God morgon på er!

Nu är det söndagsmorgon och kommande dag börjar allvaret. Jobbstart. Jag har ju tagit ledigt halva måndagen för att följa med Tyra på TILT-test på US i Linköping. Redan kvart över 5 kommer klockan att ringa för att jag ska hinna både göra mig i ordning, packa jobbväskan, gå med hundarna och sedan hämta Tyra 7:20 i Linköping. 

Vilken lycka för mig att den här helgen har inneburit lite extra av energigivande och kraft. Jag har fått mig ännu en dag på sjön. I går var vi ute på Glan. Mysigt och otroligt varmt. Vattnet inbjuder absolut inte till bad. Det är fullt av algblommning som gör vattnet grönaktigt. Bitvis såg det ut som om någon hällt ut gröna ärtor i vattnet. 

Det var lite svårt att fånga sörjan med mobiltelefonens kamera men slemmigt var det. 

Att vända kameran och få med ett annat ljus gav nästan en medelhavskänsla.

Det är stor skillnad på att åka båt i en insjö och att göra det i ytterskärgården. I den senare är vattnet väldigt klart och svalkande men naturen runt om så mycket kargare. Runt insjön ligger både skog, ängar, åkrar och berg nära vattnet. Om ni tittar på bilden så kan ni ana ett gult "streck" nära stranden. Det är de gula näckrosorna som blommar. 

Doversund, platsen som skiljer Glan och Dovern åt. Det här är fantastiska barndomsminnen för mig. Min mormors bror med fru hade en liten, liten stuga på sluttningen ner mot Dovern. En oerhört vacker plats där jag många gånger smaskat på moster Gullans nybakade bullar. 

Man pratar mycket om hur många bondgårdsdjur far illa, lever i misär och har det allmänt illa. Tyvärr glömmer man de som har de bra. De djur som får leva utomhus, ströva omkring över stora ytor, har tillsyn och blir väl omskötta. Jag blir glad när jag ser kor i sån här underbar miljö. Jag kan aldrig ta bilder på kor utan att tänka på en arbetskamrat från förr. Hon älskade kor, jag tror mig minnas att hon tom hade en kotatuering. 

I det här huset föddes min mormor. Jag tillbringade mina barndomssomrar här tillsammans med mina föräldrar och syskon. Vilken lyx att växa upp här och ha sådan närhet mina morföräldrar. Vi hade det spartanskt, utan el och vatten. Av naturliga skäl tvingades man leka på ett annat sätt än vad barn gör i dag. Här utvecklades verkligen min läsförmåga då vi inte hade tv eller andra saker som stjäldagens barns intresse. Ville jag ha miljöombyte fick jag resa ut i världen med hjälp av böcker. På landet fanns det inga andra barn utan vi syskon fick leka med varandra eller själva. Som yngst och med två bröder stod jag inte direkt högt i kurs att leka med. Kanske var det under den här tiden mitt behov av att vara själv som utvecklades. Jag lekte många fantasilekar och hade låtsaskompisar.  Huset ser lite annorlunda ut nu då det är tillbyggt och tillsnyggat men forfarande kan jag minnas varje liten sten, stig och blomsteräng. 

Jag kan vara lite bekväm ibland och istället för att fixa termoskaffe köper jag en sån här rackare. Supergod faktiskt. 

Det var i princip vindstilla i går. Röken ifrån fabriken gick spikrakt upp och sjön låg spegelblank. Så vackert att det nästan gör ont och jag försökte mentalt suga in alla vackra vyer och lagra för kommande, långa regnruskshöst. 

Doversundsvy igen men nu fån Doverns håll. 

Väl hemma igen så var det hög tid att förbereda och duka för kräftfest. Ja, så mycket fest blev det inte om man tänker på traditionella kräftskivor med hattar, girlanger, snapps och snappsvisor. Vi hade inget av det där men väldigt god mat och härlig stämning. 

Dagen till ära tog jag på mig min favoritklänning. Den är ljus, den är sval och den har ett tryck med blommor och trollsländor. Jag älskar trollsländor och har planer på att tatuera in en på min ena handled. 

Förutom nykokta kräftor hade vi räkor, kycklingfilé, örtmarinerad kulpotatis, sallad, västerbottenpaj och nybakat bröd. Jag är helt övertygad om att ingen gick hungrig från bordet. Jag är fortfarande mätt, ett halvt dygn senare. Efterätt blev glass, maräng och olika såser. Själv var jag så mätt så jag fick hoppa över desserten. 

Mina tre hjärtan; Elis, Peter och Tyra. Så glad för dem och det är så härligt att hänga med dem och se hur de interagerar med varandra. 

Peter och Tyra. Så fina, inifrån och ut. Det är härligt att se hur de är mot varandra men också fint att få följa deras väg från ungdom till vuxna, se hur de tar sig an livets med- och motgångar. Elis lämnade oss lite tidigare då han skulle träffa kompisar, det är ju också en viktig och helt naturlig del av vägen från barn till vuxen. Kompisar blir en allt viktigare del för dem. Precis som det ska vara. 

Som ni förstår är jag mer än nöjd med gårdagen. Jag kunde samla på mig flera glimrande minnen att gömma undan för kommande dagar. I dag, min sista dag innan jobbstart, ska jag försöka vara lite i solen. Det är bra att bunkra D-vitamin. Kanske kan det bli en sista smestertur på sjön någonstans, med lite tur så....

Nu önskar jag er en skön söndag. Ta vara på tiden på det sätt som passar dig bäst. 

Kramiz