I dag är det väldigt mulet ute. Det är riktigt jackväder och uterummet är svalt. Många älskar och längtar efter sommarvärme, sol och kortbyxor. Det gör jag också, ibland. Oftast räcker de svenska sommardagarna till för mig så länge vi är över +15 grader och det till största del är uppehåll. Med tanke på att jag hade en heldag på sjön i lördags och blev lite bränd så tycker jag att det är njutbart med en sån här dag. 

Inne är det så pass mörkt att det lämpar sig perfekt för datoriserande, pysslande med tvätt och disk men framförallt... Det är supermysigt att tända ljus och krypa ner under en filt.         

O nu så kom regnet också. Då tänker vi positivt, att regnet behövs för vi vill inte ha det som förra sommaren då det blev både skogsbränder och grillförbud. Bara häromdagen när jag vattnade ordlingslådorna med vattenslangen märkte jag att det blev livat på småfåglarna. De små liven var törstiga och jag tog på mig uppgiften att göra små vattenpölar åt dem på asfalten och trädgårdsgången. Jag vet att de har hela poolen att bada i och dricka ur men den är faktiskt klorerad. Och man ska vara rädd om de små vännerna i naturen. 

I villaområdet där jag bor är det lite dåligt med igelkottar. Jag såg att det fanns ett par stycken för typ 3-4 år sedan men i år och förra året har jag inte sett en enda. Harar, ekorrar, rådjur finns men några små kottisar har jag inte sett på länge. Har man igelkottar i trädgården slipper man huggormarna, det sa iaf alltid mamma. Och det en mamma säger visar sig nästan alltid att stämma. 

I går bestämde jag mig för att jag verkligen ska ta vara på min måndag.  Bästa sättet är att kliva upp tidigt. Så här sitter jag nu när klockan just passerat sex och sippar på mitt kaffe. En lyx att få det serverat på sängkanten av sambon. Jag känner mig allt annat än pigg men det handlar nog mest om att jag fortfarande har träningsvärken från helvetet i överkroppen samt att propavanet ännu gör hela mig lite tung och trög. Allt deetta är lvergående och snart vaknar även denna 46-åriga kropp till. 

Under söndagen kom goa Vicki hem till oss för att hänga både med oss tvåbeningar men kanske främst med övriga fyrfotingar. Hon är så vacker, mysig och go. Kimmo är ganska skön, han håller sig lite i bakgrunden och är nöjd med att ha koll på sina tjejer. 

Jag behövde fara in till stan med ett par badshorts till sonen. Alltid är det något han glömmer. Jag passade även på att plcoka upp Tyratösen. Hon var kattvakt hos sin svägerska någonstans på norr. Så typiskt henne, att inte veta exakt adress till platsen hon befinner sig på. Jag fick helt enkelt åka till en plats som vi båda känner till och plocka upp henne där. Det som slog mig var att hon måste ta rätt på var hon befinner sig för tänk om hon tex måste ringa ambulans. Nog för att larmoperatörerna är duktiga men det underlättar ju om man uppger en adress. 

Medan sommarvärmen dallrade utanför fönstret så begav vi oss inomhus. Tyra hade bokat tid för fransförlängning åt oss båda. Jag har aldrig testat det här förut men nån gång ska ju vara den första. Rent tidsmässigt så känns det prisvärt då behandlingen tar typ tre gånger så lång tid som en klippning men nu gäller det att se hur länge de små stråna sitter. 

Jag är väl ganska nöjd med resultatet. Känns bra och man ser liksom lite piggare ut. Det bästa är nog att man slipper hålla på och balta med mascara dagligen. Hoppas det kommer fungera tillsammans med mina linser, att ögonen slipper bli röda och irriterade. So far so good. 

På eftermiddagen var värmen nästan bedövande. Vi tog med oss vovvarna till Väsby för ett bad i Glan. Gamlingarna var inte så badsugna. Det var Freja och jag som hoppade i och simmade. Vi har hittat världens bästa badplats där det i princip aldrig är några människor. Tidigare år har jag förstått varför, det är sjukt mycket snäckor på botten och på berget som ligger under vattnet. En gång kom jag hem med vovvar med blödande trampdynor. I år är det bara snäckor längre ut, där hundarna ändå inte bottnar. 

