När man är långledig blir det inte så mycket till fredagskänsla. På något sätt är det som fredag varje dag. Jag kan vara uppe sent alla kvällar och ta sovmorgon alla mornar. Jag kan men jag gör det inte. Jag tycker om struktur så jag håller lite på tiderna än så länge. I säng före 11 och upp före 8. I dag vaknade jag vid 05:30 men tillät mig att snooza en knapp halvtimma. Det är ganska göttigt att gå upp tidigt. Det är ljust ute, fåglarna sjunger och luften är ännu relativt sval. Fördelen med att gå upp tidigt är att det är skapligt lätt att somna på kvällarna. 

I går slog den ut. Årets enda rosknopp på klätterrosen. Jag gjorde misstaget att inte klippa ner den tillräckligt så det blev inte en sådan blomprakt som jag tänkt mig. Man får glädja sig över det lilla, lära av sina misstag.

Jag har en liten dröm och det är en om en egen kolonistuga. Jag vet att det kan låta löjligt och pensionärsaktigt men tänk er... En liten rödmålad stuga med vita knutar. Kanske spröjsade fönster och med tillhörande trädgård. Den ska vara gammal, trädgården alltså. Gamla fruktträd, grusgång, rabatter med rosor och lavendel. Några mindre trädgårdsland med potatis, jordgubbar, sallad, morötter och kryddor. Där skulle jag och hundarna kunna vara och viktigast av allt det måste finnas en hammock. Min mormor hade en kolonistuga, den var helt underbar. Själva huset var perfekt med kokvrå, "storstuga" och sovalkov. Helt perfekt. Det enda som egentligen saknades var väl närheten till vatten men man kan inte få allt. De flesta koloniområden har numera även byggt sådana gemensamhetshus med toalett och duschmöjligheter. 

I dag står lite ärenden på programmet och jag ska bland annat handla åt V som nu suttit i Coronakarantän i mer än 90 dagar. Vi har bara sett varandra på avstånd, hon på balkongen och jag på gatan. Matvarorna levereras genom att jag sätter in dem i hissen och hon trycker upp dem. I dag ska vi hinna med att fika lite tillsammans genom att sitta på behörigt avstånd på hennes innergård. Jag hoppas det är skuggit för mina axlar vill verkligen inte ha mera sol på dem just nu då jag fjällar för fullt. 

Vi är mitt inne i en värmebölja. På nyhetsmorgon pratar de om att det är det varmaste på många, många år. Flera värmerekord slås. I går var det 34 grader i Norrland!!! Det är extremt torrt i naturen och jag funderar på om det ska bli en skogsbrandskatastrof i år igen. T.o.m luften är galet torr så det behövs verkligen bara en liten, liten gnista för att katastrofen ska vara ett faktum. Absolut att man kan älska och vara glad över hettan men balans är viktigt även när det gäller vädret. 

I helgen hoppas jag på att kunna komma ut lite i naturen och på sjön. Jag älskar det lugnet som det ger mig. Nu är jag ganska så avslappnad och ostressad då både skolavslutningar, midsommar och Tyras födelsedagsfirande är över. Nu står inget mer på programmet utan jag äger min egen tid och gör bara det jag vill och ev småsaker som behöver göras, den vanliga ruljangsen av tvätt och städ. Det är nu som hastigheten halveras på allt jag gör, jag behöver inte skynda mig. Ibland får jag säga till mig själv att jag inte har bråttom, hela året har jag liksom varit inprogrammerad på att det måste gå fort, fort, fort. Det tar sin lilla tid att ställa om både hjärnan och kroppen. 

När jag för 10 år sedan drabbades av utmattning fick jag som övingar bla att promenera men att det skulle ta tid. En kilometer var tvungen att räcka i 20 minuter. Allt skulle ta mer än dubbel så lång tid än vad det brukade göra. Det var för att signalera lugn och kontroll till hjärnan. Intressant hur man kan manipulera sig själv till rätt spår igen. 

Nu hoppas jag att ni får en fin fredag, glöm inte att dricka mycket vatten. Jag är superbra på att hålla en hög vätsenivå. Jag dricker alltid minst tre liter vatten oavsett väder och årstid. Kaffe och alkohol är minus på kontot och räknas inte.

