Nu är hösten här, på riktigt.  Den är allt. På en och samma gång. Mjuk, hård, varm, kall, grå, färgsprakande, stilla, stormande, mattande, energigivande. Mer än ett Kinderägg. Tre månader av ständiga överraskningar. Jag tänker inte bara på vädret utan även på hälsan, naturen, djuren, barnen, ja helt enkelt allt som tilllhör livet. För mig går bergochdalbanan fortare än vanligt dessa månader. På gott och ont. Just nu lägger jag stor kraft vid att verkligen använda mig av allt jag lärt gällande acceptans, självreflektion och utveckling. Tyvärr blir jag sjukt frustrerad och irriterad över alla bromsklossar som omger mig och som är nöjda. Att vara nöjd är min största skräck. DÅ är man för fasiken färdig. Då är det bara att lyfta på kistlocket och rulla ner. 

Varje dag bär sina egna utmaningar. Som här... Kollegan som ville utmana mig genom att se om jag kom in via förardörren eller om jag behövde krypa via passagerarsidan. Nemas problemas att kliva in vanliga vägen. SÅ Linda, du får köra ännu lite närmare om du vill se mig krypa och klättra. 

Trodde de givit upp men som ett sista rop på bekräftelse klämmer rosen fram knopp efter knopp. 

Nej, man ska inte låte palettbladen blomma då det slukar för mycket energi från bladverket. Men, jag ville så gärna se hur blommorna skulle se ut. Och ja, de var ju faktiskt ganska så fina. 

I lördags var bror och hans fästmö här. Även Susannes fina dotter med pojkvän hängde med. Vilka härliga människor. Skrattet ligger hela tiden så nära och samtalet böljar fram och tillbaka. Precis som jag vill att det ska vara. Jag älskar samtal men kan nog erkänna att om det ständigt ligger på mig att driva det framåt så ger jag upp efter ett tag. Jag är nog mitt tystaste jag på många år på så många plan men har mina samtalsparter som påfyllnad. Och kvällar som den med bror och hans närmaste blir så oerhört värdefull för mig. 

Detta land. Om hösten. Färgerna. Alltså, jag känner mig som mentalt inbäddad i en varm, mjuk filt. 

Göta Kanal vid Norsholm. 

Grensholmsbron. Att stanna, kliva ur bilen, se, lukta, dofta... då laddar jag mina  batterier. Jag vet att jag orkar ännu ett tag, ännu en stund. 

Ozzykatten. Han ska egentligen inte vara på bordet. En regel med modifikation. När det är "skrällen" på bordet är det ett big NO NO. Men annars så bryr jag mig inte. Borden blir hans skyddade plats från hundarna, där har han utsikt och koll. 

Häromdagen fikade jag med en av mina bästa vänner. Prat, kaffe, skvaller, en macka, mer prat och skratt är också en av mina strategier för att orka med det som är motigt. Ni som känner mig vet ju vad det motiga är. Att leva med kronisk smärta betyder till stor del att man måste bli proffs på att planera och hushålla med resurserna. 

Efter ett överaskande regnoväder häromdagen passade jag på att köpa regnjacka åt Freja. Hon accepterar det men är väl inte överförtjust. 

Freja går aldrig så fint i kopplet som när skämströjan är på. 

Tyra är min obotliga slarvmaja. Hon har inte superkoll. Kanske för att hon inte behöver ta hand om konsekvenserna. I onsdags glömde hon en ask på soffbordet, en ask som Freja hittade. Sockerfria halstabletter är ju lite milt axerande för oss människor. Föreställ dig den dosen på en 6 kilos vovve....

   '

I dag köpte jag äntligen, efter lite letande, stoppnålar. Nu kommer jag kunna sy ihop min stickningar. Äntligen.

En gokvällsbild från en lagom rörig hall. Det påminner mig om att jag måste köpa nya klädkrokar samt plocka undan en sisådaär tio par skor som mer hör sommaren till...

Önskar er alla en god fredagskväll. 

 

Mr x

4 oktober 2019 22:00

Det du skriver är viktigt och sant. Du är fin och jag önskar dig allt gott.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...