Tyvärr skar jag mig själv på stortån (sorry för fotbilden   ). Jag fick ett rejält paper cut över hela tån. Ingen fara men så här års när man tassar omkring barfota i trädgården är det lätt att få in jord och andra orenheter. Måste verkligen tänka på att göra rent lite då och då. När börjar den berömda rötmånaden? I mitten av juli, va? Pappa sa alltid att då "är det kört". Man är aldrig så hotad av magsjukor och infektioner som under rötmånaden. Min mamma följde ofta efter med "Små så och fattiga vänner ska man inte förakta då det kan bli något stort av dem". Älskar deras gamla uttryck som jag hört dem säga tusentals gånger. Jag märker alltmer att jag tar efter och säger sådant själv. Kanske ett sätt att föra nån form av arv vidare. 

Kolla bara vad härligt. Vilka mjuka fina klippor, skapade av naturen själv under årtusenden. Det var varmare här än när jag badade från båten i går och det är ändå samma vatten. Kanske hjälpte det till att vindarna som blåste var mer än ljumma och man torkade till på ett litet kick. 

I dag ska jag skjutsa bonnusdottern till jobbet vid 8:30 därefter ska jag åka förbi på kyrkogården. Jag måste gräva upp två av blommorna som jag och bror planterade på mammas grav. De har blivit angripna av nån ohyra och alla blommor har torkat i hop. Jag köpte en miniros på ICA i går så jag testar att sätta den istället. Säkert kommer den också bli angripen, man vet ju hur känsliga rosor är men den kostar inte mer än en bukett så jag får väl köra på nya var tionde dag eller så. 

Jag har också planerat att åka och träna, promenera hundar innan det blir för varmt samt sommarlovsläsa lite. I dag är vädret lite mer lurigt, varmt, mulet och himla blåsigt så det blir inget solande vid poolen. Passar mig bra då jag fortfarande är ganska så svedd efter lördagens båttur. 

Önskar er alla en finfin måndag oavsett om ni jobbar eller liksom jag har semester. 

Hur underbart är det inte när man semesterlandar? Som att andas ut efter att ha tagit en djup inandning, hållit andan och sedan bara pysa ut luften. Glimrande. 

I tisdags var Elis och jag över till Linköping, levererade en dammsugare till Tyra och gjorde sedan IKEA. Tyvärr hittade vi inte allt som sonen skulle ha men destomer till mig. Jag håller på och försöker få till en mysig liten hörna åt mig själv i sovrummet. En plats där jag kan dra mig undan till, jobba med datorn i knäet, läsa en bok, lyssna på pod eller liknande. Jag har ju ett stort behov av egentid, tystnad och återhämtning och speciellt under terminerna. 

Min egen lilla hörna, givetvis med plats för hundarna. Mjukt, skönt och avslappnande. När jag sätter ner mig här tar dogsen plats i sängen. 

Bild direkt ur verkligheten. Det här påminner mig starkt om att jag måste köpa klädkrokar. Högarna på våra byråer växer sig enorma under en vecka. 

Under onsdagen hämtade jag upp Veronika för vår årliga tur till Lundby Handelsträdgård. Vi brukar åka när de har 50% men i år var vi lite tidiga så priset var ännu bara nere på 25% rabatt. Urvalet däremot var fantastiskt. Jag fick med mig massor hem. På onsdag förmiddag ägnade jag mig åt omplantering av mina lådor och krukor. 

Före - en låda med rötta penséer 

Efter - fina hängpelargoner, margueriter och lite grönt. Det kommer bli jättefint när de rotat sig och hittar växtkraft och bullar till sig. 

Vid poolen var det ganska glest, några små sticklingar med Flitiga Lisa stod på tillväxt. 

Mest nöjd är jag nog med det här arrangemanget. Jag köpte petunior, en blomma jag egentligen inte gillar för de är galet klibbiga när man ska knipsa bort de överblommade blommorna. Men måste säga att de redan nu är tacksamt frodiga. Runt poolen har jag valt rosa växter, i trädgården är det klassiskt klarröda pelargoner. Att jag valt rött i trädgården beror på att jag tycker rött ter sig så vackert mot husets fasad. 

Att vara ledig innebär också att jag tar mig tid att laga en bra frukost. Det blir ofta en äggröra med skinka och tomat. Givetvis med massor av Biggans Kebab och vitlökssås. 

När det är så varmt ute blir det extra viktigt att planera promenaderna med hundarna. Kimmo lider i värmen. Han behöver få röra på sig på sina egna vilkor, han är ju en ganska så gammal och trött farbror som lätt blir anfådd. Tjock har han blivit också för han lyckas sno kattens mat varenda natt. Han tar sig tom upp på köksbänken på något märkligt sätt. Man kan höra hur han smiter ner och sen ställer sig på bakbenen, fiskar efter skålen och sen smaskar i sig. I början var han inte lika proffsig utan kattskålen for i golvet. Numera kan man hitta skålen längst ut på köksbänkskanten, helt tom förstås. 

