Jag är arg i dag. Skitarg, blandat med ledsen, sorgsen och det skapar en skavande ångest.

Förmodligen tänker jag längre än vad som är sagt men har svårt att låta bli. Jag upprörs av tänkbara scenarier och känslan av att lägga ner är stark. Gör jag det så bryter jag ett löfte men i det här läget är det nog försvarbart.

Det är dags nu, tid att släppa taget. Vet exakt var i processen jag är. Trots det tar stenåldersmänniskan över allt för ofta.