All kärlek till er där ute!

Sjukt varmt o soligt ute. Midsommaraxlarna är nu fyllda av hundratals små blåsor så jag håller mig i skuggan. Hoppas alla andra är klokare än jag o väljer SPF 50. 30 verkar inte funka här uppe i ozonskiktsfattiga Sverige.

Mat känns ointressant. Cola och kex känns helt rimligt att leva på en dag som denna. Å så kanske en sillbit...

Japp, nu är det varm. Jättevarmt. Så där varmt att det är svårt att det är svårt att värja sig. Jag gillar sol och värme, absolut, bara jag har närhet till vatten och möjlighet till skugga. Altaner och balkonger byggs ofta i "bästa solläge". Det är ju toppen på vårar och höstar men i högsommarvärme blir det lätt vindstilla och temperaturer upp till 40 grader och då tar min hjärna slut. 

I går höll jag mig ur solen så mycket som möjligt då jag fortfarande känner av brännan från midsommar. Jag kommer förmodligen att flaga vilket inte är bra. Jag tänker inte ur en skönhetsvinkel utan mera på att bränd hud är en bra grogrund för hudcancer. I går höll jag mest till i köket och fixade mat samt sprang runt och höll ungdomarna nöjda genom att fylla på snacks och dricka. Lite som en "pass upp" men det var ok. Jag träffar så sällan båda barnen samtidigt så det kändes också viktigt att de fick tid tillsammans för att prata och umgås. 

Vi startade med sillunch vid 12. Ska det vara sill så ska det vara matjessill. Jag älskar det och mina dotter liksaså. Grabbarna, Peter och Elis, valde att äta kycklingköttbullar istället. Det är gott det med. 

När det är varmt behövs det salt och sill är just det. Kan det vara därför det äts så mycket sill på sommaren? Eller för att det är extra gott med kall mat i hettan? Jag har provat andra sillsorter och kan äta tex skärgårdssill men alla andra märkliga sorter? Varför finns de ens? Jag har hört talas om vitlökssill, earl grey sill och mycket annat och det gör kaos i min hjärna. Vill jag ha earl grey tar jag en kopp té. 

Det blev en del baad och sol för ungdomarna. Även Tyra som är otroligt ljusskygg låg i både solstolen och blaskade i poolen. Det kändes så friskt och härligt. 

Själv höll jag mig i skuggan under parasollet. Ganska gött det med. 

Tyra och Peter, så himla mysiga och omtänksamma. Vi hann också prata om saker från förr. Det kan vara lätt att så här ett par år senare glömma bort hur kämpigt Tyra och jag hade det med vår relation. Hur nedstämd och ångestfylld hon var. Hur hennes ångest bet sig in även i mig och förändrade oss båda. Vi kunde också se tillbaka och konstatera att hon var som en annan då vilket påverkade alla i vår familj. 

Glass, jordgubbar, maräng och så min favoritsås som är Salty Caramel. Sött, salt och lite syrligt. 

Middagen bestod av pasta, kycklinggryta och sallad. Lagom till den dök barnens pappa upp. Jättetrevligt och Tyra blev så glad. Omigen, jätteskönt att det fungerar så bra att vi helst okonstlat kan umgås både planerat och spontat. 

När kvällen kom skjutsade jag hem Tyratösen och Peter till Linköping. De var väldigt nöjda med dagen men också trötta och dessvärre brända. För Tyra blir det en stor grej då hon är livrädd för att bränna sig och är alltid den vitaste vita. Hon är så vit att hon nästan har en ton av blå. För 150 år sedan hade det varit det finaste fina. Hon har helt enkelt hy som porslin. 

Sent på kvällen satt jag ute på altanen. Plötsligt dyker den här herren upp högst upp i äppelträdet. Han håller sig undan hela dagarn när det är så här varmt men kommer hem på kvällen för lite blötmat. 

