I dag har det varit en sån där jävlig dag. Smärtan har varit utöver det vanliga.

Jag har pilat fram mellan bänkarna o i korridorer som om allt vore ok men det har varit allt annat än.

Så himla ont att jag inte kan hålla koncentration o fokus. Inte orkat vare sig att äta eller göra något annat som främjar hälsan.

Har nu tagit två paraflex o två propavan. Hoppas på att få somna fint, sova gott och vakna som en ny maniska.

Har spenderat två omgångar på spikmattan som gjort mig mjuk, varm o lullig. Hoppas nu bara att kroppen instämmer.

Nu är jag trött, på alla plan, o tänker mysa in mig i duntäcke o hundar. Hoppas på att få sova gott till i morron o vakna utan ont.


Känner mig aningens ifrågasatt när jag mår så här men...jag tänker inte stå till svars. För det anser jag inte att jag behöver. Mitt onda är mitt och ingen som inte gått i mina skor kan förstå och veta hur det verkligen är.