvisa.  Personalen där är supertrevlig och har Coronakoll det var bara några av motorcykelknuttarna som glömde sig lite i kön och stod för nära och trängde sig. Jag tror att det var ett halvår sedan vi sågs, Birgitta och jag. Vi håller ju kontakten via telefon och sociala medier så vi har lite koll på vad som händer i varandras liv men det blir inte samma sak som att ses. 

På Oskarshäll fikade vi men många passade på att äta lunch och flera kom med tallrikar fyllda med Fläsk, potatis och löksås. Jösses så sugen jag blev och inspirerad. Just därför blev min egen middag här hemma samma rätt. Jättegott och löken så här års är färsk, stor, stark och krispig. Det blev så himla bra och gott. En rätt som man lite för ofta glömmer bort. 

Ingen "snygg mat" men den landar fint i magen. Jag tror att det snart är dags att göra en rejäl laddning med Faster Stinas kålpudding. Är det inte säsong för vitkål nu? Eller är jag för sent ute för den färska vitkålen? Jag måste kolla upp det. 

Elis skulle ju ha  kommit hit i dag på lunch men han hade dubbelbokat sig så han kommer i morgon istället. Det funkade bra för mig med då jag bara vänder på torsdagens och fredagens sysslor och uppgifter. 

Nu önskar jag er alla en fin dag!

Kramiz

God morgon!

I dag vaknade jag vid sex, kaffe i sängen och långsam start är fantastiskt. Jag har ju semester men kan njuta av att gå upp tidigt när jag får ta allt i min egen takt. Det är bättre för nattsömnen att gå upp på morgonen då det blir lättare att komma till ro på kvällen. Det är vidrigt att ligga och vrida och vända på sig sent på kvällen och en bit in på natten utan att kunna somna. I nuläget har jag en ganska dålig sömn, jag vaknar 3-4 gånger varje natt och varje gång har jag svårt att somna om. Det fungerar nu när jag är ledig men det är allt annat än gångbart om jag jobbar. Kroppen blir tung och hjärnan slö. 

När sömnlösheten slår till så lyssnar jag på poddar, böcker eller sommarpratare. Ibland blir böckerna för läskiga då jag ofta lyssnar på deckare, kriminalare eller liknande. Då måste jag byta. Ibland är sommarpratarna så bra att jag inte somnar för mitt intresse blir för stort. Det hände när jag lyssnade på Sofia Wistams sommarprat. Där lärde jag mig mycket om bla narkolepsi och en väldigt annorlunda uppväxt. När jag känner att jag bara måste sova sätter jag på boken Lätt att somna av Anders Fogelberg som även har läst in den. Den är total öken, och fungerar bra som ett extra sömnpiller. Låter väl egentligen som en dålig recension men syftet med boken är att lyssnaren ska lära sig somna och det gör jag. 

Jag är verkligen en "sucker" för olika serier med deckare, som man skulle sagt förr. Nu är benämns de som kriminalserier. Jag slukar serier som Shetland, Ett fall för Vera, Kommisarie Lewis, Dublin Murders, Morden i Midsommer och Ett fall för Frost. Alla utspelas i fantastiska miljöer och jag blir supersugen på bila genom Storbitanniens landsbyggd och gamla industristäder med början i södra delarna för att slutligen ta färjan i norr över till Shetlandsöarna. Jag uppskattar också de danska serierna Den som dräper och för att inte tala om den nu ganska gamla serien Mordkommisionen. Mycket Netflix och Playkanaler blir det nu när vädret lockar med innevistelse.