I dag är det en ny, solig och varm dag. Jag tror jag ska ägna den till att sitta udner parasollet och läsa en bra bok. Jag tror att det får bli Cecilia Sahlströms I egna händer. En kriminalare som utspelas i Lundatrakten och vi får följa kommissarie Sara Valldén som löser gåtan med den mördade unga mannen Tobias. Kan det vara fråga om ett hedersrelaterat brott? Spännande och intressant är den och jag gillar persongalleriet och relationsutvecklingarna. 

Nu önskar jag er alla en finfin tisdag!   

För 21 år sedan var hon ny här i världen. Ett litet knyte på 51 cm och 3135g. Hon hade hotat att komma redan i vecka 27 men med lite sjukskrivning och mediciner stannade hon snällt till 9 dagar före beräknat datum. Så omtumlande! Ett ganska svagt uttryck för hur det verkligen var. Jag hann inte riktigt med under förlossningen och minns att jag kände mig helt galet förvirrad efteråt. Att vissa delar av min kropp var som ett slagfält gjorde inte saken speciellt mycket bättre. Visst skulle jag vilja skriva att tiden som kom var helt fantastisk och underbar men då skulle jag ljuga. Jag drabbades av förlossningsdepression och glömde hur man somnar. Det tog sin tid innan jag fick hjälp och det krävdes att min sambo följde med till läkaren och röt ifrån. När jag väl fick hjälp att sova så vände allt på nån vecka, men då hade det gått ett par månader. I dag är man så mycket bättre på att upptäcka sånt här. Redan två år senare hade jag i min journal inskrivet att jag måste vara kvar tre dygn på BB för att de skulle kunna hålla koll. Men då var och kändes allt annorlunda. Allt som jag då var rädd för skulle hända uteblev. 

Lilla fina tjejen. Vaken större delen av nätterna. Orutinerade föräldrar tog tid på sig att landa och förstå hur det lilla matvraket fungerade. När Tyra var runt tre månader började allt flyta på och bli så där bra som man drömmer om. 

I ett nyköpt radhus med sin far. En fin start i livet. Här mådde vi bra och jag känner verkligen att jag inte kunde ha "valt" en bättre pappa till mina barn. Även efter vår skiljsmässa har vi alltid samverkat kring våra två barn. Vi har alltid satt deras bästa främst, iallafall har det alltid varit vårt mål. Givetvis har vi gjort våra misstag och vissa av dem är svårare att hantera än andra. Vi hann göra mycket roligt tillsammans med barnen innan vi gick skilda vägar och därefter roligheter på egen hand med dem. 

Min mamma kallade Tyra för "mormors trollunge", Elis fick heta "mormors charmtroll". Min mamma dog ju alldeles för tidigt, barnen var bara 3 och 5 år gamla. De kommer kanske inte i håg så mycket men jag har massor av fina minnen där mamma och barnen är med. Här är en bild från en Trollfest på dagis. 

Tyra var väldigt förtjust i, som så många barn är, att vara någon annnan. Men när andra småflickor var Pippi, Ariel, Madicken eller någon prinsessa så var Tyra Mowgli eller Arthur. Så pass att jag minns att jag en gång ställde ut henne på trappen och sa "Mowgli bor inte här, det gör bara Tyra. När Tyra kommer öppnar jag dörren igen". Så jäkla opsykologiskt men jag tappade det helt enkelt. 

Jag hade ganska mycket ensamtid med barnen. Jag jobbade deltid, pappan jobbade över och extra på helgerna dessutom hade jag alla mina lov då barnen var hemma. Då barnen och jag var lediga, ca 12 veckor om året, blev jag entertainer, städtant, tvätterska, handlare och kockerska. Dagarna var helt uppstyrda av sysslor och minst en rolighet för barnen varje dag. Jag kan än i dag väldigt tydligt minnas hur jag längtade efter att få ha det omvänt. Att jag jobbade och kom hem till en semestrande pappa som gjort rent hus och förberett allt där hemma. 