Alltså... kolla smilet på den här lilla tösen. Så här lycklig är hon på väg hem från skogen. Toktrött men så glad över att ha fått springa ur sig all överskottsenergi. När man kommer till skogen är hon som en leksak som man dragit upp så pass att fjädern hotar att gå av. Hon gläfser och nästan skriker, när jag sedan släpper på kopplet drar hon i väg i full fart. Som en hund på racingbanan. På våra 2 km så har hon nog gjort det tredubbla. När Freja är glad och lycklig svämmar mattehjärtat över. Kimmo däremot travar å sin höjd lite brevid oss, käkar massor av gräs och kanske, kanske bjuder upp Freja till lek när vi kommit in i den mossbeklädda skogen. 

Att vara ledig på riktigt är när jag får tid att läsa bok. Jag lyssnar oftast på böcker men det är för att jag gör en massa sysslor samtidigt. Vanligtvis finns inte den tiden att "bara läsa" men på semestern gör jag det. Nu ska jag läsa klart en bra bok jag lånat av en kollega. 

Att brevid mig ha en skål med bär att snaska på medan jag läser är ju bara lyx. Sommarlyx! 

Jag är en morgonpigg person och njuter av att gå upp lite före alla andra. Då dricker jag kaffe, kanske målar naglarna och ser något bra på tv. Det är en sådan skön start på dagen. Sambon har förstått det här nu och ligger kvar en extra stund i sängen bara för att jag ska få den här tiden för mig själv. 

Nu har dagen vaknat på riktigt. Jag ska strax ta hundarna på deras första promenad och sedan bege mig till gymmet. Under tiden klipper sambon häcken som vuxit sig "kämpanhög". Därefter blir det nog en tur ut på sjön för det ska bli riktigt varmt i dag. 

Dagen i dag har alla möjligheter att bli fantastisk. 

Så kom då midsommar hit till oss i år igen. Det är en glädje och fest för så många men jag hör till de vemodiga och tycker att det är bitterljuvt. April och maj har precis passerat och mitt sinna börjar stabilisera sig. Efter många år med katastrofala vårar rent sinnesmässigt är det bara att konstatera att jag troligen lider av vårdepression. Inget som i nuläget behöver medicineras men det är slitsamt. Livet som vanligtvis är mig så värdefullt och kärt blir så lite värt och väldigt tungt att reda ut. Nu när det är ett faktum så hoppas jag att det blir lättare nästa år. 

Jag har ändå rent instinktivt gjort alla rätt, fokuserat på återhämtning, tränat, ätit hälsosamt, undvikit sådant som söndrar mer än det bygger upp. Nu ska jag ta vara på tiden under min ledighet och ladda batterierna för att vara redo inför höstens nya utmaningar. 

När midsommar passerat kom dagen då min lilla, stora tös fyllde 20 år. Det är helt ofattbart att denna vackra människa redan är 20 år. Minns det som i går när vi checkade in på förlossningen och en ny fas i livet började. 

Sista bilden på mig med Tyra i magen. Helt ofattbart hur ung jag ser ut. Som ett barn... När jag sätter det i perspektiv är känsla oerhört stark att jag verkligen börjar bli gammal. Mycket kan man rå på men inte tiden. 

Första bilden på mitt förstfödda barn. Trött, slut, ont men också väldigt lycklig och stolt. 

När jag satte mig ner och bläddrade i gamla album blev mitt hjärta varmt. Tänk så många stunder av lycka jag upplevt, så många glädjerika stunder. När jag för en kort stund tittar i backspegeln är det inte sorgen, saknaden, misslyckandena jag ser. Jag ser kärleken, livet och samhörigheten. 

En av mina älsklingsbilder. Min mamma sitter på trappen till Anneberg, huset min mormor föddes i. Det blev senare vårt "land". Här skalar mamma potatis på samma sätt som potatis skalats under många decenier på just den här trappan. Lilla Tyra, bara året gammal är med och inspekterar. Efter den här dagen på landet hade lilltjejen med sig 5-7 fästingar hem på magen så vi fick gå till vårdcentralen för hjälp. Efter det blev jag något mer rutinerad som mamma, inte låta krypande barn vara i gräset halvnakna. Själv kan jag inte minnas att jag haft en enda fästing innan 25 års ålder. Var kommer alla fästingar ifrån?

