Ibland tror jag att jag är modigare än vad jag är. Jag kastar mig in i något, sätter en boll i rullning och sen känner jag mig otroligt osäker. SKa jag våga välja det som är livomvälvande. Jag har vid åtminstone ett tillfälle tidigare tagit ett beslut som gav dåligt resultat och gjorde repor i själen för lång tid. 

Nu har jag helgen på mig att vända och vrida på problemet eller snarare möjligheten. Jag ska göra som F föreslog, skriva listor på för och emot. 

I min kommun finns i runda slängar ett 50-tal kommunala skolor. Jag såg i dag att det finns ca 60-talet lediga tjänster. Fördelar vi det på samtliga skolor blir det ju inte så många. Det går alltid att böja statistiken lite som man vill. När jag tittar närmare på siffrorna kan jag se att det är oroande många tjänster ute på ett fåtal skolor. På ett fåtal arbetsplatser är det alltså flera medarbetare som sagt upp sig. Hur kan det komma sig och vad får det för konsekvenser?

En stor anledning är så klart lönen. Min kommun ligger långt ner i listan på genomsnittslönen i Sverige. Kollegor väljer alltså att byta kommun för att få upp lönen. Nära vänner till mig har fått upp sin lön med upp till 10 000 per månad för att åka 1-2 mil längre per dag. Flera av dem har också vittnat om att deras arbetsbelastning sjunkit avsevärt.

En annan anledning är givetvis att man varit så pass länge på samma ställe och vill prova nytt, sådana byten är bara att gratulera och lyckönska. Å andra sidan så lyckönskar vi alla kollegor, vi vill dem väl.

Enligt ett svar på en insändare i NT för något år sedan svarade Olle Johansson en Fröken M att en bra chef var övervägande vid val av arbetsplats. Det ger utrymme för egen slutsats.

Bra lokaler och IT-utrustning är också viktigt vid val av arbete på skolor, förskolor och fritidshem. Den fysiska arbetsmiljön med god ventilation, belysning, möbler etc. väger tungt för många.

Att den psykosociala miljön är bra är viktigt, annars följer vanligtvis långa sjukskrivningar. ”Vi är varandras arbetsmiljö” är något som både facken och arbetsgivare gärna påpekar. Det råder det ingen tvekan om. Här får vi ändå inte glömma att eleverna/barngrupperna är vår arbetsmiljö också. På vissa skolor råder ett sådant hårt klimat bland barnen att gränser för det som är grova kränkningar och sådant som borde polisanmälas suddats ut. Att som personal utsättas för detta dagligen, vecka ut och vecka in är en så pass skadlig miljö att utmattning och utbrändhet toppar bland de olika yrkena i Sverige.

Att arbeta i ”utsatta områden” där väldigt många elever har särskilda behov och mindre stöd i hemmet leder till en ökad mängd dokumentation. Med det menar jag anpassningar, pedagogiska kartläggningar, åtgärdsprogram mm. Detta tar otroligt mycket tid och kraft, speciellt som de ska utvärderas var 8 vecka och sedan ska nya dokument skrivas.

Vad behövs då för att få personalen i skolorna att stanna kvar? Jag kommer här nedan lista några åtgärder som känns ytterst nödvändiga.

• Lönerna måste höjas, avsevärt. Lärarlönelyftet var en god tanke men på många skolor fördelades de till förstelärarna som redan hade fått en rejäl höjning. Även den personal som varit kvar länge på en arbetsplats behöver premieras. De är ryggraden i skolan och ska stå pall för att ständigt få nya kollegor. 
• Vi måste få verktyg att hantera de elevgrupper där klimatet har hårdnat så till den grad att det känns som att ”ungarna har tagit över”.
• Vi måste ha ändamålsenliga lokaler. Det fungerar inte att klämma in 30 elever i en sal byggd för drygt 20-talet elever. Vi äventyrar både pedagogers fysiska hälsa som elevernas.
• Det ska inte vara skillnad mellan kommunernas egna skolor vad det gäller tillgång till datorer, I-pads, Smart Boards mm. Det är en stor utslagsfråga som gör undervisningskvalitén väldigt ojämn.
• Nu kommer vi till frågor om ”lika värde”. All personal, deras tankar, åsikter, reflektioner och analyser måste tas på lika allvar och räknas lika mycket. I nuläget är det ofta så att ett fåtal har mer mandat än andra och det skapar en väldigt instabil psykosocial arbetsmiljö.
• Mängden dokumentation måste minska. Allt för mycket tid läggs just nu på det och allt mindre på själva undervisningen. Lärarna måste få göra det som är själva grunduppdraget, undervisa. De måste också få tillbaka förtroendet i att vi anpassar uppgifter och undervisningssätt så att det ska gagna alla elever på bästa sätt.
• Slutligen vill jag påpeka att facken är en samarbetspartner med arbetsgivaren men att de har arbetstagarnas bästa i sitt intresse. De som ansluter sig till ett fack får följa de spelregler som finns skrivna, inte bara välja vilka av reglerna som passar dem just nu. För en bättre arbetsmiljö skulle det vara bra om fler satte sig in i arbetsmiljölagen.