Här är vi i vår första lägenhet efter skiljsmässan. Jag flyttade från något vilket gjorde att det här inte riktigt kändes som vårt hem. Vi skaffade Ozzy för att muntra upp oss och för att barnen skulle ha någon som välkomnade dem när de kom hem från skolan. Vi gjorde vårt bästa av situationen och vi tog oss igenom den här tiden också. När jag minns tillbaka får jag ändå upp minnen av glada stunder och mysigheter. 

Åren har verkligen svischat förbi och för fem år sedan dök den här ynglingen upp i först Tyras liv och så småningom även i mitt. Han är en pärlan och en stöttepelare för Tyra. De har hunnit göra så mycket roligt tillsammans. De har rest en hel del, både till USA och till Italien. Deras första resa var skolresan till Kroatien. Jag småskrattar fortfarande när jag tänker på att deras fröken mailade mig och berättade att Peter och Tyra ville dela hotellrum på resan "Var vi medvetna om det och var det lämpligt". Mitt svar? "Lämpligare kan det inte bli, en bättre rumskompis får man leta efter". 

Efter tre år på Eber blev det dags för bal. Det var kämpiga år som avslutades med en dyslexidiagnos i maj under 3:an på gymnasiet. Tösen hade kämpat sig igenom  12 år i skolan med ett svårighet som många inte reder ut på egen hand. Snacka om kämparglöd. 

Min fina tjej! Jag beundrar henne för hennes styrka. Inget har kommit automatiskt utan hon får slita med mycket av det hon gör. Nu har hon läst in ämnen på KomVux för att kunna söka linjer på Universitetet, hon flyttade hemifrån för två år sedan och sköter sig på bästa sätt. I dagarna flyttar hon och hennes fästman vidare till en ännu bättre lägenhet i Linköping. De planerar för framtiden och har blivit vuxna. Jag förstod att det verkligen var så när hon en dag var hemma hos mig och sa "Så himla lyxigt att bo hemma, bara öppna kylskåpet och där finns mat. Nu måste jag pendla tre timmar varje dag, jobba 8 timmar, vänta på lön, gå och handla, laga maten och sen städa upp efter mig". Hon har också uttryckt saker som "Man har det aldrig så bra som när man bor hemma men så länge man bor hemma kommer man alltid hamna i underläge och bli behandlad som ett barn". Så är det nog, bor ungdomen hemma och inte tar ett delat ansvar för ekonomi och hushållsskötsel så kan man inte åtnjuta den frihet och de förmåner ett vuxenliv har. 

I dag ska jag hämta upp lillebror, Tyra och Peter för en heldag här hemma. Vi ska äta sillunch, fika med glass och jordgubbar och lite senare middag med pasta och kyckling. Jag har sett fram emot den här dagen något så alldeles. Än så länge är det lite mulet ute men jag hoppas på sol och värme så vi kanske kan sitta ute och fika. 

Störst av allt är kärleken och mina stora kärlekar kommer i dag. Kan det bli annat än toppen, oavsett väder? 

Nu önskar jag er en fin tisdag, så hörs vi lite senare.

Måndag i dag, så skönt. Jag får mig en ledig dag, på alla sätt nästan. Lugn och ro och tystnad i några timmar. Jag har så klart saker som behöver göras men jag får göra dem i mitt tempo och i sällskap av en bra bok. Just nu lyssnar jag på den här

Det är en sann historia om en gift kvinnan som en morgon öppnar dörren för en främmande kvinna som frågar "Bor han här?". Det visar sig att hennes man har en annan kvinna, ett annat liv. När allt uppdagas och han slängs ut börjar en tid av trakasserier och svårigheter. En bok att läsa som rör om i grytan. 

I dag är planen att jag ska efterstäda efter midsommar. Det har samlats pant, förpackningar, burkar och annat skräp jag vill bli av med. Jag behöver också dammsuga, tvätta och torka av lite här och där. Inga roliga sysslor men så skönt när det blir gjort. Handla står också på schemat. I morgon kommer ju mina ungdomar för en heldag med både lunch, fika och middag. Som jag längtat. 

Jag tog lite sovmorgon i dag, ändå till halv nio. Det var skönt men slog inte gårdagens sovmorgon, den varade till tio. Jösses vad skönt. Jag har verkligen haft minus på sömnkontot en tid men nu verkar det som att jag knappar in. 

