1:e december i dag. Min första adventstid på min nya adress. Jag har både längtat och bävat. Inte ha för stora förväntningar, inte hamna i nån skitkonflikt över dittomitt.

Jag vaknade denna första december på tok för tidigt. Hade drömt en massa konstigt. Mamma var där, pappa också. Virkade filtar, små gröna pastiller, kakeldekor och farfars protes. Jättekonstigt.

Jag kände direkt att jag måste åka och tända ljus hos farmor och farfar. Det var ett bra tag sedan jag var där. Så vid elvasnåret drog jag i väg. När jag kom dit blev jag både ledsen och besviken. Gravlykta jag köpt för ett par år sedan visade sig vara borta, förmodligen stulen. Då man inte får ställa ljus utan lock fick jag åka ännu en sväng och köpa ljus med lock. Jag valde ett sådant där stort hjärtformat. Det blev fint. Perfekt på Ossian-dagen.

Väl hemma igen hade min älskade sambo fixat klart med omfixning av köket. Det blev så bra, mysigt och fint. Jag blev glad ända in i mitt mjukaste bomullshjärta.

Därefter plockade vi fram alla våra adventsprylar. Lite av mitt, lite av ditt blev till slut ett hemtrevligt och vackert vårt.

När kvällen kommit skjutsade vi min son till grannbyn för en kväll med sin klass. På hemvägen stannade vi till på Skogskyrkogården och tände ljus för saknad mamma, pappa, mormor, morfar och dotter. Alltid älskade och aldrig glömda.

Nu har vi ätit underbar fläskfilé i dragonsås och avnjuter Så mycket bättre.

Allt är stilla... allt är bra... och vi har julat till det lite.

Fem år gammal fick jag den här av mormor och morfar. 40 år sedan !!!

Lyktan fick jag en gång av mina barn. Tomtemor av kära bror och min svägerska.

Hungriga pälsklingar i köket.

Önskar er alla en fin första advent.