Jag hade den underbara förmånen att få fira midsommar med både min dotter, pälsklingar och mannen. Sill till lunch, gott att dricka och grillat på kvällen. En helt perfekt dag trots regnet som kom och gick.

Två fina tjejer!

Så länge sedan men det känns som nyss. Minns kvällen så väl då Tyras pappa och jag åkte till BB.

En nyfiken och charmig tjej fick vi. Och min kärlek till henne växer för var dag. Så omåttligt stolt över att få vara hennes mamma.

Vi firade bland annat med marängtårta med chokladfudge och hallongrädde toppad med svenska jordgubbar och hallon.

Och nu väntas det grillmat igen. Livet är bra underbart ibland. Det är för de glimrande ögonblicken som vi orkar det lite mera gråblaskiga vardagen.

Ha nu en fortsatt fin midsommar!

Maj, månaden jag är född i och månaden jag älskar. Villkorslöst!

Ljuset, färgerna, formerna. Allt är så underbart. Jag och pälsklingarna har det fint. Njuter på promenader, både här på söder och när vi tar oss ut i skogarna. Barnen mår bra. Dottern har aldrig känts så stark vare sig till kropp och själ som nu. Tyvärr mår sonen skit pga pollen. Men han kämpar på.

Snart stundar studenten och Tyra har redan skaffat lägenhet. Hur ska jag klara mig utan henne?

Studenten ja!!! Det blir en prövningens tid. Men barnens pappa och jag har utvecklat ett bra samarbete. Vi har fixat både konfirmation och 18-årsdag på ett galant sätt.

I dag har jag fixat vid graven. Det känns skönt att pyssla om min mor lite. Hon är saknad, något så alldeles. 14 år nu...

Graven

Fick en vacker bukett av Tyra.

Önskar er alla en fin kväll.

Mårbackapelargonen är min absoluta favorit. Jag ärvde en fin av min faster. Jag har tagit skott till 6 krukor. O de frodas som aldrig förr. Själva modeplantan mår top noch. Den är nu 70 cm hög och har en bredd på 45 cm. Helt galet fin.

Nu håller jag tummarna för massvis av blekrosa blomklasar.

I bakgrunden två ?palmer? som jag drivit upp åt dottern.

Fredag och det är bra. Bra för att den avslutar en vecka som varit bra. På så många sätt. Jag har varit så himla duktig och provat nya saker som jag aldrig gjort förr. Saker som får mig att må bra. Jag är fullt övertygad om att 2018 kommer bli så mycket bättre än 2017.

När jag kom hem i dag fanns ännu krafter kvar. Energi att plocka och fixa lite i väntan på att sonen ska dyka upp. Som avslutning och pricken över i så tänder jag upp. Med det menar jag att jag tänder alla mina finaste och käraste lyktor och stakar. För vart och ett finns många kära minnen och lyckliga stunder. Jag bjuder er på några...

Den stora gjutjärnslampan från Anneberg. Min mormors barndomshem. Där har jag en guldgruva att ösa ur. Vårt lantställe som givit mina barndomsminnen ett rosa skimmer. Tänker alltid på mormor Olga, morfar Holger men allra mest på min fina mamma Ija när jag tänder den. Förr hade vi veke och olja i den. Jag ställer ett stort värmeljus i den istället. Det känns säkrare och tryggare.

Ett hjärta från Dollarstore. Jag köpte flera åt mig själv men ett gav jag till Fina Faster Stina. Vi tyckte lika mycket om den. Varje gång jag kom till henne så såg jag hur den lyste i fönstret.

En modernare lykta i betong och glad. Från min kära kusin Gittan och hennes Nicke. Så klart lyser den i kväll och jag sänder dem varma tankar.

Ännu en lykta från FFS. Står vid min säng. Så nära är hon.