Freja har varit lite mystisk sista tiden. Går undan, ser ynklig ut, äter dåligt och nästan söker sig bort från mig. Det gör mig orolig och lite kränkt. Nu på morgonen var dock lite mer kärvänlig. Dessvärre upptäckte jag att hon varit dålig i magen då jag hittade lite spår efter henne här hemma och i går hade hon kräkts utomhus. Svårt med djur som inte kan berätta hur de mår. 

Lite morronmys blev det ialla fall i dag. 

I går var jag inne i stan och köpte lite nya sommarskor. Det blev tre par, skönast är givetvis de här tofflorna. Förr, när jag var ung, var det Birkenstock som gällde. De satte liksom standarden. Alla andra var sämre kopior. I dag är det annorlunda, de här fick jag för ett par hundralappar och de satt som handen i handsken, eller som toffel på foten. Mjuka, sköna och med bra dämpning. 

En kantigare variant av ballerinaskor. Först tyckte jag att de var fula men ju mer jag har dem på foten tycker jag att de är perfekta. I vanliga fall går jag mest i skor med klackar. Kanske tycker ni att det skulle vara obekvämt och opraktiskt men jag gillar det. Har man klackar så minimerar man risken för hälsporre och ryggont.

En klassisk ballerinasko men i år fick det bli med färg. Jag älskar den här puderrosa färgen och modellen är ju en alldeles vanlig. Båda ballerinaskorna satt som gjutet, fastgjutet,Jag hoppas de kommer anpassa sig lite efter mina fötter. 

Jag kan ju inte ha ett blogginlägg utan lite växtfunderingar. Mina ampelliljor har fått spunk. De växer som galningar och skickar ut skott med sticklingar som om de vore hotade till livet. Jag har flera stora plantor och i går gick jag runt och nöp av sammanlagt 12 stänglar. Det tar på moderplantan att sätta stänglar och det finns ingen anledning att få så många skott. Jag kan ju inte förse hela byn med ampelliljor. 

Detta praktexempel fick behålla två stänglar. Jag tänkte att min vän V ska få den. Hon har haft lite otur med sina egna men om hon får en som är väl rotad ska det nog gå bra. Kanske kan hon sedan bli självförsörjande på just ampelliljor då jag lät två stänglar vara kvar. 

Vädret i dag verkar vara på min och mina brända axlars sida. Det är lite mulet och kanske något svalare. Perfekt att vara inomhus i. Blir edt dessutom lite regn som ytterliggare drar ner temperaturen kanske det kan fungera att gå en längre tur med hundarna. 

Nu önskar jag er en fin måndag oavsett om ni jobbar eller har semester. Så hörs vi lite senare. 

Aldrig är väl Sverige som vackrast som nu. Nej, det stämmer nog inte. Aldrig är Sverige så vackert som i nuet. Det spelar ingen roll när på året det är. Det är alltid vackert, glimrande och underbart. I det här nuet bjuder naturen oss på blommning. 

Vilda smultron, något av det godaste som finns. 

I minnesbanken dök den här bilden upp. Mina två måsungar som huserade på min balkong. Dunbollar som sedan blev två bajsmaskiner. 

Mina ben, en vanlig syn. Jag hör till dem som nästan bara behöver titta på ett bordshörn så ser jag sedan ut så här. 

Jordgubbarna var lite för dyra för min smak i år men så hittade jag körsbär. Så söta och goda och vet ni hur nyttigt det är att äta körsbär. Jag läste på lite, man har gjort en studie på körsbärets inverkan på människokroppen. Eller egentligen var det  körsbärsjuice. En grupp fick dricka 3 dl körsbärsjuice dagligen utspritt på två tillfällen den andra gruppen fick ingen juice och det man kunde se var bla att:

1) Man får mindre träningsvärk tack vare sitt höga innehåll av anticyaniner

2) Ledbesvären lindras med upp till 20%. Körsbären utklassar andra livsmedel med sina antiinflammatoriska egenskaper. 

3) Det hjälper till att hålla blottrycket på en bra nivå. 

