Jösses vad tiden rinner i väg. Det är mycket på jobbet så jag är helt slut i huvudet och kroppen när jag kommer hem. Mycket får stryka på foten och jag måste prioritera det som är allra viktigast. Barn, djur och egen träning även om det sistnämnda havererat lite. I går kom jag dock i väg på en dryg timmes styrketräning. Bra start på helgen. 

Ett säkert hösttecken, bubblet är i gång. Det var riktigt skönt att krypa ner i det förra lördagen. Jag tror det uppskattades även av Tyra och Peter som var här i söndags för att fira Alexandra som fyllde 20 år den 9 september. 

Kolla in dessa gigantiska pallettbladen. Helt magiskt stora och färggranna. Det är ju härifrån som jag tjyvat mina skott. 

Hösten betyder tid för långkok och mustiga grytor. Här en variant med fläskytterfilé, massor av goda grönsaker och sojabönor. Då jag inte äter ris, past och potatis är de här sojabönorna helt underbara till. 

Den 11/9 skulle min mamma ha fyllt 75 år. Tyvärr blev hon bara 60 år. Hon är väldigt saknad  och ständigt närvarande hemma hos mig. Vi pratar ofta om henne, jag och barnen. De var väldigt små när hon dog men Tyra minns henne väldigt väl. För mig är det viktigt att hennes minne är levande. Jag tänker på allt som hon aldrig fick vara med om och uppleva. Hon fick aldrig njuta av ett liv på egen hand när vi barn blivit vuxna, inte bli en glad pensionär och göra underliga pensionärsresor med sin storasyster eller träffa sitt yngsta barnbarn.

I början av veckan tog jag bort sommarplanteringen och satte ljung och det där trassliga silvriga. Min storebror var och lämnade de vackra rosorna. 

I dag bestämde vi oss för att styra kosan mot kusten för en sista skärgårdstur med båten. Vi lägger i den vid Kalvholmen, det är helt perfekt. Lagom långt att åka med bilen och vi är ganska så snart ute i ytterskärgården. Det slår aldrig fel att det är långa slingriga köer genom Söderköping och det beror inte på broöppning. Något måste göras åt denna trafikpropp!

Min kropp har lite svårt att sitta längre stunder. Med åren lär man sig hitta perfekta bensträckarplatser. Här är en, med fina nötkreaturer. 

Inte så skönt för fossingarna. Det var ca 9 grader i vattnet. Mer bada än så här blev det inte i dag. 

Jag var välklädd och frös ingenting. Vinterjacka, stickadtröja, jeans, raggsockor och höstkängorna var på. Såg säkert kul ut, speciellt när vi åkte förbi folk som satt i solskenet i lä iklädda short och linne. Jag har lärt mig att kyla är det värsta för min kropp och då struntar jag i om det ser lite knäppt ut. 

Aldrig smakar väl kaffet så gott som i båten med utsikt över en bit av paradiset. 

Tusentals år och errosion har format landskapet mjukt och böljande. 

Bara titta på den här mjuka skrevan, ingen mänsklig hand hade kunnat skapa något vackrare. 

Vildljung! Färgerna, skiftningarna och nyanserna. Jag njuter i fulla drag av det naturen bjuder. 

Fler än jag har noterat att i år är det galet mycket med rönnbär och det vet vi ju alla vad det bär bud om. 

Självklart ska det grillas när man är ute på båttur. Inte så miljövänligt med tändvätska men vad gör man?

Småskär ur en annan vinkel. Inte dum den heller. 

Inte så fancy men sjukt gott. Jag älskar korv, i alla dess former och smaker. Alltifrån kokkorv till isterband, korv är liksom ett smörgåsbord av mat. 

Maneter, i massor, fanns i sjön. Så vackra, mjuka, symmetriska, behagliga och förtrollande. 

På dasset på Kalvholmen kunde man läsa på om Allemansrätten. Informativt och bra. Jag blev tvungen att fota av då jag inte hade läsglasögonen med mig och då är det som att be en färgblind se skillnad på rött och grönt. Funkar inte hur jag än anstränger mig. 

