Jag känner verkligen att jag är igång med jobbet efter sommarlovet. Plötsligt är jag supertrött redan 20:30 och sitter och väntar på att få gå och lägga mig. Nu i helgen har jag hållt ut till 21:30 men sen slocknar jag. Eftersom jag är i säng tidigt vaknar jag relativt tidigt men turligt nog med en känsla av att vara utsövd. En skön känsla. Frejahunden älskar de här lugna helgmornarna och kommer tassande och kryper upp i famnen. Hon gör samma försök i veckodagarna men då blir mysstunden max fem minuter. 

I går röjde jag runt lite i källaren och letade efter lite skolgrejor som jag behöver. Tyvärr slängde jag lite väl mycket i och med att jag bytte jobb för två år sedan. Då trodde jag att jag var klar med mellanstadiet. I dag vet jag annorlunda. Nästan varje dag saknar jag något av det material jag tillverkat eller något av alla de kopieringsunderlag jag hade samlat på mig. Jag är en kastare, så är det bara. 

I går var Elis här under förevändning att han ville klappa lite på hundarna. Det var bra för då fick jag klappa lite på honom. Han är nu inne i universitetsstudierna och jag blir så där mammaorolig. Jag tycker att det är sinnessjukt högt tempo och långa dagar. Och han ska hålla på i fem år. Helt galet!

I dag ska jag göra en rekorunda inför veckan som kommer. Jag tänker mig också lägga ett par timmar på lite jobb, planera undervisning och ta fram lite material. Många kanske tycker att det skulle vara hemskt att behöva jobba på helgen men det är inte det. Jag gillar att jag kan välja, att jag kan jobba lite mindre hemma i veckorna när jag ofta är trött i huvuvdet och det jag behöver bäst då är att varva ner. 

Morgondagen innebär en del undervisning, utvecklingssamtal men jag ska också träffa Tyra på eftermiddagen, när jag ändå har ett ärende i grannstaden. Mammahjärtat har längtat väldigt mycket efter barnen den senaste tiden. 

Nu önskar jag att även ni får en finfin söndag. 

God morgon!

I går var det dag 2 med eleverna i skolan. Dag två för mig på mellanstadiet efter ett par år på högstadiet. Det känns bra, som att jag kan det jag ska undervisa om. Utmaningen nu ligger till stor del i att lära känna mina nya elever och bygga relationer till dem men även att göra samma sak med mina nya kollegor. I mitt hus är alla nya på enheten förutom jag men jag är ju ny på just skolans år 4-6. Emellanåt känner jag mig överväldigad av uppdraget då jag ska vara med lite överallt och förväntas veta allt. Jag har svårt att fokusera på mina egna uppgifter då jag överöses med information och frågor som jag ibland inte har något alls med att göra eller inte har en aning om. Mycket hänger löst än så länge och jag skanar raka besked om saker som är påverade pga pandemin. Så visst är jag galet trött på kvällarna. Jag har slocknat innan 22 men i gengäld vaknat långt innan klockan ringer. I dag däremot sov jag länge och det tog tid innan jag kände att jag vaknat till. 

I går kom regnovädret så lägligt och sänkte utomhustemperaturen med 10 grader på kort tid. Perfekt för mig som planerat in att göra storkok och matlådor åt sonen. Han gör just nu sina insparksveckor på universitetet och bor hos en kompis. Om några matlådor kan hjälpa honom i hans vardag är det väl värt att stå vid spisen ett par timmar. I går blev det pasta med skinksås och grönsaker. Tidigare har jag gjort 12 lådor där hälften var gryta med ris och andra hälften var pasta och köttfärssås. 

Det är mycket svalare ute i dag och det passar mig bra. Första dagen på länge då jag tänker ha jeans på mig. Förhoppningsvis är luften bättre i klassrummet så att vi får bättre tankeförmåga. Jag jobbar ändå i ett av de hus som är minst hett i gengäld gissar jag att det kan bli väldigt kallt i vinter. I ett av de handra "mellanhusen" är det sinnessjukt varmt men också syrefattigt. Jag ska ta en tur upp till dem för att känna efter och se om jag måste kontakta huvudskyddsombudet. Jag är väl medveten om att vi bara har vanlig ventillation och ingen klimatanläggning men syre måste ändå finnas. 