Emellanåt tar jag dock klivet från krimtåget och tittar på en dokumentär. Senast såg jag Nunnan på Svt Play. Den handlar om en ung kvinna/flicka som är uppväxt i en strängt katolsk familj i Sverige och som väljer att bli nunna. Intressant och så långt ifrån mitt eget liv som man kan tänka sig. Obegripligt men också väldigt avundsvärt. Tänk att ha en sådan stark tro, hängivenhet, övertygelse och förtröstan att man kan avsäga sig allt som världen har att erbjuda. En av sönerna i den stora familjen har dock inte en lika stor tro. Han är väldigt ifrågasättande. Bland annat frågar han sin mamma varför Gud inte lät mordförsöket på Hitler lyckas för i så fall hade kanske inte alla dessa människor mördats under Andra Världskriget. Mammans svar har jag så svårt att förstå för det är liksom ologiskt för mig, hon svarade "Kanske beror det på att vi inte ber tillräckligt mycket till Gud nu". Skulle det alltså vara så att det vi gör nu påverkar det som har hänt, som en tidsresa på något sätt? Det är det här som är svårt för mig att greppa, det ologiska i religionen. Jag har helt enkelt inte en tro som går över logiken...

I går var jag över till Linköping och träffade Tyra och Pete. Vi var givetvis på IKEA där de handlade en hel del. Själv kom jag bara hem med en bricka med handtag. Jag har haft en sådan förr och har letat efter den både när jag bodde på Hagagatan, i Söderköping och på Gamla Övägen. Jag har liksom inte hittat den efter en enda av mina flyttar. Förklaringen kom när vi firade Elis student hemma hos hans far. Jag hade alltså inte tagit med mig brickan när vi separerade för tio år sedan. Så nu kunde jag sluta leta och inhandla en ny åt mig själv. Borde gjort det för länge sedan, 79 kronor är ju ingen stor summa. 

Vi åt lunch tillsammans på Max. Jag äter ytterst sällan där och numera känner jag mig oerhört gammal när man ska beställa via en skärm. Känns som jag fattar noll. Nu fick jag hjälp av de unga och tog nån burgare utan bröd. När jag först fick den, inlindad i kalla och våta isbergsalladsblad, blev jag besviken. Kall burgare vill jag inte ha. Men ju mer jag åt av den desto nöjdare blev jag och jag tänker att nästa gång ska jag ta samma men kanske med lite extra lök och gurka. Brödet kan jag nästan alltid vara utan och pomme tar jag aldrig. Det enda trista var att salladen var så kall att osten inte smälte ett dugg. 

I dag ska jag träffa min kusin för en fika. Pandemin som råder nu har gjort att vi inte setts på säkert ett halvår. Tanken var att vi ska ses på ett fik utomhus men jag gissar att vädret kommer tvinga in oss under tak. Hur som helst hoppas jag att vi kan lösa det på något bra sätt för jag har saknat henne mycket. 

Den här tjejen är i höglöp nu och pendlar något otroligt i humöret. Hon går från hetsigt vaktande till toktrött på 30 sekunder. Nu har hon också hamnat i mysfasen då hon mer än gärna kommer och skrapar på mig med tassen för att få klättra upp i min famn och somna. Riktigt mysigt faktiskt och när det händer får allt annat stå tillbaka. Bloggandet får vänta, frukosten likaså. Endast när blåsan hotar att sprängas har jaghjärta att putta undan henne. 

Nu önskar jag er en fin dag. 

Kramiz

God förmiddag!

Tisdag igen och inte vilken tisdag som helst. Vår kronprinsessa fyller år. Grattis till henne och till hela Sverige som har en sån fin representant för vårt land. Hela 43 år blir hon. När hon blev 40 fick hon vandringar i present. En mil i vart och ett av våra 25 landskap. Nu har hennes vandringar genom Sverige blivit till en vacker bok, en bok som jag verkligen önskar mig. 

Många tycker att kungahuset kostar mer än det smakar. Det gör inte jag, jag ser det som en förlängning av vår historia. Kungahuset hjälper oss att lära oss av det förflutna så att vi kan ta hand hom framtiden på bästa sätt. Sedan håller jag absolut med om att historien i de flesta fall mest handlar om män, krig och erövringar. Väldigt sällan lyfts det vanliga folkets umbäranden fram och i synnerhet inte kvinnornas. Samma sak inom religionen, bibeln har inte strålkastarljuset på kvinnorna direkt...