Sådärja, nu är "skönheten" upptagen ifrån skärgårdssjön för det här året. Jag har dock lyckats förhandla fram en tur på Glan när höstens färger slagit igenom. Så kanske får jag mig en tur i oktober igen...

Efter korvlunch och utedag fanns det inte så mycket inspo till att laga mat. Då är det finfint att SH finns. Lagom till 21-filmen ska vi mumsa i oss men innan dess blir det faktiskt en tur ner till bubblet. 

I morgon är det dags igen för en Mia-och Tyradag. Jag ska möta upp henne vid Kimstad station och sedan blir det lunch på stan. Hon behövde köpa lite byxor och annat så det därför är det perfekt att vi åker in till city. Jag är nästan aldrig där. Mina kläder och skor köper jag på nätet, behöver jag något annat akut så brukar det bli Ingelsta eller Mirum. Känner mig alltid förvirrad i stan, affärer och butiker försvinner och nya dyker upp. Det blir som ett Kinderägg varje gång, tre överaskningar i en...

Önskar er en fortsatt skön helg. 

När drygt halva arbetssveckan är gjord känns det ganska skönt. Tisdagen är min jobbigaste dag. Mer än 33% av min undervisning ligger på den dagen vilket med enkel matematik inebär att övriga dagar är väldigt mycket mindre slitsamma. Oavsett arbetsdagens längd. Det spelar mig inte så stor roll om jag jobar till 15 eller 16:30 bara det finns små andingshål under dagen. Just tisdagar är det dåligt med dem. 

Nu är hösten här, på riktigt. Jag älskar dagar som den här. Luften är hög, kall, klar och solen lyser men utan den obarmhärtiga hettan. Att få ta på sig en tjock tröja, strumpor och stövlar eller boots känns magiskt. Var förresten på stan med Tyra i söndags och inhandlade ett par nya favoriter. 

Funkar lika bra till jeans som till bara ben och kjol. 

Har ni lyft blicken från marken, telefonen eller var ni nu brukar ha den fäst? Kolla på naturen! Den är magisk och glimrande. Som ett vackert farväl väljer den att avsluta med ett färgsprakande fyrverkeri. Löven, bären, frukterna ja det mesta sänder ut kärleksfulla hälsningar i de vackraste av nyanser. Jag njuter, till fullo varenda gång jag promenerar med mina hundar. 

Nyponbusken, den vilda, bjuder inte bara på sommarfagra rosor som doftar gudomligt utan även på dessa vackra, välsmakande bär. Jag funderar starkt på att plocka, torka och ha ett litet lager till både té och soppa. 

Sverige är fantastiskt på så många sätt. Våra årstider och allt som vi har rätt att ta del av, helt gratis. Svamp, bär, bad och det rena friska vattnet. 

I dag är en det en bra dag, vacker och fin på så många sätt. Hoppas att även du kan känna av det. 

Trevlig torsdag på er go vänner. 

Så har ännu en vecka passerat. Jobbet är mycket, intensivt och till viss del förvirrande. Eleverna är till största del helt underbara men somliga kommer bli en stor utmaning. Jag gissar att jag kommer lära mig massor under kommande läsår.

En fika på Nelins är äldrig fel, speciellt inte när man kan sitta ute i skydd från solen under ett parasoll.

Helgen har inneburit en del måsten, som träning, omplantering av blommor, handling men också en hel del trevligheter. Och fler ska vi hinna med innan den här dagen är slut. 

Jag och sambon tog bussen in till stan i går. Ganska mysigt att åka buss, sitta brevid varandra och småprata om allt som passerar utanför fönstret. Skönt att slippa leta parkering och bara kunna chilla. 

En vy upp mot söder. Vackra Norrköping! Mina gamla kvarter som jag trivdes så bra i. Vi stannade till på en uteservering och tog en svalkande dricka i väntan på att det skulle bli tid för vår bordsreservering på Pappa Grappa. Sommarskönt trots att det var sista sommarmånadens sista dag. 

