Fredag i dag men med torsdagskänsla då det är jobb i morgon. Dessbättre är det jobb av den mer lättsammare varianten. Hoppas jag. Det kan å andra sidan bli kämpigt att lotsa 40-talet ungar på både tåg, promenadväg till och i schacklokalerna. Jag får även sovmorgon i morgon då tåget inte går förrän strax innan lunch. 

I eftermiddag ska jag lägga lite tid på matlagning. Vuxenmat med kött i. Sånt som jag gillar. Är nog lite hungrig nu för jag känner mig som en av Pavlos hundar. Skolmatsalen bjuder på pyttipanna. En helt ok rätt men när den serveras i skolan så blir det aldrig med stekta ägg vilket jag alltid saknar. 

I kväll ska jag se En man som heter Ove. Har sett fram emot det ett tag. Blir perfekt med filmmys och en film som förmodligen ger ett bättre avtryck än alla andra meningslösa komedier och actionfilmer jag oftast ser. Jag tänkte att det är allmänbildande att se vad som nominerats till två Oscars. 

Efter gårdagens härliga gympass har jag nu en rejäl träningsvärk i både lår, rumpa, vader och mage. Härligt. Är lite sugen på att ta ett pass på gymmet i eftermiddag också. Runt jul var jag ganska less på gymmandet, hade liksom ingen energi. Jag gick dit och gjorde vad jag måste. Nu finns lusten att öka vikterna och även att göra flera övningar på samma muskelgrupp. 

Vad är målet med mitt tränande då? Inte att vare sig gå ner i vikt eller att få synliga muskler. Jag vill bara stärka upp mig, få igång cirkulationen och därmed bättre kunna hantera mina ledbesvär. 

Nu är min rast slut och det är dags att ta tag i den sista hälften av denna arbetsdag. Jag vill passa på att önska dig en skön fredag. Hoppas du får både god mat och härligt kvällsmys, precis som jag ska ha. 

Kram

Jag hoppas ni alla hade en fin nyårsafton och passar på att önska er god fortsättning. 

Nu är det vintervitt även i min stad. Vackert, ljust, kallt och ganska så halt. Extra halt blir det ju som bekant där plogbilen hunnit förbi men inte sandningen. Som is faktiskt. Kimmo är helnöjd och rullar sig i lössnön även Freja gillar att skutta runt. För lilltösen räcker det med korta stunder. Hon är lite förvirrad över var hon ska sätta ner sin rumpa och kissa, det blir ju så väldigt kallt om de privata områdena.

I dag har jag mått mycket bättre än i går då huvudvärken från helvetet slog till. Men jag överlevde, som vanligt. Jag har fyllt denna första onsdag på året med att tvätta, laga mat, se på serier, styrketräna, rasta hundarna och köra ett yogapass. Jag är ganska mör just nu.

I morgon är det av upp till Karlstad för att hälsa på storebror och hans flickvän. Ser verkligen fram emot det. Jag är dock lite orolig över att köra. 25 mil i vinterväglag är inte min starkaste gren. Det blir till att ta det lugnt och försiktigt. 

Kimmo får hänga med och träffa sin favorittjej Vicki men Freja får stanna med hundvakten hemma i stan. Det kommer bli jättebra för henne men jobbigt för mig. Jag är liksom inte van att sova utan henne. Älskar ju när hon kryper ner under täcket hos mig och ligger sked.  

Ha nu en bra 13-dags afton i morgon och sätt på broddarna så slipper du hamna på akuten. 

Känner mig riktigt på G i dag. Huvudvärken likaså. Men den skiter jag i.

Ser fram emot kort dag, lite lagom mulet väder och en fantastisk

cykeltur framför mig. Med lånad hjälm och reflexväst ska jag trampa mina 2 mil.

Kanske en struntsträcka för somliga men för mig är det stort. 

Jag ska förbereda mig med ett rejält mål mat. Med på färden får vatten, banan och en

bra bok följa med. Ja, jag tänker inte läsa utan lyssna. 

