Direktlänk till inlägg 4 augusti 2017
Mitt i tröttheten och kraftlösheten så kommer den. Möjligheten till återhämtning. Kusinerna tittar till faster, Sonen och dottern tar storhunden. Jag kan alltså ta med mig min lilla bebis och fara med ut i skärgården. Jag skiter i vad det blir för väder. Vågor, vind, hav, tång, kluckande, regn eller sol. Jag ser fram emot ett dygn i en annan verkllighet.
Jag blir som en annan människa strax utanför Tyrislöt. Dofterna blir som klarare, huden absorberar varje vind och ögonen suger upp alla intryck. Tänk så många år jag levde utan skärgården. Den känns både som en ny förälskelse och en gammal vän. Lite som när jag går i skogen. Speciellt efter regn. Jag vill egentligen bara sätta mig på en stubbe eller lägga mig ner på rygg i mossan och vara.
Jag älskar att bo i stan, så centralt som jag gör. Nära till jobbet, nära för mina barn att ta sig till och från det de vill ta sig till och från. Men jag hämr´tar gärna kraft och energi ifrån naturen. Sjön, skogen, havet, skärgården, landet, ja du vet...
Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem. 2,5 år med bursit i höften. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 |
6 |
||||
7 |
8 | 9 |
10 | 11 |
12 |
13 | |||
14 |
15 | 16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|