4) De innehåller en hög melatoninnivå vilket hjälper oss att få en bättre sömn. 

5) De minskar risken för hjärtsjukdomar.

6) Man åldras långsammare då körsbär innehåller flavonider som är en antioxidant som bekämpar fria radikaler.

7) Migrän lindras. 

Så nu tänker jag ser till att käka massor av körsbär i sommar. 

I dag blir det lugna gatan hemma hos mig. Kanske blir det en liten påfyllning av hårfärg i hårbotten, det är väldigt grått nu för tiden. Min plan är väl egentligen att sakta men säkert slinga mig min väg mot helgrått hår. Tänk så coolt, att vara grå och bara kunna lägga i en toning av lila, rosa eller varför inte, mormorsblått. 

En tur till gravarna får det också bli. Mamma ska ha sommarblommor och morfar en bukett, det är i dagarna 37 år sedan han dog. 

Nu önskar jag er en fin Annandag Midsommar!

Knaprigt kan det kännas i huden efter en dag på sjön. Faktiskt min första riktiga utedag det här året. Med utedag menar jag att jag vistats i solen med minimalt med kläder. Shorts och linne eller bara bikinin. Midsommarafton är lite som övriga aftnar, har jag inte mina barn hos mig så spelar de inte så stor roll. Mina kids kommer till mig på tisdag som för övrigt är min äldstas 21-årsdag. Då blir det firande, mys, god mat, kanske bad och massor av prat. Jag trycker in halva årets högtidsdagar på en enda heldag. 

I brist på midsommarkänsla följde jag med en sväng ut på Bråviken. Jätteskön. Vädret var fantastiskt, riktigt drömskt. Någonstans förbi Kvarsebo hittade vi en ö att lägga till vid. Bråviken är ganska tråkigt egentligen, smal som en ravin, dåligt med öar och kanske mest är en enda lång transportled till skärgården. En dag som denna var det ändå perfekt. Ön vi hittade var boplats för två svanpar med duniga små ungar samt tillhåll för ett gäng tärnor. Även tärnorna hade ungar som de var varsamma om vilket resulterade i ett antal attackdykningar mot våra huvuden. Innan vi la till så hade vi kollat upp så att ön inte var belagd med fågelskydd, så ingen behöver oroa sig för det. 

Magiskt vackra fåglar. I Sverige har vi tre sorters svanar, Knölsvan, sångsvan och mindre sångsvan. I världen finns det sju sorters svanar. Den mest spännande tycker jag nog att svart svan verkar. Jag har fått lära mig att ett svanpar håller samman på livstid men det stämmer inte. Separationer mellan svanar är vanligare än vad man tror. 

Det blev ingen sill till lunch utan vi åt istället räkor doppade i aioli. Så himla gott. 

Nu för tiden köper jag sällan dagstidningar, allt finns ju på nätet. Ibland är det ändå lite gött att bläddra och läsa och läsa om. Jag upplever att det jag läser i riktiga tidningar fastnar bättre än det jag kommer över via tex dator eller telefon. Analogt passar min hjärna bättre. 

Klassiska benbilden, i dag en semestervariant utan strumpor och skor. Dessvärre hade jag missbedömt min huds soltålighet och givetvis kommer jag hem något svedd. Inte bränd men lite lätt knaprig. 

Tomten har också semester och firade givetvis det med oss och ett smarrigt körsbär. 

  Sverige när det är som vackrast!

  På hemvägen var det ganska gubbigt, lite svårt att uppfatta det via video men jag kan känna i kroppen att det var mer än jag är van vid. Det var så pass att jag ändå kände att jag behövde ta en extra värktablett efter alla studs. När kroppen inte är så frisk som man önskar är det fantastiskt att det finns medikamenter som gör att jag och många med mig ändå kan leva ett skapligt aktivt och rörligt liv. 

Nu önskar jag er alla en finfin midsommarafton, glöm inte att i morgon är det också en dag...

Bild lånad från Sveriges radio; en sk Stinksvamp - just saying....