Jag tycker ändå det är rubbat och visar hur lite man bryr sig om barn och ungdomar i skolans värld. Det finns nog inte många på rådhuset som skulle arbeta under våra elevers forutsättningar. Kontorslandskap med 25-30 kollegor, 30 graders värme och väldigt lite luft. När ska våra unga få känna sig så viktiga som de faktiskt är, de är vår framtid. Det vi inte gör för dem i dag är förodligen det som de inte kommer göra för oss när vi sitter på hemmet. 

Nu så är det dags att samla upp den här gamla kroppen för en hundpromenad och sedan ska jag bege mig till jobbet.

Jag önskar er alla en fin dag. 

God morron!

Natten till i går var en stökig historia. Jag sov stenhårt mellan 23 och 02 därefter låg jag bara och vred och vände på mig. Kanske var det den obligatoriska jobbstartsoron eller så handlade det om att jag skulle upp extra tidigt för att följa med Tyra till US i Linköping. Jag klarar en vakennatt lite då coh då, inga problem. Det som är trist är den där konstiga huvudvärken som kommer i samband med sömnbristen. Eftersom jag inte sovit något efter tvåtiden så var det inga problem alls att gå upp på morgonen. Den här sommaren har jag inte heller vänt på dygnet utan alltid kommit i säng före 24. 

Mina pälsklingar har vant sig vid att det är lugna sovmornar under sommaren. Freja kände på sig att det inte var som vanligt och blev lite extra klängig och vill gosa lite mer än vanligt och småsova i min famn innan det var dags för mig att åka. 

Att köra till Linköping innan sju på morgonen var inga problem alls, det var hur lugnt som helst på vägarna. Lika smidigt var det sedan att ta sig från Hovetorp till US, Tyra bor verkligen på rätt sida av staden om man ska ta sig dit. Bra skyltning inne på sjukhuset ledde till att vi var på plats i god tid, vi hade en hel halvtimma till godo. Jag fick sitta i korridoren och vänta under den timma som Tilt-testet tog. Det var kallt inne på sjukhuset och jag blev, som om jag var en gammal pensionär, kall om vristerna av att sitta stilla. Den där frusna känslan satt sedan i under flera timmar. 

Runt 11 var jag på jobbet. Kul att träffa mina "gamla kollegor" men också att träffa mitt nya arbetslag. Även om min chef är positiv så kan jag se att personalbemanningen inte är optimal inför hösten. Hon har inte hittat någon permanent lösning till min parallellklass utan där bemannas det med två lärarstudenter i väntan på en fast anställd. Ingen skugga över studenterna, de är mycket kompetenta men de kommer få det tufft. De ska både studera och arbeta, dela på veckorna och det utan ett fast schema. De kommer alltså inte kunna ta hälften av ämnena eller vissa dagar. Jag är rädd för att det kommer göra det rörigt både för dem själva och eleverna. Även om de planerar väl så kommer det bli som en "springvikariekänsla" över det hela. 

Jag hamnade omedelbart i läget att göra en grovplanering med viss detaljering för att hjälpa dem. Tjejen jag planerade med i går kommer inte förään på måndag nästa vecka. Jag såg hur stressad hon var och det kändes inte bra. Själv känns det som jag har relativt god koll och hoppas att det får fortsätta att vara så. 

För övrigt känns det som om det var många nya ansikten på skolan. Det är jag van vid sedan jag jobbade i Ektorp, där var det alltid stor omsättning på personal. Jag hoppas att det är övergående, att det håller på att byggas upp något som är hållbart. Förr i tiden var det på ett annat sätt. Då kunde man kallt räkna ut vilken lärare som skulle ha vilken klass beroende på om man såg två eller tre eller fler år framåt. Det var på något sätt så att man stannade längre på sin position då. 

Nu är det dags att ta en sväng med hundarna innan jag ska bege mig till jobbet. Det är en strålande vacker dag och jag tror det kommer bli varmt. 

Ha det bäst!

Kram

God morgon på er!