Lite tankar och reflektioner från mig. Jag har formulerat dem, nu helt utan frustration. Förhoppningsvis något mer nyanserat.

Så är student, födelsedag och midsommar över. Nu kliver jag in i min semestervardag. Å den är underbar. Började med en tur i skogen med pälsklingarna. Sen sola ett par timmar vid poolen. Efter det en snabbhandling och sen  mot söder. I dag fixade jag köttfärssås och spagetti, fast jag valde broccoli. Alla dess kolhydrater... försöker undvika dem. Det går fint. Saknar dem inte alls.

Efter det dök sonen upp. Vi åt och svidade sen om för gymmet. I dag låg fokus på min något hängiga rumpa. Den ledsnade när jag gick ner i vikt. Därför är det nu dags att se till att den blir lite gladare. Vi var ensamma där. Så himla skönt. Tänk vilken tur jag har som har två tonåringar som båda gillar att träna med sin mamma, peppa henne och hjälpa till. Det är guld värt och har givit utdelning. Jag är allt mindre sjukskriven.

Tänker på det i bland. Jag har bott i stan i 4 år snart. Sedan jag flyttade ifrån och hit har min hälsokurva pekat rakt uppåt. Tom läkarna är förbluffade. Men när själen mår bra så mår kroppen bra. Å min själ mår finfint.

Nu ska jag strax hoppa in i duschen men först blir det en stund på balkongen, lyssna Spotify, dra i mig en proteinshake, fixa naglarna och bara lyssna till de galna måsarnas skrik. Pälsklingarna har gosat ner sig och trivs bra. Precis som jag.

Har nog blivit nån form av samlare. Hundar, katter, ungdomar... ju fler desto bättre.

Men, vill man ha en man så får man ju passa sig. Alla gillar inte pälsboa på natten eller pasta med hundhår. Tror mig dock ha funnit han som gillar läget. Han som harklar o spottar ut. Som tycker att det är viktigare att få ligga nära mig å hålla om mig än att störas av varm hund på huvudet.

En sån man håller man hårt i. O det är precis vad jag ska göra.

Och dessutom är han fantastisk, på så många sätt o vis.

Bra natt. Sov som en stock. Så skönt då jag bara sov 5 timmar natten innan. Jag vaknade utvilad. Med ryggont men ändå utvilad. Inte så konstigt att det blir så där. När jag sover hårt rör jag mig så lite och min säng är oduglig. Därav det onda.

Jag kände direkt att jag måste få träna i eftermiddag. Träningen hjälper. Med tanke på min fallskada och hjärnskakning så var det egentligen två veckor för tidigt.

Efter en bra dag på jobbet var jag ändå taggad (som Tyra skulle sagt). In med en maskin tvätt, i med lite spenatsoppa och sen i väg. Tog omvägen kring Mirum. Behövde köpa kattmat, fick även med ett paket jordgubbar hem.

De var inte svenska men de var underbara. Söta och saftiga. En fin belöning efter ett försktigt men bra och starkt benpass.

Även i år har jag sått basilika. Jag är väldigt förundrad. Jag sådde i två plastkrukor och i två lerkrukor. Skillnaden är markant. Kan nån förklara varför?!?

I plastkrukorna ser det ut så här...

Å i lerkrukorna...

Mycket konstigt!

Efter träningen tog jag en svängig promenad med hundarna. Det känns som att storhunden Kimmo hanterar det bäst. Freja blir som en radar. Sniffar och plöjer runt (sån var Kimmo när han var ny hos mig). Efteråt somnade lilla fröken mitt i steget.

Önskar er nu en fin tisdagskväll.

Be mig inte sägs ?konstitutionen? en sisådär 30-40 minuter efter min propavan och attaraxdos. Det låter ju lite väl sluddrigt. Men pannkaka kan jag säga, hur bra som helst. O Venn-diagram. Nemas problemas.

Nu laddar vi för ny vecka och nya tag. (I en värld fylld av psykopater, som en kollega sa helt nyligen). Själv tycker jag mest att min värld är fylld av glimrande guldkorn och strålande diamanter.

Jag har noll söndagsångest. Bara en massa måndagssug. Jag är lycklig, har hamnat på rätt plats i världen. Jag får göra det jag mår allra bäst av : Undervisa de mest intressanta och spännande barn som finns. De är så intelligenta, kloka, empatiska och fantastiska. De gör mig knasigt varm i hjärtat. Det är dessa kids som får mig googla, söka och leta efter svar. Och i samarbete med deras föräldrar brukar det gå jättebra.

I morgon är det ?Supermåndag?. Inte alls olik vanliga måndagar. Men när mentorn är frånvarande brukar vi tagga kidsen om att nåt särskilt är på G.