Toaletter ska vara fräscha och trevliga. Här hade Pappa Grappa lyckats väl. Mysigt men placeringen är verkligen sisådär. Känns som om den finns mitt i restaurangen. 

Maten då? Nej, den får två av fem möjliga. En mycket torr och hård pizza. Vill man ha stans bästa pizza ska man nog gå till Massimo på söder som bakar surdegspizzor och använder handskalade räkor och egen smaksatt olivolja. 

Stämningen var tryckt. Lite som när man går in i kyrkan. Alla vet att "nu dämpar vi oss". Det låg som en sordin över det hela. Vi är ju inte själva några partymänniskor men dåligt med skratt, samtal och uppsluppenhet trots att det anns flera större sällskap. 

Personalen vandrade många gånger fram och tillbaka mellan borden ändå var det oerhört svårt att påkalla deras uppmärksamhet. De svepte aldrig med blicken över gästernas bord för att se om vi behövde mer vatten, ville ha efterrätt eller ens för att fråga om det smakade bra. 

Hit går vi inte fler gånger. 

Efter maten tog vi en långpromenad genom strömsparken, ut med strömmen och vidare till Strömsholmen. 

Mina nior kallade det här huset för Holmenhuset. Jag har andra referensramar och kallar det för Palacehuset. 

 Trädgårdsgatan. Visst ser det oerhört mysigt ut?

Lite oskärpt bild över Renströmmen men visst är det vackert med det upplysta norrköpingsgula huset?!

Fontänen i strömmen.

Nu har även jag provat att sitta i de enorma solstolarna på Strömsholmen. En läcker installation. 

Vårt fina rådhus. 

Årets kaktusplantering. I år hyllas NKK, kappsimningsklubben, som fyller 100 år. 

Ännu en fontän, den här finns i Karl Johans park vid tågstationen.

Stationshuset. Jag bara älskar gamla stationsbyggnader, speciellt den här tidsepokens vackra byggnadsstil.

Bänkarna på busshållplatserna är verkligen inte placerade så att man ska kunna nyttja kurens väggar som ryggstöd. Oskönt är omdömet!

Väl hemma igen, vid 23-tiden satte vi oss ute nån timma. Det var behagligt ljummet och otroligt mysigt att sitta vid lyktans sken. Vi njöt till fullo av sommarens sista suck.

Sedan slog klockan midnatt och vi tog ett trevande steg in i höstmånadens första dag. September kom med buller och brak. Eller snarare med blixtar och dunder och hällregn. Det klarnade dock upp till söndagsförmiddagen och nu strålar solen från en nästintill klarblå himmel. Prognosen säger att det ska bli oväder igen i eftermiddag. 

Jag ska hämta upp Tyratösen vid Kimstad station för en eftermiddag i mor-och dottertecken. Vi ska luncha, gå på stan och sedan skjutsar jag henne tillbaka till Linköping. Jag ska också plantera ljung och silverek på mammas grav i eftermiddag. Det blir en toppenbra dag helt enkelt. 

Önskar er en strålande söndag, så här den allra första dagen på hösten.

Så har skolan dragi ti gång på riktigt. Eleverna är på plats och undervisningen har startat. Eller jag får väl lov att säga att eleverna till största del är på plats. En handfull ägnar dagarna åt att bullra runt utanför klassrummen, försvinna och rent allmänt inte göra det de ska. Det känns direkt att det kommer bli slitigt men det har också goda förutsättningar att bli bra. Första veckorna med helt nya elever som dessutom till stor del är nya för varandra är alltid lite röriga. 

När jag kommer hem på kvällarna är jag rätt så utmattad och slut. Då är det himla skönt att bara lägga sig i sofan nån timma med myskorven brevid sig. 

Freja, så yttepytteliten men med världens största ego. Lite trygghet och självförtroendde vore inte dumt om hunden hade. Rädd och skällig för allt, riktigt jobbig faktiskt men kanske just därför som jag älskar henne så mycket. 

