Nu är det inte många egna lektioner kvar innan jullovet, bara 4 st. Det känns så bra att betyg och omdömen är skrivna och klara. Plötsligt är det lite lättare att andas och jag går inte så fort i korridorerna. Hela jag genomsyras av ett arbetslugn. 

På den andra sidan av vardagen är det mindre lugnt. Jag har inte köpt en enda julklapp än, har iofs inte så många att köpa och min tradition är att åka och fixa det efter avslutningen på jobbet. Det kommer bli jul även i år. Skillnaden i år är att det inte kommer bli så hackat och uppdelat. Jag är där jag ska vara från start och det känns så skönt med en fast punkt där alla de mina trivs och mår bra. 

Julmusik, julgran julskinka, pepparkakor, gröt och nu även en förtrollande snö därute borgar för en av mina bästa jular på många år. Allt oftare känner jag hur bra jag mår, inte bara i kroppen utan även i själen. Jag hoppades så innerligt att min tid skulle komma och vet ni vad? Jag tror att det är precis så det är. 

Bara 4 arbetsdagar kvar och julen står för dörren....

Älskar dessa två så otroligt mycket.

Ännu en arbetsvecka går mot sitt slut. Jag har lite rast nu innan jag ska ha veckans sista lektion med åttorna. I dag klämmer vi till med prov inom geometri. För att öva dem inför de Nationella proven kommer jag köra muntligt prov i grupper. Jag tror de kommer tycka att det är både tidigare har jag förberett ett antal praktiska problem som de ska lösa. 

Det är så himla gött att solen skiner i dag. Tidigare under veckan har det varit galet mörkt ute. I dag hade jag nog somnat om inte solen lyst upp tillvaron. Gårdagen blev så lång. Först jobb, sen int till stan och körskolan. Jag gick handledarkurs så att jag kan få övningsköra med min son. Därefter skjutsade jag Tyra hem till Linköping. Hon slutade efter nio så jag kom inte själv hem förrän vid halv elva. Det blir inte så ofta som vi ses längre, hon jobbar oregelbundna tider, pluggar och bor 4 mil bort. Det är inte så lätt att få till en snabbfika. 

Efter jobbet i dag blir det så klart en rejäl hundpromenad. Eventuellt tar jag med mig pälsklingarna ut i skogen. Det är bra för oss alla. Inget är så skönt för kropp och själ som skogspromenader i solskenet. (jo, det finns annat givet vis... men ni hajjar). Efter det ska jag fara till Finspång och hämta hem min yngsta. Nu är det dags för min vecka med honom. Det är alltid lika mysigt närhan kommer. Vi ska fixa lite god mat och sedan gör vi nog som så många andra, slår oss ner framför Idol. 

Jag hoppas hinna med och träna lite i helgen, eventuellt ska vi besöka en julmarkand på ett slott som ligger mot Linköpingshållet. Det hade varit mysigt med snö då men jag håller så gärna till godo med 5 grader varmt och solsken. 

Så där ja! Nu är det hög tid att ta tag i dagen. 

Trevlig fredag på er alla   

... går så svindlande fort. Jag har gjort så mycket och det allra bästa är att jag hunnit umgås med så många. Underbart!

Så kom då slutligen mina trädgårdsblommor in för vinterförvaring. De får hänga i tvättstugan i väntan på varmare och ljusare tider.

Det är på loven som vi lärare får ta igen allt socialt umgänge och vardagsbestyr som vi inte orkar under övriga veckor. Det är inte unikt för mig på något sätt. Mina lärarkollegor upplever samma sak. Det är på loven vi ses och kommer i fatt allt som hänt sedan sist. Det här innebär ett antal luncher inne i stan och det är superkul.

Jag har också all tid i världen att dricka morgonkaffe hur länge jag vill medan jag ser Nyhetsmorgon. Under tiden ligger pälsklingarna nära, Kimmo bredvid och Freja i knäet under en filt.

I går fick jag kvalitetstid med sonen. Jag hämtade honom och vi for till IKEA. Det var lite grejor som han behövde till sitt nya rum. Vi passade också på att käka lunch i hop. I morgon ska träffa dottern. Hon har ju som bekant flyttat hemifrån, till grannstaden samt börjat jobba så just därför finns det inte så mycket tid över till gamla mamman.

I dag blir det traditionell lunch med V på Rosegarden och på fredag ska jag träffa två kollegor från den gamla goda tiden på Ektorpsringen. Därefter blir det nya tag med jobb och allt vad t innebär men med siktet inställt på nästa lov. Jullov!

Ser verkligen fram emot att fira jul tillsammans på riktigt i huset. Det ska bli så mysigt, julgran, ljusstakar, doft av clementiner, pepparkaka och glögg och förhoppningsvis massor med snö utanför fönstret.

Nu är det dags att ta tag i dagen och även i dag får den starta med en stund i bubbelkoppen.