Jag hoppas det ska funka även i morgon. Jag ser fram emot det, för jag gillar ?mina ungar? och jag älskar mitt jobb.

Myser gör vi alla men på lite olika sätt. I kväll har jag Miamys. Sonen är utlånad till fadern och dotter med pojkvän är bortjagad.

Jag har varit och tränat på gymmet. Det gick superbra. Är som en mörad fläskfilé nu. Efter det startar min  kväll?.

Jag skramlar i hop växter, krukor och jord. Sen blir det som ett pussel. Vilken kruka passar med vilken växt?Hur ska jag frisera rötter, ta skott, dela och plocka frön. Jag är besatt av detta på samma sätt som andra älskar Tetris.

När jag sen jordat ner halva lägenheten så måste jag ju dammsuga. Å det gör jag; golv, bord, hyllor, soffdynor och allt annat jag kommer åt.

Jag är säkert inte världens bästa städerska men jag vet hur jag vill ha det. När jag städar börjar jag med att plocka. Sen damma, å så damsuga för att sen våttorka.

Jag vill kunna duka fint, plocka fram o ha det bra. Jag vill inte sitta bland gamla räkningar, buntar med reklam och annat skit när jag äter. Maten smakar noll i dessa lägen. Men oftast är jag för väluppfostrad för att säga något.

När jag har slöochslapparkvällar äter jag i vardagsrummet, framför tv:n. Lite skämmigt, men så kan det bli då och då.

Skulle jag bjuda på jullunch, midsommarsupé eller sylvestermiddag, ja då gäller finporslin, servetter, glas på fot och bästa bestick. Alla gör ju efter sin förmåga. Men, när jag bjuder hem de finaste jag har, vid speciella tillfällen... ja, då vill jag verkligen visa min bästa sida.

Jag står ofta  i grytorna?. Anstränger mig. Fixar, pysslar och donar för att få i hop en bra grund, en grund där vi kan växa från och slingra i hop oss.

Jag har ingen möjlighet att bjuda barnen på restaurang, utlandsresor, spa-vistelser etc. Därför är vardagen och våra högtider viktiga för mig. Jag anstränger mig för att det ska bli fint. Helheten ska bli bra.

Jag vill inte servera ostron med reklamhögarna brevid och returpackarna överfyllda brevid mig. Man behöver inte rikedom för att få stil. Man måste bara ha lite koll o så ganska mycket respekt.

Det är lite som med sex. Utan förspel går det åt helvetet. Såvida din partner inte är en hejjare på skådespeleri.

Fredag och det är bra. Bra för att den avslutar en vecka som varit bra. På så många sätt. Jag har varit så himla duktig och provat nya saker som jag aldrig gjort förr. Saker som får mig att må bra. Jag är fullt övertygad om att 2018 kommer bli så mycket bättre än 2017.

När jag kom hem i dag fanns ännu krafter kvar. Energi att plocka och fixa lite i väntan på att sonen ska dyka upp. Som avslutning och pricken över i så tänder jag upp. Med det menar jag att jag tänder alla mina finaste och käraste lyktor och stakar. För vart och ett finns många kära minnen och lyckliga stunder. Jag bjuder er på några...

Den stora gjutjärnslampan från Anneberg. Min mormors barndomshem. Där har jag en guldgruva att ösa ur. Vårt lantställe som givit mina barndomsminnen ett rosa skimmer. Tänker alltid på mormor Olga, morfar Holger men allra mest på min fina mamma Ija när jag tänder den. Förr hade vi veke och olja i den. Jag ställer ett stort värmeljus i den istället. Det känns säkrare och tryggare.

Ett hjärta från Dollarstore. Jag köpte flera åt mig själv men ett gav jag till Fina Faster Stina. Vi tyckte lika mycket om den. Varje gång jag kom till henne så såg jag hur den lyste i fönstret.

En modernare lykta i betong och glad. Från min kära kusin Gittan och hennes Nicke. Så klart lyser den i kväll och jag sänder dem varma tankar.

Ännu en lykta från FFS. Står vid min säng. Så nära är hon.

En ny, fantastisk lykta. Jag blev så glad över den här julklappen. I tre års tid har jag haft nån form av förbud mot att köpa lyktor och stakar. Under den tiden har en hel del börjat rosta, tappat färg eller gått sönder så många har kastats. Det här är min stil och jag blev så glad av den.

Från Elis, gjord i slöjden. Som lärare vet jag hur lång tid och hur mycket jobb han lagt ner. Underbar!

Minne från en kusinträff. Blir glad varje gång jag tänder den.

Ännu en slöjdpresent från min son. Jag blir både stolt och glad när jag tänder denna. Jag har i metallbågen hängt Tyras första Kavatskor. Känns som en fin installation.

Nu ska jag strax ringa veckans sista jobbsamtal. Efter det ska jag bara njuta av tystnaden och lugnet. I väntan på att Elis kommer. För nu är det äntligen ?min vecka?.

Kram på er och trevlig helg!