Vi har varit ute på sjön många, många gånger i sommar. Superhärligt och jag älskar varje minut.

Här kommer lite bilder...

Å där går han. Mannen jag är tokkär i och älskar galet mycket.

Lillan visade sig från sin bästa sida.

Så lämnade vi Öland för denna gång.

Vicki o Freja

Motti med fläsk och skirat smör. Något av det godaste jag smakat.

Människor jag älskar. Big time!

Tröttmössor!

Vi spelade INTE-skitgubbe.

Utmed strömmen.

Från andra sidan.

Vårt vackra rådhus med Gull Olle på toppen.

Gubbens Trädgård. Mysigt!

Inte bara mysigt på Gubbens utan gott också.

Båttur i värmen.

Och den här gången fick Freja Bus följa med.

En fin vecka helt enkelt.

Värme, sol, bad, böcker, hundar, ungdomar, god mat och mer därtill skapar underbara dagar.

Kan den här sommaren vara tid till återhämtning? Jag tror det även om jag varvar lite med jobbrelaterade frågor.

Även i dag har jag mest slappat vid poolen. Jag startade iofs dagen med ett besök hos tandläkaren. Som vanligt såg allt bara bra ut förutom min tandskada. 3 månader har gått, tanden sitter kvar men vi vet inte om det är för gott. Ärendet får hållas öppet...

I går hade jag båda barnen med mig på poolhäng. I dag bara Elis. Jag älskar att hänga med mina tonåringar. Jag kan knappt förstå vilka fina ungdomar de vuxit upp till. Förstående, tankspridda, omtänksamma, hormonstinna, underhållande och helt fantastiska. Känner mig lyckligt lottad.

Körsbär, vattenmelon, panpizza (tack Billy?s en trött mammas räddning) gjorde dagen toppen. På kvällen, när mannen kom hem efter jobb grillade vi.

I kväll har jag varit och kört ett effektivt pass på gymmet. Jag hade båda våningarna för mig själv. Väl hemma igen har jag landat i en solstol på balkongen.

Söders alla gemytliga ljud når mig. Måsarnas skrän får mig nästan att tro att jag har sjöutsikt. Freja har intagit favoritplatsen. I mitt knä spanandes efter fåglar, sniffandes i luften efter grannens grillning på gården.

Kimmohunden. Hänger oxå med oss men får hålla sig på golvet.

Livet är som en bergochdalbana. En pendel som slår. Till och från. Fram och tillbaka. Jag övar mig på att vara tydlig (en av mina svårigheter, har tidigare tänkt att man ska läsa av mig men fattar nu att jag måste tala klarspråk).

Men hur tydlig jag än varit så når jag inte riktigt fram. Det tar liksom emot. Vad ska jag göra då? Det är så jobbigt att stånga sig typ blodig. Göra sin röst hörd. Orken finns inte riktigt. Jag har inget val. Jag ger upp. Precis exakt så, jag är uppgiven och ger upp. Rätt in i väggen, rakt ner i avgrunden. Där är jag. Ingen fara, jag reder ut även den här situationen.. jag livräddare mig själv....

Månda, efter alla stora event. Nån sovmorgon blev det inte. Det har jag ju själv valt bort då jag skaffade hundar. Men dagen har blivit lång och lat. Så himla gött. Det mest aktiva var nog gympasset jag gjorde med Elis. Älskar verkligen träning. Att känna hur min kropp svarar på det jag gör. För en sådär 7 år sedan trodde jag att jag kunde vila mig i form. Helt crazy. Hade iofs behövt vila mig en del men då gällde det inte fysisk aktivitet.

Nu är kvällen här och jag sitter, galet nog, med en kopp julté, på balkongen o bara njuter. Månen är stor och nästan full. Halvfull helt enkelt. I morgon är en annandag och den ska spenderas med kollegor, gamla som nuvarande,