Nu är det söndagsmorgon och kommande dag börjar allvaret. Jobbstart. Jag har ju tagit ledigt halva måndagen för att följa med Tyra på TILT-test på US i Linköping. Redan kvart över 5 kommer klockan att ringa för att jag ska hinna både göra mig i ordning, packa jobbväskan, gå med hundarna och sedan hämta Tyra 7:20 i Linköping. 

Vilken lycka för mig att den här helgen har inneburit lite extra av energigivande och kraft. Jag har fått mig ännu en dag på sjön. I går var vi ute på Glan. Mysigt och otroligt varmt. Vattnet inbjuder absolut inte till bad. Det är fullt av algblommning som gör vattnet grönaktigt. Bitvis såg det ut som om någon hällt ut gröna ärtor i vattnet. 

Det var lite svårt att fånga sörjan med mobiltelefonens kamera men slemmigt var det. 

Att vända kameran och få med ett annat ljus gav nästan en medelhavskänsla.

Det är stor skillnad på att åka båt i en insjö och att göra det i ytterskärgården. I den senare är vattnet väldigt klart och svalkande men naturen runt om så mycket kargare. Runt insjön ligger både skog, ängar, åkrar och berg nära vattnet. Om ni tittar på bilden så kan ni ana ett gult "streck" nära stranden. Det är de gula näckrosorna som blommar. 

Doversund, platsen som skiljer Glan och Dovern åt. Det här är fantastiska barndomsminnen för mig. Min mormors bror med fru hade en liten, liten stuga på sluttningen ner mot Dovern. En oerhört vacker plats där jag många gånger smaskat på moster Gullans nybakade bullar. 

Man pratar mycket om hur många bondgårdsdjur far illa, lever i misär och har det allmänt illa. Tyvärr glömmer man de som har de bra. De djur som får leva utomhus, ströva omkring över stora ytor, har tillsyn och blir väl omskötta. Jag blir glad när jag ser kor i sån här underbar miljö. Jag kan aldrig ta bilder på kor utan att tänka på en arbetskamrat från förr. Hon älskade kor, jag tror mig minnas att hon tom hade en kotatuering. 

I det här huset föddes min mormor. Jag tillbringade mina barndomssomrar här tillsammans med mina föräldrar och syskon. Vilken lyx att växa upp här och ha sådan närhet mina morföräldrar. Vi hade det spartanskt, utan el och vatten. Av naturliga skäl tvingades man leka på ett annat sätt än vad barn gör i dag. Här utvecklades verkligen min läsförmåga då vi inte hade tv eller andra saker som stjäldagens barns intresse. Ville jag ha miljöombyte fick jag resa ut i världen med hjälp av böcker. På landet fanns det inga andra barn utan vi syskon fick leka med varandra eller själva. Som yngst och med två bröder stod jag inte direkt högt i kurs att leka med. Kanske var det under den här tiden mitt behov av att vara själv som utvecklades. Jag lekte många fantasilekar och hade låtsaskompisar.  Huset ser lite annorlunda ut nu då det är tillbyggt och tillsnyggat men forfarande kan jag minnas varje liten sten, stig och blomsteräng. 

Jag kan vara lite bekväm ibland och istället för att fixa termoskaffe köper jag en sån här rackare. Supergod faktiskt. 

Det var i princip vindstilla i går. Röken ifrån fabriken gick spikrakt upp och sjön låg spegelblank. Så vackert att det nästan gör ont och jag försökte mentalt suga in alla vackra vyer och lagra för kommande, långa regnruskshöst. 

Doversundsvy igen men nu fån Doverns håll. 

Väl hemma igen så var det hög tid att förbereda och duka för kräftfest. Ja, så mycket fest blev det inte om man tänker på traditionella kräftskivor med hattar, girlanger, snapps och snappsvisor. Vi hade inget av det där men väldigt god mat och härlig stämning. 

Dagen till ära tog jag på mig min favoritklänning. Den är ljus, den är sval och den har ett tryck med blommor och trollsländor. Jag älskar trollsländor och har planer på att tatuera in en på min ena handled. 

Förutom nykokta kräftor hade vi räkor, kycklingfilé, örtmarinerad kulpotatis, sallad, västerbottenpaj och nybakat bröd. Jag är helt övertygad om att ingen gick hungrig från bordet. Jag är fortfarande mätt, ett halvt dygn senare. Efterätt blev glass, maräng och olika såser. Själv var jag så mätt så jag fick hoppa över desserten. 