I dag har jag en sjuklig täningsvärk. Jag tog i i överflöd i går vilket ger mig en känsla av att vara skadad i dag. Under knäskålarna gör det så in i vassens ont. Jag vet att det beror på att jag är trång där muskler fäster under ben som de gör vid knäna. Samma sak med axlarna, jag får ständigt suprasinatustendinos. Jag har efter ca 20 lärt mig att känna igen det hela och i 9 fall av 10 så tränar eller anstränger jag mig bara så pass att det inte kan uppstå. Jag har lärt känna min kropp men ibland går det fel. Nu får det bli till att vila valda delar och de kommande veckorna får jag fokusera på andra övnignar. 

I dag startar jag dagen med min absoluta favoritjuice. Jag älskar all apelsinjuice nästan oberoende av märke men det finns givetvis de jag tycker bättre och sämre om. Färskpressad står högt i kurs men även Tropicanas juice eller Brämhults. Pago är ändå den jag gillar allra mest. Den är blandad med morot. Syrlig så det kvillrar på tungan men ändå ganska så söt. 9 g kolhydrater är nog onödigt mycket men man får på 3 dl i sig dagsbehovet av vitamin C, E och A. Jag dricker sällan söta drycker men emellanåt är det göttigt att unna sig. 

I går ägnade jag mig omigen åt planetering. Det verkar som om det är nån form av strukturerad kreativitet som flödar när jag pysslar med mina blommor. Jag varken sjunger, spelar, målar, dramatiserar eller skapar på annat sätt så det här är nog min grej. 

I dag ska jag träffa Tyra och Peter för en tur till IKEA. Jag behöver varken servetter eller värmeljus men något lär nog slinka ner i min krog också. Kanske en fin växt? Man vet aldrig så noga. Det bästa är ändå att jag får hänga lite med två av mina favoritmänniskor.

Nu önskar jag er en fin dag så hörs vi lite senare...

Kramiz

Så är vi nu framme vid veckans femte dag och det känns väl helt ok. I ledighetsflowet försvinner fredagskänslan lite. Jag har dock längtat till just den här dagen för jag ska träffa Tyra. Hon är mitt uppe i flytt så jag ska åka över till Linköping och hjälpa till på de sätt jag kan. Jag är inne i en lite sämre period när det gäller kroppen, den gillar inte att rutinerna från arbetsåret bryts. Det gör att jag nog mest kommer agera skjuts. Hur som helst ska det bli underbart att träffa mina älskade ungdomar. 

Känner man sig det minsta hängig fungerar den här boosten väldigt bra. Som vanligt handlar det till stor del om att tron försätter berg men det känns uppiggande att ta en supersur slurk som är fylld av koffein och andra energigivande grejor. 

I går eftermiddag hade jag lite frossa. Väldigt oväntat och vad gör man då? Jo, en rejäl kopp med té. Länge sedan jag drack det nu. Hur kommer det sig att det fungerar bra att dricka varmt kaffe på sommaren men té känns svårare?

I går kväll vid 22. Jag agerade taxi och passade på att njuta av det vackra som finns kring rådhustorget. 

Löpfreja är bra ynklig nu. Hon är i höglöp och blir ganska så klängig. Inte mig emot då hon haft en period då hon valt bort mig vilket på riktigt gjort att jag känt mig ratad och kränkt. Men nu så, nu duger mammi igen. Hon kommer nära och tränger sig in både bakom, brevid eller under. 

Jag fick ju en fin monstrea av mina underbara arbetskamrater när jag slutade. Den stod i en superfin kruka men den var såååå liten. Eller snarare blev det för liten när nya blad kom. Jag blev rädd att den plötsligt skulle välta omkull pga bladtyngden så jag åkte och köpte en rejäl innerkruka med passande ytterkruka till. Det känns jättebra att få pyssla till det lite och ha vetskap om att jag ger den de bästa förutsättningarna för att överleva och till och med utvecklas.