En ny, fantastisk lykta. Jag blev så glad över den här julklappen. I tre års tid har jag haft nån form av förbud mot att köpa lyktor och stakar. Under den tiden har en hel del börjat rosta, tappat färg eller gått sönder så många har kastats. Det här är min stil och jag blev så glad av den.

Från Elis, gjord i slöjden. Som lärare vet jag hur lång tid och hur mycket jobb han lagt ner. Underbar!

Minne från en kusinträff. Blir glad varje gång jag tänder den.

Ännu en slöjdpresent från min son. Jag blir både stolt och glad när jag tänder denna. Jag har i metallbågen hängt Tyras första Kavatskor. Känns som en fin installation.

Nu ska jag strax ringa veckans sista jobbsamtal. Efter det ska jag bara njuta av tystnaden och lugnet. I väntan på att Elis kommer. För nu är det äntligen ?min vecka?.

Kram på er och trevlig helg!

Jag fick ett så mysigt och härligt juledygn tillsammans med mina finingar. De bokstavligt talat ramlade in här hemma strax innan 16 dan före dopparedagen. Glögg, pepparkakor, julskina, uppesittarkväll, massor med godis och somna i soffan satte guldkant på min tillvaro. 

Själva julafton åt vi julebrunch och delade sedan ut paket. Jag blev väldigt nöjd, glad och överraskad. Kanske precis som det ska vara på en julafton. 

I dag blev dagen inte riktigt som jag tänkt och trott. Jo, dagen men inte kvällen. Jag har ägnat mig åt träning, tvättat lite, ätit rester och reflekterat och längtat efter de som inte längre finns kvar här hos oss. Jag har många att sakna och försöker låta bli att dras med i sådan tankar men i kväll var det svårt. Plötsligt står jag med ett fat i handen som en gång tillhört någon annan. Då tillät jag mig själv helt överraskande att verkligen känna efter. Tänka och minnas. Mycket skönt. Så välbehövligt. 

Jag er en person som har varit med om många, vad ska vi kalla det ... förluster. Men iochmed alla dessa förluster, så finns det också något annat där. En sjö av minne, nåde goda och mindre goda. De utgör alla en guldgruva att gräva i när saknaden blir för stor. Det är min rikedom, även en sån här kväll. 

Nu ska jag strax gå en ronda med mina älskade pälsklingar innan det är dags för min absoluta favoritjulfilm. den ska avnjuta tillsammans med en stor mugg julté i en underbar mugg som jag fick i julklapp av mina ungdomar. Vad det är för motiv på muggen? En elefant så klart!

Vilken fin dag den här dagen blev. Skönt väder på morgonpromenixen. Vovvarna så nöjda, glada och följsamma. Nja, inte Freja då som verkar hamnat i spökåldern. Rätt vad det är far hon ut och skäller på absolut ingenting. Sen så är cyklar skitläskigt, små barn i bävernylonsoverall får sig en utskällning, mörklädda människor, kvinnor som har stora klänningar eller kappor. Allt sånt behöver skällas på, förutom det vanliga...alla hundar... Jag har lite svårt att komma vidare i fostran av henne. Sedan i somras, när jag och Tyra var i Karlstad ett par dagar, så har hon ökad separationsångest. Just därför vill jag inte lämna bort henne över natt och inte heller över hela dagar. Gör jag rätt eller fel, vet inte men jag går på känsla nu. 

 Efter lite hemmapyssel på förmiddagen, det gamla vanliga, dammsuga och tvätta, plocka och torka väntade lunch med Veronika. Lingonfabriken är en populär plats att käka på. Gott och skapligt prisvärt. Egentligen spelar det inte så stor roll när det är sällskapet som räknas. Och räknas, det gör hon, Veronika. 

Eftermiddagen blev en slapp historia. Hundpromenad i suerskönt väder, det gör mig så lycklig. När jag ser Kimmo skutta, nosa, ströva runt och sen avbryta sig för att komma och buffa lite på min hand (han vill ha duktighets godis) då pirrar det i hela mig. Ja, jag är sjukt kär i mina hundar. När barnen inte är hos mig så blir det än mer kännbart. 

