När mörkret kommer och lägger sig över oss här i Norden gäller det att hitta ljuset. Det inre eller det yttre eller varför inte, både och...

Dagarna kan vara otroligt vackra. Luften är klar och lätt att andas. Överallt en färgsprakande natur. Måste vara en högre makt som sett till att när vi går in i mörkret så bjuds vi på ett färgsprakande sceneri i de mest varma av färger. Som om det vore en lägereld att samlas kring.

Att ta promenader i trevligt sällskap, att småpratandes gå hand i hand och bara känna, som Mattis i Ronja Rövardotter, livet i sig, borde vara en mänsklig rättighet. Att i mörkret och kylan gå in i höstkokongen tillsammans med de man tycker om. Det är minsann något alla borde få uppleva. Iallafall alla som vill...

Jag som lever läsårsvis istället för kalenderårsvis känner i hela mig att höstlovet är efterlängtat och välbehövligt. Då ska jag ladda med ny energi, mer kraft och styrka så att orken och jobbglädjen räcker ända fram till jullovet. Även om det är tungt på jobbet emellanåt så känner jag varje dag att jag är på rätt ställe. Jag träffar så många härliga elever och många fantastiska kollegor.

Jag har väldigt mycket som är bra och just denna höstdag tänker jag att det uppväger mycket av det jag saknar.