Vi kan ju lugnt säga att den här våren kommer gå till historien som en rörig en. Valförberedelser i USA, Coronvirus som härjar och en vinter som aldrig kom. Hursomhelst, dagarna går och de går väldigt fort. Lite som med viruset. I dag fick sonen stanna hemma från skolan då ett eventuellt fall av corona har upptäckts, man väntar på provsvar. 

I dagens NT kunde man läsa om de försiktighetsåtgärder man gjort för att stoppa en eventuell smittspridning. 

På jobbet är det sinnessjukt mycket. Jag är väldigt mattad. Trots det så är jag bättre än på många år. Jag utmanar mig själv både fysiskt och psykiskt för att utvecklas. Det känns bra men jag tänker inte slita ut mig så att jag går i väggen. Har man en gång varit där så måste man värna om sig själv och det som är viktigast i livet; kropp, själ, familj och hem. 

Jag har blivit bra på att belöna mig med små, små glädjeämnen. En pärlhyacint kan lysa upp hela min tillvaro. Visst är de väldigt vackra?

Nu önskar jag er en fin dag. Jag ska fortsätta jobba. I dag är kroppen tung, öm och lite smärtsam efter mitt yogapass i går. Det som är bra är ändå att jag vet att det inte förvärrar mitt grundläge, snarare tvärtom. DÅ får jag stå ut med en till två dagars jätteont. 

God morgon! I dag vaknade jag redan 05:30. Det är tidigt för mig med tanke på att jag har lov. Jag vet att världen är full av människor som skulle tycka att den tiden är sovmorgon, tidingsbud och bagare till exempel. Å andra sidan gick jag till sängs strax innan 21 så jag var mer än färdigsoven. Att jag lägger mig så tidigt har väldigt lite att göra med att jag är trött så dags utan mera med att jag dör tråkdöden av att sitta och titta på meningslösa program på tv. Då går jag mycket hellre och lägger mig och lyssnar på en skön bok. Min hjärna mår bättre av det. 

I går var min älskade dotter här. Jag bjöd på lunch och hade fixat så min kollega som dessutom är frisör klippte oss båda. Därefter blekte jag slingor i Tyras hår. Jag är inte bra på det och inser så här i efterhand att jag inte skulle lagt i blekmedlet i utväxten först... Men det kommer lösa sig vid kommande behandlingar. Kul var det ändå att Tyra blev nöjd. Hon behövde en förändring och med 20 cm kortare hår och lite ljusare ton blev hela hon lättare till sinnet. Tänk så mycket utseendet kan göra för insidan. 

Våren är verkligen på väg utomhus och då behövs det piffas lite inne också. En vit krysantemum fick ersätta den halvdöda julstjärnan. 

Mina palettblad har farit så illa under vintermörkret men nu äntligen har ljuset återvänt och vi har faktiskt haft sol ett par gånger. Inte mycket sol men tillräckligt för att jag ska se att växterna tacksamt sträcker sig mot ljuset. Just palettbladen återgäldar genom att de nya bladen får allt starkare och intensivare färger. 

Jag upptäckte palettbladen förra våren och har gått med i en facebookgrupp om just den här typen av växter. Det finns hundratals sorter. I gruppen talar man om andra och tredje generations av olika sorter och de heter fantastiska saker som Lazy lady och Golden wife... Nja inte precis de namnen men ni hajjar grejen. Jag är inte så fanatisk och sår inte egna frön men jag gläds när jag både ser och känner deras växtkraft. 

Även i dag ska det bli en tur till gymmet. Man kan tro att jag är hur vältränad och musklad som helst med tanke på hur ofta jag tränar men så är det inte. Jag jobbar på att motverka förfallet och förebygga stela och värkande muskler. En liten, kort träning varje eller varannan dag hjälper mig att kunna fungera mer som "vanliga",  friska människor. 