Den här växten är väldigt populär och ganska dyr, just därför har jag inte köpt någon själv tidigare. Jag ser det nu som mitt mission att se till att den blir långlivad. Jag lärde mig tyvärr den hårda vägen att den inte vill stå i direkt solljus för då får bladen brännmärken. Nya platsen blev på ett avlastningsbord framför sovrumsfönstret. Går allt väl kommer jag snart få leta en ny plats längre in i rummet då den kommer bli ännu större. 

Jag har verkligen flow med mina växter just nu. De frodas och blir fantastiska. Ampelliljorna är magiska just nu, men det har jag ju berättat om tidigare. 

Känner ni igen den här? Då är ni säkert i min ålder och har gått i svensk skola. Nästintill alla klassrum hade sådana här månadstavlor. Man byter blad vid varje månadsskifte. Den här hängde i ett klassrum på Ektorpsringen. På baksidan står det på ett handskrivet kartongblad att tavlan hör till just en speciell sal. Jag räddade den från soporna när hela byggnaden skulle rivas för ett par år sedan. På senare tid kom nya varianter som tex Majas alfabetstavlor, Pettson och Findus och även Linneas tavlor. Alla hämtade från populära barnböcker. Men under många år var det bara den här varianten som fanns tillgänglig, som om någon tagit patent på idén. På den här tiden hade man också kalendrar med ett block för dagarna som man drog bort en lapp från varje dag och när det blev månadsskifte så satte man upp en färgglad bild med månadstema tunt om. Jag tror vi köpte våra almanackor från IOGT-NTO. 

I dag blir det soppa till frukost. Inte min egen utan en snabbmatsvariant som jag tycker är helt ok om man saltar lite med en nypa flingsalt. Allt för att få lite extra energi inför flytthjälpen. 

Nu önskar jag er en fin fredag. 

Kramiz

Onsdag i dag men jag måste ändå börja med att berätta lite om min fina tisdag. Den började givetvis så som nästan alla mina dagar börjar. Kaffe, blogg, kattmys, Nyhetsmorgon och frukost. Därefter blev det lite jobb i form av att läsa in mig lite på ämnet autism. Jag har jobbat med autistiska barn under många år men det jag läste för tio eller ens fem år sedan kan nästan räknas som inaktuellt. Inte totalt men man forskar ju kontinuerligt i ämnet och jag behöver uppdatera mig. Nu läser jag en bok av Christopher Gillberg. Jag har inte kommit så långt men det verkar informativ och bra. Boken heter Essence och där kan man läsa om tidiga symtom att vara uppmärksam på men också hur man kan och bör bemöta barn med autism. 

Just nu är jordgubbarna väldigt fina och underbart goda. Jag köpte två liter i går då min bror och hans fästmö skulle komma på en snabbfika. Gubbarna var så söta i sig att man kunde tro att jag sockrat dem men det behövdes inte alls. Jag tror att säsongen alldeles strax är över och i år gick priset aldrig ner under 40 kronor per liter, i alla fall inte på den Ica-butik där jag handlar. 

Det var superroligt att träffa brorsan och hans tjej. Givetvis på behörigt avstånd, då bror är i riskgrupp,  med fika utomhus. Dessvärre känns det som det alltid är för kort tid. Vi hinner aldrig prata klart och färdigt. Vi liksom bara skrapar på ytan av ett dussintal samtalsämnen. Jag hoppas vi hinner ses lite mera i sommar och prata så där mycket att det faktiskt kan uppstå en tystnad. 

