Jamen så kom då dagen, som vissa tyckte var "den största dagen i ens liv". Sorry to say... men två barns födelse, dop, konfirmation, studenter, mina egna examens, dotterns förlovning, begravningar, hundadoptioner, hundbegravningar å fastersförlust (efter föräldraförlust)... Kanske är jag galen men att bli 50 står sig slätt emot allt detta. 

Men absolut, dagen var bra. Jag uppskattade alla som tagit sig tid att maila, messa, skicka blommor, skriva brev och mycket mera. Jag hade ju faktiskt avböjt firande. En av många anledningar var att jag fyllde mitt i veckan, kraften fanns inte att fixa i hop något där och då jag i princip skulle bjuda mina nära på en fest där de blev uppassade av mig. Borde inte den som fyller år bli bjuden på en brakfest och bara bli servad och ha det gött?

Skit detsamma, nu har jag passerat 50. Ändå med en tacksamhet trots en massa aber. Jag blev, trots att jag undanbett mig, fint firad på jobbet. En gudomlig bukett, ett fint armband från mina älskade kollegor, blombud hem och samtal från närmast anhöriga. Hur fint var det inte att min arbetsgivare (den bästa jag haft under mina 26 år som lärare) bjöd båda Ulleviavdelningarna på tårta. Min födelsedag är ju på Chokladbollensdag så nu är jag lite skyldig att återbjuda. Å det gör jag så gärna.  

Så god!

Tacksam. Tänk att de visste att Edblad är en av mina absoluta favoriter. 

Själv fixelidonade jag på balkongen.

Finaste kollegan, Hanna, hade läst av läget. Jag älskar Mårbackapelargoner och har äntligen börjat läsa igen. Som jag längtar efter att sätta tänderna i dessa. Kanske blir det i helgen?!?

Bästa vännen skickade pricksäkert blombud. 

Å jag fixade tilltugg. 

Freja har sommarnjutit.  Det gläder mig. Själv väntar jag på min nästa kortisonspruta i höften på måndag. Vi förlitar oss på den behandlingen. Funkar inte det så vet vi vad som gäller. Röntgen, omdöme, ledutbyte.  Å landar vi i det värsta, att byta ut leden, ja då kommer jag aldrig mer jobba full styrka. Så för fasiken, håll tummarna för mig.  

För först kommer höfterna, sen axlarna å därefter knäna å sen rullar det bara på. Å det är inte rättvist för en femtioåring. 

Nu ska här mumsas kycklinglår innan det är dags för sängen. Jag önskar er alla en fin långhelg.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Upptäcker att det är 10 månader sen sist. Vad beror det på? Jag har väl helt enkelt inte haft någon skrivlust, eller snarare energi över till det. Livet är lite som en berg-och dalbana. Mest pga av fysiska problem.    2,5 år med bursit i höften. ...

Det är högsommar nu, men även jag måste erkänna att vädret inte varit något vidare. Många dagar med skyfall och översvämningar. De sista dagarn har dock varit kanonbra, lite för bra i min smak. När temperaturen går över 22 tycker både jag och Tjejen ...

Så kom då det efterlängtade påsklovet. Skönt för jag var ganska så trött och det hade varit svårt att gå upp på morgonen. Lite typsikt så hade jag glömt stänga av larmet på mobilen så jag väcktes abrupt i morse. Då var jag lite veckovill tills jag sa...

  Sedan sist så har ljuset verkligen återkommit. Redan strax innan sex så känns det som mitt på dagen. Jag gillar det lika mycket som när mörkret återkommer på hösten. Jag är nog född på rätt plats då jag  älskar dessa växlingar i både ljus, väder...

    Under ett par dagar har jag haft som vårkänslor inom mig. Ljuset kommer tidigare och lämnar senare om dagarna. Småfåglarna kvittrar i parken under våra morgonpromenader. Det har känts ljuvligt. Ändå vet jag ju att vintern inte är över på lå...