I dag är eget inte vilken skitdag som helt. Näpp, för det är Mariadagen. Ingen stor dag egentligen men jag tänker lite extra på min mormor som också hette Maria. Ganska många gånger sökte jag henne på "Mariakaffe" och givetvis serverades det ett helt gäng kakor och även tårta. Själv blev jag firade redan i går med en stor bukett tulpaner.

I dag är det fredag och det känns i hela mig att det är dags för helg. Jag behöver sovmorgon. I morse var det direkt oskönt att kliva upp vid sex när jag släckte lampan vi ett. Ett hett bad senare kände jag mig ändå skapligt på banan. Varför ska man vakna upp varje morgon med en stark bakiskänsla? Det verkar så bortkastat när jag inte ens drack något kvällen innan.

Annars är nog arg ett adjektiv som beskriver mig rätt bra just nu. Jag har inga problem att låta glad och trevlig men vid minsta motstånd blir jag "topp tunnor" (knasigt uttryck som verkligen längtat efter att få använda). Jag tror jag måste göra något för att få ut den där inneboende ilskan. Eftersom kroppen är paj har jag inte kunnat motionera ut skiten ur kroppen. Jag har bara snällt lagt ner argheten nånstans i magtrakten. Det är inget speciellt som gör mig arg utan förmodligen bara en massa "bäckar små". När väl fördämningen brister ligger folk risigt till. Föreställ er ett brustet dammbygge!!!! Jag får alltså utarbeta en plan eller sätta upp en varningslapp på dörren till mitt rum. Kanske borde jag promenera rätt ut i skogen och argvråla som nån slags motvikt till alla glada inlägg på Facebook med "vårskrik som Ronja". Skiten måste ut annars kan man bli sjuk. Det gäller i mångt och mycket. En förstoppad mage är inte att leka med, som ett exempel. Och när det väl lossnar vet glädjen inga gränser...

I eftermiddag ska jag hämta mina fina trollungar. Gud, vad jag saknar dem de veckor då de är hos sin pappa. Givetvis mår man väl av att få lite egentid men jag vet inte. Jag har fortfarande svårt att hantera att jag bara har mina barn på halvtid. Det svåra med en sån konstellation är att inte kompensera upp dem den tid de är hos mig. Jag menar att de ska få allt de vill, göra va de vill eller slippa göra sånt de inte vill. Att vara förälder är ingen lätt sak men det är absolut en hjärtesak. Mina barn gör mig till en bättre människa, så enkelt är det. Nu är de ju inga småbarn längre så vi kan ju ses eller prata i telefon nästan när vi vill.

På fredagarna när kidsen landat hemma så vill jag gärna laga något extra gott, tända ljus, ta fram choklad, elda i kaminen... Ja allt det där som gör att det blir extra fredagsmysigt. Om så bara sambon håller sig hemma så kryper jag gärna intill i soffan och bara har det bra. Ahhhhh, bara tanken på det får mig att gå ner i varv och längta. Arg eller inte, det här kommer bli en bra kväll.