Jag är på inget sätt någon miljöslav men när jag kan försöker jag tänka mera hållbart. Jag köper gärna påfyllnadspåsar med hygienartiklar, kryddor, rengöringsmedel och liknande. Att källsortera är en självklarhet likaså att återvinna. Det här med att välja återvinningsbart och hållbart känns viktigt. Just därför har jag nu provat att prenumerera på rakhyvlar. Mina flöden på sociala medier har svämmat över med reklam om en rakhyvel med miljötänk. Estrid tillverkar en hållbar hyvel med hållare i metall, blad som är återvinningsbara och minsta möjliga plast. I går kom mitt startkit. Det var så himla gulligt, förpackat i återvunnen kartong och papper. Kanske "går jag på" en hypad produkt men det kändes bra. Det bästa var nog att jag nu slipper tänka på att köpa blad för det kommer att komma nu med lagom intervall utan att jag behöver tänka på det. Att det dessutom följde med en hållare till duschen kändes kanon. Som det varit nu ligger hyvlarna på en lite hylla i duschen och de åker ständigt ner på golvet när jag rör mig i duschen. Givetvis lossnar bladet varje gång och risken att trampa på den och göra sig illa är överhängande. Ett litet gulligt fodral att stoppa ner hyveln i följde också med, perfekt om jag ska ta med mig den när jag är ute och far. Estrid heter företaget om nån mer blir sugen på att testa. Jag valde ett puderrosa set då det är min absoluta fovoritfärg. 

Vädret var väldigt mysko i går. Sol, regn, solregn, blåst, mer regn, svart himmel och flertalet regnbågar. Jag älskar regnbågar, alla himlafenomen imponerar och fascienerar mig. Norrsken står på min bucketlist. 

ROGGBIV = röd, orange, gul, grön, blå, indigo och violett. Där har vi regnbågens samtliga färger som på ett perfekt sätt smälter samman. 

I dag får det bli lite träning på förmiddagen då jag senare i dag ska in till stora staden för en dejt med en "gammal" kollega. Vi har redan en lista med samtalsämnen som vi via sms bara skrapat på ytan. Under jobbdelarna av året så består kontakten mest av sms och då är det svårt att diskutera på djupet. Nu får vi chansen att götta ner oss ordentligt. U är en av de vänner som hänger med sedan min tid på Ektorpsringen. Då umgicks vi och hade barnen med, nu för tiden är det bara vi två. Att ha med våra män har egentligen aldrig varit aktuellt för vi två behöver allt talutrymme och dödar varje konversation som rör andra saker än skolans värd. Att vi sedan ca 10 år tillbaka jobbar på olika skolor har egentligen bara taggat upp våra samtal. Det är så intressant och kul att höra hur man organiserar sig och hur skolkulturen är på andra arbetsplatser. Nu har ju inte jag bytt jobb speciellt ofta men Ektorp var en plats där det blåste förändringsvindar konstant under mina sista 9 år där, på gott och ont. Jag har fortfarande svårt attt förstå hur en skola som byggdes upp till något superbra under 8 år sedan kunde raseras totalt det nionde (men det är ett annat inlägg som jag skrev för drygt 2 år sedan). Hur det är där i dag vet jag inte men jag tror att ny ledning och en till stor del ny personalstyrka har lyckats hitta kursen igen. 

Nu är det frukostdags för mig innan det är dags att ta tag i dagen. Jag önskar er en fin onsdag.

Vilket fantastiskt bra träningspass jag fick till i går. Under våren har jag tappat träningssugen lite men jag tror den är tillbaka igen. Tyra tipsade mig om ett annat träningstänk och hur jag ska lägga seten och repetitionerna på ett nytt sätt. Det känns roligare just nu och verkar ju ge effekt. I dag är sätet bra mört men också framsida lår och vader. Hejja mig, helt enkelt. 

Jag hittade en tischa på nätet som passade så bra till både mig och framförallt Tyra. Huvudet på spiken hur man kan känna sig när man hamnar i fel situation eller omgivning. Kunde inte låta bli utan var tvungen att beställa en, den går ju alltid att ha som sovtröja. 

Nu när jag är ledig sätter sig nya rutiner i kroppen, speciellt morgonrutiner. När jag går upp och väntar på att kaffet ska bli klart går jag ut och ropar in katten. Jag tar också en tur och inspekterar mina växter. De senaste dagarna när det inte varit gassande sol har utomhusväxterna satt fart. 