November kan ju vara ganska trist. SOm en tråkperiod av hösten. EN lång väntan på den glimrande december. DÅ gäller det att förgylla tillvaron. Så jag bjöd hem Mats på lite glögg och pepparkaka. Mysigt. Alkoholfritt är godast och det enda tänkbara om man tänker gå och träna efteråt. Och det gjorde jag. 

Att jag kom i väg i kväll borde ge mig medalj, eller nån form av guldstjärna. Eller inte. Jag har redan belönat mig den här veckan. Jag har beställt en termokjol. En sån man bara kan dra över andra kläder när jag tex ska vara rastvärd eller snabbgå med hundarna. När det känns som en för stor insats att kränga ner sig i termobrallorna. Jag blev helnöjd. Kanske var den en halv storlek för stor men det ska ju funka med jeans och tjocktröja under. Blir säkert helt perfekt i vinter. 

Nu efter en riktigt bra dag ska jag strax hoppa in i duschen. Passar på i Idolpausen. Sen gissar jag att jag kommer somna som en stock Får nog sätta klockan så jag inte sover över hundarnas kvällspromenad. Känns som om jag är lite slutkörd men också väldigt nöjd över mig själv. 

Den här veckan har mycket blivit klart och färdigt. Jag har även haft tid att göra sådana där småsaker som för bara en månad sedan hade varit på tok för mycket. Små, små saker för att glädja andra, för att göra mig själv nöjd. Den här veckan har jag också blivit stolt över min stora. Hon har gjort en resa som jag aldrig hade vågat göra i hennes ålder. En resa som jag aldrig kommer få möjlighet att göra. Just därför längtar jag efter att hon ska komma hem och berätta allt för mig. Hon har uppdaterat mig på tok för dåligt, men det är ju ett bra tecken. Då har hon det så göttigt att hon inte har tid. 

I morgon kommer sonen, kanske hinner jag städa ur bilen och smörja tändningslåset mm. Till kvällen har jag planerat hemmagjord "kinamat". Blir säkert bra, speciellt som jag blivit lovad att få hjälp med själva friteringsmomentet. Tror inte jag kommer träna i morgon, det räcker med tre gånger i veckan.  Och på söndag får jag äntlilgen åka och hämta hem min stortös. 

Nu väntar duschen....

Trevlig helg och gör som jag, gör november till en underbar månad. 

Det känns på alla plan att sommaren och sommarlovet närmar sig. Inte rent vädermässigt utan mest för att alla är så trötta. Eleverna har svårigheter att hålla i hop och koncentrera sig. Vi i personalen har en hel hög av uppgifter som snart måste vara klara. Betyg, omdömen och div inrapporteringar ska göras i ordning. Det hela blir ju inte bättre av att eleverna som flippar ut i nån form av utmattning ständigt hamnar i konflikter och då ska det skrivas kränkningsanmälningar och ringas extra samtal. Jag däremot är mindre drabbad då jag jobbar som speciallärare, jag försöker hitta sätt att avlasta mina kollegor som är klasslärare och mentorer.

Så här i slutet duggar det tätt med schemabrytande aktiviteter vilket är både kul men frustrerande. Varje minuts undervisning är viktig framförallt för eleverna i år 6. Ännu finns det möjlighet att höja sina betyg men mest av allt att bli ännu lite mer rustade för högstadiet.

Just i dag är mina tankar en hel del hos min kusin som opererar en axel. Känner en viss oro. En operation är en operation och det finns så mycket som kan gå fel. Jag håller tummarna att allt flytit på som det ska och att resultatet ska bli lika bra som vid den förra operationen.

I eftermiddag hoppas jag på uppehållsväder. Känner mig väldigt sugen på en långpromenad med hundarna. Vi behöver det, det var allt för många dagar sedan sist. 

Nu åter till arbetet!

... i semestern. 

