Snart är vecka 4 till ända. En blandad historia. Kroppen har skrikit Nej, jag har stönat "det måste gå". Jag har fått nyttja mina starkaste av piller vilket inneburit att jag dykt upp halvhög på jobbet. Nja, inte riktigt men känslan var sån. Jag har haft utvecklingssamtal med "mina" elever. Det tar sin tid, det är långt ifrån 80-talets kvartssamtal.

I dag slutade jag innan mörkret slagit sin lov över Gamla Ö. Så himla najs att dammsuga i dagsljus. Eller egentligen är det rent av vidrigt. Jag skulle på allvar kunna bygga både en ny hund och en ny katt varje vecka, med tanke på allt hår som dräller i högar runt om i huset. Jag drog verkligen en pälsnitlott med mina fyrfotingar. Två av dem fäller året runt. Jag skulle ändå inte byta ut dem för all Norges olja. Jag har de bästa av fyrfotingar man kan tänka sig. Men mycket hår blir det.

Förutom dammsugning har jag i eftermiddag hunnit med att både snabbhandla och att träna lite. Det var ovanligt mycket folk på gymmet när jag kom. Så jag lät det bli en bendag. Nu är jag darrigt trött i varenda muskel nedanför skulderbladen. En skönt oskön känsla. Ser fram emot i morgon med skräckblandad förtjusning. Rent fysiskt alltså.

Annars så ser jag fram emot morgondagen på bästa sätt. För då dyker den finaste Borggrensmannen upp. Och då är det omigen dags för mig att ställa mig i grytor och kastruller. En vecka med mer än sparris- och tonfiskburkar. Älskar att laga mat. Älskar att hitta nya recept och lösningar. Och mina barn är nålen i rumpan som får mig att tvingas hitta annat att laga än köttfärslimpa.