En bild som jag skulle "få faan för" om hon visste att jag la ut. Skämt åsido. Första födelsedagsfirandet för Tyra som sker på helt och hållet hennes vilkor och på hennes planhalva. Hon och hennes sambo bjöd in till en mysig fika hemma hos sig. Fruktsallad, chokladsås och fikabröd. Trångt, varm men så kärleksfullt. Fina ungdomar som är så varsamt rädda om varandra. Stor lycka att de valt varandra och nu också valt att ta ännu ett steg i sin relation. Jag är så omåttligt stolt över dem. 

I dag är det en regnig dag. Jag skulle egentligen ha åkt och plockat jordgubbar men jag tror att det istället blir en tur till en handelsträdgård. Flera av mina utomhuskrukor står tomma. Jag har många små sticklingar av egna pelargoner men de är så ynkliga ännu. Vår altan kräver lite större växtliget. Jag älskar att ta skott och plantera om. Det är ett av mina stora intressen och just därför är det värt att lägga lite pengar på det. Det skänker mig en sån stor glädje. Jag pysslar, plockar bort vissna blommor och blad, stöttar och behandlar när spinn angriper. För många kanske det skulle ses som ett pensionärsnöje men för mig är det en form av återhämtning, nån form av meditation. 

Nu ska jag ta tag i den här dagen, göra mig i ordning, rasta hundarna och sedan fara in till stan och hämta upp V för en tur. Därefter är tanken att jag ska åka på mamografi. Undet 5 år har jag struntat i det. Jag tror jag är rädd. I år har jag lovat mig själv att det ska bli av. Hoppas att jag inte slingrar mig ur i sista stund. 

Första semesterdagen! 

Då jag la mig lite senare än vanligt i går kunde jag också sova ett par timmar längre. Dagen har ju en tendens att bli otroligt lång om man går upp vid 6. Kände mig ganska så utvilad när jag vaknade och skapligt stressfri. Ni vet, den där känslan när man kan unna sig att ligga kvar i sängen en stund, kolla igenom nyheterna och uppdatera sig om situationen där ute i världen. 

I dag tänker jag nyttja tiden till att landa, stänga av och starta om. Ta ett par timmar till vård av mig själv. Jag är så tacksam över vad min kropp har klarat under det här läsåret. Jag har inte haft en enda sjukdag pga mitt kroniska tillstånd, EDS. Jag har haft ont, varje dag, men inte på samma sätt och inte med samma kraft. Jag kan också glädjas åt att jag har sluppit inflammationer i knän, armbågar, handleder och axlar. Det som liksom hänger kvar är nedre delen av ryggen, bäcken och sittben samt bröstkorgen. Om jag summerar det hela är det mest sittbenen som emellanåt är överjävliga. 

Min envisa träning förbättrar alla områden förutom sittbenen. Det är för många muskel- och senfästen som påverkas. Här blir det som att välja mellan pest och kolera. Avstår jag träningen så blir andra delar av kroppen sämre. Så jag tänker att jag hänger i och håller ut. 

Det här halvåret har jag, som jag berättat tidigare, lagt mycket kraft på att bli starkare. Både till kropp och själ. Det har kostat på. Ibland blir man nästan sämre i jakten på att bli bättre. Jag har mina issues men jag jobbar på det, hela tiden med en strävan att bli en bättre människa. Min övertygelse är att man aldrig blir färdig eller klar. Människor som bemöter livet med inställnigen att "det är sån jag är" har jag lite svårt för.  Man är inget alls. Möjligen så är man i ständig förändring, eller borde vara. Det blir så tokigt när omvärlden, livet och omständligheterna förändras om man inte förändras och utvecklas med dem. 

Min första semesterdag, jag har redan hunnit lägga en toning i håret, pratat med en kollega från mitt gamla jobb samt fixat en krämig äggröra. Nu när jag är ledig och inte behöver äta frukost jättetidigt tycker jag det är väldigt mysigt att göra iordning något som är både gott och nyttigt. Det blir ofta något med ägg som man håller sig mätt på en längre stund. 

Jag är så lyckligt lottad att min superfina kollega L har höns och jag har möjlighet att köpa de underbaraste av ägg. De är krämiga, gula och smakar väldigt mycket. Skalen är allt ifrån vitaste vita, glimrande gröna till mjukt bruna. Som en palett gjord av naturen. 