Allt väl!

Nu är det så gott som klart. Lägenheten är städad och besiktad. Nycklarna är inlämnade. Jag kan börja ta tag i mina kartonger, säckar o påsar. Det var vemodigt att lämna mitt gamla hem. Jag har trivts så bra där ovh haft så många roligheter.

Känner mig glad över nya hyresgästerna. Ett fint ungt par. Som nu får utsikt över sin mormors grav.

I går åkte jag hem efter jobbet. Vilken skön känsla.

Vi återskapade en av våra första dejter. Så mysigt!

I dag ska vi till returpunkten och sen till Ikea efter att vi hämtat Tyra.

Känner mig lycklig!

What comes around.... Ja ni vet. Somliga kan nog tycka det är karma men då har man inte hela historien klar för sig. Jag är ganska trött och sliten. Inte utbränd, bara lite mattad. Att söka annat arbete, få det, säga upp mig, inte få sluta i tid (varför lägga ut en annons där jobbstart är oktober? Lärare vill byta vid terminsstart eller till lov), få arbetsuppgifter pålagda som man aldrig varit med om i diskussion ens och sen flytta. Ja, det tär. 

Allra mest tär min arbetssituation på mig. Jag älskar mitt jobb, eleverna, det vi skapar tillsammans. De elever som behöver mig mest, jag är deras försvarsadvokat. Jag ser deras kapacitet, deras kunskaper och möjligheter, det gäller bara att hitta vägen dit och hur vi ska plocka fram guldkornen. För guldkorn har de, massor och i överflöd. Det är frustrerande att inte få ha någon brevid sig som är genuint intresserad av att lära om kidsen, rutiner och allt som hör lärarrollen till. Att vara lärare fungerar inte om du ständigt spanar efter möjlighet att minimera dina insatser. 

Jag var och skrev kontrakt med mitt nya jobb i dag. Proffsiga, genomtänkt och framförallt, de ser mig som en kompetent person som har lite att tillföra. Känns lyxigt. Kan nog tacka min gamla chef, A, för mycket goda referenser. 

Nu har jag två nätter kvar här på söder. Det är vemodigt. Jag har trivts så bra. Här landade jag efter några tuffa år, här vände allt med min EDS. Rätt medicin, träning och ett bättre psykiskt måeende har gjort livet så mycket mera värt att leva. Jag har blivit matte till ännu en pälskling under mina år här, sett dottern gå ut både 9:an och ta studenten. Mina barn, de gör mig så stolt. Den äldsta har nu fått jobb och flyttat hemifrån, den yngsta är en supersmart kille på väg in i vuxenlivet. 

Ännu en gång ger jag mig in i det okända (fast på det stora hela är jag absolut ingen äventyrlig person, förändrar sällan mitt liv). När jag gör sånt här är det oftast efter stor eftertanke, analys och reflektion. Den gång jag inte tänkte till,  gick det ju mindre bra. Men alla delar i livet är en lärdom. Bra som dåliga. 

I övermorgon flyttar vi. I morgon kväll ska jag och bästaste Tyratösen ha lite mys efter hennes jobb. Sista natten i lägenheten. Om tre veckor står jag på en annan arena. Jag ska möta en ny kategori elever, ungdomar... Jag ska ingå i en ny "gatubild". I grund och botten är jag en stadsmänniska, men varför söker jag mig då om och om igen utanför stadskärnan? Knepigt. Nåt för nån smart analytisk psykolog att svara på. 

Nu är det tid för mig att vända runt i tvätthögen, rensa lite, plocka lite och sen orkar jag nog inte mer. Jag känner mig lugn och lite starkare efter två dagar hemma. Har lite att prata med cheferna om, de är superbra och proffsiga. Det känns lugnt och skönt. Jag vill göra mina sista veckor på "mitt gamla jobb" så bra som möjligt. Vill avsluta på ett sätt som får eleverna att känna lugn och ro. Jag vill känna lugn och ro. 

Å sen vill jag bara tillägga... "Tro, hopp och kärlek. Och störst av allt är kärleken"

Som en bergochdalbana har mitt liv varit de senaste 4 åren. Iaf relationsmässigt. Av och på. Till och från.

Det senaste halvåret mest på. Och under våren hände något med mig. Det kan ha varit under april-maj. Jag blev lugn i själen. När jobbet strulade gjorde jag något åt det.

Nu är jag mitt uppe i förändringen. Nytt jobb, nytt boende och nya o andra förutsättningar.

Spännande men otroligt jobbigt. Jag brinner i två ändar så här ?på slutet?. Så mycket att rodda i. Så mycket logistik. Men det löser sig. Det gör det alltid. Speciellt när själen är lugn.

Blickar 4 år bakåt och känner mig glad åt en hundpromenad, kaninjakt och kaffe blev till en övernattning. Å resten är ju historia.