Den här planteringen bor i en 30 liters kruka. Den gulgröna är övervintrad från förra året och blommar på ett sätt den inte gjorde förra året. Det gröna baktill är luktärt som jag fick av vännen V. Det var tre små rangliga rackare som nu känns väldigt kraftiga och på G. 

Palettblade är som små buskar. När de får flytta ut blir de liksom starkare, kraftigare och givetvis tåligare.  Man måste hålla efter dem och toppa dem med jämna mellanrum så klart. Kan vara den mest generösa växt jag haft. Den längst till höger är stöldgods från Kimstad station förra året. Min mormor sa alltid att blomskott ska stjälas för bästa resultat. 

Jag börjar inse att den här bloggen alltmer börjar bli en blomblogg. Pensionärsblogg kanske många tycker. Mitt växtintresse är på något vis som en lugnande, avstressande, återhämtande hobby. I går insåg jag att jag behöver plantera om min Monstrea, den jag fick av mina fina arbetskamrater. Det kommer nya blad och de är ganska stora så risken finns att hela plantan kommer välta. Blomsterlandet har just nu bra pris på rejält stora, vita ytterkrukor och de blev ju väldigt bra för mina stora Mårbacka. Jag får se när jag får tid att ta en sväng till den butiken. 

På Nyhetsmorgon pratar de om det stora antalet drunkningolyckor som varit de senaste fyra veckorna. Det anmärkningsvärda är att det är dubbelt så många pojkar som flickor  som drunknar och mer än dubbelt så många män som kvinnor. Hur kommer edt sig? Handlar det om att mitt motsatta kön är mer våghalsigt eller dumdristigt eller är det fler som helt enkelt är vid, i och på vatten. Jag tror själv att jag har en övertro på min simkunnighet. Att jag kunde simma tre kilometer oavbrutet när jag var 15 är inget jag kan leva på i dag. Jag borde verkligen simträna så att jag vet att jag klarar minst 200 meter. Att kunna simma är en färskvara. 

Nu kommer Kimmohunden här och säger till att det är dags att gå morgonpromenaden. Så jag får passa på att önska er en fin tisdag. 

Kram

Jag börjar med en bild jag lånat från mig själv, tagen i Värmland för 4 år sedan. Jag tycker den är väldigt talande. Livet är som en väg som ska vandras. Slutdestinationen är densamma för oss alla men det vi upplever och ser på vägen är det som spelar roll.   

Men alltså, hur fort går inte tiden? Eller den går alltid lika fort men känslan av att den susar fram allt fortare är brutal. Somliga dagar fylls jag av ett vemod. Jag har med all sanolikhet levt halva mitt liv och det känns sorgligt. Vetskapen att kroppen sakta men säkert bryts ner, att åldrandet inte bara har med utseendet att göra utan kommer att begränsa mig på flera sätt känns tungt. Ja, ni märker ju hur det är ställt i dag. Men mina sinnesstämningar är vanligtvis snabbt övergående och säkerligen även i dag. Det jobbigaste är att jag känner mig kanske som 35 på insidan men utsidan skvallrar om något annat. 

Det är ingen större skillnad på mina känslor och tankar och uppfattningar nu jämfört med 10-15 år sedan. Den stora olikheten är väl att jag har mera livserfarenhet. Saker och företeelser påverkar mig inte lika djupt och hårt längre och jag önskar verkligen att jag haft den livsinställningen för 15 år sedan. Saker som är skönt att ha fått med sig är förmågan att inte låta småsaker gå rätt in i hjärtat utan att det där finns en mur, inte så att jag är kallhjärtad men att jag inte ständigt tror att människor medvetet vill sänka eller kränka mig, det blir bara så. Jag är duktig på att reflektera och analysera det som händer i och runt mig. Ibland kan jag nästan vara sådan att jag skuldbelägger mig själv i överflöd. Jag är inte ansvarig för allt som händer och sker, somliga saker är utanför min påverkan är saker som jag ständigt måste intala mig själv. 