I går kväll efter min träning hämtade jag Tyra och hennes sambo. De hade varit en vecka i Monte Negro. Jag är så glad för deras skull. De har möjligheten att göra så mycket tillsammans och de tar verkligen vara på tiden. Peter studerar på heltid och ska nu sommarjobba, Tyra jobbar heltid och pluggar halvtid. Då hon inte är fast anställd blir det heller ingen lagstadgad semester. När vi andra är lediga jobbar hon som mest. Just därför är jag glad åt att de kunnat spara och verkligen unna sig en veckas ledigt utomlands. De hade haft det helt underbart och var bubbliga av alla fina upplevelser. Vilken gåva att få vara mamma och svärmor till så fina ungdomar. 

Nu ska jag fortsätta med dagen vilket innebär en tur till affären samt att besöka och smycka gravarna. På hemmaplan får jag glädjas åt ett fint blomsterarrangemang som jag fick av en elev jag besökte under gårdagen. 

Efterlängtad av så många, nedräknad och drömd om... Sista arbetsdagen innan en lång semester. Just i år har inte min längtan varit så stor. Jag har ju under det här läsåret bytt arbetsplats och kanske bidrar det till min känsla av att jag hade kunnat hänga i ett tag till. Eller så är det andra omständligtheter som gör att ledighetssuget inte finns där fullt ut. 

Jag har mentalt förberett mig en tid nu. Planerat lite kring hur mina dagar bör se ut för att det ska bli så bra och lugnt som möjligt. Träningar, hundpromenader, träffa vänner, hänga med mina barn, ja egentligen sånt som jag redan nu gör ofta men kanske i lugnare tempo, längre stunder och så. 

Mitt liv är inte ett klassiskt familjeliv utan mer av en annan sort. Jag har inga resor eller större utflykter inplanerade. Det är ju lite på gott och ont, jag försöker se det som något gott. Oftast går det bra men kan ibland kännas lite fattigt och tomt. Jag får tänka att jag är min egen lyckas smed och se det vackra i det lilla. 

Det händer inte ofta nu för tiden men ibland. Kanske beror det på åldern, att man blir "klokare" med åren. Men sociala medier kan bli en bedrövlig källa till inre oreda. Jag tänker på att andras lycka kan bli som ett hårt slag, att man genom att se in i andras liv känner en saknad i sitt eget. Den här veckan är det många av mina vänner som firar in sin semester på de mest storartade sätt, sen så har vi midsommar som genererar massvis med stora fester med sill, jordgubbar och grillningar i en enda lycklig röra. 

Ibland smärtar det mig, ibland är det mer ok. Känslan av att det var så här det blev, allt jag önskat och drömt om som aldrig kommer min väg. Livets väg har varit allt annat än rak och tydlig, den slingrar och krumbuktar och väldigt ofta är det en jäkla uppförsbacke. Jag hör til ldem som gillar vardagen för då är det minst synligt och kännbart hur mycket i livet som jag saknar. Då rullar liksom allt på. Dagarna som går är livet jag har. Vardagarna med ett jobb jag älskar är riktigt bra dagar. Jag har verkligen aldrig ångrat mitt yrkesval. 

 I dag var det med ett visst vemod jag lämnade min arbetsplats bakom mig. Jag kan redan se fram emot och längta efter uppstarten i augusti. Jag har stora förhoppningar om att kommande läsår kommer att bli ett av de bästa i mitt yrkesliv. Tufft, men lärorikt och utmanande. 

En nästintill tom korridor, bara en massa mobler och liknande långt därborta som ska in i förrådet. Det finns några tappra människor som jobbar ännu några veckor innan de får ledigt. Under den tiden ska de fixa så att lokalerna är redo för oss till höstterminen. Då ökar vi antalet klasser med två. Spännande ska det bli. 

Dagarna går så där galet och fort. Iallafall när jag tänker tillbaka. De fylls med samma saker om och om igen. Jobba, vilket jag älskar, hundar, träna, laga mat, äta, sova och även mindre roliga saker som att tvätta fönster. Skönt att man slipper fönstertvätten varje vecka. När den är gjord så är den gjord, iallafall för årstiden. 

Vi är nu inne i maj, min absoluta favoritmånad vad det gäller naturen och känslan. Rent jobbmässigt är det nog årets värsta månad. Betygssättning och massor av nationella prov att både genomföra och rätta. 

Till hösten kommer jag att få en egen 7:a att vara mentor i samt utöka min undervisning med SO. Jag ser fram emot det då jag verkligen brinner för SO-ämnena, framförallt geografi och historia. 

