Andra dagen på påsklovet och jag gör samma sak som i går. Vaknar vid fem, det är inte ens mörkt ute så att försöka somna om känns bara onödigt. Förmodligen är jag fullt utsövd med tanke på att jag lägger mig så tidigt. I dag är en bra dag i kroppen. Jag har inget ont i ryggen alls, så ovanligt och skönt. Jag tror att det beror på att jag i natt lånade sonens säng. Den är magiskt behaglig, hård med rätt stöd för varje liten del av min kropp.

I går hade jag en dag full av efterränksamhet. Jag gav mig själv tid att tänka efter, minnas och låta känslor komma för att sedan försöka reda i dem. Efter ett långt övervägande började jag skriva ner dem. Snabbt, snabbt for tankarna och fingrarna fick svårt att hinna med att träffa tangenterna. Timmarna flög i väg och sida efter sida fylldes med ord. Ord som är hämtade från mig och mina minnen. Allt i nån form av huller om buller. Det gör inget, det viktiga är att jag töms och blir ren inifrån och ut. Kanske kan min egen förlåtelse komma därefter. Kanske kommer jag en dag att sortera, måla och dekorera den nakna texten men fantasi för att sedan låta någon läsa den. Men där är jag inte än, inte i dag, inte i morgon eller ens om ett halvår. Men kanske nån gång. 

Jag vill inte påstå att eftertänksamheten från i går har gått över. Mitt sinnelag just nu är väldigt lågt. Det gör att jag får jobba otroligt mycket för att hålla näsan över vattenlinjen. Varje dag göra något som jag mår bra av och hittar skratt i. 

De här två, mina vovvar, älsklingar är alltid mig trogen. På alla plan. De ger mig närhet, visar en otrolig uppskattning och tvingar ut mig på promenader flera gånger om dagen. De gör mig till en bättre människa. 

De hjälper mig att glädjas åt det lilla, det som i andras ögon är futtigt. Möjligtvis är det så att jag kompenserar min brist på det som är andras vardag genom att försöka se naturens glimrande skänhet ur andra perspektiv.

Tussilago, hösthov och allt vad de kallas. De framkallar lycka och glädje hos så många. De skiljer sig inte så mycket från maskrosor, inte till utseendet iallafall. Ändå älskas tussilago medan maskrosorna avskys, vad beror det på? Beror det på att tussilagon viskar om våren och maskrosen om att allt är förgänligt?

Mina pälsklingar är ju fler n två. Ozzy kan verka lite bortglömd här hemma men det är han inte. På katters vis sköter han sig själv och lägger upp dagen och natten efter sina egna behov. Han talar om när han vill ha mat och när han vill gå ut. Och ibland visar han att han vill vara nära och ha sällskap. Han är en riktig pärla.