Vardagsrutinerna spiller över på helgerna. Även om jag i dag sov ända till 05:30 Vilket är en timmas sovmorgon. Skön start på dagen att vakna utvilad, relativt pigg och absolut inga biverkningar kvar efter tredje dosen förutom att armen är lite öm. Jag har haft en bra vecka och hunnit ifatt en del på jobbet men det är fortfarande ganska hektiskt. 

 
Jag började dagen med en mugg té och ett avsnitt av Uppdrag mat. Ett perfekt sätt att starta dagen. Nu har hundarna varit ute på sin första runda så jag har parkerat mig i soffan med ännu en rykande kopp té och ska se ett avsnitt av en serie jag tittar på. Lägenheten vilar i ett mjukt sken av tända ljus. Bästa stunden på dagen är när jag är vaken före alla andra Och mörket ännu omsluter min värld.  Jag tror det alltid varit så om jag tänker efter. Det utvecklades för ett par år sen när jag hade en annan livsituaktion då det var svårt för mig att få egentid. Det är som att min hjärna behöver den här formen av lugn och ro för att fungera på bästa sätt. Återhämtning. 

 
En annan form av återhämtning är när jag stickar. Det monotona lugnar och att se har det växer fram ett stycke varv efter varv är tillfredställande.  Kimmo är inte alltid nöjd med att jag sitter parkerad utan kommer emellanåt och vill ha lite uppmärksamhet eller tala om att det är dags för en promenad. 

 
Den här tjejen gjorde sig illa i höger bakben för en vecka sen och har haltat till och från. Det har gjort att innelek har uteblivit och promenaderna bestått av korta rundor på plant underlag. Det är jättesvårt att få henne att inte på egen hand hoppa upp och ner i soffan eller sängen när vi är hemma eller upp på bänkar och stenar när vi är ute. I går var hon haltfri så vi tog en långpromenad  i solskenet. Underbart och perfekt. Vindstilla, solen värmde faktiskt och marken var frusen så vi slapp en massa lera och geggiga hundar. 

 
Turen gick runt i Trädgårdsföreningen och upp till Belvederen. Utsikten är magisk och då det var klart väder såg jag rökpelaren från bruket i min tidigare hemort. 

 
Nu när restriktionerna är släppta kanske den här scenen kommer användas i sommar. Jag ser fram emot att min "nya" stad ska visa sig från sin bästa sida. Jag hoppas på diverse konserter och uppträdande här som man kan picnica till i sällskap av de bästa. 

 
Än är det långt till den riktiga våren men jag älskar att vi får små glimtar nån dag här och där. Ljuset återvänder skönt nog  utan att bry sig om vad det står på termometern. 

I dag ska här handlas, städas och fixas inför månadens söndagsmiddag. Barnen kommer i morgon och då blir det en klassiker i form av stek, hasselbackspotati, massor av grönsaker och god efterrätt. Tyra som inte äter kött kommer få halloumi istället. Hon fick välja på det och kyckling. Jag förstår hennes val, det kan bli tröttsamt att äta kyckling var och varannan dag.

Innan jag tar tag i dagen ska jag sitta här och njuta en stund till. Jag hoppas att ni alla får en fantastisk helg. 

Trevlig fredagskväll på er!

Så tog vi då klivet in i november alldeles precis till Läslovet. Ledigheten kom efterlängtat. Jag var lagom trött och sliten och sugen och beredd på ledighetsaktiviteter. 

Cyklamen. Denna drottning av höstväxter med underbart graciösa blommor. Den är exakt lika svår att sköta som den är vacker. Jag har nu lyckats hålla liv i den i 14 dagar men de yttersta kransbladen börjar gulna. Kan någon tipsa mig om hur jag ska få den att klara sig lite till? Jag vattnar den genom att sätta den i vatten, vattnet når bara till halva innerkrukan och den står så cirka en halvtimma. Rotknölen får alltså ingen direkt fukt på sig. 

På mina lov har jag tagit till vana att åtminstone få till ett besök i grannstaden. Jag bara älskar hur enkelt det är för mig att ta bussen till stationen och sedan är jag i Norrköping 40 minuter senare. Det är så vilsamt att färdas med tådet. Tyst och lugnt. 

Min mamma och jag delade kärleken till räkmackan. Vi valde alltid en sådan när vi fikade ihop. Jag fortsätter att älska denna skaldjursgoding. Kanske är det som nån mental hyllning till henne att jag helst äter räkmacka. När hon skulle lyxa till det och äta bakelse ville hon ha Napaleonbakelse och där tog vi olika vägar. Jag gillar inte den alls. 

