Livet är som en bergochdalbana. En pendel som slår. Till och från. Fram och tillbaka. Jag övar mig på att vara tydlig (en av mina svårigheter, har tidigare tänkt att man ska läsa av mig men fattar nu att jag måste tala klarspråk).

Men hur tydlig jag än varit så når jag inte riktigt fram. Det tar liksom emot. Vad ska jag göra då? Det är så jobbigt att stånga sig typ blodig. Göra sin röst hörd. Orken finns inte riktigt. Jag har inget val. Jag ger upp. Precis exakt så, jag är uppgiven och ger upp. Rätt in i väggen, rakt ner i avgrunden. Där är jag. Ingen fara, jag reder ut även den här situationen.. jag livräddare mig själv....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...

       Jösses vilken trött vecka jag har haft så här långt. Den startade med världens huvudvärk i måndags, den satt i lite grann även under tisdagen. Onsdagen var helt ok. Men i dag, vid tio-tiden slog störa tröttheten till. Jag hade lätt kunnat...

Jag brukar ju alltid göra ett bokslut här i bloggen men valde bort det för år 2023. I stora drag var det ganska pissigt år. Disbråck, två hundar som lämnade mig, brutna händer, slemsäcksinflammation i höften och en massa annat elände. Inget kul att l...