Mina tre hjärtan; Elis, Peter och Tyra. Så glad för dem och det är så härligt att hänga med dem och se hur de interagerar med varandra. 

Peter och Tyra. Så fina, inifrån och ut. Det är härligt att se hur de är mot varandra men också fint att få följa deras väg från ungdom till vuxna, se hur de tar sig an livets med- och motgångar. Elis lämnade oss lite tidigare då han skulle träffa kompisar, det är ju också en viktig och helt naturlig del av vägen från barn till vuxen. Kompisar blir en allt viktigare del för dem. Precis som det ska vara. 

Som ni förstår är jag mer än nöjd med gårdagen. Jag kunde samla på mig flera glimrande minnen att gömma undan för kommande dagar. I dag, min sista dag innan jobbstart, ska jag försöka vara lite i solen. Det är bra att bunkra D-vitamin. Kanske kan det bli en sista smestertur på sjön någonstans, med lite tur så....

Nu önskar jag er en skön söndag. Ta vara på tiden på det sätt som passar dig bäst. 

Kramiz

God morgon på er alla!

Nu kliver jag snart in i min sista semestervecka. Det känns ok. Hjärnan börjar ställa om sig och jag märker att tankarna flera gånger om dagen går till små idéer och uppslag om vad jag ska göra. Det gäller att lägga ribban högt från början, ställa krav och sätta rutiner. Att redan från start sätta viktiga rutiner. Jag hoppas på ett bra läsår med möjligheter att lära, utvecklas och gå vidare. 

Under onsdagen tog vi en sväng till Vingåker där den stora outleten finns. Det var absolut inget för mig. Jag är ingen märkestjej. Har noll koll på vad märkeskläder kostar. Att hitta en fin kavaj som är nedsatt 70% och ändå kostar 800 kr kändes inte som nåt för mig då jag köper mina kavajer på HM för 300.

För mig ligger lusten i shopping i att hitta fynd och sällan kostar de mer än 200 kr plagget. Jag är helt enkelt en "billig kvinna". Sen känns det mindre bra att tänka på hur produktionen gått till både vad det gäller miljöpåverkan och arbetsmiljön för arbetarna. Att leva miljövänligt och tänka hållbarutveckling eller välja ekologiskt är än så länge väldigt mycket dyrare. Alla kan inte göra allt men alla kan göra något litet. Även jag har mina livsmedel och varor som jag väljer klimat och miljösmart. Numera är jag även superduktig på att använda plastpåsar flera gånger när jag handlar eller att ta med mig "flergångskassar". 

Rosa Ljung. Nu börjar den att blomma och det är så vackert att bege sig ut i skogen. Jag har ännu inte varit ute och letat svamp men hoppas på en lyckosam tur när det är dags för trattisarna. 

Jag fyndade på Rusta här om dagen. Ett jätteljus i min älsklingsserie såldes för 129 kr. I vanliga fall betalar jag runt 300 spänn för dem. Jag var lite tveksam till om den skulle vara äkta men väl hemma kände jag att det var exakt samma doft som vanligt. Funderar lite på att köpa på mig några stycken till. Superbra present att ha hemma och ta till när man blir lite överraskad av nåt firande. 

Som ni vet älskar jag ju det mesta med tomat som bas. I går kväll satte begäret in och det enda jag hittade här hemma i kylen som skulle funka var den här tacosåsen. Jag hade inte ens chips men det gick bra att skeda i sig innehållet. 

I dag är det Tyradag igen. I går träffade jag Elis och vi åt lunch på Pizza Hut. Alltid trevligt att umgås med sina barn och höra vad som händer i deras liv just nu. Elis håller mentalt på att förbereda sig för vidare studier på universitetet i Linköping. Många års studier ligger framför honom  på vägen mot ingengörsexamen i maskinteknik.

Jag ska åka över till grannstaden och jag tror att det får bli en tur på Ikanohuset. Fördelen med det stället är att parkeringen är gratis, det finns många lunchställen att välja på och allt är samlat under samma tak. Det brukar också bli en sväng till en mataffär så att Tyra får hjälp att få hem de lite tyngre livsmedlen. 