Vad har då hänt sedan sist, inte något stort eller spännande men dagarna har gått i ett rasande tempo. Resumé kommer här:

Att börja helgdagsmornarna med en kopp kaffe på trappen är en välbehövlig lyx. Tystnad, lugn, ro och massor för plats för tankar och reflektioner. 

Jag och sambon tog en tur till Oxelösund förra helgen. Jag har innte varit där för, ialla fall inte inne i det som kan kallas centrum. Det var som en tidsresa till när jag var liten. I Norrköping hade varje område ett sånt här centrum, byggt som en fyrkant med torg i mitten och nån staty eller fontän. Post, bank, mataffär, nån sybehörsbutik, kanske ett konditori osv. Att vara en hel stads centrum är lite pyttigt och säger en del om dess storlek. 

Oxelösund ligger ju vid vattnet och vi åkte till en underbar plats, SKärgårdsvåfflan.

Vackert belägen på ett berg vid havet. Tyvärr var det lite blåsigt så det blev kallt. Jag som är så temperaturkänslig satt med dubbla jackor och tyckte ändå inte det var behagligt. 

Fransk våffla med röra och räkor. SOm den finsmakare jag är drog jag slutsatsen att vill man ha en supergod våffla med räkor behöver man inte åka ända hit utan man kan istället bege sig till färgargården i Norrköping. Det var inget fel på våfflan men den var liksom "bara" god. 

Vi tog även svängen förbi Nyköping. Vädret inbjöd inte heller här till utomhusvistelse. Jag tror att jag ska komma tillbaka en solig högsommardag. Det verkar vara fullt av fina restauranger vid vattnet som man kan besöka. Kanske sitta på en uteservering och bara njuta. 

Kvällarna bjuder på skymning och mörker innan man går och lägger sig. Min dotter fullkomligt avskyr den här tiden, när det blir mörkare ute. Jag är tvärt om. Jag älskar de mjuka kvällarna och att tända ljus. De allra flesta dagarna är vädret fint, utan blåst eller nederbörd. 

Japp, när Mia får välja blir det skaldjur. Även om det blir det två gånger samma dag. 

En fika på Espresse House hanns också med förra helgen. 

Linköping är en fin stad men den gör sig, precis som de flesta städer, bäst när det är vackert väder och uppehåll. Jag hade helt fel skor på mig den här dagen. Platta med mjuk sula utan några eg räfflor. SNacka om att marken blev hal. Jag slipprade runt som Bambi på hal is. Jag var inte ensam om att hamna på glid. Såg flera som gick lika stelt som jag. 

Alltså, Kimmohunden! Världens snällaste. När jag ger hundarna mat lägger och han ätit upp sin portion lägger han sig ner och väntar på att Freja ska äta sig mätt för att sedan ta hennes rester. Han skulle lätt kunna putta bort henne men det gör han inte. Serverar jag maten i samma skål låter han henne äta först. Iofs så behöver han inte hennes portion, eller kattens eller nån extra mat alls. Han är gammal och han är tjock och behöver inte få i sig mer än vad jag portionerar ut till honom. 

Vad sjutton händer på Kunsgsgatan i Norrköping? Ser det alltid ut så här på eftermiddagarna? Livsfarligt!!! Man fick krypköra, cyklister korsade gatan fram och tillbaka utan att ens notera att det kom bilar. Även gångarna klev rätt ut i gatan. Inte en eller två på sträckan mellan Sankt Persgatan och Polishusrodellen utan närmare 20-talet. Jag blev upprörd på riktigt, inte så kul om man råkar köra på någon. 

Här är hela min klan av pälsklingar samlade. Fredag eftermiddag och jag pustar ut i soffan och samlar energi inför dagens långa hundpromenad. En ganska ovanlig syn att se Ozzy och Freja hänga så nära i hop. Freja är för energisk för Ozzys smak. 