När jag nåt mitt mål hoppas jag på en kall öl, en dusch och kanske en timma i en

bubbelkopp. Sämre fredag kan man ha. Önskar nu er alla en skön helg, för det tänker

jag ha. 

Så här sex dagar in i september kan man knappast klaga. Vilket ljuvligt väder vi har! Den här sommaren och början av hösten är verkligen underbar, iallafall vädermässigt. Inte bara det. Hälsomässigt är det mer än okej och arbetsmässigt så gillar jag min situation mer än någonsin. Hoppas det får hålla i sig. Jag tänker mest på att min kropp verkar fixa heltid än så länge. Det gäller att hänga i med träningen så ska det nog gå bra. 

Många känner våren i sig med pirr i magen, ökad ork och mer lust. Just i år verkar det bli så för mig under sensommaren och hösten. Det är så viktigt att man får perioder när allt ara flyter på, känns bra och att man mår bra, extra viktigt då man har en kronisk smärtproblematik. För att orka helvetesdagarna så måste de underara dagarna komma lite då och då. Och jag har lyckosamt nog haft det riktigt bra en tid. 

I dag har det varit en hektisk dag på jobbet, jag stressade hem på lunchen för att rasta hundar. Direkt efter avslutad arbetsdag var det dags för utvecklingssamtal med sonen och hans mentor. Alltid lika stolt när jag varit på dessa möten. Väl hemma igen så blev det ännu en hundpromenad, sedan gymmet och på det en cykeltur. Nu är jag nyduschad och ska ta med mig vovvarna för en tur till skogen. Som vi längtat. 

Och i morgon är det en ny dag med nya möten, elever som ska hjälpas, hundar som ska rastas och en hel del hemmafix. Men det känns okej, mer än ockej faktiskt. Det rullar på nu, fort men inte för fort. Jag håller tummarna för att det får fortsätta så. 

Önskar dig detsamma, ett skönt flow där du känner dig älskad, lycklig och behövd. 

... i semestern. 

Jag startade ju med att åka på en kryssning till Helsingfors. Det var en bra start. Total avstressning. Ingen matlagning, ingen städning, ingen rastning av hundar, bara go with the flow. Fast det är inte städningen som får mig ur balans, det är oredan innan städningen, och jag gillar att laga mat men det är jobbigt för kroppen med storhandlingar. Och mina hundar...som jag längtade efter dem. Jag höll mig ju uppdaterad under trippen, mest med faster Stina som hade hand om liten bus. Det gick så bra så. Inga olyckor inne och det slutade faktiskt med att Stina (som inte tycker om Freja) saknade henne dagen efter jag hämtat henne. 

I förrgår kom mina barn. Eller jag hämtade dem. Vi började med en tur till IKEA, sen Rusta och Jysk. Tyra fyller år i morgon och vi fixade lite grejor till hennes rum . Vi köpte bla färg. Hon har ju ett väldigt fint rum men det är lite konstigt målat och tapetserat. Tre väggar har asfaltsgrå (nästan svart) färg och den fjärde en fond tapet som såg ut som gamla engelska tidningslöp. Fonden målade vi nu om i en ljusgrå nyans. Det blev bra även om den som tapetserat innan hade gjort ett uselt jobb. Så illa att jag var tvungen att fota ifall hyresvärden kommer att slå ner på det den dag jag ska flytta. 

Ja, gårdagen gick åt till att handla inför midsommar och att måla, lite matlagning hanns också med. Men man blir inte så sugen på varm mat när vädret är så där åskdallrande. I dag är det strålande sol. Jag blir sugen på att åka och bada nånstans. Helst vill jag vara där jag kan få med mig hundarna men det verkar svårt inom Norrköpings kommun. 

När bästa grannen slutar i dag ska vi gå och träna, det blir vid lunchtid. Ja, här hemma är det snarare frukosttid. Barnen har redan lyckats vända på dygnet. Nu har jag nått fram till den tiden i livet då jag vaknar fyra timmar innan barnen, säkert somnar jag tre-fyra timmar innan också. Som jag längtat efter den tiden.