Till kvällen planerar jag att göra kantarellcreps. Det var länge sedan jag åt just creps men jag älskar det. Räkcreps, skinkcreps eller svampcreps är mina favoriter. Jag minns att mamma ibland gjorde med typ köttfärs i men det blir inte lika lyxigt och smaskigt tycker jag. 

På tal om mat så hoppas jag på att få till en kräftkväll den närmaste tiden. Kanske bjuda hem alla ungdomar och bara ha det mysigt och trevligt tillsammans. Jag ska hålla ögonen öppna och se om affärerna börjar sälja kräftor snart. 

Nu önskar jag er alla en härlig fredag!

Kramiz

God måndagsmorgon på er!

Nu är jag inne på dag 15 med tungt huvud på morgonen och ohyggligt stela axelmuskler. Känslan av att ha ett järnband runt pannan är brutal. Det brukar lägga sig vid 10-tiden men sen återkommer det nånstans mellan 13-19-tiden. Jäkligt irriterande och jag vet inte vad jag ska göra för att slippa det. När vi kliver in i augusti ska jag nog försöka få en tid till en massör eller kiropraktor. I nuläget har väldigt många semester och det är svårt att få tag i nån tid. 

Nu var det några dagar sedan jag bloggade så jag får backa tidsmässigt till fredagen. Åh vad jag hade längtat efter den dagen. Min underbara dotter kom på besök. Vi brukar ses ett par gånger per månad men som mamma vill man alltid se sina barn oftare. Vi startade vår träff med att äta på Lingon & Dill. Jag har hyllat dem mycket innan och tänker fortsätta med det. Maten är helt galet god, personalen supertrevlig och lokalen lugn och vilsam. Det som däremot förvånade mig massor var att det under fredagslunchen var så många äldre där. Minst 4 grupper på 4-8 personer var äldre, en bra bit äver pensionsåldern. Sedan kom det även yngre familjer och ingen tänkte på att hålla avstånd. Jag räknas inte som någon riskgrupp men försöker vara rädd om mig. Det blir nästan löjligt när jag i sådana sammanhang ska vara den som tar ansvar över att vara rädd om andra omkring mig. När en kraftigt överviktig kvinna i 50+ tränger sig fram för att lämna sin bricka var det jag som fick backa. Mycket märkligt. 

Både Tyra och jag valde Grönsakstallrik med Halloumi. Det var underbart gott och halloumin hade en härlig grillsmakäven grönsakerna var smakrika och varierande i textur. En rätt jag absolut kommer välja igen.

På hemmaplan passade Tyra på att göra slingor på mig och under tiden såg vi filmen om The Fire Saga. Fjärde gången jag ser den men Tyras första gång. Kanske kan verka töntigt men det är en film jag blir glad av och glad vill man väl ändå vara?!?

Vi har ju haft dagar och perioder av hällregn här. Det har regnat så pass mycket att tom goskatten Ozzy har valt att ta sin dagsvila i fotöljen istället för under nån buske. Han har ett antal sovplatser runt om i området så jag vet att han kan skydda sig från både regn, blåst och kyla så länge det är vår, höst eller sommar. När vintern kommer vill jag inte att han är ute på nätterna. Han är som en björn, äter upp sig på vintern och blir riktigt fet. På våren och sommaren tappar han i vikt och man känner skulderbladen (?) väldigt tydligt och magen är som en tom skinnpåse. Helt tvärtemot hur matte lägger upp sitt årshjul. I sommar har det blivit mycket skräpmat och fika. Och jag njuter totalt utan skuldkänslor, mat är till för att njutas av och som jag njutit den här sommaren. 

Under fredagens utflykt passade jag på att moffa mandelkubb som om det vore en skål med smågodis. De här kubben var nästan för färska, jag gillar när de är så där torra att de nästan smular sönder. Min mamma kunde verkligen baka de bästa mandelkubben. Jag minns att man fick som en chock när man klev in genom lägenhetsdörren och doften av hjorthornssalt och bittermandelolja slog emot en, det stack verkligen till i näsan som om man inhalerat vicks blå. 

Minns ni den? Vet egentligen inte om den gjorde nån nytta mer än att döva möjligheten till att känns någon annan doft den kommande timman. Den hjälpte iallafall inte mig när jag hade nästäppa. Tacka vet jag rejäl nässpray. 