Om vi tar oss en titt ut i världen så duschas vi med tragedier såsom Coronavirusets spridning och i går ännu ett terrordåd. Den här gången var det skjutningar i Tyskland som ledde till, i nuläget, nio människors död. Sveriges befolkning har ökat och i nuläget är vi ca 10 300 000 invånare. Vädret berättar om frisk till hård vind på gång, skapligt väder i dag men regn och rusk i morgon. Lite lurigt väder alltså, lite som om det vore april men i år kommer aprilvädret två månader tidigare. 

Önskar er nu en härlig fredag! 

Klart att  även jag passar på att göra lovliga saker så här under sportlovet. Att börja med att göra undan vissa jobbgrejor är nödvändligt för att försöka få ner stressnivån som visar sig i hjärtklappning och ett allmänt jagat tillstånd. 

Kom på en grej i dag. Allt det här runtikringet som lärare gör verkar till stor del saknas på lärarutbildningen. Lärarstudenter som kommer ut blir väldigt överraskade och när nyutexade lärare står på egna ben blir chocken ofta enorm. Det kanske är dags att göra om utbildningen så att de är medvetna om att lärartjänsten är väldigt mycket administrativt och pappersgöreri. Annars kommer vi fortsätta tappa duktiga undervisare som drömt om att just få undervisa och sen ser sig själva fastna i pappersfällan. Kan vara dags för mig att vinkla skolfrågan och skriva ihop något nytt igen. 

En tredje insändare skulle kunna beröra alla rektorer som lämnar skolan för en lugnare, mer välbetald och behaglig tjänst inom den privata sektorn. Antalet rektorer som lämnar är gigantisk och det finns nästintill aldrig någon behörig rektor som söker ledig tjänst. Nope, man anställer en passande person som man sedan skickar på rektorsutbilning som givetvis är betald. När utbildningen är slut går rektorn vidare i arbetslivet. Kvar står en skola som under tre år haft en ny, obehörig  rektor som dessutom en dag i veckan inte funnits tillgänglig då den är på utbildning. Det börjar kännas allt mer som om skolan är en egen, märklig värld som lever totalt utanför det normala samhället. 

Nog funderat kring jobbet.... (svårt att låta bli för det är något av det bästa i mitt liv)

Mina kortlov, alltså höst, sport och påsk, brukar jag använda till att träffa vänner på ett avslappnat sätt. I måndags tog jag en tur in till Norrköping för en snabbis  till Vc. Där fick jag  en liten spruta, eller det blev två om jag ska vara ärlig. Nu sätter jag mitt hopp till att kortisonet ska fungera. O så vila.... hur faan vilar man höger hand och arm. Omöjligt. Man gör allt med händera. Kollar telefonen och klickar sig runt, skriver på datorn, fixar i ordning sig och det som kanske gör mest ont, går ut med hundarna. Freja är ju en mardröm att gå med då hon drar och rycker hela tiden. Jag ska fixa ett bättre handledsskydd och se om det kan hjälpa till. Kanske det begränsar mig i rörelserna och ge mig värme vilket kan jaga inflammationen på flykt. 

Därefter blev det lunch med H på stan. Vi har alltid så mycket att prata om när vi ses. Det är inte så ofta som jag dräller runt på stan men det är kul när jag väl gör det. 

Vid första anblicken ser nog det här ganska geggigt ut men det är just det som gör det så gott. Sallad med väl valda ingridienser småräkor, storräkor, kronärtskockor, rödlök och soltorkad tomat. Underbart. 

Att ta mina timmespromenader med hundarna medan det är ljust är en fantastisk lyx. Nu har det ju vänt så även om jag slutar halv fem kommer jag hinna gå innan det är kolsvart. Hundarna bryr sig nog inte men när det är ljust kan jag välja att gå mer skogsliknande promenader. Stormen Dennis har dock avskräckt mig under några dagar, jag vill ogärna få en nerblåsen gren i huvudet. 