Så efterlängtad!!! Vi har väntat många veckor på att lilla Odin skulle bli stor nog att flytta hem till Tyra, Peter och Ozzykatten. Så kom han äntligen. Vilken stjärna, tuff och säker och älskad från första stund. Ozzykatten var lite tveksam först men det tog mindre än två veckor innan de gosade och Ozzy putsade på sin lillebror. Trots att jag är en genomsyrad hundmänniska blir jag sugen på en egen liten kattunge. 

Under lovet fyllde den här tjejen år, hela 6 år har hon blivit. 

Det är inte bara Freja som firat födelsedag. Min yngsta har fyllt 20 år. Kan ni fatta att lillkillen är vuxen och jag inte längre har en tonåring här hemma? Helt galet.

Klockan har ställts om men det är ändå ganska så mörkt när jag åker hemifrån. Än så länge lider jag inte ett dugg av det. Hade jag kört bil hade det nog varit på ett annat sätt. Men just nu njuter jag och tycker det är mysigt. När man bor i stan får man dessutom njuta av fantastisk ljussättning. 

Den här veckan har jag till största del ägnat mig åt att genomföra DLS-tester på år 4 och 5. Min vanliga specialundervisning har fått stå tillbaka. Dagarna blir långa och det är mycket att rätta sen. I dag kom jag dock hem och ut med hundarna medan novemberljuset var som ljuvligast. Vi tog en promenad i Trädgårdsföreningen i långsamt mak. Parken är egentligen inte så stor men om jag låter hundarna bestämma takten kan vi hållas minst en timma där. Det finns så många "pee-mail" att läsa och lämna. 

Ni har sett motivet förr men då i vinter-, vår-, och sommarskrud. Här har ni den i senhöstmundering. Är den inte makalöst vacker?

Belvederen i skymningsljus. 

Trädgårdsföreningen i förgrunden, HotellEkoxen och Birgittaskolan skymtar fram. Vackra vyer en vacker dag. 

Nu är jag hemma och har krupit i mina nya myssbrallor. Fläskfilén ligger på tining. Den ska serveras med wokgrönsaker och vitlöksbröd. Det här blir en finfin kväll. Precis som jag tror att hela helgen kommer bli. 

Nu önskar jag er alla en fin kväll och att ni får njuta av vår vackra höst. 

Söndagsmorgon och jag känner mig glad. Vilken skön känsla att vakna upp på morgonen med en pigghet i hela mig, ta ut hundarna, dricka kaffe och allt med en känsla av att trivas och vara nöjd. Det är nog gårdagens mysiga middag med barnen som fortfarande ligger kvar i kroppen som en mjuk, värmande filt. Jag ska lägga känslan på minne så att jag lättare hittar tillbaka till den när jag som bäst behöver den. 

Ibland känns det som om jag bäddar i onödan. De här två, framförallt Kimmo, river gärna runt bland överkast och kuddar. Freja söker mest en plats i solvärmen. Ibland händer det att jag kommer hem på eftermiddagarna och finner kuddarna på golvet, överkastet borta och duntäcket i en rul längst ner i sängen. 

I går var det för en gångs skull lugnt på innergården och jag och Freja kunde sitta där ute nån timma på kvällen. Så himla mysigt att bara andas, läsa i en bra bok och vara. 

Denna söndag ska jag gå en sväng på stan, fika med en vän och sedan ta en riktigt lång och skön promenad med vovvarna i trevligt sällskap. Eftersom det är söndag har jag tvättstugan framåt kvällskvisten. Då ska jag också passa på att förbereda inför jobbveckan. På det stora hela tror jag det här blir en strålande dag, både vädret och mitt humör tyder på det. 

Hösten ändå! Dagar som dessa är den helt magisk. Den höga, klara luften är så energigivande. Det känns som om jag sköljer av hjärnan i en kall fjällbäck. All oro, all tanketrafik bara försvinner. Underbart!

Jag hoppas er söndag blir lika bra som min. Så hörs vi framöver...