Att vara ute på sjön om det är havet, en insjö eller en liten tjärn är alltid mysigt och stillar själen på ett magiskt sätt. Aldrig smakar väl fika eller mat så gott som då. Här hade jag med en härlig macka med räkor och skagenröra. 

Jag är ganska dålig på att prova nytt. Har jag hittat ett vinnande koncept vill jag inte överge det. Jag älskar Kantarellpizza och väljer i 8 fall av 10 att ta just den. Väljer jag något annat blir jag oftast besviken. 

I går tog jag tag i att gräva upp de två buxbomen som stått på sidorna om mammas gravsten. Det hade på 16 år blivit väldigt stora, trots att jag försökt hålla efter dem. Turligt nog hade de inte så stort rotsystem så nu får de leva vidare på annan plats. Min moster hade satt en sån vacker bukett som nu kommer fram lite tydligare. Jag har köpt en krysantemum som jag ska plantera i veckan, när buketten gjort sitt. 

I går kom bror med fästmö på fikabesök och de hade med sig galet mycket och gott fikabröd, hälften hade varit nog men det gick ner lite av varje i min mage. Smaskigt och trevligt i en härlig röra. 

Fina Vicki på plats i bilen. Hon har varit krasslig några dagar med stela ben, smärta och dålig mage. Hon är, precis som Kimmo, ingen ungdom längre och krämporna kommer. Men man måste låta hundarna få bli trötta pensionärer också, så länge man kan hålla det onda stången. Det var så roligt att träffa henne och hennes matte och husse. Min Freja var superlugn, vilket var märkligt. Hon bjöd inte in till nåt bus eller lek utan la sig i soffan och var hur lugn som helst. Hon måste känt att hennes kompis Vicki inte var som vanligt och att det var bäst att vara en lugn tjej. Även Kimmo var lugn och valde att gå undan och lägga sig nån annanstans. Är inte hundar helt fantastiska i sin förmåga att känna på sig när något inte är som vanligt?

Jag har inga planer för dagen mer än att jag ska träna. Hundpromenader blir det så klart också. Då det är mulet ute kan vi kanske ta en lite längre tur än vanligt. 

Nu önskar jag er alla en fin måndag. 

Kramiz

God morgon på er!

Igår var det så soligt och fint på förmiddagen. Möjligheten till en utflykt i Sankt Anna skärgård hägrade och självklart nappade jag. Ju närmare kusten vi kom desto mer moln dök upp på  himlen och blåsten friskade i. 12 grader i vattnet och 19 i luften gjorde att jag behöll tröjan på större delen av utflykten. Så mycket solande blev det inte men massor av frisk luft, och det är inte dumt alls. 

Bryggan vid Kalvholmen. Här är det perfekt att lägga i båten på ett enkelt och smidigt sätt. De har en jättetrevlig äldre herre som hamnvärd och han kommer alltid och småpratar lite. 

Jag har nog aldrig sätt så många båtar, framförallt segelbåtar på en och samma dag. Vinden måste gjort sitt till för att så många skulle hissa segel och förflytta sig. Många motorbåtar var också ute och så klart en och annan kanot. Det ser så fridfullt ut med kanot eller kanadensare. Jag skulle vilja prova, det är länge sedan jag gjorde det. Jag tror det var när jag var runt 15 år och var på konfirmationsläger på Leonardsbergs kursgård. 

Ingen dålig vy det här, inte alls. Perfekt toalett, välventilerad och med utsikt. 

Viken vid Småskär. Här var det lugnare och klipphällarna släta och fina. 

Det blev en räkmacka till lunch. Den var helt ok men jag saknar de handskalade räkorna, dessa kom från en burk med lake. Bästa räkmackorna brukar jag köpa på Ica Kvantum i klockaretorpet, de är översållade med handskalade räkor och dill. Något som jag önskar att alla som monterar räkmackor ska sluta med är att lägga på citronskivan. Där citronskivan  legat smakar det alltid beskt av skalet. Mycket onödigt. 

Det var ganska molning under vår tur men det var ändå ok när man satt i lä. Jag älskar som bekant himlen och alla fenomen som den kan bjuda på. Solen gjorde ändå sitt och trots att jag smörjt ansiktet med SPF 20 var jag ganska röd om näsan när jag kom hem. 