Nog av djuphet nu. Ännu en helg har passerat och den har gjort det i regnets tecken. Har det regnat nog nu för att naturen ska vara nöjd? Behövs det komma mera? Är bönderna nöjda nu eller kom regnet för sent? Kom det för mycket för att skörden ska bli bra? Min pappa sa alltid att det inte spelar någon roll, bönderna är aldrig nöjda. På en hel livstid som bonde får de vara glada om ett enda år ger dem de perfekta förutsättningarna. Min pappa var full av sådana lite negativa och generaliserande uttryck. Ett av de värsta måste vara "Tro aldrig gott om någon när du träffar dem för första gången utan låt dem överbevisa dig". Snacka om att ifrågasätta människans avsikter och dra alla över en kam (eller säger man kant?). 

I dag står omplantering på schemat. Mina två gigantiska Mårbacka pelargoner har med all tydlighet visat att de behöver större utrymme för rötterna och mer näringsrik jord. Jag var i väg i går och köpte två mycket stora innerkrukor och fina, vita uttyerkrukor till. Det kommer alltså bli en rejäl blomrokad i dag. Rent vädermässigt passar det fint. 

Jag ska också ta en tur in till staden och hjälpa V att handla lite. Nu har hon passerat 100 dagar i karantän. Hon måste ha ett psyke som är galet starkt. Jag var sjukskriven under ett halvår, i sammanhängande tid. Jag blev helt förändrad. Det hänger givetvis i hop med att smärta dygnet runt, sömnbrist och på tok för mycket farliga värktabletter gör sitt. Jag minns att jag fick supersvårt att vistas på platser med mycket folk, att kunna hänga med i sociala sammanhang där fler än två personer samtalade och jag blev otroligt mattad av det stressade tempot som samhället hade. 

Det är också träningsdag i dag. Det ser jag fram emot. Planer ska också smidas med Tyratösen som jag inte sett på snart 14 dagar. Mammahjärtat längtar så oerhört mycket. Hon har varit i väg på en semestervecka i Vemdalen och nu gissar jag att det är dags för henne att börja packa inför flytten. Det kan bli så att jag får skjutsa lite kartonger och så till deras nya lägenhet. Jag är ingen bra flyttkarl men köra bil kan jag. Tyvärr har jag inte dragkrok och även om jag hade så skulle det inte hjälpa. Jag har nämligen aldrig kört med släpkärra. Att åka framåt verkar inte så svårt det är backandet jag är orolig för. 

Lillhunden verkar vara i förlöp vilket är kanske femte gången i hennes femåriga liv. Jag är väldigt tacksam över att det inte sker oftare. Freja är lite nedstämd, går omkring med svansen mellan benen, sover mycket men är samtidigt väldigt på sin spets. Det som är lite svårt med hennes löp är att stora hunden, som är kastrerad, blir väldigt vaktig och inte vill ha andra hanhundar nära henne. Vid två tillfällen när hon löpt har han slitit sig och flugit på andra hundar. Både pinsamt och skrämmande när det händer. Turligt nog har det inte blivit några fysiska skador på den andra hunden. Nu är lilltjejen i förlöp, sen kommer höglöp, efterlöp och i värsta fall även skendräktighet. Jag hoppas verkligen att hon inte blir skendräktig, det har inte hänt tidigare men det verkar så jobbbigt när jag hör andra berätta om det. 

Nu önskar jag er en fin dag!

Nu börjar jag känna att det är lite tradigt med ledigheten. Jag har ju varit hemma med fokus på att landa och bara vara. Därför är det dags med lite uppbokningar. Sagt och gjort jag har fixat mig lite dejter med kompisar och familj till att börja med. Jag vare sig vill eller kan sticka i väg över flera dagar såvida inte mina hundar kan följa med. Det är ett aktivt val som jag har gjort och för några dagar kan jag ordna hundvakt men rent själsligt avskyr jag att vara borta från dem mer än 1-2 dygn.

