... när knoppar brister.

Som Karin Boye så vackert skrev. Förmodligen hennes mest kända rader ialla fall för den stora massan. Men hon skrev inte bara poesi utan även noveller och romaner. I "botten" var hon folkskollärare och en älskare av både ord och det svenska språket. Att knoppar brister sker ju i överflöd den här årstiden men det var nog inte blomknoppar hon syftade på, det hade varit för enkelt. 

I världen runt omkring oss nu brister knoppar timma för timma. Naturen är så föränderlig att det händer saker konstant. Vackert så att det nästan gör ont. Våren är bitterljuv för mig. Jag har alltid sagt att maj är min månad men det var nog länge sedan jag mådde själsligt tiptop under den månaden. I år tror jag att det kan bli annorlunda. Jag har lagt en god grund på så många sätt för att det ska bli bra. 

Något oroande är dock att jag vaknar efter ett par timmar med avdomnad arm och värk från fingertopparna upp till käken på höger sida. Jag får gå upp och ta alvedon för att kunna somna om efter nån halvtimma. Det kan vara så att jag måste ta en kur med naproxen och eventuellt starta med 5 dagar med kortison för att häva inflammationen. Precis just nu är det så illa att jag har svårt att lyfta en kastrull eller ens hålla i mobilen. Så kan jag inte ha det. Tur då att det har funnits och finns engagerade och smarta personer som uppfunnit alltifrån smärtlindring, antiinflammatoriska små piller till livsviktig antibiotika och vaccin. Vilka hjältar!

På tal om hjältar... Det har varit fortsatt oroligt på platser runt om i Sverige. Två av dem ligger geografiskt nära mig och den ena är området där jag jobbar. Jag funderar på hur våra elever ska må i morgon när vi får ta emot dem. Vad har de sett? Vad har de hört? Vad har de varit delaktiga i? För mig blir det så motstridiga känslor och tankar. Våld och hat är aldrig rätt, kärlek och respekt är för mig det som Gud måste ha velat att vi människor ska känna inför varandra och andra. Nu är ju inte jag troende på det traditionella sättet men ändå. Jag tänker inte bara på våra elever utan på den blåljuspersonal som arbetat under upploppen. Och deras familjer. Tänk att ha sin mamma eller pappa som åker till arbetet med syftet  att sköta sitt jobb och veta att de kommer bli attackerade och få stenar kastade på sig. Den oron måste vara brutal. 

I min del av staden var det relativt lugnt i går. Många var ute och flanerade i vårsolen och njöt av varje litet vårtecken. Jag fick flera sköna promenader med pälsklingarna. Det passade utmärkt eftersom Kimmos mage var ur lag. Vi gick långsamt och de fick nosa på precis allt de ville. Det innebär att det inte blir så många kilometer gångna men jag njöt av frisk luft och massor av solljus. Det gav resultat för gammelhunden som sovit lugnt hela natten. 

Jag bor som bekant ett stenkast från stadens larm och uteliv men kastar jag stenen åt andra hållet landar den i Trädgårdsföreningen där. Hade det varit mosvarande ställe i Norrköping skulle jag bott på Norra promenaden och haft Folkparken som granne. Folkparken är större än Trädgårdsföreningen men man kan snirkla sig fram och tillbaka och lätt göra av med en timma eller två. Det är otroligt vackra planteringar i hela Trädgårn och jag njuter verkligen av promenaderna där. 

Det är inte bara jag som trivs och njuter. Många gräsandspar håller till här, både i dammarna och i fontänen. Freja, som har en galen jaktinstinkt, har vant sig vid dessa vaggande fjäderfän och bryr sig inte längre om dem. Ett bevis på att det går att lära gamla hundar sitta. 

Det städas upp överallt i innerstaden efter den gråa höst/vinter-säsongen. Här har man röjt bort gamla löv, klippt ner buskar och sopat golfbanorna. Snart öppnar de och jag ser fram emot att spela en omgång minigolf. Åt andra hållet pågår stor byggnation av det nya badhuset. Jag tror den kommer öppna under hösten i år. Det är verkligen ett mastodontbygge. Ska bli så spännande att besöka, hoppas vårt friskvårdsbidrag kommer gälla även där. 

Även i dag finns alla förutsättningar för att dagen ska bli glimrande. Jag har några måsten för att förbereda arbetsveckan. Kära måsten såklart, inget betungande alls. En liten snabb sväng på stan ska hinnas med, en fika och givetvis ett gäng hundpromenader. 

Jag hoppas att ni alla får en fin dag och att ni avslutar på påsken utan den berömda söndagsångesten. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...