Måndagen viktes åt Tyratösen. 

I dag har jag farit runt som en tok. I förmiddags for jag söderöver för att möta en fin vän. En vän jag har så otroligt mycket gemensamt med... men ändå inte. Jag fick träffa hennes underbara kids och jag blev så glad. Vi ses inte så ofta så jag blir varje gång tagen över hur mycket de vuxit och hur underbart trevliga och kloka de är. Det som slår mig allra mest är att vännen min, hon är en fantastisk mamma och faktiskt en stor förebild för mig. (och där använde jag omigen ordet "faktiskt" på ett slarvigt sätt) 

Efter fika, lunch och massa prat i Sörping så hastade jag hem igen. Hundarna behövde ut! Fort in, fort ut. Sen vidare till bästaste bror. Han befann sig med sin fästmö på en liten plats som fallit ner från himmelen. God sillunch och sen bad. Så gött! Men jag vinner tydligen pris i "långsammast i vattnet" Hade kunnat stanna där hur länge som helst. Trivs så fint med dem. Men... hundarna längtade efter mig. Efter ett litet nyckelhaveri så fick sig pälsklingarna sig en duktig långpromenad. Imponeras om och omigen över hur mycket gräs Kimmo kan äta. 

Nu har jag landat hemma i soffan och reflekterar. Fy faan vad jag är rik. Rik på kärlek, på kunskap, på omtanke, på tankar, på händelser, på barn, på relationer och väldigt mycket mer. 

I morgon är en ny dag. Min löpande tik ska avvisa min kastrerade hane och jag ska träna som vanligt. Jag ska träffa min vän från Falutiden och på kvällen ska jag omigen stråla samma med bror och fina S, kanske gör vännen H mig sällskap tillsammans med sin älskling.  Jag gör inga extravaganta saker men jag gör saker, jag mår bra, jag är stark och jag är jävligt målmedveten. 

När veckorna rullar på så här fort, när jag fyller dagarna med innehåll... Ja då går tiden fort men saknade efter M är ändå kapital. Men under hösten kommer saker och ting förändras. Vi bygger nya broar och ställer saker på sin spets. Och så här typ 8 åt efter dagen då jag fattade hur saker hängde i hop så känns det ok. Det var aldrig jag som var förloraren. Någon gjorde mig till vinnare och tack vare det kan jag dagligen känna tacksamhet. 

Karma är ett ord en gammal ovän gärna använde och just nu känns det episkt!