I går var jag med Elis på Lingon & Dill och åt en fantastisk kycklingfilé. Sånt gör mig glad, att få hänga med mina barn. En annan rolig grej var att när jag pratade med Tyra så sa hon att hon vill att vi ska ses oftare. Då har man väl ändå lyckats, när barnen vill umgås med sin gamla mamma. Sen spelar det kanske in att det brukar bli lite gratismat och något gott att få med sig hem om inte annat så brukar jag köpa ett 4-pack Pepsi Max åt henne. Det är både tungt att bära hem och en lyxvara som de så sällan unnar sig själva. 

Under gårdagen passade jag även på att sätta en bukett på mammas grav. Jag måste göra något åt buxbomen, den har totalt tagit över. Just nu ger de skydd till både spindlar och sniglar. Det får bli till att gräva upp boxbomen inom en snar framtid. Det som bekymrar mig lite är hur rotsystemet är. Känns lite kymigt om de har gått på djupet, det är ju ändå en grav...

Lillfisen, min kramhög vill vara nära, nära när jag drar i gång datorn på morgonen för att kolla mail och blogga. 

Storhunden som helst ligger i skuggan på den nu svala altanen får lite då och då ett ryck och kommer travande för att sedan bara kika in på mig. Lite som för att kolla att jag är kvar och kanske bli lite pratad med. Han är gammal nu, drygt 9 år. Till min stora förtvivlan hittade jag höromdagen en knöl på honom i ena armhålan. Det kan vara en fettknöl men det kan ju också vara något värre. Min fina vän och kompanjon. Vi har ju ingått ett avtal med varandra, inte en massa veterinärsbesök och medicinering. Den dag det gör för ont eller orken är så liten att han inte klarar trappor och att sköta sina behov då ska jag hålla honom i tassen när han går över regnbågsbron. 

En morgonjordgubbe. Göttigt att kunna plocka solvarma jordgubbar samtidigt som jag är ute och lockar hem Ozzykatten. Jordgubbar i ampel funkar att ha överallt, på balkongen eller tom inomhus i en gardinstång i köket. 

Nu kommer lite reklam... Säkert har många av er mycket tidigare än jag insett att Apotea på nätet är bland det bästa som finns. Alltid fri frakt men även galet låga priser. Jag upptäckte det när jag bara googlade Seche´s produkter. Min dotter hade rekommenderat deras överlack och det var verkligen det bästa, mest hållbara och snabbtorkande jag provat och jag har hunnit med att prova en hel del. Jag köpte det på Kicks men tyckte nog att det var lite dyrt, 179 kr. På Apotea kostade det 109kr. 70 kronors skillnad!!! Föreställ er att jag ska åka till stan enkom för att köpa detta lack. Bilen drar en del och till det kommer parkeringsavgiften. Jag beställde för två dagar sedan och nu på morgonen var paketet levererat till brevlådan. Hur pass miljövänligt det är om man ställer det mot varandra vet jag inte, för att vara på den säkra sidan kan man ju passa på att beställa mera saker som man ändå behöver. Jag beställde öven ACOs bodylotion och after sun, även de med ett pris som ligger 30% under vad jag skulle behövt betala på Apoteket här i byn. 

Jag har en ganska bråkig kropp som inte beter sig och reagerar på värme och träning som den skulle gjort om den var fullt frisk. Det jag noterat är att jag behöver förse den med extra magnesium varje dag för att undvika kramp i musklerna. Ibland, om det är efter träning tar jag även ett glas vätskeersättning. Det är inget man ska häva i sig men med tanke på att jag dricker, och måste göra det, ca 2-3 liter vatten om dagen så försvinner en hel del av viktiga salter ur kroppen. Då kan det vara bra att fylla på lite. Inget är forskat på eller så men tron försätter ju berg och jag mår bra av det. 

Nu ska jag ta tag i denna torsdag som först kändes lite trist och deppig men nu har hoppet om en strålande dag kommit över mig. Mitt skrivande är verkligen som en själslig rening. 

Kram på er alla!