Jag startade ju med att åka på en kryssning till Helsingfors. Det var en bra start. Total avstressning. Ingen matlagning, ingen städning, ingen rastning av hundar, bara go with the flow. Fast det är inte städningen som får mig ur balans, det är oredan innan städningen, och jag gillar att laga mat men det är jobbigt för kroppen med storhandlingar. Och mina hundar...som jag längtade efter dem. Jag höll mig ju uppdaterad under trippen, mest med faster Stina som hade hand om liten bus. Det gick så bra så. Inga olyckor inne och det slutade faktiskt med att Stina (som inte tycker om Freja) saknade henne dagen efter jag hämtat henne. 

I förrgår kom mina barn. Eller jag hämtade dem. Vi började med en tur till IKEA, sen Rusta och Jysk. Tyra fyller år i morgon och vi fixade lite grejor till hennes rum . Vi köpte bla färg. Hon har ju ett väldigt fint rum men det är lite konstigt målat och tapetserat. Tre väggar har asfaltsgrå (nästan svart) färg och den fjärde en fond tapet som såg ut som gamla engelska tidningslöp. Fonden målade vi nu om i en ljusgrå nyans. Det blev bra även om den som tapetserat innan hade gjort ett uselt jobb. Så illa att jag var tvungen att fota ifall hyresvärden kommer att slå ner på det den dag jag ska flytta. 

Ja, gårdagen gick åt till att handla inför midsommar och att måla, lite matlagning hanns också med. Men man blir inte så sugen på varm mat när vädret är så där åskdallrande. I dag är det strålande sol. Jag blir sugen på att åka och bada nånstans. Helst vill jag vara där jag kan få med mig hundarna men det verkar svårt inom Norrköpings kommun. 

När bästa grannen slutar i dag ska vi gå och träna, det blir vid lunchtid. Ja, här hemma är det snarare frukosttid. Barnen har redan lyckats vända på dygnet. Nu har jag nått fram till den tiden i livet då jag vaknar fyra timmar innan barnen, säkert somnar jag tre-fyra timmar innan också. Som jag längtat efter den tiden.

Oändligt många är de mornar nån av barnen velat vakan okristligt tidigt. Vilka enormt långa dagar det blev. Så många gånger jag önskat att jag skulle få gå på toa med stängd dörr, att jag skulle kunna få tänka själv i fem minuter utan tjatter. Eller bara få åka hem efter jobbet, kunna sätta mig ner och ta det lugnt en halvtimma. Nu har jag den tiden, nästan i överflöd. 

Jag måste bekänna... Fast det sitter långt inne. Att ha två tonåringar kan ibland vara lite ensamt. De sover länge på morgonen. Vistas mest på sina rum, såvida vi inte åker i väg och gör något. På kvällarna är det jag och vovvarna som kollar på tv. Det ska mycket till för att locka fram kidsen. Men när jag minns tillbaka så var det lika för mig, när jag var i deras ålder. 

Det som var annorlunda då var att jag varken hade egen telefon, ni vet sån där fast... Jag hade ingen egen tv, då med endast två kanaler. Utan jag lyssnade på radio, läste, lyssnade på musik, läste ännu mer, kanske målade lite eller så... Jag minns att det emellanåt blev lite tråkigt men det var ok det med. 

I morgon läggs fokus på födelsedagsfirande, träning och sen bio i grannstaden. Och på fredag är det midsommarafton. Det är nog den helg som jag gillar minst. Den bygger liksom på att man har släkt och familj. Alla far i väg till olika lantställen, ut på sjön eller så. Hade jag inte haft barnen hos mig hade jag nog skitit i både sill och jordgubbar. Men istället så fixar jag till det och vi gör en picnic om vädret tillåter. Staden är full av underbara parker att hänga i. Och på kvällen blir det kräftor och ostbricka. Så jag ser faktiskt fram emot midsommar, lite iallafall. 

Nu önskar jag er alla en underbar dag.