Oändligt många är de mornar nån av barnen velat vakan okristligt tidigt. Vilka enormt långa dagar det blev. Så många gånger jag önskat att jag skulle få gå på toa med stängd dörr, att jag skulle kunna få tänka själv i fem minuter utan tjatter. Eller bara få åka hem efter jobbet, kunna sätta mig ner och ta det lugnt en halvtimma. Nu har jag den tiden, nästan i överflöd. 

Jag måste bekänna... Fast det sitter långt inne. Att ha två tonåringar kan ibland vara lite ensamt. De sover länge på morgonen. Vistas mest på sina rum, såvida vi inte åker i väg och gör något. På kvällarna är det jag och vovvarna som kollar på tv. Det ska mycket till för att locka fram kidsen. Men när jag minns tillbaka så var det lika för mig, när jag var i deras ålder. 

Det som var annorlunda då var att jag varken hade egen telefon, ni vet sån där fast... Jag hade ingen egen tv, då med endast två kanaler. Utan jag lyssnade på radio, läste, lyssnade på musik, läste ännu mer, kanske målade lite eller så... Jag minns att det emellanåt blev lite tråkigt men det var ok det med. 

I morgon läggs fokus på födelsedagsfirande, träning och sen bio i grannstaden. Och på fredag är det midsommarafton. Det är nog den helg som jag gillar minst. Den bygger liksom på att man har släkt och familj. Alla far i väg till olika lantställen, ut på sjön eller så. Hade jag inte haft barnen hos mig hade jag nog skitit i både sill och jordgubbar. Men istället så fixar jag till det och vi gör en picnic om vädret tillåter. Staden är full av underbara parker att hänga i. Och på kvällen blir det kräftor och ostbricka. Så jag ser faktiskt fram emot midsommar, lite iallafall. 

Nu önskar jag er alla en underbar dag. 

Jösses så fort det blir rörigt och stökigt här hemma. Freja finfördelar tofflor, toarullar samt tömmer kattlådan när hon känner för det. Det senare leder till att det är massor av kattsand på lite väl valda ställen i lägenheten. Skänker en tacksam tanke till geniet som såg till att utveckla dammsugaren. Men vad passar väl bättre att göra en lagom trist måndag än att tvätta och dammsuga? Nja, jag hinner med att skriva protokoll, svara på mail och se lite på tv. 

Dagen har annars varit riktigt bra. Ryggen har skött sig förhållandevis bra. Säkert för att jag lånade sonens säng i natt. Måste verkligen ta tag i mina madrassproblem. Skulle egentligen vilja ha en mindre bred säng i sovrummet det det är så litet. Allra bäst vore en 120 cm säng men det kan bli knivigt att få plats med alla fyrfotingarna. O om jag har en trebening på besök är det totalt för litet. Att investera i en 140 säng känns dumt då jag redan har en ram till en 160 säng. Ja, ja i-lands problem. Men för mig är det jätteviktigt att få en skönare sömn. 

Det har varit ganska så trist väder i dag. Kallt och regningt. Bra för alla pollenallergiker, och bra för att då kanske våren hejdar sig lite. Jag älskar ju den här årstiden och vad som sker i naturen. Jag vill liksom inte att det ska ta slut. Jag älskar ju att längta och att vara på väg mot. Den känslan är bättre än att vara mitt i. För när jag är mitt i så känns det som om slutet är nära. Där är jag och min dotter lika, vi vill inte att nåt som är bra ska ta slut. Även om vi vet att det kommer tillbaka igen. Som sommaren. Men den är lite som ESC. Man vet aldrig hur kvalitén kommer att bli. Just nu kan jag ju hoppas på en fin sommar, varma dagar, ljumma kvällar och salta bad. Förra årets fina dagar inföll olyckligtvis samtidigt som Tyratösen var supersjuk och behövde konstant tillsyn. 

