I min kommun finns i runda slängar ett 50-tal kommunala skolor. Jag såg i dag att det finns ca 60-talet lediga tjänster. Fördelar vi det på samtliga skolor blir det ju inte så många. Det går alltid att böja statistiken lite som man vill. När jag tittar närmare på siffrorna kan jag se att det är oroande många tjänster ute på ett fåtal skolor. På ett fåtal arbetsplatser är det alltså flera medarbetare som sagt upp sig. Hur kan det komma sig och vad får det för konsekvenser?

En stor anledning är så klart lönen. Min kommun ligger långt ner i listan på genomsnittslönen i Sverige. Kollegor väljer alltså att byta kommun för att få upp lönen. Nära vänner till mig har fått upp sin lön med upp till 10 000 per månad för att åka 1-2 mil längre per dag. Flera av dem har också vittnat om att deras arbetsbelastning sjunkit avsevärt.

En annan anledning är givetvis att man varit så pass länge på samma ställe och vill prova nytt, sådana byten är bara att gratulera och lyckönska. Å andra sidan så lyckönskar vi alla kollegor, vi vill dem väl.

Enligt ett svar på en insändare i NT för något år sedan svarade Olle Johansson en Fröken M att en bra chef var övervägande vid val av arbetsplats. Det ger utrymme för egen slutsats.

Bra lokaler och IT-utrustning är också viktigt vid val av arbete på skolor, förskolor och fritidshem. Den fysiska arbetsmiljön med god ventilation, belysning, möbler etc. väger tungt för många.

Att den psykosociala miljön är bra är viktigt, annars följer vanligtvis långa sjukskrivningar. ”Vi är varandras arbetsmiljö” är något som både facken och arbetsgivare gärna påpekar. Det råder det ingen tvekan om. Här får vi ändå inte glömma att eleverna/barngrupperna är vår arbetsmiljö också. På vissa skolor råder ett sådant hårt klimat bland barnen att gränser för det som är grova kränkningar och sådant som borde polisanmälas suddats ut. Att som personal utsättas för detta dagligen, vecka ut och vecka in är en så pass skadlig miljö att utmattning och utbrändhet toppar bland de olika yrkena i Sverige.

Att arbeta i ”utsatta områden” där väldigt många elever har särskilda behov och mindre stöd i hemmet leder till en ökad mängd dokumentation. Med det menar jag anpassningar, pedagogiska kartläggningar, åtgärdsprogram mm. Detta tar otroligt mycket tid och kraft, speciellt som de ska utvärderas var 8 vecka och sedan ska nya dokument skrivas.

Vad behövs då för att få personalen i skolorna att stanna kvar? Jag kommer här nedan lista några åtgärder som känns ytterst nödvändiga.

• Lönerna måste höjas, avsevärt. Lärarlönelyftet var en god tanke men på många skolor fördelades de till förstelärarna som redan hade fått en rejäl höjning. Även den personal som varit kvar länge på en arbetsplats behöver premieras. De är ryggraden i skolan och ska stå pall för att ständigt få nya kollegor. 
• Vi måste få verktyg att hantera de elevgrupper där klimatet har hårdnat så till den grad att det känns som att ”ungarna har tagit över”.
• Vi måste ha ändamålsenliga lokaler. Det fungerar inte att klämma in 30 elever i en sal byggd för drygt 20-talet elever. Vi äventyrar både pedagogers fysiska hälsa som elevernas.
• Det ska inte vara skillnad mellan kommunernas egna skolor vad det gäller tillgång till datorer, I-pads, Smart Boards mm. Det är en stor utslagsfråga som gör undervisningskvalitén väldigt ojämn.
• Nu kommer vi till frågor om ”lika värde”. All personal, deras tankar, åsikter, reflektioner och analyser måste tas på lika allvar och räknas lika mycket. I nuläget är det ofta så att ett fåtal har mer mandat än andra och det skapar en väldigt instabil psykosocial arbetsmiljö.
• Mängden dokumentation måste minska. Allt för mycket tid läggs just nu på det och allt mindre på själva undervisningen. Lärarna måste få göra det som är själva grunduppdraget, undervisa. De måste också få tillbaka förtroendet i att vi anpassar uppgifter och undervisningssätt så att det ska gagna alla elever på bästa sätt.
• Slutligen vill jag påpeka att facken är en samarbetspartner med arbetsgivaren men att de har arbetstagarnas bästa i sitt intresse. De som ansluter sig till ett fack får följa de spelregler som finns skrivna, inte bara välja vilka av reglerna som passar dem just nu. För en bättre arbetsmiljö skulle det vara bra om fler satte sig in i arbetsmiljölagen.

Lite tankar och reflektioner från mig. Jag har formulerat dem, nu helt utan frustration. Förhoppningsvis något mer nyanserat.

 

X

28 juni 2018 21:09

Inget av det du lyfter borde komma som en överraskning för cheferna på olika nivåer då det är sånt som lyfts otaliga gånger. Tyvärr möts det ofta med plattityder. Men det är väl lätt att sitta på ett kontor eller i en nämnd och säga att det inte handlar om mer resurser när man inte står ensam i ett klassrum med 26 elever varav sju nyanlända (utan tillgång till förberedelseklass), två-tre med utåtagerande diagnoser, någon med dyslexi och tre med så hög frånvaro att de har svårt att hänga med när de väl är i skolan. Nej då, det handlar inte om mer resurser, vi ska anpassa efter eleverna. Och när ska vi göra dessa anpassningar? Och hur ska jag anpassa när två behöver jobba enskilt sex stycken behöver hjälp att översätta (för kom ihåg att kommunen tagit bort fbk), en annan kan inte skriva själv och om det finns en dator att tillgå så kan en ge sig den på att nätverket strular eller att det är något annat fel på programmet som ska användas. Så då står man där och försöker lösa det problemet, ja men då kan man räkna med att någon av de utåtagerande eleverna får ett bryt för hen förstår inte vad hen ska göra eller orken har tagit slut eller någon har gått förbi för att vässa pennan eller någon knackade på dörren eller … Ja, ni förstår. Fast det är ju det som är det grundläggande problemet, att de som bestämmer inte förstår.

Det där med lönen då. Vad ska man säga. Jag har jobbat i över tio år, har matematik och no (bristyrken). Det finns de som jobbar som lärare som inte är färdigutbildade (de går utbildningen samtidigt) som har högre lön än mig.

Men så är jag nu också en av dem som nu lämnar Norrköpings kommun för en av grannkommunerna. Lönen åker upp en bra bit och enligt vad jag kan se på pappret kommer belastningen att bli mindre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...