Jag blir så liten på jorden när saker händer som de som hände i Manchester i går. Vem är jag att klaga, gnälla och misströsta? Jag har ju alla mina barn i liv, vänner o släktingar lika så.

O ändå är tacksamhetskänslan snabbt övergående då västvärldskraven och relation inkomst o utgifter tar vid. Detta kämpande, oavsett var i världen vi finns, det kanske är det som är meningen? Eller så är det som Strindberg uttryckte det "det är synd om människorna"

Kanske är det så, i all var okunskap och icke holistisks livssyn. Även jag är en slav under västkraven. Tyvärr!

Ser jag ljuset som närmar sig? Eller skuggan som faller?

 

Vonkis

23 maj 2017 18:56

Jag hade helt missat Manchester såg nyheten först när jag kom hem. Vi får ta tillvara på tacksamheten så länge vi kan, innan de andra kraven tar över.

http://vonkis.blogspot.se

Mia

24 maj 2017 14:15

Håller med dig, kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem.    2,5 år med bursit i höften. ...

Det är högsommar nu, men även jag måste erkänna att vädret inte varit något vidare. Många dagar med skyfall och översvämningar. De sista dagarn har dock varit kanonbra, lite för bra i min smak. När temperaturen går över 22 tycker både jag och Tjejen ...

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...