O vad tiden springer fram. Omväxlande eller som en bergochdalbana.  På jobbet är det intensivt. Jag har den senaste tiden verkligen känt mig otillräcklig.  Det är som om kunskaperna tagit slut. Att jag står tomhänt och verkligen inte vet hur jag ska ta eleverna vidare. Det har i sin tur lett till en massa inläsning.  Jag har sökt stöd i nätverksgrupper, samtal med EU-kollegor och fått många tips och råd men saknar andra som jobbar i liknande område med liknande problematik. Det ord jag oftast använder är nog "bildstöd" och nog för att det är användbart men det är inte allt. Sen har vi det där med dokumentation. Något som inte alltid flyter på och väldigt många vet varken hur, varför eller när.  Ibland inte jag heller. Så jag sitter och läser nya forskningsrön, skolverkets rekommendationer och mkt mera.  Jag kommer ha att göra i sommar. Kommer nog förbruka hela årets förtroendetid.  Sen ska jag helst också hitta de som är särskilt begåvade.... vad ska jag prioritera?  När tvivlet och funderingarna blir för stora är det skönt att jag har både förstelärare och rektor att vända mig till. Känner mig trygg där. Att be om hjälp är inte ett tecken på svaghet utan ett tecken på styrka.  

Luften i mitt lilla arbets- och mottagningsrum är bedrövlig.  Efter 12 får jag migränliknande huvudvärk. Då är det skönt att ta en rask och skön promenad med en kollega. Vi byter fokus och pratar om barn, semester, intressen och allt som inte är skolrelaterat. En väldigt viktig stund för mig.  Och jag får upptäcka det fina i det område som har så dåligt rykte men ändå så mycket skönhet.  

Mörkret har nu lämnat mig rent årstidsmässigt och den där våren knackar på dörren. Jag försöker omfamna den.  I dag gick det bra när jag var på presentpaket och nöjt av de vindlande gatorna i city.  Det kändes lite som att turista.  Tyvärr var jag typ överladdad efter dagen och det krävdes en fika i lugn och ro för att jag skulle likna någorlunda "normal". "Världens finaste" har som alltid full koll på mig och visste att två timmar utöver jobb är tillräckligt. 

Så fick jag en bild på bästaste  Tage.  Mitt emot Konsert och Kongress.  Är så pass gammal att jag minns honom och mycket av det han faktiskt skapat här i landet. Vilken pionjär bland standups. Han la ribban på något sätt.  

Nu kör vi fredagsmys här hemma. Kuströra med räkor och löjrom.  För det är jag värd. Det är faktiskt väldigt många värda.  

Nu önskar jag er alla en finfin kväll och en underbar helg.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...