Lördagsmorgon! Jag tassar upp vid 7, släpper ut hundarna och in katten. När Ozzy fått äta lite så talar han om att han vill ha uppmärksamhet. Själv avnjöt jag senaste avsnittet av Barnmorskorna i East End. Jag har ju berättat tidigare att jag älskar serier med förankring i 40-60-talet. Svt Play har nån norsk serie som handlar om den tiden  och livet i Stavanger. Den ska jag ta mig an, Lyckolandet tror jag den heter. 

Nu är resten av huset vaket och det är dags att ta tag i Storstädningen. Som jag längtat, på riktigt. Jag är så trött på att göra det själv så nu är det tidsbestämt för att alla ska vara engagerade. Städning innebär ju mer än att bara damsuga och torka av Bänkarna i köket och borden. 

Tillbaka på jobbet och allt vad en uppstart innebär. Jag gör nu mitt 22:a år som lärare. Kan knappt fatta det, jag känner mig fortfarande lika ny, sugen och peppad som det där första året i Finspång på Viggestorpskolan. Eleverna är ännu inte på plats utan vi har gjort en massa förberedelser, planerat, haft överlämnande kring våra blivande sjuor, arbetslagsmöten, föreläsningar och givetvis lagt tid på att få i hop oss personal. I mitt arbetslag är det många nya medarbetare som kommer med ny energi, kraft och kunskap. 

Elevfria arbetsdagar är viktiga men döden för min kropp. Det blir för mycket sittande. I dag vaknar jag med en tung kropp fylld av värk. Det gör ont, jätteont och jag blir vinglig och stel. Det blir bättre under dagen, det vet jag, speciellt när jag tagit de lite starkare värktabletterna. Skönt att det drar i gång på riktigt på måndag när eleverna kommer, då blir det inte så mycket sittande. 

Dagarna får ett annat tempo när man jobbar och mitt bloggande kommer lite i skymundan. Så nu kommer en återblick på tiden som gått sedan sist. 

Facebook fyllde mitt flöde med kräftbilder förra fredagen. Då blev jag supersugen. På lördagen käkade även vi massor av härligt goda kräftor. Jag älskar sältan och smaken av dill. 

I Söndags begav jag mig till Färgargården för en fikadejt med Veronica. Vädret var inte på topp och vi hamnade mitt i en regnskur. Som tur är finns det platser utomhus på verandan under tak. 

Älskar känslan av gammalt konditiori. Här finns verkligen något för alla. Småkakor, bakelser, tårtbitar elller...

Superlyxig våffla med räkor, majonäs, rödlök, dill och sallad. 

Min fina dotter. Ibland hör hon av sig för att bara hänga och umgås lite. Det värmer mammahjärtat. 

Störst av allt är kärleken! Så glad över att Tyra hittat sin stora kärlek i Peter. Nu har de tagit ännu ett steg i relationen genom att förlova sig. Jag är imponerad över Tyras otroligt vackra förlovningsring. Så fin och så mycket Tyra.

Jag har varit ute på en sticklingsknyckarrunda. De här fina palettbladen står på vänt. Snart kommer det rötter och då är det dags för omplantering. 

Söndagen var verkligen en dag i matens tecken. Både våffla och pizza. Den här är en favorit, köpt på Anitas här i Blacka. Enda sättet att höja smaken ytterliggare är att kasta på en näve vit sparris. Tror jag ska tänka på det nästa gång. 

Den här sommaren har blommor, buskar, träd och faktiskt det mesta av växtligheten varit lite halvdan. Jag har haft angrepp av allt från spinn och larver till tvestjärtar. Nylanterade buskar har inte blommat och det har känts som om jag kastat pengarna i sjön. Nu på sensommaren lyser rönnens bär överallt. Det är kopiöst med rönnbär. Mamma sa alltid att om det är mycket rönnbär så blir det en ovanligt kall vinter. 

I och med att jobbet dragit i gång var det dags att återgå till de gamla rutinerna som mina hundar bara älskar. Varje dag efter jobbet går vi en timma tillsammans. Jag har helt fått släppa tanken på att hundpromenader är motion för mig. När Kimmo får bestämma takten blir det ungefär tre kilometer på en timma. Jag låter dem nosa, ströva lite dit de vill och under tiden njuter jag av en bra pod eller en bok. Just nu lyssnar via Nextory på Pernilla Ericssons Spåren vi lämnar efter oss som handlar om Erla-gruppen. 