Väl hemma igen blev det grillat till middag. Fläskkarré med grillad spetskål och majskolv. Väldigt gott och kålen har verkligen en uppiggande effekt på magen. Det kan hänga i hop med att jag själv åt upp halva kålen vilket innebar ca 500g. 

I dag är det fredag och dags för Tyratid. Jag har verkligen längtat efter henne. Hon tar tåg och buss hit och vi ska starta med att äta lunch tillsammans. Givetvis väljer vi att äta på Lingon & Dill. Jag hade hoppats att de skulle ha den pankopanerade kycklingen men det har inte dykt upp på lunchmenyn de senaste veckorna. Det får istället bli Grönsakstallrik med grillad halluomi för Tyra. Kanske tar jag samma eller så testar jag veckans vegetariska pasta. Oavsett vad vi väljer att äta så är jag övertygad om att det kommer bli supergott. 

Nu önskar jag er alla en fin fredag. 

Kramiz

God morgon och välkommen fredagsfeeling!

Så blev det en sån där värdelös natt igen med alldeles för lite sömn. Jag tror jag vaknade vid 4 och sedan bara låg och vred och vände mig i sängen fram till halv sex. När man hamnar i det läget är det bättre att gå upp och försöka sparka i gång dagen istället. Kaffe, morgonpillren och så lite tv medan jag slösurfar  mig genom tidningar, sociala medier och givetvis blogga lite. Så här på sommaren startar alla vettiga program senare än vanligt men det gav mig möjligheten att se 2:ans testbild. Den har jag inte sett förr. 

Jag minns hur den såg ut när jag var liten, på 80-talet. 

En viss skillnad, eller hur. Jag kan också minnas när jag var som mest sjuk i anorexi och kom hem från skolan. Jag var helt slut och frös givetvis otroligt mycket. Då värmde jag en kopp kaffe och satte mig sedan i fåtäljen och tittade på testbilden. Den digitala klockan liksom hypnotiserade mig. Jag bara satt där och var som helt bortkopplad från all verklighet. Jag behövde sitta så att de bra sifferkombinationerna dök upp såsom 14:14:14, 14:15:16, 15:00:00, 15:15:15, 15:16:17 osv.  Jag kunde utan problem sitta där i tre timmar. Jag gissar att min hjärna behövde det, bara stänga av lite. Eller egentligen var det som så att min kropp fick så lite näring att hjärnan inte klarade mer. En märklig tid i mitt liv som jag kan berätta mer om en annan gång. Ätstörningar är vidriga och nöter verkligen sönder både kroppen, själen och sinnet. 

Under våren fick jag en liten burk av min vän V som innehöll tre små rangliga luktärtsskott som jag planterade om  och lite senare fick de flytta utomhus. Nu kan jag glädjas åt blommor från ljust rosa till mörkt violett. Är inte växtriket helt magiskt. Det finns en blomma, en buske eller ett träd för varje sinnesstämning. 

I dag kommer Elis hit för att umgås lite. Jag ska laga köttfärslimpa som är min egen favorit och jag vet att sonen uppskattar rejäl husmanskost. Till köttfärslimpan kommer det bli stekt potatis, lök, champinjoner, broccoli och min egna gräddsås. Jag blir hungrig bara jag tänker på det. Mat är väl något av livets bästa? Jag tycker det är kul att planera rätter, göra långkok och förbereda. När man är i jobbvardagen är det inte lika kul och då är mina veckomatsedlar en nödvändighet. När jag checkar ut från en arbetsdag i skolan finns inte hjärnkapacitet till att känna efter vad jag är sugen på och sedan åka och handla till det. Jag är sällan sugen på något när arbetsdagen är slut även om jag kan vara hungrig. Då är det perfekt att ha storhandlat på söndagen och allt finns hemma för den rätt som just den dagen står på schemat. 

Nu hoppas jag att ni får en fin dag. Solen skiner och jag tror vi får en riktig sommardag. En sån som så många har längtat efter då vi här hos mig haft mulet väder och regn under en längre tid. Så passa på att njuta om du har möjlighet till det. 

Kramiz