Ska vi ta det en gång för alla? Nej, det kan vi inte. Vi kommer att få ta det tusen å åter tusen gånger till. Varför? För att det finns ett antal män med helt sjuk uppfattning om sig själva, andra och vad som är normalt eller hör till det vanliga. 

Det är inte friskt att skicka kukbilder helt utan förvarning till kvinnor, tjejer och flickor. Jag fattar inte hur ni tänker. Tror ni att vi sitter hemma och är lite nere och att vår största längtan är att få en bild på ert eregerade könsorgan. Nej, det är inte en bild på det som kommer ge oss vår största njutning eller skänka oss lycka. Du skickar för fasiken en bild på apparaten du kissar med, en bild på en av dina kroppsdelar som, förhoppningsvis, ligger gömd i dina kalsonger under jeansen större delen av tiden. Sorry men jag vet hur de kan lukta efter en hel dag. O inte är det blomma. Jag vill inte ha en bild på den, lika lite som jag vill ha en bild på din armhåla, fötter eller rövhål.  Vad har dessa män för skev uppfattning om sig själva? Det är ofriskt och faktiskt straffbart. 

Lika lite vill jag som kvinna få meddelande via sms eller sociala medier där jag får förslag om sex. Jag kan gången numera. Först ett lite insmickrande meddelande där man tackar för något, ger lite beröm och sedan talar om att jag är speciell på något sätt. Sedan är det inte långt borta. Han vill ses och sen kommer vanligtvis beskrivningen på vad han vill göra med mig. Jag känner inte dig. Jag vill inte att du tar i mig. Och jag vill absolut inte att du "slickar upp mig ordentligt". Vad är det med män och detta slickande? Tror ni att ni erbjuder nån form av delikatess? Något mycket ovanligt som vi ska bli överförtjusta av? "Åååå, vill du slicka mig? Det har jag aldrig varit med om förut, det låter ju helt fantastiskt". Sorry to say, men de flesta kvinnor i min ålder tillfredställer sig själva så mycket bättre än vad nån man kan. 

Idioter! Och vanligtvis utan konsekvenstänkt. Jag funderar allvarligt på att göra en Linnea. Skärmdumpa och skicka till sambon. Problemet den här senaste gången är att jag som lärare känner idiotens barn då jag undervisar hen. Lycka till på nästa utvecklingssamtal. I just det här ärendet har jag noll tystnadsplikt. Alla vet, alltifrån kurator, mentorskollega till rektor. 

Nu är det bäst att jag förtydligar att det är just dickpics och sexsms från män som jag inte har någon relation (tänk förhållande) till som jag avskyr, föraktar och absolut inte vill ha. När jag får från den jag tycker om är det en helt annan sak. Då kan det vara roligt, en fin uppvärmning och föraning om ett härligt möte eller kväll. Då sker det på lika villkor och är ett givande och tagande. Det genomsyras av det viktigaste som finns RESPEKT. 

Det märkliga när det kommer såna här grejor är att mannen (ja, jag har aldrig fått från nån kvinna) helt glömmer bort att fråga eller ta reda på om jag har någon relation. De verkar få tunnelseende och har en helt världsfrånvänd självbild.  De har inte förmågan att först fundera över om de är goda nog för kvinnan de skriver till. På nåt konstigt sätt verkar de tro att deras ord ska få oss både varma och våta och beredda att släppa allt i nån form av tacksamhet över uppmärksamheten. 

Nej tack, heller Nej så in i helvetet. Jag vill varken ha dina ord eller dina bilder på slongen, den är vare sig vacker eller tilltalande. Snoppar är som tops. Jävligt intetsägande tills man använder den. Det är väl aldrig så göttigt som när man får greja runt med topsen i öronen när det har kliat lite. Det betyder inte att en bild på tops gör att det vare sig slutar klia eller bli skönt. Precis som med dickpics så händer inget med mig...

Så om du är man och sitter och funderar över om nån vill ha en bild på din kissapparat, tänk om. Det blir inget bra. O känner du dig osäker kan du alltid skriva och fråga först, innan du gör bort dig. Men tumregeln är; snoppen är din privata kroppsdel, håll den för dig själv. 

Nu mina vänner önskar jag er en fin tisdag.