Det händer förvånansvärt sällan att jag blir ståendes pga av att tåget kommer. Desto oftare får jag åka runt pga att bommarna fastnar i nerfällt läge. 

Det finns så många fina vägar och stigar att vandra på runt området där jag bor. Den här vyn är vid promenadstråket vid Motala ström. 

Jag älskade att bo i stan, jag gillar verkligen konceptet med att bo i lägenhet men att ha närhet till det här är inte så dumt det heller. 

Dessa fåglar, så vackra och majestätiska men vilka nedskräpare. Just här märks det inte så mycket men när de samlas i flock å olika fält då skiter de ner och det blir mer än ofräscht. 

Ibland blir det mer än spännande att gå med hundarna. Som i går. Efter ungefär en halvtimma var jag mer än vettigt kissnödig. Nöden har ingen lag utan vi släntrade in i ett litet skogsområde mellan Folkets Hus och Sågvägen. Jag plockade ur lurarna ur öronen för att verkligen kunna lyssna och höra om någon skulle komma. Allt verkade ok och jag drog ner brallorna och satte mig. Lite styrigt med tanke på att jag hade ett koppel i vardera hand. Vad händer då??? Jo, bara en 8-10 mieter framför oss skuttar två rådjur förbi. Med thundar med galen jaktinstinkt blev det en kamp att hukandes kissa klart, få upp brallorna igen och sedan lugna vovvarna. Svettigt värre och jag är glad att händelsen inte hamnade i någons kamera. Iofs hade det kanske blivit en viral succé. 

Kolla in den här lilla minigläntan. Helt övertäckt med nån form av småbladig slingerväxt eller marktäckare. Naturen är bara magisk. 

Mat är ett av mina glädjeämnen i livet. Det behöver inte vara något märkvärdig och de flesta rätter går fint att anpassa till min antiinlammatoriska kost. Som här, en kebabsallad som badar i Biggans grill- och kebabsås. 

Min l kärlek till denna lilla varelse är så stor. Här har hon klämt ner sig på rygg mellan mitt ben och soffans ryggstöd. Hon ser ut som en liten ängel men är emellanåt överjävlig med sitt dragande i kopplet, skällande och tiggande. 

Sista timmarna i går på jobbet ägnade vi oss åt ABIS, Alla Barn I Skolan. Bra projekt för att förhindra att vi får hemmasittare och att få tillbaka de som redan sitter hemma. 

Lördagsmorgonen började jag på trappen på framsidan tillsammans med dagens godaste kopp kaffe. Jag satte mig här för att locka på Ozzykatten. Han var lite svårflörtad i dag. Jag tror han lagt sig att sova under cypressen vid altanen efter nattens äventyr. Jag var ju hela två timmar senare än vad jag brukar vara under arbetsveckorna. 

Önskar er alla en fin lördag. Här var det klarblå himmel för en timma sedan men nu börjar det se ut precis som väderprognosen utlovat. Mulet. 
 

Å det är helt ok. Jag har hunnit storstäda ett antal gånger, handla växter till trädgård och uteplats, hållt tvättstugan rullande, planerat mat, handlat, lagat, dukat, dukat av, fyllt diskmaskinen, tömt den, rastat hundar, träffat vänner och längtat en del till vardagen. Önskar faktiskt att jag själv nån gång kunde få komma hem till storstädat hus och bara få slå ner rumpan för att lite senare få gå och lägga mig i nybäddad säng. Vet att jag under många år hade det på min önskelista, efter mycket påtryckningar inskaffades det då städhjälp. 

Under de sista självande semesterdagarna hjälpte jag Tyra med en del praktiska saker, som att köpa gymkort. Nu har hon börjat träna på mitt gamla gym. Det är helt ok och funkar fint för henne. Att träna är viktigt för mig, med mina grundsjukdomar vet jag att det är livsavgörande. Utan träning kommer sjukskrivning. Jag försöker passa det vidare till mina barn. En smal kropp betyder inte en hälsosam sådan. 