I går hängde jag med den här tanten... Skämt åsido. Suss och jag träffades och vi har så sjukt kul ihop. Jag ville prova ett par jeans på HM och hon hängde med in i provhyttan. Där insåg vi att hon plötsligt förvandlats till sin egen farmor på en buss. Helt omärkligt.... Stilen med handväskan i knäet är obetalbar, stort asgarv blev det.  Och ja, jeansen satt som en smäck trots lite muffinsmidja och att det krävdes lite höftdans för att helt säkert slippa kameltå. 

Gårdagens lunch blev foccacia med kalkon och tomat. Lika gott som vanligt. Jag satsar ofta på ett säkert kort och det är verkligen det här. 

I går eftermiddag dök solen upp lagom till hundpromenaden. Det var ljuvligt och underbart. Som jag tidigare berättat så har jag slutat se mina hundpromenader som motion och pulshöjare. Det blev inget bra för Kimmo och Freja. De måste få gå i sin takt och nosa, nosa, nosa på allt som luktar gott. Ibland hinner vi långt på en timma och ibland bara ett par kilometer. 

När det kommer till träning så får jag ta den under kontrollerade former på gymmet. Den här veckan har jag haft gott om tid till att träna så jag har gått i väg en liten stund varje dag. Det är det bästa för mig. Inte ta i för mycket, inte göra för många övningar och absolut inte hålla på och lägga på en massa vikter. 

Nu har vi kommit fram till torsdag och jag ska hänga med Tyra, hon kommer hit och jag ska bjuda på lunch. Även min jobbarkompis kommer hit. Superbra med en kollega som är frisör "i botten". I dag blir det hemmalunch bestående av pastagratäng. Ett recept som mannen jag delar postlåda med har lärt mig. Rätten är en av mina topp fem favoriter. 

Nu önskar jag er en fin torsdag och hoppas ni har lika vackert väder som det är här. 

Min insändare i Norrköpings Tidningar blev till viss del nerkortad. Inte helt oväntat då jag är en kvinna som älskar ord. För er som vill läsa den i dess fulla längd kommer den här.

Nu har det hänt. Det kom inte plötsligt utan har under en lång tid smugit sig på. Lärares uppdrag har sakta förskjutits från att vara undervisare till att bli en dokumenterare, utredare, analyserare och till viss del entertainer. 

Jag och mina kollegor har över en lång tid lastats på allt fler uppgifter utan att något tagits bort. Samma arbetstid men mer att göra. När undervisningsskyldigheten togs bort ökade undervisningstiden med ca 100 minuter i veckan för väldigt många vilket inte alls var syftet. Helt krasst är det två lektioner till som ska planeras, genomföras, utvärderar och efterarbetas. 

Kvartsamtalen på just en kvart byttes ut mot utvecklingssamtal på en halvtimma. Man kom på att det vore bra om alla elever fick en egen individuell utvecklingsplan som pedagogen ska skriva, helst tillsammans med vårdnadshavare och eleven. De elever som inte når önskad nivå ska få ett åtgärdsprogram som också skrivs i grupp med elev, föräldrer, mentor och specialpedagog. När elever bär sig illa åt och stör ska även det dokumneteras i en sk Anmälan till rektor. Ännu en blankett som ska fyllas i, lämnas in och hemmet ska meddelas. Det låter kanske väldigt bra men finns det någonstans nån forskning som visar att detta leder till ökade kunskaper hos våra elever?

Skolan har förändrats över tid och många elever blir sk h"hemmasittare". Då är det skolans ansvar att förändra sig så att eleven vill komma. För att hitta dessa elever innan det går för långt ska vi ständigt hålla koll på elevens närvaro. En frånvaro på 15% eller mer leder till en utredning med samtal, och mer dokumentation (ett häfte på 10 sidor) där elevens ska intervjuas, föräldrar svara på frågor och personal ska analyseraoch skärskåda  närvaron för att hitta mönster. Kommer detta leda till högre närvaro?