I år har jag tillgång till en trädgård så här på hemmaplan så det blir en del fix i den. Rabatter och buskar ska få stenläggningar runt sig, pelargoner ska planteras om i utekrukor och nyinköpta bärbuskar ska planteras. Vinbär och björnbär har redan kommit ner i jorden. Jag önskar mig ett körsbärsträd också och två drivbänkar där jag vill ha sallad, rädisor och kanske något mer. 

I väntan på att nätterna ska bli frostfriastår här en liten armada med pelargoner och jordgubbsplantor. 

Morgonstund har guld i mun. På helgerna är morgonen min favorit. Jag går gärna upp tidigt, allt för att få lite egentid. Det är nog enda tiden på veckan som jag känner mig helt lugn, avslappnad och njuter av tystnaden. 

Ozzy älskar att sola sig inomhus efter ett par timmars strövande under natten. Jag gillar inte att han lägger sig på köksbordet men det är svårt att hindra honom. När solen försvinner från köket flyttar han sig till tv-bänken i vardagsrummet. 

På lördagskvällen tog jag med mig mina pälsklingar till Eliantorp/Doverstorp för en promenad. Där har jag varit tusentals gånger när jag växte upp. Min mormor är ju född här och sedan har familjen haft det huset som "land" fram tills jag var 27 år. Så sorgligt att vi inte kunde behålla det. När det blev aktuellt för min mamma att sluta hyra huset så hade jag småbarn och hade varken tid eller ekonomi till det. Jag hade kunnat prioriterat annorlunda men där och då gjorde jag det val som jag ansåg var bäst för familjen. HAde jag vetat det jag vet i dag hade jag nog gjort annorlunda. 

Att gå till gymmet en lördagskväll vid 18:30-tiden är smart. Då får man ha stället för sig själv. Alla andra verkar vara hemma vid grillen och hällt upp en kall öl eller ett glas rosé, så verkar det åtminstone om man scrollar sig igenom Fb-flödet. 

Under lördagen fick jag tid tillsammans med min fina dotter. Vi brukar ta nån dag i månaden då vi fikar, går en sväng på stan och bara hänger i hop. Pratar i fatt om allt som hänt och så. Jag älskar dessa träffar. Och lyckliga jag ska även få hem både henne och pojkvännen till mig på lördag på en grillkväll. 

Äckligt, jag vet! Här har det suttit en fästing på storhunden. Lillhunden har roat sig med att pyssla om det hela vilket resulterat i att det blivit som ett stort skrapsår som vätskar sig och kliar. Först efter en vecka och en massa omläggningar och plåsterspray verkar det vara på bättringsvägen. Kimmo når ju inte att slicka på sitt sår så jag funderade ett tag på att sätta tratt på Freja. Dessvärre når han att klia sig med tassen och han har rivit bort skorpan otaliga gånger. 

Här ligger den skyldiga till fästingmasakern... och ser helt oskyldig ut. 

Nu är helgen strax till ända. Ingen söndagsångest hos mig alls. Jag älskar mitt jobb och ännu mera nu sedanjag bytte arbetsplats och uppdrag. Tiden var inne och jag hade gjort mitt, det var dags att lämna över till nya, friska personer med en positiv energi omkring sig. Men som jag saknar eleverna emellanåt!!! De var verkligen bränslet som skapade ork. 

Jag önskar er alla en fin kväll, en härlig arbetsvecka och även om vi var glada åt regnet som kom så får det gärna bli lite varmare ute igen. 

Anpassa - ett ord  med med så mycket innebörd. På mitt jobb, som lärare, betyder det att vi ska ge eleverna rätt förutsättningar att kunna klara av sitt skolarbete och nå godkänt betyg trots av svårigheter. 

Anpassa kan också betyda ornande efter omständligheterna. Alltså, man öndrar och förändrar utifrån det som i stunden råder omkring en. 

På jobbet används ofta uttrycket "flexibilitet" när det kommer till oss vuxna. Det är en bra egenskap att ha. Ett bra arbetsgivarkort att dra fram. De ser ju gärna att vi är flexibla vilket i verkligheten innebär att man ska vara redo att klara av "övertröskeln-situationer" eller hantera brister i arbetsmiljö och belastning. 

Jag är ganska flexibel, både fysiskt och psykiskt. Anpassar mig efter rådande omständligheter, bemötande och agerande. Just nu skapar det ett lugn hos mig. Och lugn är något jag verkligen eftersträvar. 

Bättre att följsamt böja sig i vinden än att streta, så emot och slutligen knäckas.