Det är så sällan jag äter ljust bröd. Sällan jag äter bröd över huvudtaget. Det gör inget gott i min kropp. Jag försöker äta antiinflammatorisk kost och det har fungerat bra för mig. Under 1,5 år har jag inte behövt äta kortison eller ta kortisonsprutor. Ibland måste jag ta starkare värktabletter eller äta antiinflammatorisk medicin men det är som en fis i rymden jämfört med kortison. 

I går började jag jobba efter semestern. Så glad att välkomna en gammal kollega till oss. Och så glad att själv få starta upp på rätt ställe. I mitt gäng finns en handfull unga brudar som är mer än lovligt galna. De är så roliga, omtänksamma, kunniga, empatiska och fantastiska. Jag lär mig något nytt varje dag jag får omge mig med dem. De är min bästa kompetensutveckling. Å modiga är de också. 

Jag var den enda i gänget som helt la ner det här med Zip-Line. Jag kände att, Nej, kotkompressione, diskbråck och skit. Jag tänker inte ens skylla på det. Jag vill bara inte, det bär mig emot. Helt mot allt som är naturligt för mig. Att gå rätt ut på en brygga och sen bara rätt ut i luften.... Nej, tack!

Ändå är jag imponerad över tjejerna som alltifrån sprang ut till den som liksom förhandlade med sig själv och gjorde det. Ni är mina idoler, varje dag!

Miss H, hon flög fram som Inspektor Gadjet. Hon ägde, exakt så mycket som det är hon som får hela vår skola att fungera dagligen. Att sedan Matte C, som bara hade en enda uppgift, lyckades tappa hennne... det är en helt annan historia. 

Efter två dagars jobb kom jag hem, övningskörde med Elis och sedan skulle jag snabbt byta om och dra och träna. Hoppsan! Lite för vassa ringer rev av min ena bröstvårta. Smärtan var och är brutal Det blödde massor och gör ont som vid mjölkstockning. När jag sedan kom hem efter träningen och duschat, blåst håret och sedan skulle platta det så resulterade det givetvis i ett klämt finger och en blåsa. Är detta min dag, eller?

Innan det vackra kvällsljuset gav vika fick jag en fin stund på trappen med mina pälsklingsgrabbar. 

När Elis tränar på Medley tar jag mig en dryg timma i bastun. Jag älskar att basta. Musklerna blir mjuka och avslappnade och efter att huden fått en dust av saltscruben är den underbart mjuk och len. Bästa grunden om man ska ut i solen. Inga döda hudceller någonstans utan bara glänsande ren hud. 

I min egen lilla hörna. Jag uppskattar att få sätt mig ner i min nya fotölj, tända ljus med doften pion och sedan läsa några kapitel i min bok. Jag kan inte längre läsa under så långa stunder, mina ögon bråkar med mig och jag får lätt huvudärk när jag läser själv. Just därför är det bra att emellanåt lyssna på bok. Jag lyssnar via Nextory men har även provat Storytel, ingen större skillnad.

I går tog vi en heldag i skärgården. Vi la i båten vid Kalvholmen och det gick väldigt smidigt. 

Vi la till vid Mansö, en favoritplats. Det var soligt och varmt ute men blåsten var sval. Där vi la till var vi i lä så vi hade det väldigt skönt. 

En vacker plats, Sverige när det är som vackrast. Jag kan sitta länge och bara njuta av tystnaden och utsikten.

Styvmorsvioler! Visst är de fina? Tänk vilken växtkraft naturen har trots bristen på både jord och vatten. 

En god bok var givetvis med. Bättre omgivning att förflyttas bakåt i historien och följa människornas slit i USA vid 1800-talets slut.

Lunchen bestod av rökta räkor och aioli. Salt och gott.

Att få ligga och sola precis som man är skapad är en av fördelarna med att hitta en avskild plats i vår underbara skärgård. 