Resultatet kommer förmodligen inte att leda till högre närvaro utan bara sämre kvalité på lektionerna. Det är det enda jag kan ser att jag kan skära i just nu, jag får lita på min erfarenhet att klara timma för timma med klasserna. Nästan all lektionsfri tid jag har går åt till att ha möten, dokumentera och stå till svars. Att hinna rätta prov så snabbt som möjligt för omedelbar feedback har blivit en ömöjlighet. Snabb feedback är en dokumenterad framgångsfaktor som vi nu fått tulla på till förmån för pappersfylleri. 

Jag har arbetat som lärare i mer än 20 år och nu känner jag att måttet är rågat. All denna dokumentation som lagts till över tid och samtidigt har elevernas resultat minskat. De blir sämre och sämre och vi försöker trolla med statistiken. Respekten för skolans pedagoger är otroligt låg och ingen dokumentation i världen kan återskapa den. Känslan är att vårdnadshavarnas tyckande är viktigast och när något inte fungerar är det skolans fel. Allt föräldraansvar har försvunnit. Skolan ska se till att eleverna går på lektionerna, läser på till proven, lämnar sina mobiler, inte spelar spel på sina datorer under lektionstid, inte kränker vare sig elever eller personal. Jag bara undrar var tog föräldraansvaret, uppfostran och vanligt hyfs vägen?

Och vart tog förtroendet för oss pedagoger vägen. Vi har ändå gåt 4-5 år på högskola och universitet för att bli just lärare. Vi kan det här med skolan, gruppdynamik, våra ämnen, alternativa hjälpmedel och mycket mera. Vill skolan behålla sina mycket kompetenta lärare så behöver den del av arbetsuppgifterna som dränker oss förändras, alltså dokumentationen. Vi behöver känna respekt från våra huvudmän att de har förtroende för att vi faktiskt gör det vi ska.

Dokumentationsträsket måste bort annars kommer hela vårt utbildningssystem falla samman. Elever lärde sig och utvecklades långt innan detta kom till och enligt en hel del forskning och statistik tom bättre. 

Fröken M

Som en liten ängel på ett moln. Jag är så himla glad att Freja älskar sinnya bädd. Jag hoppas bara att hon inte tänker göra som hon gjort med de tidigare, bita sönder. 

Den här veckan, eller i allafall början av den är av det stressigare slaget. Eller egentligen inte så stressig utan mera välfylld. Vi har utvecklingssamtal på eftermiddagarna och har lagt in det på ett sådant sätt att vi jobbar sent måndag-onsdag och istället får gå hem tidigt torsag och fredag. Flera föräldrar är tacksamma över att de kan få en tid efter 16. 

Utvecklingssamtalen är något av det vikitgaste vi har att göra. Vi får träffa eleven och hens vårdnadshavare under en halvtimma två gånger per läsår och prata om det som är viktigast för dem. Det är så viktigt att det blir bra samtal där alla blir lyssnade på och kan känna sig glada och nöjda när de går därifrån. Eller åtminstone hoppfulla. 

Det ska bli så fantastiskt skönt med lov. Jag ska se till att träffa mina vänner, umgås med barnen, göra saker som laddar mig med energi och hoppas, hoppas att det kan vara lite sol ett par dagar. Det är så fantastiskt lyxigt när jag kan ta med hundarna ut på promenad medans det är ljust ute. Nu dröjer det inte länge, det brukar märkas redan vecka 9, att våren är på väg. 

Nehej, nu var min lilla fikapaus slut, dags att ta tag i arbetslivet igen. 

Önskar er en fin tisdag och extra grattis till alla namnsdagsbarn. 

Gift, något man kan vara eller något man kan ta. Hur kan ett livlångt löfte mellan två personer ha samma namn som något som är förstörande och farligt? Ibland är det svenska språket otroligt dumt och konstigt. Jag fastnar ofta på sådana här ord, kanske mindre nu än när jag arbetade med elever som har svenska som sitt andra språk. Dessa elever öppnade ofta ögonen på mig och visade på sådana här ordkrockar. En av de bästa exemplem var när jag för många år sedan ställde frågan "Hur kan man beskriva vad en skärgård är för något?" Svaret jag fick av en pojke från Bosnien var "Där finns det många rosa hus.". Underbart. Men också imponerande att han faktiskt visste att färgen rosa ibland även kallas skär. 