Min pappa! I dag är det 11 år sedan han tog på sig sina änglavingar. Han var minsann ingen dussinmänniska. Han gjorde intryck på många, på gott och ont. Även på mig. Så här många år senare spelar minnena ett spratt, ett bra sådant, och jag minns nästan bara alla fina stunder. Jag har på de här elva åren tagit reda på och förstått vad som formade honom till den han blev och var. Det jag minns allra bäst är vilken bra morfar han var till mina barn, även när hans ork tröt pga hans sjukdom. KOL! En djävulusisk sjukdom som skapar både ångest och panik. När den eviga sömnen kom till pappa kom den som en befriare. Jag försöker tänka så, att efter ett slitsamt liv med många år av andnöd så kom döden som en befriare även om jag vet att pappa velat vara kvar hos oss. I dag ska pappa minnas och kanske hans liv firas genom middag tillsammans med mina barn. Vi ska dela våra minnen alltifrån Elis "orka-gå-choklad" och Tyras bus med morfar när hon badade i plaskpoolen eller satt i sandlådan till mina egna minnen där pappa för varje år blir alltmer lik en superpappa. Han gjorde alltid sitt bästa och alla val han gjorde, gjorde han för att han trodde det skulle bli det bästa för oss som var nära honom. 

Man får väl ändå kalla det lördagslyx att vakna supertidigt, tassa upp och sätta på kaffe för att sedan få dricka det i sängen. Jag vaknade strax efter fem men kände mig ändå skönt utvilad. Underbart, det behövde jag. På morgonpromenaden var vi som vanligt, på helgerna, nästintill ensamma ute. 

Jag älskar hösten, det är så underbart att tända ljus, svepa in sig i en filt eller...

... gosa med den här myshunden. Freja har två lägen, av eller på. Fullt ös eller totalt lugn. Hon kan ligga så här, till synes i drömmarnas värld men vid minsta ljud kan hon fara upp och vara klarvaken. 

Jag sällar mig till skaran som "förfasar sig" över alla dessa elsparkcyklar. De allra flesta lämnar dem på ett bra och säkert sätt men så finns det givetvis ett antal PUCKON. Dessa idioter verkar helt befriade från trafikvett eller sunt förnuft. Jag hör till de lyckliga som vare sig är synskadad eller i behov av rullstol eller rullator. En sån här parkering ställer till problem om man måste styra ner rullstolen från trottoaren, kanten är väldigt hög och jag gissar att tipprisken är ganska stor. 

Hösten är verkligen här. Det märks bla på att planteringarna i Trädgårdsföreningen tömms. Vilken tur för mig att jag nallat skott från palettbladen vid två tillfällen. 

Vacker kvällspromenad tidigare i veckan. 

Jag har vid två tillfällen i veckan varit i Johanneslunds centrum. Jag gillar området alltmer. Här finns allt man kan önska sig. När jag kommer hit känner jag ett lugn. Det är rent och fräscht och det finns oväntat många grönområden som skulle vara perfekta för mig och hundarna. Själva centrumet har allt man behöver, är öppet och ljust och fyllt av trevliga människor. Om jag ska flytta är det här verkligen ett område jag kan tänka mig. 

Visst får den här bilden ens fantasi att gå igång. Som en sagovärld. Vem bor här, vilken är deras historia, vad kommer att hända osv. Jag har sagt det förr men vår natur är verkligen magisk. 

Nu önskar jag er en superhärlig lördag. Jag tror den blir fantastisk både vädermässigt och på andra sätt. Ha det riktigt göttigt nu. 

Min första arbetsvecka på nya läsåret är gjord och i dag brakar verkligheten igång på allvar. Det är i dag som våra nya elever dyker upp. Märklig omställning från att ha varit en 4-9 skola som nu är en F-1 och 4-6 enhet. I vårat "hus" finns också särskolan med massor av barn och ännu flera personal.

Jag tror att det kommer bli superbra, bara allt faller på plats och blir klart. Jag är ju ständigt drabbad av diverse renoveringar och ombyggnationer både på hemmaplan och på mina olika jobb. Tröttsamt! Just nu så bygger man om skolgården utanför mitt fönster och förra veckan grävde man upp och nu så ska plattor läggas. Det innebär att man kör med alltifrån grävmaskiner och paddor till den hemska sågen som kapar betongplattorna. Ljudnivån är hemsk!

Vad har då hänt sedan sist, när jag hade min sista semestermorgon? 

Morgonpromenader i Trädgårdsföreningen är fortfarande lika vackra. Alltid är det någon ny växt eller blomma som fångar mitt intresse. 

Det är en lyx att ha denna park bara två minuter ifrån mig. 

Jag är inte superbra på växtnamn men kanske kallas den här för Dhalia? Hur som helst så är den glimrande vacker. 

På jobbet fick vi fin välkomstpresent i form av en egen mugg med namn och ett litet "citat" på. Väldigt uppskattat. 

Den interna fortbildningen fortsätter på temat Ledarskap. I år ska vi läsa, analysera, reflektera, pröva och givetvis konferensa kring den här boken. 

Än så länge är det ljust på våra morgonpromenader. Det dröjer dock inte länge till innan mörkret bäddar in oss. 