På tal om tv-program... Det finns några jag aldrig skulle titta på. Det räcker att höra titeln så tappar man sugen. "Ska vi göra slut?", "Ex on the beach", "Lyxfällan" å så alla dessa matlagnings- och bakprogram.Jag orkar bara inte. Och precis i detta nu så drar ett av dem i gång Känns nästan som förnedringstv.  Tur att jag kan bara zappa vidare eller varför inte se något på play. 

Söndagsnattens bravader på akuten har legat som en tung filt över kroppen under ett par dagar. Först i dag kände jag mig återhämtad. Skapligt utsövd drabbades jag av väderchocken. Usch, vilket regn, rusk och mörker. Ja, ja, det spelar ingen större roll då kvällen ska ägnas åt att plocka och städa. För i morgon blir det lite förfest hemma hos mig innan jobbet drar vidare till SOL-fest på laxholmen. Det blir bra, ser faktiskt fram emot det. Och nu är det bara en vecka kvar till första advent.   

Vatten, detta livsnödvändiga våta och oftast kalla har formligen vräkt sig ner över oss i dag. Trots det har vi fått ett par fina studer då och då med solsken och behaglig luft. Kimmo och jag tog en cykeltur  runt strömmen. Som han älskar att trava brevid mig på cykeln. Han behöver det. Det är ingen liten hund jag har och utan våra cykelturer skulle han aldrig vara så lugn och avslappnad inne i lägenheten. Jag har förmodligen världens bästa hund. 

Jag har haft mycket tid att tänka i dag. Det blir ju lätt så om man inte gör något eller om man är lite krasslig. Jag har tagit mig tid att analysera och reflektera över både mig själv och andra. Nyttigt. Det jag måste jobba mest på är nog att inte döma mig själv för hårt för de misstag jag har gjort, eller kommer att begå. Ingen människa är helt igenom sund och förnuftig. 

Jag har även passat på att bläddra i album, kollat igenom lådor med fotografier och jag kom fram till något fint. Mitt liv har till allra största del varit ljust och fint. Speciellt när jag tittar på kort när barnen var små och min mamma och pappa fortfarande levde. Jag kan ännu minnas har mamma hand kändes i min. Formen på hennes naglar, ådrorna som buktade ut. Jag minns hennes vinda blick, hennes ena framtand som var lite speciell, hennes födelsemärke på ryggen och hur hennes "grop" i huvudet kändes när jag satte min skomakaretumme där. Hennes lilla grop var som gjord för min tumme (resultatet av ett bortstrålat födelsemärke modell större). Men det jag inte minns är hennes röst. Det gör mig så ledsen. Jag minns den väsande andningen men inte rösten. Jag skulle ge mycket för bara ännu ett samtal med henne. 

Även pappas och mormors röster är som borta. Jag har många andra tydliga minnen men inte rösterna. De har liksom inte fastnat. Är ljud svårare att minnas, rent generellt för människor eller är det bara för mig. Dofter, beröring och smaker känns lättare att återkalla. 

Jag har blivit aningens sentimental de senaste åren. Kanske är det åldern. Jag har förmodligen avverkat mer än halva mitt liv och nu finns det en hel del att se tillbaka på. Många fantastiska stunder men också mycket sorg, tragiska upplevelser, problem och felbeslut. Jag försöker att göra även det som är jobbigt till något bra. Ta det som kostsamma lärdommar, för på något märkligt sätt så har ju allt det jag upplevt, både gott och ont, format mig till den jag är i dag. 

Nästan jämt tycker jag om den jag är. Det jag däremot inte tycker om är kanske att livet lämnat mig i omständligheter jag inte riktigt gillar. Och vissa dagar, kvällar, timmar, stunder så måste jag få vara arg, ledsen, bitter eller bara sorgsen. Det går över, det gör det alltid. För inget är ju beständligt, inte ens jag och mina känslor. Och för att se hela regnbågen måste hela spektumets färger vara med.