Gift kommer i alla former och kan göra olika typer av skada. Att skvallra, hysa agg eller irritera sig på någon/något som man inte kan göra något åt är som att själv dricka gift och vänta sig att någon annan ska dö. Helt omöjligt. Det blir bara en energitjuv. Är det något jag inte själv kan förändra så får jag försöka förändra mig själv och mitt förhållningssätt. Det är ju allmänt känt att den enda man kan förändra är sig själv. Andras förändring är bara kosmetisk på nåt sätt. At be någon att andra sig är liksom kört, det man kan önska och kanske få uppfyllt är att någon tänker på att förändra sitt handlande och agerande. Typ ställa in disken, hänga upp handdukar, inte svära så mycket osv men allt detta är avhängigt på att den andra personen är välvilligt inställd och är redo att anstränga sig. 

Att be någon vara lite gladare, mindre trött eller positivare är svårare då det mera handlar om hur en person är. För att en person ska förändra jaget kräver en enormt stor vilja hos personen själv.. Lite flummiga funderingar så här på söndagsmorgonen men ibland maler det runt och jag försöker fundera på hur jag ska kunna omsätta dessa tankar i praktiken. 

Jag är nu inne på dag tre i min avgiftning. Huvudvärk de luxe, beroende på kaffebrist gissar jag. Koffein är ett gift när man intar det i de mängder jag har gjort senaste tiden. 6-8 koppar om dagen är inget snällt mot kroppen. Dag tre är den värsta dagen, mer än hälften kvar och jag vacklar. Varför måste jag göra detta? Räcker det inte med att bara dra ner på allt jag vill rensa ur? Jag kommer ju ändå börja med både kaffe, socker och salt igen? Det skulle vara sååå lätt att ge upp nu. Averfarenhet vet jag att det blir så här. Kropp och knopp protesterar som mest dag tre. 

Varför fortsätta då? För att faktiskt visa för sig själv att jag har kraften att styra över många av mina begär, att få en bra och ren start på året. Rent automatiskt tänker jag nyttigare efter en fasta vilket gör att min ribba för att "unna mig" onyttigheter sänks. Helt på egen hand höjs den under året och utmynnar i nån form av frosseri den sista halvan av december. Det är helt ok, just eftersom jag börjar om och liksom rensar ur och startar från noll efter avgiftningen. 

Jag kan äta allt men inte alltid och hela tiden. När man börjar bli så "gammal" som jag är och också med min sjukdom kan jag inte stoppa i mig vad som helst när som helst. Jag försöker äta så antiinflammatoriskt som möjligt. Jag måste passa mig för att lägga på mig för många kilo då jag vet att väldigt lite sätter sig jättefort i mina knän. De är svaga och klarar inte att bära runt på för mycket. 

I dag har jag inget egentligt inplanerat. Några promenader, lite matlagning åt resten av familjen och kanske en tag i tvättstugan ska väl hinnas med. Jag har också lite jobb att göra, inga stordåd kommer dock att uträttas. Exakt så som det ska vara på en grå söndag i början av nya året. 

Nu önskar jag er alla en riktigt skön "första söndagen efter trettondagsafton".

Jag vaknade onödigt tidigt i dag med tanke på att det är lördag. Å andra sidan kände jag mig relativt utsövd så att kliva upp vid halv sju, släppa ut katten och sedan sätta på kaffe kändes inte som någon uppoffring alls. Strax därpå kom hundarna nerskuttande och talade om för mig att de också ville gå ut för en morgonkiss. -3 grader och vackert vitt mötte oss. Det var inte snö men rimfrost. 

Trodde jag tog en fin morgonbild men det blev det visst inte... Man kan inte alltid lyckas. 