Jag kan väldigt lite om insekter men kan uppskatta en vacker fjäril. På ön var det väldigt många fjärilar av just den här sorten. Jag blir glad av dem, de är vackra och jag vet att de gör nytta för naturen. Påhemmaplan har jag planterat en massa lavendel för att locka hit fjärilar men även bin. 

Mansö

På vägen hem körde vi mot oväder. Vi kunde se på Fb att det var skyfall över Söderköping. Vi höll verkligen tummarna för att vi skulle hitta få upp båten utan att bli våta. Nu gick allt vägen utan en enda skur men det hade ju varit typiskt eftersom vi hade lämnat kapellet hemma i går. 

Kalvholmen, utan regn.

På andra sidan Vättern, alltså sett från oss östgötar, finns Karlsborg. En fin liten sjöstad nära Vättern och Göta Kanal. Där finns också Karlsborgs fästning som i år firar 200 år. Jag har hört så mycket gott om platsen att jag ville besöka den. Med mig på turen var sonen och sambon. Ska man åka på tur till ett museum ska man absolut ha med sig någon som uppskattar samma sak som en själv och där är Elis och jag väldigt lika. 

Karlsborgs fästning tog 90 år att bygga. Det var Karl XIV Johan och Baltzar von Platen som tog tag i det hela. Vilken tur att dessa "invandrare" kom till Sverige annars hade vi inte haft vare sig fästningen eller Göta Kanal. Fästningen var tänkt att fungera som reservhuvudstad och guldreserv i händelse av krig. 

Vid ortens inlopp, jag skriver ort då jag ingenstans kunnat finna ut att platsen ska ha fått något stadsbrev. 

Runt hela fästningen löper en vall av sand. Totalt ska det ha gått åt en miljon ton för att bygga vallen. Här är en bild uppe på västra vallen. 

Uppe på vallarna står gamla kanoner. Det slår mig att allt är så tungt, stort och otympligt. Att bara förflytta sig och all material måst ha krävt oerhört mycket energi. Bara ett järnbeklätt vagnshjul vägde multum. Föreställ er ljudet av hovar och järnbeklädda hjul mot kullerstenarna. Jag undrar om vi hade uppfattat ljudmiljön som bullrigare än i dag eller om den bara skulle vara annorlunda. 

Museumet är helt klart den största behållningen. Här hittar du skyltdockor i uniformer och kläder från olika tidsåldrar, både militärer, sjukvårdare och andra yrkesgrupper som var behövliga på ett regemente. 

Utsällningen var lite trång och rörig. Det var svårt att hitta den röda tråden. Kanske hade det varit klokt att ta en guidad tur. Nu gjorde vi inte det utan gick runt på egen hand och läste på skyltar och liknande. 

Kyrkan som egentigen bara var en stor sal på våningen över museumet var fantastiskt fin. Ljus och utan en massa mörka målningar i tak eller på väggar. Fönstrena släppte in mycket ljus och det fanns endast ett fönster med målning och den var som en altartavla. 

Om strömmen tog slut kunde man alltid lösa det med den här cykelvarianten. Med lagom pigga ben kunde man komma upp i 15W. 

Som hämtad från en skräckfilm. 

Jag har undrat över ordet FIKA många gånger. När jag googlar får jag upp många andra förklaringar, alltifrån bokstavsomkastning av ordet kaffi eller att det ska komma från Dalarna och skinntillverkningen. Jag tycker däremot att ovanstående förklaring verkar väldigt rimlig och trovärdig. 

Hästar har varit en viktig del av militär och polisiär verksamhet genom historien och är det fortfarande. Jag sprang på den här lilla bönen och tycker att den är otroligt fin. Allt liv förtjänar repekt, ändå fram till dess sista dag. 

En av portarna eller tunnlarna genom vallen. Mäktigt djup och vacker. 

Med utsikt över Vättern. 

En fin dag även om solen var gömd bakom molntäcket. Perfket väder för ett besök här. Är du intresserad av historia, gamla byggnader och framförallt militärens historia rekommenderar jag ett besök här.