På temat renovering. Jag hade tänkt sitta ute på balkongen i fredagskväll. Jag gjorde ett omtänk. Det var trångt på gården och bilen närmast min balkong var ca 3 cm från att kroka i sin sidospegel i min balkonglåda. 

Lördagen startade jag med att ta ett välbehövligt träningspass. Jag hoppas på att komma igång och in i rutinerna snarast. 

I går, söndag, var Tyra hemma hos mig. Vi åt lunch och så färgade hon mitt hår. Jag är nu inte längre en blekt blondin utan en mörkt grå/blå-hårig person. Jag gillar mitt kök. Det är inte ett kök som passar en familj utan mer ett singel-kök vilket är väldigt passande i mitt fall. 

Jag har snöat in på stuvade saker. Här är en form med stuvad blomkål med kassler. I går blev det stuvade grönsaker till kycklingfilé och stekt vitkål. Gott och bra då det blev flera matlådor till mig. 

Rosor! Länge sedan sist men desto mer uppskattat nu. Jag blir glad varje gång jag går in i mitt vardagsrum. Jag älskar färgen. Hur skulle ni bedömma den? Är de orangea eller laxfärgade? Strunt samma vad det heter, jag tycker de är superfina. Jag har haft en period under några år då jag mest köpt vita och blekt ljusgröna blommor. Doftliljor är en annan favorit. "Färska", snittblommor är en lyx. En lyx som man faktiskt borde unna sig själv lite oftare. Eller som Martin Ljung sa "Fådda blommor" är de bästa. 

Nu önskar jag er en finfin vecka. Ha det bäst. 

Sista dagen i juli är här. Som en sista suck efter en lång ledighet. Jag vet att augusti räknas som sommarmånad också och att både september och oktober kan vara superhärliga. Nu är jag dock redo att komma in i vardagen, träffa kollegorna (både de stora och små). Jag ser fram emot att börja att nytt läsår där jag är med från start. Vara med när hjulet snurrar ett helt varv.

Tyras flytt är över och jag andas ut. Nu är hon på ett tryggare ställe där de kan få lugn och ro. De har jobbat hårt med packande, bärande, städning och allt det där. Min egen insats var minimal, jag servade med mat, var stöd när det behövdes och drog av fönstren lite snabbt.

Tyvärr har min kropp varit ur gängorna i veckan. Jag ska inte gå in på detaljer men jag känner mig fortfarande svag. Jag sover jättedåligt, blir orkeslös på dagarna och så rullar det på. Jag ska göra mitt bästa för bryta det dåliga mönstret. Första dagarna är värst då man ska gå emot allt som ens kropp säger och vill. Då får man lite på sin egen envishet.

Äntligen har regnet kommit och dragit ner temperaturen rejält. Underbart!!! Kimmo var så pigg i går kväll och hade hög svansföring och stuns i stegen. Han gick brevid mig, sökte ögonkontakt och hela tiden med ett leende på läpparna. När Kimmo är nöjd blir även Freja som en ny hund. Så härligt!

Jag önskar er alla en finfin lördag vad än ni tänker ha för er.

God morgon alla sköningar!

I dag är det 9 år sedan jag adopterade min öländska pälskling. Total vilkorslös kärlek! Med facit i hand kan jag konstatera att jag borde läst på mer om just så stora hundar. Det har ändå gått väldigt bra. Han är en trygg, lugn och harmonisk hund. Han har varit nålen i min ända när jag haft mina svagare stunder. Ibland tänker jag att det är han som hållt mig på rätt sida av vägen här  i livet. Med det menar jag att han alltid sett till att jag måste ut, flera gånger om dagen trots kronisk smärta.  Han tröstar mig när jag är ledsen och gör mig lugn. En riktig terapihund. 

10,5 år gammal och det börjar verkligen märkas att det är en pensionär jag har att göra med. Kimmo tål inte värmen så bra så därför har jag fått anpassa mig och Freja till hans behov. När väderprognosen berättar om värmerekord så har jag satt väckarklockan på 5-6 för att vi ska hinna med vår långpromenad innan temperaturen blir för hög. Under resten av dagen blir det små kissrundor men med kortare intervaller. 

I går träffade jag Elis för en lunch på Pizza Hut. Superhärligt att ses, det var ett tag sedan sist. Jag tog tåget till Norrköping och han hämtade mig på stationen. Maten var väl sisådär. Jag mindes den som godare... Givetvis tog jag en mjukglass. Kallare mjukglass får man nog leta efter.