Nu har jag gjort det jag brukar göra, tänt upp ljus, satt på tv och hällt upp kaffe. I dag blir det dock inte vanligt kaffe utan koffeinfritt kaffe.

Jag kör en mild detox och då är kaffe med koffin en av de saker som inte ska in i min kropp. Jag gör inte det här för att gå ner i vikt utan för att bli av med en massa gifter i form av socker, salt, koffein och annat. Nikotin är dock det som tyvärr hänger kvar.... Ja, ja en dag kanske jag rensar bort även det. 

Tanken är att en utrensning ska vara en bra grund till en bättre hälsa. Tänker följa upp den här veckan med en rejäl vitaminboost i form av massor av grönsaker, rotfrukter och frukter. Jag behöver det inför vårens utmaningar. 

 Jag fastnade i ett program om The Boppers. Jag hade inte en aning om hur galet stora de varit i både Sverige och andra delar av världen. Inte alls min musiksmak egentligen men oj så många av låtarna jag knde igen. Är det inte fantstiskt att just vårt lilla land med ungefär 10 miljoner invånare har levererat så många världsartister, duos och grupper. Kan det vara så att vi kan tacka det vi i dag kallar Kulturskolan för det? Många duktiga skådespelare från vårt lilla land har ju också blivit världskändisar. 

I dag blir det nog en tur till Medley i Finspång med sonen för träning och en låååång stund i bastun. Det är bra det med, att få ur det skräp som sitter fast i fodralet så att säga. Svettas bort orenheter, slaggprodukter och sen skrubba bort allt gammalt och dött. Kanske syns det inte så mycket på ytan men känslan liknar den att få gå och lägga sig i nytvättade lakan. Det känns fräscht, doftar gott och är helt ljuvligt. 

Min sinnestämning är på topp och naturen levererar i vy som överensstämmer totalt. 

Önskar er nu en underbar lördag. Kanske kommer ni ta en promenad i det vackra vädret eller städa bort julen då det är Tjugonda Knut på måndag. Vi gjorde det iförra helgen och kan därför ägna oss åt roligare saker. 

När drygt halva arbetssveckan är gjord känns det ganska skönt. Tisdagen är min jobbigaste dag. Mer än 33% av min undervisning ligger på den dagen vilket med enkel matematik inebär att övriga dagar är väldigt mycket mindre slitsamma. Oavsett arbetsdagens längd. Det spelar mig inte så stor roll om jag jobar till 15 eller 16:30 bara det finns små andingshål under dagen. Just tisdagar är det dåligt med dem. 

Nu är hösten här, på riktigt. Jag älskar dagar som den här. Luften är hög, kall, klar och solen lyser men utan den obarmhärtiga hettan. Att få ta på sig en tjock tröja, strumpor och stövlar eller boots känns magiskt. Var förresten på stan med Tyra i söndags och inhandlade ett par nya favoriter. 

Funkar lika bra till jeans som till bara ben och kjol. 

Har ni lyft blicken från marken, telefonen eller var ni nu brukar ha den fäst? Kolla på naturen! Den är magisk och glimrande. Som ett vackert farväl väljer den att avsluta med ett färgsprakande fyrverkeri. Löven, bären, frukterna ja det mesta sänder ut kärleksfulla hälsningar i de vackraste av nyanser. Jag njuter, till fullo varenda gång jag promenerar med mina hundar. 

Nyponbusken, den vilda, bjuder inte bara på sommarfagra rosor som doftar gudomligt utan även på dessa vackra, välsmakande bär. Jag funderar starkt på att plocka, torka och ha ett litet lager till både té och soppa. 

Sverige är fantastiskt på så många sätt. Våra årstider och allt som vi har rätt att ta del av, helt gratis. Svamp, bär, bad och det rena friska vattnet. 

I dag är en det en bra dag, vacker och fin på så många sätt. Hoppas att även du kan känna av det. 

Trevlig torsdag på er go vänner.