När det är trettio minuter kvar på dagen och det enda man vill är att packa i hop och gå hem. Inte för att mötet man har är så dåligt utan snarare för att man är så trött i huvudet. 

Jag som såg fram emot en helt vanlig vecka men den har blivit allt annat än så. 6 personal är sjuka och vi har bara hittat två vikarier. Jag har skulle vikariera måndag och tisdag i Välkomstklassen men åkte på även onsdag och torsdag. Jag tycker det är superkul men var inte förberedd på det. Dessutom försvann mina planeringar så det blev en del ÖTP - över tröskeln pedagogik. Då är jag glad över att ha jobat snart 19 år som lärare. Grunderna finns och sitter men å andra sidan har jag aldrig jobbat med totalt nyanlända elever förut. 

Solen skiner och när klockan blev halv fyra var längtan ut enorm. Jag ville bara hem och ta med mig hundarna ut. Allra helst ville jag ta dem med ut i skogen. Lycka för mig att det ska bli så. Efter första kissrundan efter jobbet ska jag nu straxt styra bilen mot Vångaskogarna. Där kan pälsklingarna få löpa fritt och framförallt Freja njuter av att sträcka ut. 

I morgon är det torsdag, träningsdag. Jag tror att fokus ska ligga på armar, axlar och rygg för att jag planerar in en längre cykeltur på fredag. Jag närmar mig det mål som jag planerat in att nå i maj 2017. Vore så himla gött att bocka av det redan nu. Det skulle vara en enorm vinst för mig.