Efter lunchen åkte vi ut till Kullerstads skogskyrkogård. Jag vattnade lite hos mamma och mormor och morfar. Det var fint. Eftersom jag inte är där så ofta lät jag bli att sätta någon blombukett. Min moster hade planterat fint hos mamma så det kändes ändå ok. Just den här kyrkogården är en av de finaste platser jag vet. Lummig, välplanerad och runt minneslunden är det som ren magi. Att sitta på bänken där och blicka ut över dammen ger ett skönt lugn inombords. 

Titta här! Jag hade totalt missat att monstrean skickat ut ännu ett blad. Det här bladet är av den mindre varianten och kommer nog inte bli vare sig flikigt eller håligt. Jag är glad ändå för plantan kommer bli ännu tätare. Jag ser nu, när jag laddat upp bilden att jag måste duscha av den, mycket damm och hundhår ligger på bladen. 

I dag får Tyra och Peter nycklarna till sin nya lägenhet. Jag är ju som sagt inte rätt människa att lyfta, bära och gå upp och ner tre våningar. Min kropp håller inte för det. Istället ska jag lägga fokus på att tvätta fönster, måste komma i håg att sätta min fönstertvättare på laddning. Jag är så glad för deras skull, de kommer nu bo i ett tryggare område. Säkert kommer de trivas mycket bra och mammmahjärtat kommer känna sig lugnare. 

Det är lite svalare ute i dag. Hoppas det kommer hålla sig så. När jag tittar i väderappen ser det ut som att det ska vara fint över helgen men under början av nästa vecka ska det både regna och åska. Det ser jag fram emot. 

Jag önskar er alla en fin fredag!

God morgon alla!

Det händer så mycket i världen just nu. Kanske har det alltid hänt mycket men informationsflödet är så tätt. Själv är jag nästintill filterlös, som att sakna hud. Allt går rätt in och skapar reaktioner. 

Översvämningar i  Europa med massor av döda människor. Nytt för den här delen av världen och då reagerar vi förstås starkare. I Asien är detta snarare en vardag. I Kina har det kommit 600mm regn under tre dagar. Samma mängd som vi i Sverige får under ett år. Helt galet! Galet varmt är det också i östra Europa med rekordtemperaturer. 40 grader i Georgien och 49 uppmättes i Turkiet. 

Den första manliga NHL spelaren har kommit ut som gay. Bra men alltid lika sorgligt att människor känner att de måste komma ut och att mänskligheten inte bara kan glädjas åt att personer blir kära och har förmåga att älska. 

I går nåddes vi av nyheten att Tommy Engstrand gått bort. Han var 81 år så det är väl i sig inte så konstigt. Vi får aldrig behålla någon för evigt. Jag gissar att han haft ett fantastiskt liv men massor av resor och sportupplevelser. Själv minns jag nog honom bäst från underhållningsprogrammet Razzel. 

Gårdagens Monstreablad. SOm ett konstverk tack vare persiennerna. 

I går fick jag umgås en stund med min äldsta storebror och hans fästmö. Så himla kul och supertrevligt. Vi gick till Trädgårdsföreningen och fikade på Tropikariet. Första gången som jag fikar där trots att jag bott i staden i 7 månader nu. Vi valde alla den underbart goda äppelkakan med vaniljsås. 

Vi har lite svalare luft här nu med härliga små molntussar. Jätteskönt att slippa svettas bara av att röra sig. När det varit som varmast har jag tagit en sväng på stan och njutit av affärernas AC

Det här kallar jag en rejäl potatissticka, den tappar man inte bort i första taget. Vilken bra flyttpresent, jag hade ingen sedan tidigare. 

Den andra inflyttningspresenten från Stefan och Suzanne. Ett grytunderlägg. Otroligt vackert och det bär minnen från barndomen då min morfar brukade tillverka just sådana här. Och doften, den är ljuvlig. Det kommer bli ett sant nöje att använda den eller så kanske jag sätter upp den på väggen i köket. 

I dag får det bli en fixardag. Jag har även en del litteratur att läsa. Jag kommer nog hålla mig inne då pannan flagar som aldrig förr. Näsan är djupare brännskadad och nu känns den som en skrynkligt russin som spruckit sönder och nu är fyllt av små blödande sår. I uringningen döljer sig hundratals blåsor och det kliar något enormt. Solen kan verkligen göra både gott och ont.

Det får mig att tänka på  sagan om när solen skulle tävla mot vinden.  De skulle se vem som kunde få en man att ta av sig sina kläder. (tur man valde en man, sagan hade känts sisådär om det rört en kvinna)  Minns ni den historian från skolan? Jag tror sensmoralen var att man kommer längre med godhet. 

  Bild lånad från Unga Fakta